Om allt går som jag vill så kan ni här ovan se en fin film från youtube om hur enkelt man navajotvinnar. Man bara för vänster hand fram och tillbaka medans spinnrocken snurrar på och så far det färdigtvinnade garnet in på spolen och högerhanden sitter så ljuvt vid magen och bara håller ordning på öglan.
Skitenkelt helt enkelt.
Men när eder Cessi ska göra om saken på sin envisa gröna spinnrock med för tjockt garn och för små öglor på spindeln och allting bara stannar hela tiden ... Då ser det inte ut sådär ...
Då är det förtvivlat och snurrigt och tvinnigt på fel ställe och strejkande spinnhjul och trampa som hela tiden stannar på det ställe där man inte kommer vidare och tråd som går av (men den får man knyta ihop med en ful knut för det är ju trots allt mitt första garn) och ...
Men sen ropar man på sonen och får några extra händer och fötter till spektaklet och si, det verkar lösa sig. Ja det blev rent av nån sorts tross ...
(Och när ni nu inte kan se den där filmen så kan ni få berätta för mig hur jag ska göra för att det ska bli så ...)
Min farmor försökte lära mig att spinna, för väldigt väldigt länge sedan. Det gick inte så bra ... och i vuxen ålder har jag aldrig försökt!
SvaraRaderaNä alltså det är ett himla jockel att trampa lagom fort, få fram lagom mycket ull i lagom hastighet och inte helt plötsligt slita till och så tvinnar man två strån som går av ...
SvaraRaderaoch så att den lindar upp i lagom hastighet och tvinnar lagom mycket.
Ja jisses ...
Men har man sjungit nästan hälften av körsatserna i Bachs h-mollmässa så vet man att det omöjliga kan gå ...
Vilket vackert foto :)
SvaraRaderaJag kan ju inget om att spinna, men bilden var så inbjudande!
Får jag låna den?