fredag, juni 18, 2010
torsdag, juni 17, 2010
Före och efter
Jag vet inte om det syns så bra på bild, men i verkligheten var det stor skillnad.
Nu är det bara resten kvar ...
Igår
... såg jag att jag var designat klädd när jag satt och stickade den försenade tummen.
Strax är alla trådar fästa och den fullständiga överlämningen av presenten kan göras.
Edit november 2011. Jag upptäckte att detta var enda bilden jag hade av vantarna. Så nu lägger jag in en på det färdiga paret så jag kan länka till den i färdiglistan.
lördag, juni 12, 2010
Liten rapport
När jag äntligen tagit mig igenom det rejäla blåsvädret (i folkmun storm, i smhi-termer kuling) så fanns det naturligtvis inga stickerskor i parken. De var på biblioteket.
Knit In Public, det betyder "Sticka offentligt" eller hur? Inte i min lilla stad. Allra längst in på biblioteket, där man inte "råkar gå förbi", där satt de. För det ville man från bibliotekets sida. Det braiga sittstället alldeles invid entrén fick vi tydligen inte vara på. Nähä.
Nåja.
När jag kom så var de andra och fikade. Men stickningarna låg kvar. Bland annat denna ... denna ... ja ... elefanttröja? Det är lätt att låta tankarna gå till förspilld kvinnokraft, för ingen visste vad det skulle bli ...
De var vänliga i alla fall, tanterna. Eventuellt var min dotters pojkväns mamma där också. Dottern tycker att det vore likt henne. Men ingen hoppade fram och frågade om jag var dotterns mamma (vilket brukar synas) så vi får väl presentera oss någon annan gång.
När de andra gav upp satt jag kvar och smyglyssnade till tre stråkkvartetter av Mozart som framfördes några hyllor bort. Jag satt så inte mina klingande stickor eller uppenbart dåliga konsertbeteende skulle störa.
Men nu har jag en tumme och en h-ikes massa trådar att fästa kvar. Deadline är imorgon ...
Knit In Public, det betyder "Sticka offentligt" eller hur? Inte i min lilla stad. Allra längst in på biblioteket, där man inte "råkar gå förbi", där satt de. För det ville man från bibliotekets sida. Det braiga sittstället alldeles invid entrén fick vi tydligen inte vara på. Nähä.
Nåja.
När jag kom så var de andra och fikade. Men stickningarna låg kvar. Bland annat denna ... denna ... ja ... elefanttröja? Det är lätt att låta tankarna gå till förspilld kvinnokraft, för ingen visste vad det skulle bli ...
De var vänliga i alla fall, tanterna. Eventuellt var min dotters pojkväns mamma där också. Dottern tycker att det vore likt henne. Men ingen hoppade fram och frågade om jag var dotterns mamma (vilket brukar synas) så vi får väl presentera oss någon annan gång.
När de andra gav upp satt jag kvar och smyglyssnade till tre stråkkvartetter av Mozart som framfördes några hyllor bort. Jag satt så inte mina klingande stickor eller uppenbart dåliga konsertbeteende skulle störa.
Men nu har jag en tumme och en h-ikes massa trådar att fästa kvar. Deadline är imorgon ...
