Tre prickar!

Den rosa pricken är för åtta maskor som syddes ihop och vips blev det ett par sockar. Det är de svarta som jag stickade nya fötter på i februari. Februari!

De orangea prickarna är för att jag spunnit lite i mohair som kom till min stash 2011. Vete sjutton om inte det är UFO det med. Fast det är ju inte färdigt, bara igångsatt igen. Och egentligen "Skapa något du länge velat göra". Men den rutan har jag tänkt för ett annat projekt för att få hjälp med starten.

Garderobslagningen hade jag tänkt göra, men det föll på att jag inte har någon resår! Jag kan inte riktigt förstå varför jag inte skulle ha resår. Å andra sidan, de tunna resårsnörena som ligger i mitt syskrin: när kom de dit?
Det är nästan så jag tror någon gjort ett olovandes byte där.

Kanske att ni får se de svarta sockorna och mina små testhärvor av mohair. Det har att göra med datorers samarbetsvillighet. (Och/eller makens.)
Mohairfibrerna är tesade med kam och sen kardade. Jag har spunnit en kardrulle var på olika sländor för att se om jag ska göra på ena eller andra sättet.
Jag tycker det verkar bli stickigt garn. Det är lite omöjligt, stickig mohair, men jag tror det har att göra med hur man spinner. Kanske ska man bara sätta en slö snodd i det för att det ska behålla sin mjukhet. Frågan är då hur det håller formen som garn och inte bara faller isär.

Sybingo - i år igen

Helt plötsligt kom jag ihåg att det finns ju sybingo på sommaren.
Här får man veta hur det hela går till och om hur man kan tävla.

Och här är spelplanen:


Jag har preciis bara sett den när jag började skriva det här inlägget så jag har inte gjort några planer än.
Har du några idéer för din del?

TdF

Nu ska vi se om jag kan blogga från telefonen.
Tour de France - och således även Tour de Fleece - har startat.
Jag flisar på i min egen takt och efter eget gottfinnande.

Jag började med att tvinna ihop ett tvåtrådigt garn jag gjort på Louëten.
Sedan hörde jag talas om att färga med lupiner.
Så då betade jag det garnet (150g)

och sen gick jag ut och röck i lupiner i trädgården som var på fel ställe. Företrädesvis mörkblå.

Det blev jättemycket.

Så jag kokade två kok som jag sedan slog ihop och stoppade garnet i.

Jag har en prudentlig kokplatta inköpt på Media Markt vars termostat slår på och av värmen lite för mycket enligt min smak. (Inte reklam alltså.) Så det tog en evighet och lite till att komma upp i 100 grader. Till slut tillsatte jag vatten uppkokt i köket.

Nå. Så himla grönt vet jag inte om det blev precis. Någon menade att jag måste tillsätta kopparjoner men jag vet inte jag. Så himla viktigt att få det grönt är det inte. Men nu är det inte vitullsfärgat längre.

I väntan på det gröna garnet slutförde jag kamningen av mohairfibrer jag fick 2011.
Ull hakar i vartannat när man spinner. Men mohair saknar den förmågan. Så jag övade mig att spinna med "blånan" som for loss. Först på turkiska sländan. Och sen lite till på min första spinnrock, den gröna. Det gick bra.

Den fina kammade fibern tänker jag spinna "from the fold", men jag vet inte än med vilket redskap. Kamningen är alltså inte utförd med ullkammar utan med alldeles vanlig billig hårkam i plast.

Sen har jag plockat fram den andra påsen med mohair. Den försöker jag karda med växlande resultat. Den är väldigt hårt ihopkletad. Kanske den borde kammas också.

Ikväll tog jag också och kokade lök och resten av den betade nordviksullen. Jag lyfte ur en del ull före annan för att de skulle få olika nyanser. Förhoppningsvis håller de i sig.
Ullen ska jag sedan borsta med hundborste och spinna och tvinna ihop med resten av det "övrigtfärgade". Sen får vi se om det blir ordning på koftstickningen. Ack ja den koftan ...

Så den lökfärgade ullen är det enda som jag har någon plan med. Det andra är för skojs skull.

Lupiner

Jag sitter och kardar och lyssnar på Rätt avigts 70:e avsnitt där Julia Skott intervjuar Lina Sofia Lundin om växtfärgning.
Där säger hon att lila lupiner går att färga grönt med.

Tänk om vi skulle göra en naturvårdande insats och gå ut och plocka stora fång lupiner att ha skoj med istället för att de ska fortsätta tränga ut andra arter i dikeskanterna. De är tydligen numera ansedda som en problemart ...