Man kan ju undra varför hon har en blogg om hon aldrig skriver i den ...
Jag förstår såna funderingar.
Men dessvärre är stickningen på samma nivå som bloggskrivandet: ganska noll.
Skola och bloggläsande och annat upptar min tid och ger mig så mycket nu att stickningen får stå tillbaka.
Det finns en stickning på gång, ett beställningsarbete. Men det går inte fort fram. Kanske är det så att jag vill sitta ner i lugn och ro så att det blir så fantastiskt bra som jag vill som gör att jag inte sätter mig ner.
Eller så är det någon inbillad prestationsångest.
Men jo, jag lever alltså fortfarande.