wwsipday, rapport

" En sån dag ... ", som han sa, Oll-E i Pistvakt.

Det börjar inte bra med att jag vaknar 40 min före jag ska vara på biblioteket. Med en rejäl trollfrisyr ...
När klockan var dags att lasta ur höll jag på och lastade i. Tur nog har jag bara 1½ km att åka så det var väl inte såå mycket att orda om.
Otrevligare då att det var broöppning närmaste vägen ... Så då "sladdade" jag in på ön över den andra bron istället.

I dörren (som egentligen så dags ska vara låst) mötte mig E som redan hade fått sina saker på plats.
Och så började jag försöka få ur rockarna som inte var så komplicerade att "kasta in" i bilen. Men ut ville de inte. Och rätt vad det var hörde jag ett knak från den grönas trampa och där får det inte knaka! En närmare besiktning senare visade att locket på trampfästet hade gått sönder. Så nu limmar jag själva locket och när det är ordentligt torkat ska jag prova den nytäljda pinnen att låsa med.

Den bruna rocken skötte sig exemplariskt. Tills vi skulle sätta igång den: då gick vevstaken sönder på ena sidan vid ögat som veven sitter i.
Då insåg jag att den här dagen var ingen bra dag ...
Kan man inte få börja om?
(Nu torkar den limningen också.)

Förutom jag och E var även Å och F där med sina rockar. Alla de andra hade moderna rockar som inte gick sönder. Ibland känner jag mig som den där som snubblar och inte alls verkar passa in. (Tänk Peter Sellers på birdie-nam-nam-festen ...) Inte för att de andra hade den attityden till mig utan det var alldeles självpåhittat.

Den bruna rocken ställdes undan men den gröna fick lite mörkgrå ull på sig och fick även vara övningsrock en stund.  Till vänster syns även en av pinnsländorna i aktion.

En besökare mindes att hon hade kardat en gång i tiden och att det var skoj. Så då var det ju roligt att vi kunde erbjuda henne att återuppliva den erfarenheten.

Och jag fick pröva att spinna på modern dubbeltrampad rock. (Louet Julia tror jag, men rättas gärna.)  Det var ... annorlunda. Men efter den erfarenheten utnämnde jag den till provrock.

Och det gick ju bra, men det var svårt att få till när benen var för korta för att kunna sitta långt borta med tussen. (Om man har en lång "färdig" tråd mellan tuss och spinnrock så hinner det komma mer snodd in i den vilket gör den starkare. Utan snodd blir det mer "parallellt ludd" vilket har en förmåga att gå av hela tiden.)

En liten spinnare som gav upp fick med sig ludd hem till stor förtjusning.

F hade en väldans snurr på sin rock. Hon trampade mycket snabbare på den än E på sin. Men det såg inte ut att vara plågsamt att hinna med med händerna ändå.

Å hade lärt sig en läxa från förra året då en slända tappades i stengolvet och gick sönder: hon spann slända över en tjockvikt filt.

E provade sin nya julgransslända.

 Den här färggranna högen av spinnfibrer tror jag fick många att stanna till. Men det var en del som inte hängde med på att det var material utan trodde de var resultat.

På bordet låg det andra fibrer och lite hemgjorda sländor: den bruna fibern är alpacka, i lådan är det gotlandsull i olika stadier mellan tvättad tuss och stickad provlapp. (Den kammade tussen med rosa snodd är dock kid mohair.) De ljusa garnerna/fibrerna är min blandrasull. (finull/texel).

Mitt på bilden finns det två små små provlappar. Den ena är texel och den andra kid mohair. Tydliga exempel på att olika ull har olika användningsområden.

Å hade bullat upp med redskap, färdiga garner, stickade sjalar och annat på ett annat bord.