Cessi stickar

Gotlandsull!

2012-01-27T09:19:00.006+01:00

Nu har jag testat att spinna:
kardad
"kammad" tuss från roten
"kammad" tuss från toppen
"kammad" tuss från vecket.
Alltihop på den bruna rocken och sedan tvinnat tvåtrådigt.

Kardad var nog lättast. Den lilla provhärvan blev balanserad efter tvätt.
Idag härvade jag tuss från roten och det var inte klokt vad den var översnodd! Jag dängde den inte "hela dan" men ordinärt många gånger och den är fortfarande vriden.
Eftersom jag har flera prov igång samtidigt så väntar de andra på härvning och tvätt. Det är svårt att sätta lappar på våta härvor.

Från toppen var svår att spinna såtillvida att ulltussen knörvlade ihop sig till ett kaos bakom bakre handen. Så hur mycket som de facto blev från toppen kan säkert diskuteras.

Det visade sig att jag hade gått lite hårdhänt fram när jag tvättade tussarna. Det blev lätt filtat. Det gjorde att det var rätt "tungt" att "kamma" (med yttersta delen av kardan). Men jag har långt hår själv och är van att trassla ut i all oändlighet så det var inte så konstigt, bara tidsödande. Och jag tror det har tagit på min vänstertumme/-handled.

Men det kan ha varit spinnandet också. Det var lätt att få upp snodden i tussen när jag spann från ändarna så jag fick knipa ordentligt med tummen då.

När jag har tvättat och dängt och torkat alla härvorna ska de dokumenteras här och sen ska jag provsticka små lapppar för att se om det blev någon skillnad och i så fall vilken.

Men ullen då?
Ja man kan bli knäsvag för mindre. Ett sånt silkigt moln som blir när det är kammat eller kardat går inte att beskriva.
Att sådan ull kastas bort i stora berg är skandal!

Nån som har nån idé om hur man ska kunna lansera ullen så den slutar vara "värdelös" för lammbönderna?
Mina spinnkompisar köper ulltops av diverse olika engelska raser och merino och silke i olika blandningar eller rena. Visst blir jag nyfiken på vad de talar om, men varför gå över ån efter vatten?
Vi är mer än 250 medlemmar i "Spinning in Sweden"-gruppen på ravelry. Sen finns det fler grupper, men eftersom man kan vara med i flera grupper kan man inte bara summera antalet i de olika grupperna.
Sen finns det säkert folk utomlands som kan vara lika nyfikna på gotlandsull som folk här är nyfikna på merino.

Och alla de som stickar utan att spinna. De behöver ju också få reda på att man inte behöver köpa merinoull från får som kanske har problem med läskig fluga som gör att man skär i deras skinkor. (Riktigt hur och varför har jag inte fattat, men det finns ett samband. Sök på mulesing) Det finns ljuvligt garn att få härifrån!

Årsberättelse 2011

2012-01-19T21:02:00.001+01:00

Jag inser att de här frågorna kanske inte riktigt stämmer med mitt "garnliv". Det innehåller ju inte längre bara stickning utan även garnproducering. Men eftersom dessa frågor har hängt med hela tiden så får de stå kvar och så får jag svara så gott jag kan.

1. Roligaste stickprojekt. Två saker: maevastrumporna för de blev så snygga och hemspunna sjalen just för att jag nån gång började med ull och så slutade det med en sjal.

2. Tråkigaste stickprojekt. Sista babymössan, tror jag.

3. Största garnhändelse. I meningen "mest omfattande" är det helt klart det projekt som innefattar färga ull, kamma, så småningom spinna kambullarna och som redan resulterat i tretrådigt fingerspunnet garn. (Satellitsländetvinnat)

4. Årets bästa läsupplevelse. Jag har tre böcker som är nominerade, men ingen av dem har jag hunnit läsa speciellt mycket. Men mest knollror kommer jag nog få av ullboken som jag fick i julklapp. (Som kommer att redovisas sen nån gång.)

5. Årets tema med variationer. Kan det vara något annat än babymössorna? De flesta gjordes i samma modell, men det blev olika garn i dem.

6. Det klurigaste. Två saker nominerade. Den konstiga bruna toffeln som ännu ej fått någon make (stickad från mitt under foten och utåt). Z-muffen. Först gjorde jag en "inomhusmuff" och sen vidareutvecklade jag den till en utomhusmuff som dottern fick i julklapp.

7. Årets "Äntligen!" Nä, inte svågerns tröja i år heller. Det får istället bli när jag hittade en grupp blodspindelskivlingar.

8. Årets "Det SKA gå!" Någon av alla de gånger när jag slagits med en spinnrock om att tråden inte alls ska gå av utan bara bli fin och fara in på spolen i lagom takt.

9. Årets snopnaste. Den sista babymössan som jag på något konstigt vis fick för mig skulle passa en vuxen när jag lade upp för den. Men den misslyckade framställningen av färg ur avocoadokärnor tror jag tar priset. Det var inte bara snopet utan förtvivlat.

10. Årets träff Återigen kommer spinnrockarna fram och kniper diplomet. Två är nominerade: rockspaet och världsvida spinnaoffentligtdagen. Men mötet med min bruna rock kanske också skulle kunna platsa?

11. 2012 års planerade stickprojekt Jag har fått i uppdrag att sticka en fårbasker. Jag ska bara... först. Sen har jag två presenter inplanerade varav jag börjat på en. Den andra ska inte vara klar förrän om knappt ett år. Svågertröjan bör väl få ett avslut nån gång - varför inte iår? Sen tycker jag att något av de garn som jag hoppas göra borde få bli mer än garn. Men än har jag inte fått några visioner i ärendet.

12. Angående planerade projekt inför 2011: revision Jag skrev att jag väl skulle göra något av julklappsgarnet. Det ligger orört. Däremot blev födelsedagsgarnet en julklappsmössa, men odokumenterad.

Kvar från 2010 års planering är: svågertröjan. Som alltid.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2011? Tja. Fearless dyer snarare. "Allt" som jag har tittat på i höst har bedömts i termer av "kunna avge färg". Somligt har jag prövat och en del har jag förkastat.

Årets tacksammaste är en kategori som inte funnits tidigare. Det är en knepig sak att skilja i detta. Jag låter nog diplomet gå till alla tre som nominerats: den grå gotlandsullen, mohair-ullen(heter det ull?) och ullboken som jag fick av maken i julklapp.

Äntligen!

2012-01-18T22:02:00.007+01:00

I flera månader har jag varit hård mot mig själv och sagt att jag inte får hålla på med ullandet förrän jag är klar med det viktiga utanför ull-livet som jag måste bli klar med.

Nu har den deadlinen varit och det finns bara "kompletterande åtgärder" kvar. Men jag lovade mig själv under processens gång att jag den här veckan ska ulla. Jo, det är ett verb numera. Ett verb som handlar om allt som har med ull, spinna, färga, garn, kamma osv att göra. (Det kan alltså t ex betyda spinna, men det kan också betyda karda eller färga eller sticka.) Så "kompletterande åtgärder" får vänta, eller i varje fall se sig omsprungna i prioritet den här veckan.

Eftersom ullen som stått i valnötsbad en tid inte nämnvärt hade fått någon färg tömde jag den hinken i en kastrull i förmiddags. Andra saker har tillstött i livet idag så värmningen har inte fått den uppmärksamhet som den borde ha haft idag. Jag värmde en hel del, sen svalnade det. Sen värmde jag till 90 grader igen, men fick avbryta. Nyss kom jag återigen upp till 90 grader men nu får det stå på en timme.
Jag är lite häpen över att vattnet står alldeles stilla. Jag har någon gång mätt vattentemperatur när en kastrull får stå på och då började det bubbla sådär som det sägs göra vid hundra grader redan före 90 grader. Men det här står still som en sörja, fast jag inte skulle vilja beskriva det som sörjigt.

Bilden visar hur det såg ut vid lunchtid. Nu liknar det mer bruna bönor, fast klarare.
Eftersom jag tyckte det såg ut att ha fastnat alldeles för lite färg på ullen nu i kväll så tillsatte jag 3 g alun. (Hur jag väger upp så lite? Det finns en krutvåg i hushållet och jag har blivit instruerad att 3 g är samma som "45" på den. Liten och exakt.)

Och medan jag skrivit detta så har temperaturen sjunkit från 90 till 86 igen. *morr* Och så inser jag att 3 g var ju inte det jag skulle ha utan 20! Men nu är den biten korrigerad.
Istället påstår nu termometern att det som nyss var sisådär 86-92 grader numera är 145. Vi talar om något som till största delen är vatten ... Det är säkert jättebra med digitala termometrar som kan pipa. Men när de tappar bort sig så blir man lika borttappad. En analog med röd vätska som stiger eller sjunker i ett rör med streck runt är liksom lite mer pålitlig. Känns det som. Den här termometern gjorde sin jungfrumätning i förmiddags. Jag tycker det är lite dåligt om den har mätt klart i sitt liv nu.

Och så har jag "satt" de frusna avocadokärnorna plus fem teskedar 25%-ig ammoniaklösning och hett vatten i en glasburk. Jag såg att Färghäxan hade haft garn i från detta stadiet, men när jag hällde och grejade så hade jag ingen ren ull att stoppa i.

Jag gjorde en rockad och hällde de sedan länge fermenterade(?) lavarna i en mindre burk för att komma åt den större som de stått i länge. (Maken måste fås att äta mer oliver. Och så måste vi spara burkarna.)

Färghäxan, jag har ett problem just nu med bloggar som din. När inställningen i tekniken är sådan att man klickar på "kommentarer" så ska inlägget komma med kommentaren nederst, då blir det bara vitt.

Men ser du att jag länkat till dig härifrån så kommentera gärna: Jag tyckte det var läskigt att kombinera avocadokärnor med varmt vatten med tanke på min hemska upplevelse i höstas. Men frusna kärnor plus hett vatten från vattenkokaren borde ju inte bli så hemskt varmt för kärnorna, så jag körde på det. (Och så hoppades jag att glasburken inte skulle spricka och det gjorde den inte heller.)
Räcker det med den temperaturen för att få den där "mögla-inte"-effekten?

Man vet att man är nördig när man ...

2012-01-05T21:53:00.004+01:00

sitter och väntar på att solisterna ska sjunga klart så man som körsångare får göra rätt för sig ...

och upptäcker att man funderar på ett tretrådigt garn med en grå singel och två melerade orangea när man ser på kyrkans tegelpelare ...

(Ja, det har blivit nytt år. Årsberättelse kommer. Sen.)

Jag kunde inte hejda mig

2011-12-30T18:21:00.002+01:00

I jul har jag sparat valnötsskal och såna där innerväggar som inte går att äta i valnötterna.
Sen har jag suttit här och läst om hur man kan göra för att få färg ur dem.

Så för att förhoppningsvis få längtan att färga ur systemet har jag nu satt två plasthinkar med vatten, valnötter och ull i en garderob. I ena hinken ligger det dessutom en hästsko för järnets skull.

Funkar det så funkar det.
Funkar det inte så får jag väl värma lite och joxa.
Fast inte nu. För jag har andra saker som ska vara jätteviktiga och bli klara om några veckor.

God Jul!

2011-12-22T20:10:00.005+01:00

Tomten har kommit lite tidigare i år till mig.

Först kom St Nicholas med mohair och angora, varav detta är ett prov på kidmohair.

Och så nu igår med doftande grå fårull.

Men mitt jullov infaller inte förrän i mitten av januari så jag får fortsätta längta efter (att göra något med) dessa mjuka klappar ett tag till.

En sån dag ...

2011-12-10T14:28:00.006+01:00

Det var vad jag utbrast igår kväll när jag skulle lägga mig, precis som Oll-E i Pistvakt.

Då hade jag agerat spinnrockskurir och som tack för den tjänsten fått mohair från två getter och angora från en kanin.
Min erfarenhet av så luddigt garn har varit att det känns som att jag hela tiden har ett ludd som ligger tvärs över näsan. Men det har ju varit köpegarn (och det var länge sen för jag gillade inte den där känslan på näsan); nu är det förstås något Helt Annat när jag ska försöka pillra ihop luddet till garn, Helt Annat.
Den lyckliga spinnrocksägaren verkar inte ha någon blogg men väl en flickrsida.

Men jag fick förhållningsorder (som jag snabbt glömt detaljerna i) om i vilken temperatur man ska tvätta luddet så jag avvaktar ett tag. I julklapp har jag önskat mig en riktig termometer att ha till mina ullkonster. Sen så!

Naturligtvis ska det här finnas bra bilder på luddet. Men kamerabatteriet och det lilla ljus som dagen skänker var inte synkroniserade idag.

Dessutom fick jag ett bra besked i det ärendet som jag egentligen var ute och reste i.

