Provlappar är jättebra. Man behöver inte börja på hela stora projektet på en gång utan man tar en liten del i taget och ser hur det blir. Sen gör man en annan liten del, och en till och en till och ...
Till slut har man en låång korv med provstickningar ... men inte blir man så klok på hur det ska bli i tröjformat för det.
Tips!
Man tager då sin digitalkamera. Och så fotograferar man korven, bitvis.
Sen lägger man in bilderna i sin dator.
Och sen redigerar man dem. (T ex gör dem hanterbart små. Istället för att de ska "fylla hela skärmen" gör man dem små nog att vara delar av en hel bild.)
Sen går man in i ritprogrammet. Och så monterar man ihop såna där små bitar bredvid varandra på ett sätt som kan vara ett förslag på hur man kombinerar ihop en tröjfront.
Och så gör man ett annat förslag. Och ett tredje. Och ...
Helst ska man ju då förstås ha samma skärpa på alla bilderna så det inte ser ut som om somligt är stickat i mohair och annat i lingarn. Men man får inte vara petig.
Sen är det "bara" att välja vilken version man vill göra ...
Synpunkter på om panelerna ska vara i en annan ordning mottages gärna.
lördag, januari 22, 2011
torsdag, januari 20, 2011
knitty vinter 2011
Palisander har ett intressant mönster på både avigsidan och rätsidan ... elller om det var tvärtom. Rätt så genialiskt tycker jag.
Gweneira är en stor bylsig sjal som jag tror jag hoppar över för egen del. Men den var ny. Dvs sjalar formade som cirkelbågar har väl varit populära ett tag, men den här är alltså flätstickad.
Cartouche har kombinerat spetsstickning och flätstickning i en sjal. Intressant.
Ytterligare tre runt-halsen-grejer finns det beskrivningar på, men de tilltalade inte mig.
MInns ni att jag drömde om konstiga sätt att sticka sockor på före jul? Det har tydligen fler gjort. Alla tre sockorna har sin egen specialitet i det här numret:
Sweetheart är mest "vanlig": en tå-upp-socka, med flätmönster och med "tumhäl". Alltså en sån häl som stickas på efteråt, precis som man gör med en tumme.
Maeva föll jag för. Jag har rent av skrivit ut beskrivningen. (Dessvärre är mitt tilltänkta garn ett melerat, så vi får se om det blir nåt av det den här gången.) Fotens ökande omkrets har jag förstått heter "gusset" på engelska. (Har vi nåt namn på svenska?) De ökningarna ligger i den här strumpan i kilen ner mitt på foten, den kil som sen fortsätter upp i strumpskaftet. Himla elegant!
Java gör inte heller som vanligt (alltså gör gusseten "framför" hällappen) utan den kil som maeva har mitt på foten halverar java och sätter ... ja vad ska man säga ... ovanför vanliga gusseten, på var sida om foten.
... hm. Skulle man ju kunna tro, om den hade varit en tå-upp. Nu är det en skaft-ner-strumpa så gusseten görs på vanliga stället. Men minskningarna äter inte på gusseten utan på ovansidan foten.
Jag bliir så lycklig över snillrika konstruktioner!
Turn of the glass tyckte jag också såg intressant ut. Mitt koftförråd börjar sina (underdrift!) och kanske att jag har nåt gammalt traderainrop som jag kan kombinera med den här modellen.
De andra tröjorna var lite väl grovgarniga för mig, men bilden på Joanies nacke var vacker, kanske pga kombinationen med frisyren. Den fick mig att dra efter andan. Ärmen var vacker också, men jag vet inte om jag skulle trivas med så hög resår och dessutom grova flätor.
Lady lovelace påminner mycket om en tröja min dotter köpt för många år sen, speciellt pga kragen. Men köpetröjans krage kan man inte ta av.
Gweneira är en stor bylsig sjal som jag tror jag hoppar över för egen del. Men den var ny. Dvs sjalar formade som cirkelbågar har väl varit populära ett tag, men den här är alltså flätstickad.
Cartouche har kombinerat spetsstickning och flätstickning i en sjal. Intressant.
Ytterligare tre runt-halsen-grejer finns det beskrivningar på, men de tilltalade inte mig.
MInns ni att jag drömde om konstiga sätt att sticka sockor på före jul? Det har tydligen fler gjort. Alla tre sockorna har sin egen specialitet i det här numret:
Sweetheart är mest "vanlig": en tå-upp-socka, med flätmönster och med "tumhäl". Alltså en sån häl som stickas på efteråt, precis som man gör med en tumme.
Maeva föll jag för. Jag har rent av skrivit ut beskrivningen. (Dessvärre är mitt tilltänkta garn ett melerat, så vi får se om det blir nåt av det den här gången.) Fotens ökande omkrets har jag förstått heter "gusset" på engelska. (Har vi nåt namn på svenska?) De ökningarna ligger i den här strumpan i kilen ner mitt på foten, den kil som sen fortsätter upp i strumpskaftet. Himla elegant!
Java gör inte heller som vanligt (alltså gör gusseten "framför" hällappen) utan den kil som maeva har mitt på foten halverar java och sätter ... ja vad ska man säga ... ovanför vanliga gusseten, på var sida om foten.
... hm. Skulle man ju kunna tro, om den hade varit en tå-upp. Nu är det en skaft-ner-strumpa så gusseten görs på vanliga stället. Men minskningarna äter inte på gusseten utan på ovansidan foten.
Jag bliir så lycklig över snillrika konstruktioner!
Turn of the glass tyckte jag också såg intressant ut. Mitt koftförråd börjar sina (underdrift!) och kanske att jag har nåt gammalt traderainrop som jag kan kombinera med den här modellen.
De andra tröjorna var lite väl grovgarniga för mig, men bilden på Joanies nacke var vacker, kanske pga kombinationen med frisyren. Den fick mig att dra efter andan. Ärmen var vacker också, men jag vet inte om jag skulle trivas med så hög resår och dessutom grova flätor.
Lady lovelace påminner mycket om en tröja min dotter köpt för många år sen, speciellt pga kragen. Men köpetröjans krage kan man inte ta av.