torsdag, augusti 25, 2011

Nordiska museet söker ...

Nä, det är ingen platsannons. Det handlar om våra minnen från skolslöjden, bra och dåliga. Har vi kvar några grejer som de kan få /få låna / få bild på? Och så berättelserna då.

Senast 30 september vill de ha våra minnen.

6 kommentarer:

  1. Javisst, jag har en liten virkad sned grytlapp i ljusvekegarn. Vem kunde ana då att det skulle sluta i ett garnberoende gränsande till missbruk.

    SvaraRadera
  2. Vad virkningen resulterade i har jag glömt. Men det första jag stickade var en två meter lång halsduk. Sen har jag bara fortsatt, typ.

    Däremot har jag alltid varit skeptisk till att sy, allra mest momentet klippa. Likaså momentet med sågen.

    SvaraRadera
  3. KUL!
    Om jag hittar min lilla fula stickade monstergubbe som var så ful att den inte fick vara med på utställningen som min elaka slöjdfröken hade på en föräldradag, så ska jag skicka in den.

    Fy tusan så svår den var att sticka... och så fick den inte hänga på väggen bland de andras fina. Stor sorg!

    SvaraRadera
  4. Haha, jag gjorde en "klossgubbe" i träslöjden. För att montera huvudet skulle man slå i två spikar i kroppen halvvägs. Sen nypa av spikskallen och så banka på huvudet på det.

    Jag vet inte hur jag lyckades med det blev bara nån centimeter som stack upp ur kroppen och det lyckades inte hålla huvudet på plats utan det ramlade alltid av.

    SvaraRadera
  5. Åh, här finns det mycket att säga! Jag höll ju på att bli textillärare en gång i tiden, du kanske såg mitt inlägg om detta härom veckan. Verkar som om slöjden nästan aldrig hittar rätt. På min tid var det fortfarande de skeva grytlapparna, stenhårda strumporna och vantarna och skolköksrockarna med alla handsömmarna. Stor petighet rådde. Sen försvann plötsligt all vettig ledning och barnen skulle skapa själva utan någon grund att stå på. Så många sorgliga saker som mina barn har burit hem! Och så många fåniga halvfabrikat från träslöjden.

    SvaraRadera
  6. Kul att du tittar in Annaa M!

    Ja man kan fråga sig hur det där ska balanseras.

    Och matematikkunskaperna har försämrats och det finns ingen riktig vurm för att få dem att stava rätt heller. (Kanske för att det finns en massa lärare som inte kan det själva.)

    Man kan ju undra när det vänder andra vägen?

    SvaraRadera