När jag sen kom hem och läste Lottens hemlisbloggande julkalender, och ravelry, tills över midnatt så fanns en brasak till: Jag vann gårdagens utlottade t-shirt. Jag är så glad och mallig så det finns nästan inte!

Hur skulle detta kunna matchas?

Jo, med ett mejl idag: Nordiska museet vill ha ett av mina skolslöjdsalster på sin utställning!

(Dottern är modell på bilden jag skickade in.)

Nu äntligen så bloggar hon igen!

2011-12-10T13:31:00.008+01:00

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)

Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.

När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.

Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.

Imorgon är det dags!

2011-11-30T14:02:00.006+01:00

Eftersom det numera heter julkalender (och inte adventskalender som borde börjat i söndags) så innehåller alla kalendrar 24 luckor på något sätt.
Somliga i papper har små flikar som ska vikas ut för att man ska se vad som finns på pappret som är kistrat dikt an till det med flikarna.
Andra är utformade på andra sätt.

I år tipsar jag som vanligt om Lottens hemlisbloggarkalender och även om Sticka meras julkalender som också innehåller tävlingar.

Svt har två kalendrar, en för vuxna och en som vanligt för barn.

Finns det fler kalendrar?

Ny länk!

2011-11-20T21:30:00.002+01:00

Jag vill be er uppmärksamma att jag har en ny länk här vid sidan: landslagsbloggen.
Sorry Lotten, det är inte basket den här gången.

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

2011-11-17T21:29:00.023+01:00

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...

Muffbeskrivning

2011-11-14T21:41:00.000+01:00

En muff är ju vanligtvis ett rör i vilket man stoppar händerna, en från vart håll, för att värma dem.

Men så tänkte jag på den erfarenhet jag har av mina egna kalla händer och fossingar. Inte sjutton kan man värma en kall hand med en kall hand?
Så jag utvecklade modellen. Tänk Z. Men plattare.
Diagonalen i Z utgör en mellanvägg i muffen, så händerna inte behöver mötas och kyla ner varandra.

Sticka en "halsduk" i lagom bredd, tre gånger så lång som händerna/som du vill ha muffen djup.
Vik ihop halsduken som ett Z. Sy ihop de tre kanterna i var sida. Nu har du ett hål i var kortsida som du kan stoppa in händerna i.

Ojdå, glömde blogga

2011-11-13T13:36:00.004+01:00

När jag råddade i wip/fo-listorna kom jag på att en sak inte kommit med i vare sig den ena eller den andra listan.
Så får det ju naturligtvis inte vara så här kommer en "rättelse".

Det här är en inomhusmuff för en person som sitter dragigt till på jobbet och som alltid brukar vara så kall om händerna. Så behöver det ju inte vara, tänkte jag och tänkte ut hur jag skulle kunna lösa det.

Garnet är hemspunnet. Vilken härva som var spunnen hur kommer jag inte ihåg.

... dörren stängs för näsan din ...

2011-11-12T20:37:00.000+01:00

och det är inte bara roligt.
Ibland blir man arg på sin egen uppfinningsförmåga.
Varför ska jag krångla till det så in i Norden?

Jo, jag vet ju varför.

Ni får också veta närmare årsskiftet.

Bloggning på Lottens order:

2011-11-11T11:11:00.002+01:00

Nog för att den är diskret placerad, precis bakom dörren man går in genom till duschavdelningen på simhallen. Och nog för att man känner sig som en skurk som i den miljön plockar fram en kamera.

Men får man skriva hur som helst bara för att det kanske inte syns?

Fly mig en vinter!

2011-11-10T17:34:00.002+01:00

Inte nog med att jag har köpt nya vinterkängor iår. Nu är vantarna klara också.

Men varsch är snön?

Mössorna till Kongo

2011-10-31T21:22:00.002+01:00

I juni skrev jag om projektet att sticka babymössor till Panzisjukhuset i Kongo.
Sen stickade jag i rask takt fem mössor och skickade iväg.
Inte bara jag stickade, det vällde in mössor, och koftor, och filtar.

Idag såg jag artikeln i Dagen som publicerades i mitten av september om mottagandet.

Den avslutas med

Boony Mobole berättade att många kvinnor som kommer till dem inte har några kläder att sätta på sin nyfödda bebis och sjukhuset har hittills inte haft någon möjlighet att köpa åt dem. Så det som finns är det som kommer genom donationer och sändningar från Sverige.
- Om man vill fortsätta sticka så vore det jättebra med kompletta babyset med mössa, byxa, kofta, sockar och gärna en filt, hälsade hon.
- Det kan vara kallt och fuktigt även i Afrika, en mössa hjälper en nyfödd hålla kroppstemperaturen, säger Elisabeth Hammarberg.

Nya tag

2011-10-30T12:47:00.008+01:00

Om man nu inte är så himla bra på att färga så är det ju tur att man kan sticka tjocka vintervantar iaf. Nu när det snart behövs såna.
Mina förra stickade jag som OS-stickning vintern 2006 och förra vintern dömdes de ut som för slitna. (Så då tjyvlånade jag dotterns ena par som hon inte använde.)

Men nu är det dags för nya. Men jag orkade inte leta reda på nåt nytt märkvärdigt mönster eftersom jag eventuellt skulle ha stickat i mörker häromdagen. Så det får bli flugsvampsvantar den här gången.
Garnet är dubbelt garn av Filipuntos Alpalainen så med två färger blir det ganska gosigt.
Naturligtvis stickar jag båda parallellt, på magic loop. Men jag lärde mig av OS-stickningen att det är fiffigt att göra själva uppläggningen och några varv till på strumpstickor när det är så många saker att hålla reda på samtidigt.
Uppläggningen är av den stickade varianten. Men jag stickar inte i förra maskan utan mellan förra och förförra. Det sägs ge en starkare kant.

Fattar ni?

2011-10-27T21:21:00.002+02:00

I somras hörde jag som sagt talas om att man kunde färga garn/ull med avocadokärnor. Men det behövs många kärnor, så jag började samla. Varje gång jag ätit en avocado så skar jag kärnan i mindre bitar och frös in i en gamman halvlitersförpackning som innehållit grädde. (Himla praktiskt med en stor öppning med skruvlock.) Och när den var full tömde jag ut den i en gammal brödpåse som fick ligga bakom gräddpaketet som fylldes än en gång.
Och oj vad jag längtade. Varje gång jag hackade en kärna och frös in så tänkte jag på den fina färgen som skulle hamna på min ull.

Så igår eftermiddag fick jag för mig att nu när jag har en liter kärnor ... nu är det dags!

För att jag skulle få maximal yta av kärnorna för färgen att tränga ut genom körde jag dem genom "morotsrivarjärnet" på matberedaren. Sen hällde jag på 1½ liter vatten och det blev en vacker färg på vattnet med en gång.

Sen vet inte jag hur det kom sig att vettet for ut. För jag var som vanligt alldeles nykter.
Men jag kokade badet i en timme. (Jo, för det har man ju gjort med alla andra bad hittills. Fråga mig inte varför jag inte läste några instruktioner. Det kan ha att göra med att de var på internet och det fanns inget internet i köket.)

När jag kom ut i köket mötte mig en förfärlig syn! Det hade bildats en korvstroganoff-färgad avocadokärngröt. En slemmig gröt.
Ingenting som på något sätt får en att hänfört hoppa jämfota och stoppa ner en massa ull i det.

Tre månaders drömmar och förväntningar åt fanders på bara en eftermiddag.

Så nu väntar tre nya månader innan jag kan göra om det. NEJ! Inte göra om det! Göra som pappa brukade säga: "om inget annat hjälper - läs instruktionerna!"

Så gör nu inte som musikläraren envist hävdar: Följ Alltid Cecilias Exempel. För ibland blir det så eländigt att man kan gråta åt det. Det gjorde jag.

avocadopremiär

2011-10-21T17:30:00.006+02:00

Receptet så här långt:
1 dl småbitar av torkat avocadoskal (knappt 1 x 1 cm)
kokas upp i en liter vatten och får stå två dygn (med ett uppkok i mitten) i det vattnet. (Då är det bara 9 dl kvar.

Skalen silas av och de nio decilitrarna fördelas på två kastruller (en aluminium och en järn) och 25 g ull fördelas jämnt ner i de båda.

Utvärdering så här långt:
Ja, de har rätt de som säger att det går åt mycket avocadoskal. För hur lite ull ryms det egentligen i 9 dl som antagligen skulle kunnat vara ännu mörkare i färgen?
Det är svårt att hålla en jämn temperatur strax under kokpunkten när man inte har så mycket vätska, som dessutom absolut inte får koka in ...

Nå.
Jag "kokar" vidare ...
Edit:
det finns skillnad på den ullen som legat i färgbadet och den som bara är tvättad. Jo. Men inte är det så chockerande mycket kulör precis.
Så nu har jag dragit igång ett bad till:
1 dl mortlade avocadoskal
1 l vatten
½ kork ättika.
När det varit igång en timme så häller jag det över de andra baden.
Under tiden värmer jag dem långsamt.

Blog Action Day, om mat, about food

2011-10-16T12:12:00.005+02:00

(In English below.)

Eftersom det här är en stickblogg kommer jag att ha en vinkling från sticknings sida om mat.
Stickning sker med nån sorts garn. Det finns många olika sorters garn, av många olika material. Ett av mina favoritmaterial, ja det mest älskade, är ull.
Ull kommer från får.
Får går ute i hagar och äter gräs och sly och löv och "allt sånt grönt" som de når. Det gör inget att marken i hagen är så stenig att man inte kan köra ner en plog utan att slå sönder den. Marken producerar ändå. I och med att de håller sly borta så håller de landskapet öppet. De är så nätta att de inte sliter så hårt på marken som större djur. De behöver inte heller lika mycket näring per djur och dag som ett större djur.

Förutom att få ull från får kan man få ost och kött och skinn. Man får alltså både slöjdmaterial och mat.

Angoragetter antar jag inte bara ger en bra ull utan även getost, även om de kanske inte är avlade på just mjölkproduktionsegenskaper.

Alpacka är ett annat djur som ger ull och som sliter måttligt på marken, då de har trampdynor istället för hårda klövar. Men jag vet inte om de ger något ätbart.

På senare år har man hittat på nya material. T ex kan man, håll i er, spinna garn av mjölk! Riktigt hur man behandlar mjölk för att få fibrer av den vet jag inte, men det låter inte så där väldans enkelt.
Det jag reagerar mest på är att man gör slöjdmaterial av mat. Hallå! Det finns folk i världen som väldigt mycket hellre skulle ha mjölk i sina magar än runt om. Och jag är dessutom övertygad om att de inte ens skulle få mjölken runt just sina magar. Den skulle hamna runt våra.

Man kan även fundera kring bomullsodlingar. Skulle man kunna ha odlat mat där? Tillsammans kan jag tro att det inte fungerar då de flesta bomullsodlingar är hårt besprutade med allehanda ämnen. Det kanske rent av märks i grundvattnet?

Och hur är det med de syntetiska materialen? Stör de matproduktionen?

In English:
This is a blog about knitting, so I will look at the issue food from that angle.
When you knit you use some sort of yarn. There are different kinds of yarn, of different materials.One of my favorites is wool, well, the most preferred. Wool grows on sheep. Sheep graze outdoors: grass, brushwood, leaves and "anything green" they can get to. A lot of stone in the ground so you can't plough is no problem, the land produces anway.
Brushwood away means a nice pastorale landscape. That is nice and very popular, at least in Sweden. They are so dainty so they make almost no harm to the ground, compared to heavier animals. Also, they don't need that amount of food per head and day.

In addition to wool, you can get cheese, meat and leather from the sheep. So you get both craft material and food.

Mohair goat, I guess, produce cheese besides nice "wool", even though you don't breed for the milk amount.

Alpacka produces wool and they have pads instead of cloven hooves. So they also walk without harming the ground. But I don't know if you eat them.

In recent years new materials are invented. For example there is yarn spun of milk! I'm not sure how you treat the milk to get the fibres but I don't think it seems very easy.
I am upset about doing this to high quality food just because you can. There are thousands of people who would like to have the milk in their bellys instead of wrapped around. (And I am pretty sure the milk yarn item will be wrapped someone else anyway.)

One can also think about cotton fields. Should it be possible to grow food there? I think no. The cotton is heavily sprayed and that wouldn't be healthy for the food. Maybe it is also so that chemicals goes from the cotton fields to the ground water?

How about the synthetic fibres? Do they disturb the production of food?

Hjälp mig!

2011-10-07T19:13:00.014+02:00

Nu har jag varit ute och samlat in nån sorts svampar. Nej, jag lovar att jag inte plockar svamp så "slarvigt" om jag ska äta dem, men nu är jag ute efter färgningssvampar så då är det inte "så noga" med vad jag kommer hem med och vilka svampar de delar påse med på vägen hem.

