Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...