Att blocka och montera

Blocka är nysticksvenska för att nåla det stickade stycket till rätt storlek mellan två fuktiga handdukar.

Förra gången jag blockade var det sjalar. Då har man en mycket blöt, genomdränkt, sjal i ett litet bylte och sen drar man och sliter och försöker töja ut byltet till en symmetrisk sjal som ska vara så stor som möjligt.

Den här gången var det swaggerdelar och de skulle man inte dra i det minsta. Snarare tvärtom.

Eftersom jag inte tvättade garnet innan jag började sticka och det smakade päckel de gånger jag skarvade garnet och vattnet blev svart när jag tvättade händerna, så tvättade jag delarna. Det var dags att inviga den stora kubiska ulltvålen som stått länge i skåpet.

Så de ganska våta delarna breddes ut på badlakanet på madrassen och sen greppades beskrivningen. "45 cm". Hmmm. Ojdå. Nej, jag hann inte dra och töja men när jag lagt ut bitarna så var de där 45 cm:arna helt av sig självt nästan 50. Så då gick det ju åt att krympa ihop dem igen.

Nu ligger det tre delar på tork med rätt mått och "tyget" känns fluffigt och bra.

Snart är det dags att montera, eller sy ihop som man också kan säga. Det är inte det roligaste man kan göra, men jag tror att swaggern vinner på att ha ordentliga sömmar i sidorna och raglanskärningen. Sömmar stagar upp, har jag märkt när jag har min randiga kofta som inte har några sidsömmar. Hela tröjor, ollar, behöver inte sidsömmar, men koftor.

Det är min erfarenhet, vilken är er?