Men detta till trots så skulle jag vilja veta vad det är för nåt. Så jag plockade fram svamp"floran", men inte blev jag någe klokare av det. Varken nyckeln eller fotobilderna är till någon större hjälp.

Sort nummer 1. Två bilder.

Oj. Jag ser att jag inte hade med linjalen på den här sorten. Den stora svampen är 9 cm hög och har en hattdiameter på 4,5 cm. Lägg märke till den tydliga "skurna" ringen halvvägs mellan fot och kant på skivorna. Den finns inte på den lilla svampen. Lika mycket mörkfux som nummer 2 är på skivorna är den här över hela sig.

Sort nummer 2. Den är den "rödaste" svampen, men den är inte alls så rödbetsröd som jag tyckte att den röda svampen var som jag plockade förra veckan (som jag inte har kort på). En mörk fux skulle man kunna säga om man tänker i hästtermer. Men nu när jag tittar närmare så är den här ljusare ovanpå hatten än skivorna inunder.

Sort nummer 3.

Sort nummer 4. Ungefär som nummer 3, men en ljusare sort. Om nummer 3 har mörka chokladskivor så har nummer 4 nougat.

Sort nummer 5. Den är grå i skivorna.

Sort nummer 6. Två bilder. Skivornas färg är närmare i den övre bilden. Rätt så gröngult från början men de har mörknat tills bilden togs.

Sort nummer 7. Vi har lite grand varit inne på pelargonspindelskivling, men den luktar inte mer än ... svamp? Och inte ens starkt. Den är ljusare än nummer 4. Det känns som att nr 3, 4 och 7 är tre sorter som borde vara näraliggande, men med olika starka färger, blekare med högre siffra.

Alla förslag, funderingar och gissningar är välkomna.

Blog action day

2011-10-06T11:49:00.002+02:00

Den 16 oktober är det Blog Action Day igen.

I år handlar det om mat.

Undrar hur man kan få ihop det med stickning ...
Jo, det blir nog inte så svårt ...

empiri?

2011-09-30T11:02:00.003+02:00

Ett experiment ska vara återgenomförbart sägs det. Det här med att färga ull ligger på gränsen ...

Överst till vänster är den första ullen jag färgade grå. Det var tvättad ull utan betning.
Den bredvid på översta raden är gårkvällens försök att göra likadan färgning:tvättad ull utan betning.

På nedre raden syns från vänster: otvättad ull som färgats och alunbetats samtidigt; tvättad ull som först alunbetats och sen färgats.

Alltihop färgat med lönnlöv i järngryta.

Färg och färg ...

2011-09-27T17:49:00.005+02:00

Jag har blivit en samlare ... När jag var ute med hunden för ett tag sen så "låg det bara" pilbark som ramlat av pilarna i parken. Vem vet vad det blir för färg av pilbark? Hem och kolla! (Akta gråsuggorna bara!)

Svar: utan betning blev det typ ingen.

Men äppelkvistar har jag läst/sett ska ge en vacker gul färg!

Ja kanske om man tar vårkvistar. Om man inte betar garnet så blir det inte mer färg än så här. (Jag har alltså vid dessa tidpunkter inte ännu köpt något alun.)

När jag sen skulle göra äppelkaka så tittade jag lystet på de röda äppelskalen ... månne ...

Detta blev resultatet av röda äppelskal, järnpanna och några flisor gult lökskal som råkade passera ...

Sen gick jag och köpte alun. Och skaffade en stor påse lökskal. Och värmde ullen en timme i alun (fast alldeles för lite visade det sig, så då "sockrade" jag på mer när ullen var i färgbadet). Och hällde en del lökskalspad i järnpannan och en del i aluminiumpannan och en del var kvar i den rostfria. Och så värmde jag ullen i det en timme. Och så fick det stå och svalna över natten.

Och sen såg det ut så här! Nu börjar det hända grejer! Den översta raden är från järnpannan och de andra, rätt så identiska i färg, är från aluminiumpannan och rostfria pannan. Det syns kanske inte så bra digitalt, men i verkligheten har den undre radens ull en röd ton som saknas i den övre.

Jag har nu alltså investerat i två 19-kr-pannor på Erikshjälpen: en traktörpanna i järn och en stor aluminiumkastrull. Ska det kokas färgglada giftsvampar sen så tror jag att familjen är tryggare så ...

mer hemspunnet

2011-09-24T20:31:00.003+02:00

Om jag jämför med de garner som presenteras på ravelrygruppen Spinning in Sweden så är det här inget garn att skryta med.
Det är inte precis homogent, likadant från början till slut.

Men det är mitt garn och det är det första jag spunnit på den bruna spinnrocken från Överkalix. Det är också första gången jag testat tekniken "spinning from the fold" som antagligen har en svensk term som jag gärna tar till mig om någon upplyser mig om den. Det är tvåtrådigt och sisådär 98 meter långt och ovägt.

När den ena spolen tog slut före den andra så gjorde jag så som mrs Petersson lärt mig.
Den återstående tråden lindar man runt handen enligt ett särskilt mönster (ovansidan handen - fram i handflatan - runt långfingret - tillbaka samma väg - fram i handflatan från andra hållet - runt långfingret - tillbaka samma väg - och sen var vi tillbaka från startpositionen). Sen vränger man loss handen och drar fram de båda ändarna. Sen sätter man ihop de ändarna med de som finns i det tvinnade garnet. Och så tvinnar man vidare och på slutet har man en vikt tråd och så blev all tråd tvinnat garn.
Någon annan gång ska jag försöka komma ihåg att ta bilder i det här stadiet.

Mer Wwsipday

2011-09-22T14:50:00.011+02:00

Wwsipday, det betyder ju alltså då World Wide Spin In Public Day, eller på svenska "Världsvida spinnaoffentligtdagen".
Det var en del att meckla med innan vi kunde säga att vi var nöjda med möbleringen. Biblioteket hade ställt två bord till förgfogande och det kändes först alldeles tillräckligt, men vips hade vi belamrat tre bord. De tog fram spinnböcker och ställde dem på en vagn vid oss.

Och rätt vad det var dök det upp två såna här lappar! Tack så mycket!

En annan kompis till mig, Ingrid, engagerades till att ta en översiktsbild. Den kunde ha varit mer utzoomad, men nu är den inte det.

Det kom som sagt många och pratade och tittade. Och några provade själva.

Och medan hon sen övergick till spinnrockens mysterier så kom det ett syskonpar i 7-12 års-åldern och övade sig i sländspinning. De var väldigt idoga och flitiga, men med lite olika tekniker ... Tyvärr insåg jag inte att flickan slängde lystna blickar mot mrs Peterssons spinnrock förrän de var tvungna att gå.

(Om någon vet hur bilden ska fylla ut hela rutan, alternativt hur man får bort rutan så berätta!)

Wwsipday!

2011-09-21T21:00:00.005+02:00

Jo, jag förstår. Ni börjar bli väääldigt otåliga och irriterade över den där människans oförmåga att uppdatera sin blogg med Väldigt Viktiga Händelser.

Idag äntligen tittade jag i min epost och såg bilderna som Maria-Thérèse på afiori hade skickat.
Så i det här inlägget blir det bara bilder av henne.

Här syns mrs Petersson i full koncentration på sländspinning.

Själv har jag fått nåt tjall på trå'n i nykalixrocken, men det var snart ordnat.

Här försöker jag snabbt förklara för Maria-Thérèse lite om linberedning (Ha! Som om jag vore nån expert!) med hjälp av mrs Peterssons ullkam som stand in för häckla.

Det var (tyvärr?) väldigt fint väder så det var nog många som var ute i trädgård eller skog istället för på biblioteket, men det kom förbi en del människor. Somliga ville bara titta och prata men några försökte sig också på konsten att spinna.

Bilder på sånt kommer i nästa inlägg för att inte blanda ihop bilderna.
De i detta inlägg är alltså fotograferade av Maria-Thérèse.

Färga ull

2011-09-13T14:39:00.006+02:00

Häromkvällen fick jag för mig att jag skulle prova att färga ull. Eftersom min blick föll på en nedsågad liten lönn så provade jag det. Jag repade av bladen och näsan och lade dem i en kastrull. Och jag hackade kvisten i centimeterstora längder och lade det i en annan kastrull.

Sen fick de koka i vatten i en halvtimme. Jag tillsatte också en "skvätt" ättika.
Efter det sänkte jag värmen och lade i ullen i durkslag som jag sänkte ner i kastrullerna.

Så fick det stå i en halvtimme.
Sen lyfte jag upp durkslagen, tog bort en del av ullen och lät resten följa med i nästa steg: Jag hällde färgningsvätska ner i en järngryta och sänkte ner durkslaget där. Återigen en halvtimme.

Sedan lade jag alltihop på tork. Utom de tussar som fortfarande ligger i blöt i färgningsvätska (som varit i järngryta) i glasburkar för att se om det gör någon skillnad. Men de står i rumstemperatur.

Här syns resutltaten:
Översta raden från vänster: lönnblad + järngryta, lönnblad
Nedre raden från vänster: lönnkvist + järngryta, lönnkvist

Som referens finns en ofärgad ulltuss längst till höger, om än det finns lite grått i övre delen av de färgade tussarna.

Nu har jag sköljt tussarna och färgen lossnade inte av detta. Så då återstår att se hur färgäkta de är i förhållande till solblekning.

Jag lade märke till att dessa (i förväg tvättade) tussar blev rätt "frasiga" i konsistensen.
Färgen har också koncentrerat sig till den yttersta spetsen av tussarna,längst från klippet alltså. Det får mig att ana att de kanske hade blivit mer jämnt färgade om de hade varit otvättade, alltså haft samma(?) mängd lanolin i hela tussen.

En liten förvandling skedde även med mig. Nu tittar jag mig lystet runt efter växter: kan man t ex färga med kirskål? Det vore väl en ljuvlighet om man kunde ha nån nytta av dem mer än att äta, för hur mycket kirskål äter man egentligen?
Tänk om jag hade tid att utforska min omgivning i detta avseende!

Balsam!

2011-09-10T15:08:00.003+02:00

Å vad jag önskar att man kunde smeta in det här "håret" med balsam så att det gick att reda ut och få det fogligt!
Men det lär ju inte vara bra för linet. Så det är nog fingerredning och borstning som gäller ...

(Jag måste ju ha ett "vegetariskt alternativ" på lördag. Sen hoppas jag att det dyker upp nån som bättre kan förklara hur det går till än jag ...)

wwsipday!

2011-09-08T22:40:00.004+02:00

Wwkipday har jag ju skrivit om tidigare under åren, även om jag inte alltid har varit närvarande.

Nu när jag blivit spinnande så har jag fått reda på att det finns motsvarande dag för spinnare: world wide spin in public day: världsvida spinnaoffentligt-dagen. Det är en dag med många arrangemang runt om i världen ... not. Men det finns iaf 3 registrerade i Sverige i nuläget! (Och av 21 arrangemang runt om i världen så är det en himla bra statistik! Edit: 14 september är det 27 arrangemang anmälda.)

Befinner du dig i Arvika, Göteborg eller Härnsösand lördagen den 17 september så har du möjlighet att se spinnare i aktion, kanske rent av få testa själv!

En babymössa till!

2011-08-30T21:46:00.004+02:00

Den här lilla härvan har jag gjort på min snigelslända. Sen gjorde jag några till. De är mitt första garn på den sländan.

Och sen gjorde jag en babymössa.

Men den får inte åka till Afrika för den är nog för stickig för att kunna has direkt mot huvudet. Man ska nog ha en liten bomullshjälm inunder.

Stickad med dubbelt 2-trådigt garn och 48 maskor på varvet.

Nordiska museet söker ...

2011-08-25T22:13:00.002+02:00

Nä, det är ingen platsannons. Det handlar om våra minnen från skolslöjden, bra och dåliga. Har vi kvar några grejer som de kan få /få låna / få bild på? Och så berättelserna då.

Senast 30 september vill de ha våra minnen.

Män Jössäs!

2011-08-24T20:02:00.010+02:00

Idag kom mitt traderapaket och det innehåll precis det som det skulle. Om jag lagade middag när jag kom hem med det? Glöm det! Här måste ju sländan testas!

Skillnaden mot min gamla snigelskridarslända var enorm. Som skillnaden mellan en gammal sjuk och trött hund och en tio veckors valp med turbo.
Nja, nu var ju den jämförelsen tio år bort så jag ska inte säga att jämförelsen är helt adekvat. Men fort gick det. Och ludd krävde den.

