Tredje gången gillt?

Kampen går vidare.

Efter det som hände på den länken så kom jag så långt som på bilden ovan. Ja, egentligen något längre. Det blev inte riktigt bra över axlarna och till slut bestämde jag mig för att börja om. Men jag behöll första versionen som avskräckande exempel att mäta mot.

Sen kom jag ända hit. Allt flöt på bra och ränderna med gotlandsull lades in. Lite fundersam var jag för det garnet är kardat och luddigare. Tanken en gång i tiden var att jag skulle spinna brun värmlandsull till bålen, men det hade jag ju glömt den där dagen när jag fick lite inspiration att spinna mig lite brun värmlandsull ... Antagligen hade inte kontrasten blivit lika stor mellan gult och brunt som det nu skulle bli mellan gult och grått. Därav den successiva ökningen med gråa ränder.

Slutandet av ärmhålet under armen blev en liten kamp, men så småningom blev jag nöjd.
Sen kom momentet bystkil. Jättebra. MEN! om man gör ränder ovanför, ränder som går runt hela kroppen. Och sen ska fortsätta med ränder under. Då blir det en väldigt bisarr glipa i ränderna på framstyckena.
Och då tappar man sugen som stickare och börjar sucka att den här koftan blir ju ahaldrig klahar ...
Och dessutom. När jag börjar titta i dokumentationen om garnet så inser jag att 290 g är väl inget för en kofta till en dam i sina bästa kilo. (Därav komplementerandet med brunt eller grått garn.)

Och så börjar jag fundera på om det finns något annat sätt att dryga ut garnet på. Och har funnit på två som får hjälpa varandra.

Sticka på något grövre stickor (3½ istället för 2½) och gör mer garn.

Så för två veckor sedan rotade jag reda på en påse gult lökskal och den sortens ull som resten av det gula garnet är gjort av och satte ihop det.

Ullen här är inte allt. Det blev förhoppningsvis några olika nyanser.
Först värmde jag kypen inte ända upp till 60 grader och så hällde jag av den till en annan bytta. Detta för att jag har för mig att det gula kan vara känsligt för värme. Sen hällde jag på mer vatten och värmde på mer. De båda kyparna fick besök av ull i olika tidskombinationer. Kort stund, samtidigt som kort stund och lite längre, och sånt som kom i efter kort stund.

Men det behövs ju färgningar för den andra tråden också. Det finns mycket avokadoskal och -kärnor i skåpet och i en del burkar. Jag befarar bara att kyparna i burkarna är alldeles för basiska för att det ska vara nyttigt för ullen. Men det är en härligt röd färg på dem ...

Så ja. Det lär dröja innan den här gula koftan blir klar ... Speciellt om jag ska invänta att jag blir klar med mer garn.
Kanske borde spinna mer gotlandsull bara och vips ha garn till en kofta i enbart sånt garn?

Välkommen!

En liten flicka har fötts i bekantskapskretsen och har förärats en mössa i Alpalaine, samma garn som mina vantar är stickade i, men den här gången har jag använt enkelt garn.