Imorgon är det dags!

Eftersom det numera heter julkalender (och inte adventskalender som borde börjat i söndags) så innehåller alla kalendrar 24 luckor på något sätt.
Somliga i papper har små flikar som ska vikas ut för att man ska se vad som finns på pappret som är kistrat dikt an till det med flikarna.
Andra är utformade på andra sätt.

I år tipsar jag som vanligt om Lottens hemlisbloggarkalender och även om Sticka meras julkalender som också innehåller tävlingar.

Svt har två kalendrar, en för vuxna och en som vanligt för barn.

Finns det fler kalendrar?

Ny länk!

Jag vill be er uppmärksamma att jag har en ny länk här vid sidan: landslagsbloggen.
Sorry Lotten, det är inte basket den här gången.

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...

Muffbeskrivning

En muff är ju vanligtvis ett rör i vilket man stoppar händerna, en från vart håll, för att värma dem.

Men så tänkte jag på den erfarenhet jag har av mina egna kalla händer och fossingar. Inte sjutton kan man värma en kall hand med en kall hand?
Så jag utvecklade modellen. Tänk Z. Men plattare.
Diagonalen i Z utgör en mellanvägg i muffen, så händerna inte behöver mötas och kyla ner varandra.

Sticka en "halsduk" i lagom bredd, tre gånger så lång som händerna/som du vill ha muffen djup.
Vik ihop halsduken som ett Z. Sy ihop de tre kanterna i var sida. Nu har du ett hål i var kortsida som du kan stoppa in händerna i.

Ojdå, glömde blogga

När jag råddade i wip/fo-listorna kom jag på att en sak inte kommit med i vare sig den ena eller den andra listan.
Så får det ju naturligtvis inte vara så här kommer en "rättelse".

Det här är en inomhusmuff för en person som sitter dragigt till på jobbet och som alltid brukar vara så kall om händerna. Så behöver det ju inte vara, tänkte jag och tänkte ut hur jag skulle kunna lösa det.

Garnet är hemspunnet. Vilken härva som var spunnen hur kommer jag inte ihåg.

... dörren stängs för näsan din ...

och det är inte bara roligt.
Ibland blir man arg på sin egen uppfinningsförmåga.
Varför ska jag krångla till det så in i Norden?

Jo, jag vet ju varför.

Ni får också veta närmare årsskiftet.

Bloggning på Lottens order:

Nog för att den är diskret placerad, precis bakom dörren man går in genom till duschavdelningen på simhallen. Och nog för att man känner sig som en skurk som i den miljön plockar fram en kamera.

Men får man skriva hur som helst bara för att det kanske inte syns?

Fly mig en vinter!

Inte nog med att jag har köpt nya vinterkängor iår. Nu är vantarna klara också.

Men varsch är snön?