Hittills (en timmes experimenterande) har jag kommit fram till:

Jag började snurra sländan åt fel håll (nedför höger lår istället för vänster) så det här lär bli mitt första entrådiga garn.
"From the fold" är inte metoden som gäller för oss just nu. Ullen ska hellre vara väl förberedd med mycket "predraft", alltså utdragen till en lång korv där man spinner från änden. (För-dragen? Du ser, Karin! Det fattas ord på svenska numer!)
Men den ska nog också hellre vara tvättad än otvättad.
När jag lindar upp tråden på sländan ska jag inte linda upp all tråd. Då finns det en buffert av tråd som kan ta emot snodden medans jag intar läget "börja spinna" och kommer igång att spinna.
När jag sen tar upp sländan (genom att göra "imse vimse spindel-rörelser" runt tråden för att linda upp den på fingrarna) så gäller samma sak: inte ha en kort tråd som får ta hand om all snodd. Eller ännu hellre: stanna sländan så inte en kort tråd får ta hand om all snodd.

Med all denna empiri i huvudet och middag i magen säger jag "på återseende" till bloggläsarna. Jag kan inte sitta här längre. Jag måste ju spinna!

(Bilder kan inte komma ifråga i nuläget då det inte finns nån kamera hemma.)
(För-dragna ullen kardades med de nya kardorna. Jag är såå nöjd! Det är glimåkrakardor med tygbotten och jag tror de är tätare än de som jag fått låna. Mer om dem i ett annat inlägg.)

Mer inköp! inkl OT

2011-08-16T17:19:00.005+02:00

"Köp och köp, aldrig hör jag något annat", klagade Anton Svensson i Katthult. Det är inte nån större risk att någon skulle säga det i det här hemmet, om det inte skulle handla om mjölkkonsumtionen då möjligtvis ...

Men nu handlar det inte om mjölk eller smålandsbönder utan om nåt så modernt som Tradera. Där hittade jag ovan visade objekt på ett utrop och det visade sig att mitt bud räckte till. Vi får väl se hur fina kardorna är, men det stod att de var fullt funktionsdugliga så då är de väl det. Det har varit säljarens farmors i alla fall har framkommit i senare korrespondens.

Om det nu är så bra som jag hoppas så sparade jag typ 400 kr jämfört med att köpa nyproducerat.
Vad jag ska köpa för det? (som Alma hade sagt) Nej det finns inget inplanerat. Jag tror jag sparar dem till "allmäna konkursen".

Men jag måste ju få berätta vad som hände när jag skulle betala inropet. Eftersom säljaren har ett konto på en viss bank så for jag till den. Sladdade in till stan sisådär kvart i tre på cykel. Alla vet vi ju att bankerna stänger klockan 15. Förvisso. Men denna har kommit på en annan begränsning: inga kontanter efter kl 13. Jag hade gapskrattat om någon hade berättat om det, men cykelsvettig är det lätt att hålla sig för skratt. Nå, det gjordes ett undantag för den här transaktionen och jag fick gjort mitt ärende.

Har ni hört om nåt liknande? En bank som inte vill hålla på med pengar?

Får jag lov att presentera!

2011-08-13T14:14:00.003+02:00

Min nya spinnrock!
Den sägs härstamma från Överkalix.
Jag skulle se om det fanns t ex kardor på en loppis här i stan, den som förra året sålde spolar och spinnvingar.
Det fanns det inte. Men den här rocken sa att den ville med hem, så då fick den det efter lite funderingar. Min vånda handlade inte om priset, mer om vad maken skulle kunna tänkas säga om saken.

Men han fnissade nog mest.

Så nu håller vi (rocken och jag) på att lära oss "spinning from the fold". Vi är på nivån strax innan 1A. Det är pyssligt att hålla i tussen och vi har inte riktigt kommit överens om var rockmor ska stå för att den ska dra alldeles lagom ... och hur fogar man samman nya tussen med den gamla? Och precis var ska trampan vara för att det ska gå att dra igång igen utan att behöva släppa tussen för att få drivhjulet i rätt läge (eller putta på hjulet med tån).

Det fattas en liten sån här pynttopp, men det är det enda som jag har upptäckt är "konstigt".

Nu har det hänt igen!

2011-08-11T23:13:00.005+02:00

Jag skrev om Kapten Zoom för några år sen: att internet är så bra, för när man behöver nåt så är det "bara" att "ropa" och så får man svar.

Jag blev ju så nyfiken på vem H S /M L Larsson var. Han som gjorde en spinnrock i december 1881.

Eftersom jag sett att Smulan sysslar med hembygdsforskning i någorlunda nära bygd så skickade jag ett mejl till henne: skulle hon vilja ta reda på vem denne Larsson var?

Och si! Inte behövde jag vänta länge förrän jag fått reda på att S H var fel. Han hette Lars Michael Larsson och var född 1837 i Stigsjö socken, och den tillhörde han ju även sen, när han var 44 år och gift och trebarnsfar och gjorde en spinnrock.

Nu finns det en baskunskap att utgå från. Men vem gjorde han den till? Var det till sin fru eller hade han en syster kanske som skulle få den? Dottern var bara fem år så det var väl lite väl tidigt.

Eller hade han en liten "fabrik" där i Öije?

Undrar vad folk kan veta om mig om 130 år?

Rockspa i grannstan

2011-08-10T16:12:00.004+02:00

Ja hur det nu var så hamnade jag i "ravelryträsket" jag med. Det där stället på nätet där man kan prata garn dygnet runt: hur man gör garn, hur man köper garn, vad man gör med garn ... Det finns fyrahundrafnuttontusen grupper och forum och medlemmar som visar sina garnlager och sina alster och jaa ...

Så visst finns det möjlighet att glänsa (ikapp) och visa upp sig där. Om man vill. Eller så kommer man som jag, dragandes med sin gamla rock, som är som en tjock lurvig sovande shetlandsponny och stjärnögt förklarar som en åttaåring att "jag älskar också hästar" i det där forumet för SM-hoppningsfolket ...

Ibland känns det så när medlemmarna på Spinning in Sweden drar igång med olika förkortningar som inte förklaras och de diskuterar tekniker som jag ännu bara har lagt märke återkommer i diskussionerna men som jag fortfarande inte har pejl på vad de innebär. Och så spinner de miljooner meter garn i fantastiska färger och har hela huset fullt av fluffig ull.
Fast egentligen är det inte så, för det är trevliga människor som inte alls tycker min rock är som en fet shettis och som har gott om tips om man frågar.
Man kan rent av bli hembjuden till en av dem som ska ha rockspa i grannstan!

Så då tar man sin gröna spinnrock och erbjuder den skjuts i bilen. Bilen har många kvaliteter (bland annat är den för tillfället blank), men sådär väldans pigg på att transportera spinnrock är den inte. Det har så att säga inte slagit herrarna ingenjörerna att det är något man bör tänka på. Fast om man monterar ner allt som sitter i vägen så går den in. (Utan nedmontering fattades det några ynka centimeter för antingen ett ben eller hjulkrönet.)

Och då. Då upptäcker man. Under trampan.

Att färdtjänsten erbjuder skjuts till en gammal dam, kanske en julklapp en gång i tiden. I Öije i Stigsjö socken förfärdigades denna den 8 december 1881 av S H Larsson. (Eller står det L M Larsson?)

Jisses! Den var skolmogen när Umeå och Sundsvall brann!

Väl i grannstan så fick den hälsa på sina kollegor i branchen som också var på spa.

(Min rock står som nummer nummer två från höger.)

De bjöd "gästerna först" och min rock fick sin behandling: en liten metallbit som var på väg att krypa ut ur drivtrissan förpassades in i den igen och genast satt drivtrissan fast som den skulle på tenen, snällan roterade som om det vore 9 december 1881 och det blev återigen en fröjd att spinna.
Tack doktor Olle!

Sen förlustade jag mig med att studera ullkammar, kardor, topsband, merino, silke, alpacka, gotlandsfårull och riktiga sländor. Det är bara att konstatera: min satellitslända är som ett luciatåg bestående av sniglar ... Jag tror minsann att jag ska göra investeringar på det området.

På väg hem gjordes det investeringar. I det stora blå huset köpte jag en korv med bröd och en lampa till hallen. Och i loppisen på hörnet köpte jag den här:

Det kändes nästan lite genant när jag spanade in den när jag for iväg på förmiddagen, men med den pigga rock som kom med hem så är det inte alls omöjligt att jag får användning för den här, som har visare som går runt runt och visar hur många varv som härvträt gått runt. Enda lilla abret är att det fattas en sprint så att fjärde armen håller sig rak under pådragningen.

När man fyller år ...

2011-08-07T15:40:00.004+02:00

så kan det hända att man får mjuka paket, t ex med lite garn.

Undrar jag om det kan bli tjocka vantar av de här nystanen, i kombination med andra så jag slipper frysa om händerna i år. Mina OS-vantar tog ju slut i vintras.

Belöning

2011-08-03T20:25:00.003+02:00

När man gjort sina plikter så får man lov att pilla med ullen igen. Detta är en liten härva på 10½ meter tvåtrådigt av det allra första jag spann på slända.

Numera är det början på en mössa. Men eftersom det var så pass fluffigt och jag inte riktigt litar på det (draa ner mössan på huvudet) så stickar jag med dubbelt garn: den andra tråden är av mitt rockspunna "sjalgarn".

Numera finns även härva nummer två i den här serien, tolv meter långt garn. Och det finns spunnet att kunna bli härva nummer tre också tror jag. Men nu spinner jag inte så tjockt och fluffigt. Vi får väl se vad det får för konsekvenser på den där mössan.

2011-07-28T11:59:00.000+02:00

När man sitter så här och provlappar (igen!) och har "trista halva varv med räta maskor" så kan man roa sig med att surfa kring och kasta getögon på sidor.

Idag hamnade jag hos Clair som färgar garn på ett sätt som verkar ganska kul. Om än lite omständigt.

Man tar ett "vitt" garn. Och så stickar man ett "tyg" av det. Sen färgar man tyget enligt fiffiga uträkningar och sen stickar man det man vill sticka (sockor i exemplen) direkt från tyget, man repar alltså upp tyget vartefter man stickar, använder det som nystan så att säga. Och då hamnar färgytorna som ränder på sockarna.

(Varför man har trista halva varv med räta maskor? Jo, ska man testa flätstickning som "bär sig åt" på varenda varv så är det lättare att även i provlappen göra det på rundstickning, och då behöver man ju sticka en baksida så att inte själva provytan blir en tub som man inte kan se helheten på.)

morr!

2011-07-27T10:13:00.003+02:00

Efter 15 cm:s stickning av tröja på rundsticka så började det komma ut så pass från rundstickans snävare omkrets att man kunde mäta. Och upptäckte att tröjan var i snävaste laget.

Och när jag bläddrade runt bland sidorna i mitt block som handlade om just den här tröjan, för att finna måtten på mottagaren, så såg jag det jag hade befarat: jag ska sticka på nr 4, inte på nr 3 ...
Tyckte väl att det kändes lite väl stabbigt, "tyget" i ryggen ...

Nåja. Då finns det inte bara en estetisk anledning till att arbeta om mittenflätan och flytta två andra paneler så de sitter mer centrerat.

Min mans oförvånade min över detta besked tror jag vi låter bli att beskriva ytterligare här.

Förrvirring!

2011-07-24T21:38:00.002+02:00

Helt plötsligt fanns det en maska för mycket på ett ställe. Baklängesstickning i flera varv. Så stämde det! Stickade framåt ... och hittade ett annat ställe som inte stämde. *stön!*
Mer baklängesstickning, förbi varvet där jag stannade förra gången. Såg "fejlet", rättade till, stickning framåt igen, äntligen!

Och så till den lekfulla flätan. Var ÄR jag?! Ska det vara fel här med?!

Men så var det inte. Bara för mycket hål i magen. Efter middagen såg jag ju att allt stämde ju visst det.

Håll nu tummarna att det fortsätter så, så jag kan få lyssna på gamla sommarprogram ifred för vilsna maskor som befinner sig på fel ställe.

2011-07-20T19:22:00.000+02:00

Till vänster: det jag spann igår.
Till höger: det första jag spann på min "satellitslända".
Det har skett vissa framsteg tycker jag det verkar som. Och nu går den sländan rätt sakta. Det tyder också på framsteg.

Nytt snubbel

2011-07-19T19:05:00.002+02:00

Babymössprojektet snubblade jag ju på när jag klickade från det ena till det andra.

Idag råkade jag på ett annat projekt som jag gillar,
bokprojektet maskor och medeltid.
Man tager en kyrka med medeltida målningar och så hittar man mönster i den som man sätter på tröjor.
Genialt, vackert. Klicka dig genast genom galleriet.

Basta!

2011-07-16T11:40:00.004+02:00

Jag trodde för ett tag sedan att jag skulle göra en mössa. Nu har jag gjort fem. Det får räcka.

Nu ska jag ägna mitt stickande åt svågerns tröja.
Det röda vackra garnet luktade petroleum så jag blev tvungen att avbryta stickningen för några månader sedan. (Och jada jada massa liv gjorde att sen hände ingenting med den.) Häromveckan gjorde jag härvor av konen och tvättade två av dem. Nu finns det ingen petroleumlukt kvar. Istället kan man känna en doft av hav vilket antyder att det finns silke i det. Det framkom också varför man hade dränkt garnet i spinnolja. Det blev väldigt benäget att klistra ihop sig, upptäckte jag när jag nystade det. Tråden som skulle från härvan ville inte gärna sära sig från sina bröder.

