I väntan på ...

Nu har jag kommit så långt på lillans tröja att jag ska skilja fram- från bakstycket. Och då tänkte jag istället börja med ärmarna så att skarvgarnet sen kommer som ett ok, ungefär. Då behöver jag veta hur långa ärmar jag ska göra och då behöver jag mått... som jag slarvat bort. Äsch. Hallå, syrran! Mejla måtten snarast!

Så stackars lilla mig (eller nåt). Då får jag börja med min swagger nr 2, för nr 1 är snart inte i skick att ha bland folk. Jag tycker jättemycket om den och fått många komplimanger. Den här gången gör jag den i antracit-antracit. Att ha ljusare kilar till antracit skulle bli för mycket likt en schnauzer befarar jag. (Inte ont om schnauzrar, och den där svarta med silver i ögonbrynen är den snyggaste färgen, men jag tycker den färgen gör sig bäst på ... schnauzrar.)

Värdinnan i onsdags visade sig bara ha lite rost på kunskapen, med lite gnuggning så sken handlaget blankt igen och hon satte högsta fart med sitt projekt. Bredvid satt en yngre stickerska som gjorde sina första ronder med stickor och garn. Det blir säkert en halsduk av det. Kameran var med, men den togs inte fram.