nu vet jag

och det är okej, fast trist. Hon som har likadant garn som jag vill inte göra sig av med sitt garn till förmån för min sjal. Förståeligt.

Så nu får jag repa upp den uddkant jag lyckats åstadkomma och så maska av istället. Det får gå det med.

Om inget annat kanske det finns en liten skvätt garn kvar hos mig om hennes sjal vill bli större än garnet räcker. Eller så gör jag något litet av resterna. Inte vet jag.

Nu börjar mitt huvud dra igång nästa-projekt-tänkandet. Det går väldans trögt, men det gör inte så mycket. Jag ska ju fippla klar den här sjalen och montera ärmarna på den eviga gröna toppen. Fast i början av maj är det ju bra om jag har nåt på gång, för då ska jag åka iväg igen.

Jag kom att tänka på swallowtail-sjalarna. Den i grovt brunt garn blev ju mycket större än den i tunt garn. (Konstigt va?)
Om man skulle göra den här sjalen i det bruna garnet skulle det helt säkert bli ett sängöverkast. Tål att funderas på. Fast här hemma är det ingen som använder sängöverkast.