Men nu kan jag sticka utan att behöva vara rädd för att själv få eksem av kemikalierna och utan att vara orolig för att lukten inte ska gå att få ur den stickade tröjan.

Ännu mera skryyt!

2011-07-09T17:13:00.006+02:00

Numera utflugna dottern har stickat en Harry Potter-halsduk, inklusive köpt tygemblem från amazon.uk och sytt dit. Alltihop har hon gjort utom uppläggningen och de första åtta varven som hon fick i födelsedagspresent tillsammans med en låda garn till resten.

Hon är stolt och jag är stolt.
Hon var på Trafalgar Square nu häromdagen när det var stort avskedstagande av epoken där man kunde se fram mot nya HP-händelser som böcker och film.

Dessvärre började det regna och hon svepte sin svarta mantel om sig och upptäckte så småningom detta:

Manteln färgade av sig! På halsduken! (Och andra kläder också, men de var ju köpe och kan tvättas våldsamt.)

Finns det någon som har jättebra tips om hur man får bort felfärg från superwash?
Dessvärre kan man inte köra "klipp och klistra" metod, jag har funderat i de banorna också, men det finns på nästan alla gula sektioner på åtminstone ena sidan.

Ajrå nr 2

2011-07-08T11:23:00.000+02:00

Nu börjar jag tro att det ligger nåt systematiskt fel i mitt tänk.

Den mörkblå mössan är akryl. (Jo, det finns sånt konstigt i de mörkaste hörnen hos mig också. Tur det även finns såna här projekt. Tänker att ett kräkbarn behöver ha lätt-tvättade kläder så då hoppas vi att den här hamnar hos ett sådant, även om jag inte önskar vare sig mamma eller barn den jobbigheten.)
Den är dessutom stickad som en remsa och ihopsydd bak.

Båda "ajrå"-projekten är bomull/-sblandning och stickade med förkortade varv.
Allihop stickade med lika många maskor (något så när). Antagligen blir bomullsgarnets varv längre än akrylvarven. Men akrylnederkanten blir också mer uppsvängd i nacken. Jag tror egentligen det kluriga ligger där. Hur kan det bli så? Är det bara det att sömsmånerna drar ihop så mycket mer än förkortade varv? Är det inte att föredra förkortade varv då det inte blir
a) någon söm för barnet
b) någon montering för stickerskan (inte helt oviktig faktor).

Hur ska man få samma form på mössor med förkortade varv som på den med söm?

Förslag på varför det blir så här mottages tacksamt. Det är alltid roligt att utveckla sitt kunnande.

Skryt

2011-07-07T12:41:00.007+02:00

Här är de (hittills) färdiga babymössorna. (Jo, för jag "var ju tvungen" att leta reda på mer garn i gömmorna för att göra fler. En till i en bomullsblandning lär det bli och just nu sitter jag med det lila garnet som blivit spetskofta och spets och gör en mössa.)

Igår och i förrgår gjorde jag garn. I förrgår spann jag och igår tvinnade jag och tvättade. Fortfarande lika oregelbundet garn som vanligt, men det hänger rätt så rakt i alla fall. (Bilden tagen på skuggsidan.) Sisådär 60 gram blev det. Sen tog kardfloren slut.

Sist jag tvinnade garn blev jag "galen" av att drivtråden hela tiden for av hjulet. Jag tyckte jag såg att spinnrocken var sned och funderade på om man skulle försöka få den justerad till ett entydigt läge. Som det nu är så är det gnirkmån.
Men så tog abstinensen över i förrgår och det gick jättebra att spinna. (Iaf vad gäller drivtråden) Och så gick det lika bra att tvinna.
Nä, det där med spinnrock är ett mysterium.

Jag har blivit lite sugen på att färga också. Hittade Färghäxans blogg och det ser såå spännande ut.

Javisst ja!

2011-07-06T13:47:00.002+02:00

Har ju glömt att "redovisa" mina klara maevasockor!

Jag stickade ju lite grövre än det är i beskrivningen så jag minskade antalet maskor på varvet och därmed även på flätan. Därför "fattas" det en ruta i bredd vid sidorna.

Därför stämde inte heller antalet maskor som man ska öka ovanpå foten och följaktligen inte heller antalet maskor runt benet.

Utlottning!

2011-07-04T16:49:00.001+02:00

Nej, inte hos mig. Men genom att göra reklam för ett lotteri där det är en slända och ett sittunderlag på spel så får jag två lotter. Bra va? Här kan ni också ta en lott eller två.

OT Nytänk!

2011-07-02T16:34:00.004+02:00

Jag brukar inte vara "politisk" i den här bloggen men jag måste bara få delge er en sak som gjorde mig glad.

Har ni sett den här bilden?

Visst är det något annorlunda med den?

Det tog en liten stund innan jag såg det, men den här rullstolsburne kör själv. H*n sitter inte med armarna i gips rakt fram som man har varit van att se den här ikonen. Ibland är personen också "bekvämt tillbakalutad". Hela bilden brukar andas disabled.
Här är det en abled fast med hjul. Jag tror det här är kapitel två i den utveckling vars förra kapitel handlade om att "rullstolsbunden" blev "rullstolsburen".

Jag såg ikonen för några veckor sen på riktigt, även om jag inte snabbt kan komma på var. När jag ville ha tag på den nu på googlebilder så fanns den fyra pagedownklickningar ner, på sidan 5. Jag hoppas den kan förflytta sig uppåt till första plats.

Ajrå

2011-07-01T11:53:00.003+02:00

Den bidde "lite" djup. Eftersom redan den blå nog är rätt stor för en nyföding så kollade jag hur många maskor som räckte för att göra en lika stor som den blå: 22 m. Nu gör jag på 20 maskor.

Men idén om att göra förkortade varv är strålande. Jag anar dock att det är smart att göra sista varvet, det som sätter ihop första och sista varvet så att änden hamnar i nacken. Då kan man "lätt" nästa till om det blir glest.

Två klara

2011-06-30T18:32:00.006+02:00

Eftersom jag var ute och reste helgen före midsommar ville jag ha med mig en liten stickning. Vad är en babymössa om inte liten?
Jag hade med mig ett nystan och två beskrivningar. Först gjorde jag den här:

Och sen började jag göra efter den andra, men insåg att garnet inte skulle räcka. Så då repade jag upp den och gjorde den istället med ett annat gammalt restgarn.

Idag monterade jag nacken och stickade fast knytbanden. Tyvärr gillar jag inte den kantiga nacken. Den kanske blir bättre med ett litet huvud i, men det får jag aldrig veta.

Idag när jag var och handlade hittade jag det allra mjukaste helbomullsgarn man kan tänka sig!

Så nu ska jag göra en tredje mössa. Jag tyckte om modellen med den mörkblå, men funderar: måste man göra den till en remsa och sätta ihop? Kan man inte sticka baksidan som förkortade varv och slippa montera? Dessutom göra en sådan uppläggning att man har levande maskor i början som man bara stickar ihop sista varvet med, alternativt gör kitchener stitch ihop? (Vad heter det på svenska?)

Mer välgörenhetsstickning

2011-06-16T21:23:00.002+02:00

När man surfar lite hit och lite dit så hamnar man här och var.
Idag hamnade jag här.

Sticka babymössor till nyfödda i Kongo.
På Panzisjukhuset där vårdas kvinnor som blivit offer för det sexuella våldet i landets våldsamma inbördeskrig. Ibland har de sina barn med sig. En mössa hjälper en nyfödd att hålla kroppstemperaturen och kan förhindra lunginflammation och andra sjukdomar.

Den första sändningen går i början av augusti.

Om du klickar på länken ovan får du veta mer detaljer, vart man skickar mössan t ex. Och att man kan vinna handarbetsböcker från Libris.

wwkipday, del 2

2011-06-11T19:41:00.002+02:00

Jodå, det hade visst ordnats med stickträff i parken i år. Men ingen hade kommit på tanken att skriva in det på den officiella sidan för all världens träffar.
Riktigt var det hade annonserats fattade jag inte riktigt.

Bättre lycka nästa år ...

(Nej, jag var inte där, men jag hörde talas om det när det var sisådär en halvtimme kvar ...)

wwkipday

2011-06-06T14:48:00.003+02:00

Eller på svenska: världsvida stickaoffentligtdagen går av stapeln snart. Numera har man släppt datumet lite friare och alla dagar mellan 11 juni och 19 juni är enligt spelreglerna.

Än så länge har ingen tagit på sig att anordna något i min lilla stad, men i en en bit bort. Men jag har annat för mig då så jag åker inte enkomt.

Månne man kan ta sig en stickning och sätta sig offentligt "bara sådär" eller om man ska påminna någon som ordnade förra året. Men vem var det? Jag hinner inte med vad jag verkligen ska i mitt liv så jag ska inte lägga till fler uppgifter. Annars hade det väl varit skoj ...

http://www.wwkipday.com/index.html

Facit

2011-05-18T18:01:00.003+02:00

Det var ju bottnen på den här ... fotbeklädnaden.

I november drömde jag om att man kunde sticka strumpor på andra sätt än uppifrån och ner eller nerifrån och upp.
Så makens julklapp blev ett par tofflor som stickades: sulan från häl till tå, och sen överdelens om stickades fast i stadkantsmaskorna.
Nej, passformen blev ganska usel även i modifierad form.

Den här gången började jag mitt under foten och stickade ut åt båda sidor och även på kortsidorna.
Passformen är också sådär. Det är svårt att uppskatta precis var man ska sätta uppläggningsvarvet och hur långt det ska vara för att få ett bra förhållande mellan att sulan ska sträcka sig från häl till tå utan att svämma över åt sidorna.
Älgmulesyndromet som blev på makens tofflor gjorde sitt bästa för att framträda även här, så jag gjorde en del kraftiga minskningar vid tån.

När det verkade som att hälen skulle bli alldeles för hög innan fotryggen var täckt började jag göra förkortade varv för att fotryggen skulle hinna ifatt. Antagligen skulle de varven göras på ett annat sätt (tidigare?, längre?)så det inte blev så pösigt innan fotryggen kom fram till resåren.

Båda dessa experiment har haft en "gör 3 maskor till 1" rand på mitten av fotryggen.

Nästa "prototyp" jag funderar på blir med ett rakt varv tvärs över foten. Men först ska den här stackarn få en make.

Maj eller november?

2011-05-14T18:24:00.003+02:00

November är en erkänt trist månad att försöka fotografera stickalster i. Igår kunde man nästan tro att det var november. Jag blev tvungen att gå ut på den ljusa verandan för att ha någon som helst chans att få detta på bild.

Men vad är det?

Galapremiär

2011-05-13T19:14:00.004+02:00

Eller nja. Men premiär för sjalen och det på ett kalas.

Jag blev lite förvånad när jag nu ser den på mig själv att "extraökningarna" som gör att "överkanten" blir svängd sitter så mitt på axeln och inte hänger framför.
Nåja. Jag är jättenöjd, men gör jag en till så börjar jag nog ännu tidigare med de ökningarna och kanske att jag ökar lite mer där.

2011-05-05T14:54:00.007+02:00

Nu har jag kommit så här långt. Jag fick ju modifiera "allt" eftersom beskrivningen ansåg att jag skulle ha 64 maskor på varvet medan mina fötter tyckte att det räckte med 46 maskor. Iaf med det här garnet, Online supersocke Wellness II-Color.

Det gjorde att det blev färre rutor på ovansidan foten och sedan även längs med sidorna.
Eftersom antalet ökningar mitt fram beror på antalet varv som behövs för att fotens längd ska bli rätt så fick jag bara nätt och jämnt plats med fyra mossränder där. Och på hälsidan blev det sen bara två ränder (46 maskor, remember?) fast jag utökade så att det blev 48 maskor för jag tänkte det skulle stämma bättre med matematiken, fast det gjorde det ju inte ... (Så nu är det 5 räta och 7 räta på sidorna om en och samma rand. Skit samma.)

Jag har stickat båda strumporna samtidigt på magic loop och det gick bra ända tills jag skulle börja ta av maskorna där rutraden slutar för att förbinda dem med hällappen. Ena sidans rutmaskor satt ju på andra sidan skiftet ... Så just hälarna har jag gjort o-samtidigt på var sin rundsticka. (Att ens prova med att göra hällapparna samtidigt, med extra mycket maskor på stickorna har jag redan prövat och funnit farligt.)

Nu är det bara skaften kvar och det roliga i stickningen är slut. Så frågan är hur långa skaf jag ska ha? Det finns vansinnigt mycket garn kvar så det kan nog räcka upp emot ett par knästrumpor. Frågan är om det finns någon användning för det.

Jag gick förresten in på Ravelry för att se om någon annan hade rapporterat någon liknande omräkning. Det hade inte någon så jag tänkte lägga upp min bild på de här. Men lyckas inte få in bilden i rutan. Den hoppar bara bort. Någon som fattar vad jag gör för fel?

Hjärtekatter

2011-04-30T20:08:00.005+02:00

Jag släntrade förbi en blogg som hade en länk till en blogg som berättade om ett projekt.

Jag virkar inte, men tänker att om någon av mina läsare gör det så vill jag inte stå ivägen för er möjlighet att hjälpa till.

Äntligen en uppdatering!

2011-04-28T21:29:00.004+02:00

Det får ju hända nånting på den här bloggen även om stickerskan själv haft ont i vänster handled ett längre tag. Men nu är den nog återställd (en kur med ipren gjorde susen) och stickningen har så smått återupptagits. Iaf strumpstickningen. Den röda tröjan står inför beslut som inte har fattats än. Dock käre svåger får du den inte som födelsedagspresent i år heller ...
Strumpstickningen har nu kommit upp till "gusseten" som antagligen har en finfin benämning även på svenska som jag dock inte snappat upp.

Att det är "royal wedding" på andra sidan den franska ärmen*) har jag dock snappat upp. Och idag fick jag se något stickrelaterat till detta evenemang!

Visst är det sött?

*) Engelska kanalen heter la Manche på franska vilket betyder ärmen.

Röstvila

2011-04-12T21:47:00.004+02:00

Nöjd över dagens repetition stickade jag vidare på mina maevasockor.

Så fick jag för mig att jag prova om de passar ...

Yes indeed ... En fot och en liten katedral ryms...

Frog it, frog it, frog it ...

Så nu finns det en version som är 16 maskor mindre, men ungefär lika långt stickad. 16 färre maskor betyder en ruta mindre i bredd. Vilket kanske ställer till det sen när man ska "dela" mitt på.
Men jaja. Det tar vi då ...

Fisk?

2011-03-31T19:55:00.005+02:00

Englundskan som bloggar på Livsrummet har gett sig den på att fixa det här med spetssjalar. Heja!

I en kommentar hos henne nämnde jag "fiskar" som något man kan ha som markörer på stickan. Och insåg att det har jag ju inte bloggat om så det kan jag ju göra.

Här syns alltså fyra stycken fiskar. Ursäkta den risiga bilden.
De har det gemensamt att de är en garnstump som är vikt på mitten och har knutar mellan böjen (huvudet) och ändarna (stjärten).
(De har också det gemensamt att de är väldans mycket billigare än en massa blingblinggrejer som man kan köpa och använda som markörer.)

Den övre är en enkel fisk. De två understa har fyra knutar och således fyra "öglor". Det är inte konstigare än att man sätter huvudöglan på stickan. Det symboliserar varv 1. Nästa gång man kommer dit så flyttar man stickan till öglan bredvid huvudet. Det symboliserar varv 2. Osv.

Eftersom det finns tydliga skillnader på ändarna (huvud och stjärt) så behöver man inte vara orolig för att man flyttar åt fel håll sen när man ska in på varv 3: fortsätt bakåt åt stjärten.
Däremot får man själv bestämma sig för att "det på varv 1 det händer" eller om "det händer på varv 4". Vad det nu är man ska göra ... vrida en fläta, eller öka en maska t ex.

Klar!

2011-03-19T21:03:00.003+01:00

Så blev sjalen stickad i garn som jag spunnit och tvinnat alldeles själv. Det framgår kanske inte så väl av bilden, men garnet blir tunnare med ökad spinnskicklighet/ längre ut mot kanten. Rätstickningsraderna markerar byte av garn.

Frågelåda

2011-03-12T21:57:00.001+01:00

Så var det då dags för frågelåda om spinnrocken igen.

Eftersom jag håller på att avsluta sjalen, och eftersom garnet inte räckte till avmaskningen fick jag anledning att närma mig spinnrocken igen. Att spinna gick bra, jag blev nästan förvånad över att det gick så bra.

Men sen när jag skulle tvinna ihop två trådar blev det en tålamodsövning. Drivsnöret for loss hela hela tiden. Fick jag det nån gång att fungera så höll det max tre fyra trampningar innan snöret for loss från hjulet.
När jag tittar noggrannt på rocken så ser jag att sådär himla rakt är inte allting. Trissorna sitter inte "rakt framför hjulet" så att säga.
Den delen som man föser fram och åter för att spänna drivsnöret är också ruckbar: tenens vinkel är inte nödvändigtvis rät mot hjulets så att säga.

Några tips om hur jag ska få till det?

Har ni sett att ...

2011-03-12T21:06:00.002+01:00

Garntjänst har rea på Kilafors' svenskullgarn fram till på onsdag?
Det har jag ...

How Does Your Dog Inspire Your Crafting?

2011-03-03T18:38:00.004+01:00

Idag fick jag ett mejl från Interweave med den rubriken.
I mejlet fanns tips och idéer om piffiga lapptäcken och ett stickat hundtäcke.

Så här inspirerar vår hund mitt slöjdande:

En tuss avkammat bara måste mina fingrar försöka dra/tvinna ut till en tråd. Dagens lilla skörd blir dock inget. Den lilla tråden som syns i förgrunden är redan hoptvinnad till tvåtrådigt. Det kommer aldrig bli något av den heller, det är bara själva handhavandet som drar.
Däremot händer det att en karda inte alltid bara innehåller fårull. En del kardflor är omisskännligt lite mörkare än andra ...

Det händer ...

2011-03-02T10:37:00.003+01:00

... att jag stickar också.

Det har inte blivit så mycket stickning alls faktiskt ett tag. Och jag märker att det inte varit bra. Spinnrocken står här med en liten tuss ull hängandes som vill(?) bli spunnen och berättar för mig att det finns ett handfast liv som man kan alternera huvudlivet med. Men huvudlivet har varit elakt och krävt att jag ska ägna mig åt "viktiga saker".

Men händernas arbete är också viktigt. Så det så. Så nu har jag äntligen börjat fullskaligt med svågerns tröja. Må den inte fortsätta vara en följetong i min stickårsberättelse några fler år.
Dessutom har jag repat upp min sjal av hemspunnet garn. Jag vill att den ska ligga bättre över axlarna. Petigt? Jajamän. Här är det haute coture och inte konfektion!

OT

2011-02-10T21:19:00.006+01:00

Så här i broddtider vill jag dela med mig av en upptäckt.
Den högra brodden är ny. Den vänstra är välanvänd.

Så, kolla inte bara mönsterdjupen i däcken, kolla spetsigheten på broddarna också ibland.

provlappar ...

2011-01-22T19:00:00.004+01:00

Provlappar är jättebra. Man behöver inte börja på hela stora projektet på en gång utan man tar en liten del i taget och ser hur det blir. Sen gör man en annan liten del, och en till och en till och ...

Till slut har man en låång korv med provstickningar ... men inte blir man så klok på hur det ska bli i tröjformat för det.

Tips!

Man tager då sin digitalkamera. Och så fotograferar man korven, bitvis.
Sen lägger man in bilderna i sin dator.
Och sen redigerar man dem. (T ex gör dem hanterbart små. Istället för att de ska "fylla hela skärmen" gör man dem små nog att vara delar av en hel bild.)

Sen går man in i ritprogrammet. Och så monterar man ihop såna där små bitar bredvid varandra på ett sätt som kan vara ett förslag på hur man kombinerar ihop en tröjfront.
Och så gör man ett annat förslag. Och ett tredje. Och ...

Helst ska man ju då förstås ha samma skärpa på alla bilderna så det inte ser ut som om somligt är stickat i mohair och annat i lingarn. Men man får inte vara petig.

Sen är det "bara" att välja vilken version man vill göra ...

Synpunkter på om panelerna ska vara i en annan ordning mottages gärna.

knitty vinter 2011

2011-01-20T21:30:00.004+01:00

Palisander har ett intressant mönster på både avigsidan och rätsidan ... elller om det var tvärtom. Rätt så genialiskt tycker jag.

Gweneira är en stor bylsig sjal som jag tror jag hoppar över för egen del. Men den var ny. Dvs sjalar formade som cirkelbågar har väl varit populära ett tag, men den här är alltså flätstickad.

Cartouche har kombinerat spetsstickning och flätstickning i en sjal. Intressant.

Ytterligare tre runt-halsen-grejer finns det beskrivningar på, men de tilltalade inte mig.

MInns ni att jag drömde om konstiga sätt att sticka sockor på före jul? Det har tydligen fler gjort. Alla tre sockorna har sin egen specialitet i det här numret:

Sweetheart är mest "vanlig": en tå-upp-socka, med flätmönster och med "tumhäl". Alltså en sån häl som stickas på efteråt, precis som man gör med en tumme.

Maeva föll jag för. Jag har rent av skrivit ut beskrivningen. (Dessvärre är mitt tilltänkta garn ett melerat, så vi får se om det blir nåt av det den här gången.) Fotens ökande omkrets har jag förstått heter "gusset" på engelska. (Har vi nåt namn på svenska?) De ökningarna ligger i den här strumpan i kilen ner mitt på foten, den kil som sen fortsätter upp i strumpskaftet. Himla elegant!

Java gör inte heller som vanligt (alltså gör gusseten "framför" hällappen) utan den kil som maeva har mitt på foten halverar java och sätter ... ja vad ska man säga ... ovanför vanliga gusseten, på var sida om foten.
... hm. Skulle man ju kunna tro, om den hade varit en tå-upp. Nu är det en skaft-ner-strumpa så gusseten görs på vanliga stället. Men minskningarna äter inte på gusseten utan på ovansidan foten.

Jag bliir så lycklig över snillrika konstruktioner!

Turn of the glass tyckte jag också såg intressant ut. Mitt koftförråd börjar sina (underdrift!) och kanske att jag har nåt gammalt traderainrop som jag kan kombinera med den här modellen.

De andra tröjorna var lite väl grovgarniga för mig, men bilden på Joanies nacke var vacker, kanske pga kombinationen med frisyren. Den fick mig att dra efter andan. Ärmen var vacker också, men jag vet inte om jag skulle trivas med så hög resår och dessutom grova flätor.
Lady lovelace påminner mycket om en tröja min dotter köpt för många år sen, speciellt pga kragen. Men köpetröjans krage kan man inte ta av.

snödjupstävling?

2011-01-05T18:58:00.003+01:00

Nej, jag vet inte om det finns nån sån. Men om det finns en sån så är det här mitt bidrag.
Bilden visar vårt trädgårdsbord, högt som ett ordinärt köksbord.

Årsberättelse för 2010

2010-12-31T20:00:00.002+01:00

1. Roligaste stickprojekt.
Det tror jag är presentvantarna. Nu har jag iofs gjort flera färgställningar på samma tema under några år, så det är inte så många hisnande stickupplevelser kanske. Men det att jag haft anledning att sticka dem till de personerna jag stickat dem till är roligt.

2. Tråkigaste stickprojekt
Filtruta 1. Tur att det var fri stickning sånär som på färg och mått. Då kunde jag göra det lite roligare.

3. Största garnhändelse.
Det måste ju vara det egenspunna garnet!

4. Årets bästa läsupplevelse
Jag har nog inte läst något alls som har med stickning att göra. Och om det inte stämmer så har det iaf inte satt sådana spår att det på något vis kan bli nominerat.

5. Årets tema med variationer
I år finns två klasser: presentvantar och sockor. De två vantparen är i stort sett likadana, sånär som på färgställningen. Sockorna är det större variationer på: långa stickade från tån, tunna stickade mot tån, konstiga stickade på undersidan först. (Oj, blev det bara tre par?)

6. Det klurigaste
Att sticka sockor. Både de med hällapp nerifrån (som väl inte var så klurigt när man väl hade en beskrivning) och tofflorna som helst skulle bli snygga ...
Sen finns det ett klurigt sätt till att prova att sticka strumpor som ännu inte hunnit i närheten av garn eller stickor.

7. Årets "Äntligen!"
Att färga med KoolAid blev äntligen av. Det var nästan att det hamnade på snopnaste också för det var rysligt enkelt. Kanske för att jag bara färgade med en färg.

8. Årets "Det SKA gå!"
Kan det vara de blå presentvantarna? De som jag försökte färdigställa innan jag avvek från festen. De som jag fäste trådar i hela den dan, kändes det som. Med eller utan ledljus ... Det gick inte riktigt så bra som jag hoppades. En vante blev färdigfäst, den andra levererades senare.

9. Årets snopnaste.
Älgmulesnipstofflorna.
Och var tog garnet miniragi vägen? På Coop säljs nu mellanraggi, men inte miniraggi.

10. Årets träff
Ja eftersom jag varit på en stickrelaterad träff så får det bli den. Fast det var roligare att träffa Lotten, vilket ju också synts på bloggen

11. 2011 års planerade stickprojekt
Gissa! Svågerns tröja förstås! (Jag vågar inte gå tillbaka för att se hur länge den varit planerad.)
Sen måste jag väl hitta på nåt med garnet jag fick i julklapp också.

12. Angående planerade projekt inför 2010: revision
Svågerns tröja är mycket närmare att bli av nu än då. Jag troor att provlappandet är klart. Nu ska det "bara" komponeras en tröja utifrån det.
"Fler prylar" var så hemlighetsfullt skrivet, men jag anar att jag syftade på presentvantarna. Magen som babymössan presentades till träffade jag nämligen inte förrän i februari.
OS-stickning fick stryka på foten då jag hade en massa andra viktiga saker för mig, studier och sånt.
Nålbindning har jag tappat. Men jag har iaf två nålar. Och nuförtiden finns ju youtube. För sisådär tio år sen försökte jag lära mig via en bok och det var fullständigt ogörligt.
KoolAidfärgning är nu utförd. En. Enfärgad. Jag har fortfarande flerfärgspremiär framför mig.
Ryagarnsplanerna (sticka stor yta, tova, klipp, sy) är inte någon avskriven idé, men är nu några härvor fattigare.

Kvar från 2009 års planering är:
Svågerns tröja. Som vanligt.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2010?
Att ge sig på att sticka tofflor är nog ett utslag av det.

Sent ska syndaren vakna

2010-12-31T13:33:00.006+01:00

... sägs det.

När jag satt och skrev ihop min årsredovisning så insåg jag att det fattades bild på mina orangerandiga strumpor i mellanraggi. Så här kommer det en bild på dem. Jag är inte helt förtjust då jag tycker de är en aning trånga att få på sig.

De har en annan egenhet också, kan ni se "fejlet"? Det borde inte kunna få uppstå tycker jag. Fabrikanten har klantat till det.

Bland mina julklappar fanns inte bara tre rundstickor med mjuk slang (varav två med trästickor, vilket gör mig livrädd att bryta av dem pga slarvig behandling!) utan även en härva entrådigt garn i kraftiga färger från lila till vinrött över rött. Rimmet handlade om "en tröja - men du får börja". Jag är ganska säker på att det inte räcker till en tröja, men nån sorts magvärmare i moss-stickning kanske?

Jag pratade med två damer i väl pensionerad ålder häromdagen och nämnde att entrådigt slätstickat blev vridet. Det kände de inte till. "Hur kan du veta så mycket?!" var deras häpnad över detta.
Vid vilken generation försvann sånt ur allmänt medvetande? Eller har det aldrig funnits där? (Jag tror inte mamma heller vet det, kanske inte mormor visste. Men mammas mormor visste nog.)

julklapp

2010-12-28T19:20:00.005+01:00

Att sticka en älgmulesnipa är inte svårt.
Man börjar i aktern och formar en båt.
Men sen blir det värre, de sjunker så lätt
om man inte tovar så det blir tätt.
Bli din egen läst
så passar klappen bäst.

Det här var vad jag (inte) avsåg när jag skrev om att förverkliga drömmar.
Eller, det beror på hur man tolkar texten.

Jag drömde ju en dröm om att sticka sockar på annorlunda sätt. T ex underdelen först och så överdelen när man vänder upp framför tårna.
Men tanken var ju inte att det skulle se så här förfärligt ut.

Eftersom det var tofflor som skulle bli så tänkte jag "rejäl sula" och har därför *stickat en maska, föst över en*, både på avigt och rätt varv. (Naturligtvis är det maskan som stickades på förra varvet som föses över på det aktuella.)

Av någon anledning har bottnen av detta blivit långrandig. Nå, det köper vi, både stickerska och toffelfåare.

Jag hade inte trott att det skulle dra ihop sig så mycket på varvet, sulan är verkligen bara en sula trots att jag lade upp så att det var normalt många maskor för ett halvt strumpvarv.

Och därför blev jag lite orolig över att det skulle bli trångt i tårna. Så när jag gjort en "tåvändning" (se hur jag börjar när jag stickar strumpor från tårna) och skulle börja sticka fortsättningen (eller om det var redan när jag stickade de längre varven?) så stickade jag dubbla maskor.
(Och när jag kom över till ovansidan stickade jag vanlig slätstickning. Fast med en "dominohoptagning" mitt på: lyft 2m rätt, sticka 1m, dra de lyfta över den stickade.)

Men ... alltså ... nosen på tofflorna hamnade mycket längre fram än där jag gjorde vändningen ... tofflorna var sisådär 5-6 cm för långa. (För att inte tala om vilka katedraler som tårna skulle vistats i ...)

Nåja. I det skick som bilden visar paketerades de. Gavs de bort.
Men sen har jag repat upp överdelarna och korrigerat:
inga dubbla maskor
hopsättningen med bottnen sker i varannan maska i bottnen.

Har vi tur är de
a) snart klara
b) passande utan att behöva tova. Jag är nervös över att det ska bli fel där.

Julros?

2010-12-10T13:47:00.002+01:00

Jag såg den häromdagen, men då var det mörkt så jag inte kunde fotografera den. Därav det lite chanserade utseendet.
Det är alltså en inomhusros som jag fick av en vän för några år sen.

2010-12-09T16:38:00.001+01:00

En dröm håller nu på att se om den kan bli verklighet.
Nä. Mer säger jag inte så här års.

PÅMINNELSE!

2010-12-01T10:13:00.002+01:00

Idag är det 1 december.
Idag börjar Lottens julkalender!
Hurra!

Av någon anledning blir det fel i inlägget när jag lägger länken här, så klicka på länken till höger istället.

lektion ett

2010-11-30T21:24:00.007+01:00

Längre hann vi inte i november.

Men här finns iaf bildbevis på att hon satt vid rocken och trampade. Och trampade. Och trampade.

Det är svårt det där, att hitta rytmen så att hjulet fortsätter rotera och inte rocken flyr iväg bort. Ungefär som att lära sig rida lätt och att cykla, eller som att rocka rockring.

Nu ska jag städa så jag hittar min satellitslända. För jag tror det blir lite sländspinnande innan vi trampar igång maskinen ...

Arv?

2010-11-29T11:19:00.003+01:00

Dottern, på väg mot 22 år *hjälp!*, har under året tagit sig för "månadens utmaning". Hon har åkt snowboard, varit frisyrmodell, gått på balettföreställning och lite andra saker som är ovanliga för henne och som vidgat vyerna.

Men i november har det inte blivit något. Den tilltänkta utmaningen har av olika anledningar inte blivit av och i morse hade hon "lite panik" om saken. Nä, hon är cool, hon får inte panik. Dock funderade hon på om jag hade något förslag.

Och si, det hade jag! I hörnet stod spinnrocken ...

Så nu någon av de närmaste dagarna, i novembers sista skälvande existens, så ska vi se om jag kan lyckas som spinnpedagog ... alla andra gånger jag pedagogat henne har det inte gått så bra.

Så ... frågan är om jag ska vara flitig med det jag ska vara flitig med eller om jag ska förbereda med kardning ... eller om kardning ska ingå i utmaningen ...

Drömmar ...

2010-11-19T22:34:00.003+01:00

... kan vara bra konstiga.

Imorse drömde jag att jag ville sticka sockor på ett konstigt sätt. Inte vanliga från skaften och fram till tån (som nog beställaren hade trott) och inte andra vägen heller.
Jag ville sticka först undersida och sen översida. Men när jag i ett mer vaket tillstånd funderade över saken kom jag på att det måste vara bättre att sticka översidan först. (I uppgiften i drömmen fanns ingen fastställd storlek som skulle produceras.) Fast nu funderar jag på om det verkligen kan vara bättre ...

Så idag har jag tänkt på frågan: på hur många olika sätt kan man sticka sockor? Då räknar jag bort hur många olika spetsmönster eller ha resår ovanpå foten hela vägen fram eller inte, för det är väl oändligt.

Mer: på hur många olika ledder kan man sticka och det blir sockor?

Kanske kom sig drömmen av att jag precis innan jag släckte igår kväll stickade "skolhäl" utan att ha instruktioner intill mig. Jag provade att minnas och jag tycker det verkar som det gick bra. (Men jag ska nog bara minska i kilen nu vartannat varv verkar det som.)

Sockor?! Men var det inte en tröja på gång?!
Jo, nu har jag snart tänkt klart. Men ska man ut och resa med buss är det mer praktiskt att sticka från två nystan än från en rejäl kon med garn till hela tröjan. Så därför har jag nu igång en stickning i mellanraggigarn. Miniraggigarn fanns inte på affären när jag ville ha det så det fick bli så.

Ja just det ja!

2010-11-17T11:36:00.001+01:00

Jag måste ju presentera ...

Det jag stickat av mitt allra första garn: en mobilpåse.
wow liksom.

SJ, SJ, ...

2010-11-07T21:40:00.005+01:00

Det här med att köpa resplusbiljett för att åka nånstans till jul. Nä, det går inte. De byter tidtabell 11 december. Så typ den tolfte får man börja boka.

Skulle tro det finns platser kvar då va ...

Uppdaterat måndag vid lunchtid:
Jag ringde och försökte köpa en biljett per telefon med personlig service. Vi hann precis klart innan min batteritelefon berättade att nu började batterierna bli lite slaka.
Så här är det: Skånetrafik har inte blivit inlagt i systemet än, men det ska ske senast på onsdag. Så på onsdag kan man alltså köpa biljetter för julresan. Det hade ju varit lite service att berätta det ihop med felmeddelandet.

Men nu har jag andra klagomål. När jag knappat mig fram till rätt kö berättades det att jag hade 12 minuters väntan att se framemot. Hade jag vetat då så hade jag börjat anteckna ...
Så småningom kom jag fram till en röst som sade att det var 39 före mig i kö. Nästa upplysning var några färre före och så höll det på i rask takt tills jag var nummer TVÅ. Dags att ordna anletsdragen och slita uppmärksamheten från datapatiensen alltså. Men nä. Den där före mig skulle tydligen åka än hit och än dit och sen ... nej vänta förresten. DIT var det ju den skulle ...
Eller vad den nu pysslade med. För den där kunden tog bra mycket längre tid på sig än alla andra. Antagligen hade de andra handläggarna gått på rast också.

Nåja, ingen skugga över Fredrik som jag så småningom fick prata med. Men över Skånetrafiken ...

Nya interweave knitting

2010-11-07T18:21:00.005+01:00

Ja, ni har alldeles rätt: det uppdateras alldeles för sällan här. Det har att göra med livet utanför stickningen.
Men nu ska vi ta en titt på nya numret av Interweave knit.

En snabb översikt berättar om ränder. Elva beskrivningar handlar om ränder. Antingen i flerfärgsform, eller i reliefform. Sju därutöver är reliefmönster, dvs enfärgat och flätor, för visst kan man väl säga att även crocus är en sorts flätteknik? Tre plagg är stickade i spetsstickning. Och så är det några plagg till.

Lilla tuckernuck cardigan förknippade jag genast med nantucket jacket från 2006, men vid närmare jämförelse så är det inte bara en barnmodell.
Prism pullover verkar ha något gemensamt med 80-talets pingvinärmade tröjor.
galvanized cardigan ser mjuuuk ut, men jag antar att jag ideligen skulle tro att jag hade ett ludd tvärs över näsan, det blir så när jag umgås med mohair och angora och sånt.

Ginevras pullover är uppstickad i en härlig gul färg och intressant drapering i urringningen, men den passar inte mig den heller.

De argylerutiga strumporna ska jag inte heller ge mig på, men det vore intressant att få veta om skaften är stickade runt runt eller fram och åter med söm på baksidan. Det verkar som att de är stickade på jumperstickor.

Nej, det var nog ingenting här som jag blev ögonaböj förtjust i. Möjligen det allra sista plagget, fast inte capen i sig utan de snygga kilarna som är så stiligt kantade med flätor. Man kan fundera på om sådana låter sig placeras på nästa garntjänstswagger. Jo, för det kommer nog att bli en tredje av den modellen för nu har även den andra tagit slut.

fläta och sånt där.

2010-10-21T11:10:00.003+02:00

Eunny Jang visar här hur man kan byta plats på två maskor när man flätar.
http://www.knittingdaily.com/blogs/daily/archive/2010/10/20/knitting-the-twisted-stitch.aspx#video
Men hon använder bara ställen där två maskor byter plats.

Den där röda tröjan som det står att jag håller på med är ännu inte i sticka-tröja-stadiet utan är fortfarande en tarm med provstickningar.
I den ingår både flytta två räta maskor framför en avig.
Jag har ett litet knep (fast tydligen ingen kamera).

Om jag ska flytta en avig till före två räta gör jag så här:
Fös över de två räta maskorna till höger sticka.
Sticka den aviga.
Gör den stickade maskan stor, dra ut öglan ordentligt.
Släpp den lös. (Och har man en stor ögla är det ingen fara.)
Fös tillbaka de räta maskorna.
Fånga den lössläppta och korrigera storleken på maskan.
Sticka de två räta.

Ska jag flytta två räta maskor till före en avig:
Sticka den aviga maskan avig.
Gör den stickade maskan stor, dra ut öglan ordentligt.
Släpp den lös.
Fös över de räta maskorna till höger sticka.
Fånga upp den aviga maskan, och repa upp den stickade öglan.
Fös över maskorna till vänster sticka.
Sticka två räta och en avig maska.

Ny erfarenhet.

2010-10-07T17:44:00.003+02:00

Ni vet ...
Man tänker sticka så långt garnet räcker. Och så tittar man på det lilla nystanet och så tänker man: "Jag kan nog få ut ett varv till". Och så gör man ett varv till och sen börjar man maska av och så småningom, när drygt halva varvet (sånt där långt sjalvarv) är avmaskat, då inser man: "Nä, det räcker inte."

Då måste man ... efter att man dragit en djup och lite förargad suck ... repa upp avmaskningen, repa upp varvet innan avmaskningen och sen avmaska ett varv tidigare.

Eller. Om man stickar med sitt egenspunna garn. Så tänker man bara: "Jaha, då måste jag spinna ihop en liten snutt till då så jag kan avsluta avmaskningen."

Och då känner man sig väry cool.

Sen visar det sig att sjalen inte blev precis vad man tänkt sig.
Att extraökningarna för att böja upp ovankanten [på bilden underkant] började för långt ut på axlarna och kanske rent av hade kunnat accelerera. Och att den blev inte så stor som man tänkt sig heller.
Huruvida det senare går att avhjälpa medelst blockning på en vanligt slätstickad sjal får vi se. Eller inte.

Uppläggning ...

2010-10-06T17:38:00.002+02:00

Eller som det heter i engelskspråkiga länder: Cast-on.
Man häpnar över att något så "simpelt" kan räcka till en 2½ timme lång demonstrationsfilm, men tydligen så.
Jag vet att jag tagit upp knep från knitting daily tidigare. Här är ett nytt: hurusom man gör en "vanlig" uppläggning så att den överensstämmer med resårstickningen som man tänker utföra i nästa varv.

Blog Action Day

2010-10-06T14:37:00.002+02:00

... är det inte riktigt än, men snart. Fredagen 15 oktober ska man skriva om vatten.

Jag vet inte om jag ska vara med i år. Jag måste egentligen tänka på en massa andra saker så det där med efterforskning om hur vatten och stickning förhåller sig får nog stå tillbaka. ... kanske ...

Lördagsgodis!

2010-10-03T14:56:00.002+02:00

Ja, kan man likna det vid något annat, Knittys nya?
I alla fall om man älskar flätstickning i ena eller andra formatet.
Jo, det finns andra saker också: en och annan spetsgrej och en och annan färgstickning.

Mycket fint!
Tekniken i decembre och i travelling cap är jag mer intresserad av än själva resultaten. Kanske decembre kan göra sig i bomullsgarn som grytlappar?

(Nej, jag orkar inte göra länkar på alla modellerna jag skriver om. Gå in på länken som finns så finns de och de andra ett klick bort.)

2010-09-30T11:27:00.004+02:00

Nu har 55 nya gram tvåtrådigt garn blivit klart. (105m ungefär)

Min uppfattning är att det är föredömligt "rakt" i härvan, den är inte vriden. Men jag upptäcker att jag inte har någon "hel" bild på den första tvåtrådiga härvan så jag kan inte avgöra om den här är bättre än den andra.

Sjalen som ersatte den som inte är blev själv ersatt. Nu är min giv en slätstickad sjal där man ser garnet i sig på ett tydligare sätt än när jag stickade i rätstickning. Garnet är så buckligt att det blev väldigt buckligt i rätstickning.

Dessutom håller jag på att experimentera med en svängd ovankant. Går det så funkar det.

"spinnkompis"

2010-09-11T15:02:00.005+02:00

Min länklista till höger har fått ett tillskott: dabelins myshörna.
Hon är i skeendet "skaffat gammal spinnrock, hjälp, hur gör man?" och det är roligt att jag kan vara till någon sorts hjälp trots att jag inte är mer erfaren än att hon trampar mig på hälarna på stigen "spinnandets mysterium".

Jag har förstått att det finns mysterium som jag aldrig anat, t ex: Hur gör man för att göra ett luddigt garn kontra ett "slätt" garn? (Sitter det i kardningen, spinningen eller tvinningen eller rent av i vilken ull man utgår från? Eller är det en viktig kedja av händelser?)

Mitt egna garn kan väl inte sägas vara mer än "ett garn" i bemärkelsen lång tråd som man kan sticka av. Det finns liksom ingen mer tanke och vilja bakom det än så.
Men det måste gå att bestämma sig för att jag ska göra t ex ett luddigt garn som är alldeles jämnt i både spinning och tvinning, eller ett bouclégarn (som mitt bitvis är), eller ett garn som är anpassat för flätstickning eller vad man nu kan ha för mål med det.

Och hur gör man om man vill blanda kvaliteter (fiberslag) så att det blir jämnt blandat längs hela tråden?

Ja jisses! Här finns att lära ...

resestickningen ...

2010-09-11T14:55:00.003+02:00

... glöm den.
Den "is no more".

Garnet räckte inte så långt som jag hade drömt om. Och när jag fyllde på med mitt egna garn så visade det sig se lite knäppt ut: rätt så tunt garn överst och grövre garn längre ut på sjalen. Eh?

Så jag rev opp alltihop!

Numera består sjalen av 70 g eget garn. Men den är långt ifrån klar och tanken att sätta en blåmelerad kant runt är sval, för att inte säga avskriven. Så nu måste jag göra mer garn för att kunna fortsätta sticka. Jag blir fnissig över att man kan lösa garnbrist så. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Kardningen gjorde jag ute tidigare idag och nu väntar spinnrocken, men också en del sociala händelser, så rocken får vänta ett tag till.

(Bild av hur sjalen-KIP ser ut skulle kunna läggas in här om bara kamerabatteriet ville samarbeta. Men den kommer väl ...)

För den som vill veta.

2010-09-09T15:03:00.003+02:00

Om man använder ett helt ragginystan per strumpa och använder stickor nr 4 till fötterna (stl 40) och 3½ till resåren, då räcker garnet till att göra så här långa skaft.

Bara så ni vet.

Tack förresten för tipset om Barbros beskrivning till tåuppsockor med hällapp.

resestickning

2010-09-08T14:39:00.005+02:00

Tänk vad man kan hinna bara man blir inspärrad på en buss (eller två) i fem timmar.
Den är lite "frasig" när man tar på den och jag fruktar lite att den ska vara lika omedgörlig för utblockning som den superwashsjal jag stickade 2008. Men blir den för liten med det garn jag har av den här sorten (traderafynd, ett nystan) så får jag väl fylla på med mitt egna. Men då tror jag inte det är lönt att försöka härma färgningen av det här garnet utan det får nog i så fall behålla sin naturliga färg.

Se där ja!

2010-09-05T21:36:00.003+02:00

Jag har en längre tid funderat kräset på vilket sjalmönster jag ska använda för att sticka en spetssjal för sommarbruk. Min idé har ett tag varit att inte göra någon trekantssjal utan en sån där överkanten är konkav. Men jag har inte sett nån i spetsstickning.

Nu har jag sett "nån":

Aeolian shawl heter den. Tydligen såg jag den inte när den kom.

Men jag jagar inte reda på garn och stickor än. Först ska strumpskaften bli klara.
Och så behöver jag en sjal som ersättare för den som försvann på bussen förförra vintern. (Swallowtailen är för spetsstickad för att utgöra något egentligt skydd runt huvudet, den är en axelsjal.)
Och så den där röda flättröjan ...

morr!

2010-09-04T20:29:00.003+02:00

Vad gör man om man råkar ha sönder rundstickan när man är ute och reser (och inte är i närheten av någon butik som säljer rundstickor)?

Man försmäktar utan rundsticka i nästan ett dygn innan man kommer hem, pussar lite på maken och letar och letar och letar och finner ingen fyra-rundsticka ... och istället säger "jaja, det går nog lika bra med en 3½:a."

Liite får jag nog skylla mig själv och allmänheten varnas härmed för att begå samma misstag som jag:
Jag följde Barbros beskrivning på hällappshäl från tån (ingen skugga över Barbro dock) men borde gjort hälarna på en socka i taget.
När man gjort halva hälen ska man sticka ut hela varvet. Då hamnade jag på att göra nästa häl (eftersom jag stickar med magic loop som alltid).

DÄR borde jag bara ha föst över maskorna på den sockan och gjort klart första hälen innan jag sen gjorde hela nästa häl. (Vilket antagligen hade givit ett fös-varv till, men vad vore det mot en överansträngd rundsticka som inte kunde hysa alla maskor fördelade på två sockor och dessutom manövreras.)

Antingen har jag lagt alla mina fyror "på nåt bra ställe" som inte är så bra och ihop med alla andra rundstickor, eller så har jag faktiskt inga fler och behöver re-investera i sådana.
Månne det rent av skulle kunna bli såna där exklusiva? Månne jag kanske kan önska ett par såna i julklapp?

Tvåtrådigt eget garn

2010-08-31T14:08:00.003+02:00

När spolen är full får man göra en härva av garnet. Har man ingen härvemoj (som säkert heter något ordentligt) så får man göra sig en: pall plus snurrig skrivbordsstol.

Det ser ju ut som garn!

För övrigt kan rapporteras att några av spindlarna jag köpte är lite för korta för att kunna använda utan missöden (tror jag). Några spolar har så trångt hål för tenen att jag inte kan använda dem på den spindeln som följde med spinnrocken. Och en ny spole passar på originalspindeln, samt att de två nyproducerade som jag köpte på Tradera nån gång och som är för stora för originalspindeln passar på en av de nya spindlarna.
Procentuellt kanske jag är besviken, men för tio kronor är jag nöjd.

Surfandets outgrundliga vägar

2010-08-30T20:36:00.004+02:00

Strecket på foten berättar hur långt fram som hällappen kommer att sträcka sig, om den blir 24 maskor vilket den ju brukar vara om man stickar uppifrån.
På sidorna av sulhalvan har jag nu ökat så att "halvan" inte bara har 24 maskor utan 40. Jag tycker det känns som att jag inte borde göra fler varv på ovansidan foten nu, men jag kommer inte åt att göra förkortade varv eftersom jag stickar två sockor på samma rundsticka.

Sen hade jag världens tur idag! Jag kollade förstrött på vilka vägar som ni som läser här kommit hit. Och finner att någon kommit från "Kluriga sockar" som är en bloggpost som skrevs för två år sen! Och preciis de där sockarna stickas åt samma håll och samma konstruktion som de här! Och det finns en länk till en beskrivning! (Firestarter) Just det här med formandet av hälbottnen har varit något jag försökt tänka kring, men inte lyckats klura ut teoretiskt.

Tack vem du nu än är som kom hit den vägen!

Cessi stickar

Gotlandsull!

Årsberättelse 2011

Äntligen!

Man vet att man är nördig när man ...

Jag kunde inte hejda mig

God Jul!

En sån dag ...

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Imorgon är det dags!

Ny länk!

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Muffbeskrivning

Ojdå, glömde blogga

... dörren stängs för näsan din ...

Bloggning på Lottens order:

Fly mig en vinter!

Mössorna till Kongo

Nya tag

Fattar ni?

avocadopremiär

Blog Action Day, om mat, about food

Hjälp mig!

Blog action day

empiri?

Färg och färg ...

mer hemspunnet

Mer Wwsipday

Wwsipday!

Färga ull

Balsam!

wwsipday!

En babymössa till!

Nordiska museet söker ...

Män Jössäs!

Mer inköp! inkl OT

Får jag lov att presentera!

Nu har det hänt igen!

Rockspa i grannstan

När man fyller år ...

Belöning

*morr!*

Förrvirring!

Nytt snubbel

Basta!

Ännu mera skryyt!

Ajrå nr 2

Skryt

Javisst ja!

Utlottning!

OT Nytänk!

Ajrå

Två klara

Mer välgörenhetsstickning

wwkipday, del 2

wwkipday

Facit

Maj eller november?

Galapremiär

Hjärtekatter

Äntligen en uppdatering!

Röstvila

Fisk?

Klar!

Frågelåda

Har ni sett att ...

How Does Your Dog Inspire Your Crafting?

Det händer ...

OT

provlappar ...

knitty vinter 2011

snödjupstävling?

Årsberättelse för 2010

Sent ska syndaren vakna

julklapp

Julros?

PÅMINNELSE!

lektion ett

Arv?

Drömmar ...

morr!

morr!