Vad gör man när 14 gram var för lite?

Man säger "äsch då" och så spinner man lite till.
Fast då visade det sig att nya garnet hade en helt annan struktur än det gamla. Kan mycket väl bero på att jag har spunnit på olika sätt. Igår kväll fingerspann jag, och det blev tunnt och bra, men strävt och inte alls lika fylligt som det andra.
Så då tog jag fram trollsländan ... och då var ju den gula lökskalsfärgade ullen alldeles för mörk, mer mörkorange än gul ...

Så nu går det åt att färga ull och sen spinna på rätt sätt (måtte jag komma på vilket sätt det är) innan jag kan fortsätta.

Ack ja såna bekymmer ...

Vad gör man med 14 gram garn?

Något litet förstås. Men babymössor bör väl vara mjuka och det här var rätt strävt. Så då hittade jag på att sticka en top-down-kofta åt en docka. Huruvida koftan kommer att stanna i huset eller gå vidare till någon som faktiskt använder dockkläder får vi se.

I andan av The power of we fick jag idag reda på ytterligare ett sticka till nyfödda i Afrika-projekt.
Det är tidningen Hemmets Journal som håller i det tillsammans med Erikshjälpen, Skandinaviska Läkarbanken och Libris förlag.

De berättade ytterligare en faktor som förklarar varför det ska stickas till de små på sjukhusen. Kläderna lockar mammorna att komma och föda på sjukhus. Jag antar att det är bra om det blir komplikationer vid förlossningen. Jag hoppas att det inte innebär att de blir mer utsatta för någon smitta eller nåt.

1 december är stoppdatum för att få med saker till Zambia.

The Power of We

(In English below.)
I augusti när årets tema kungjordes funderade jag på hur man översätter "The Power of We" till svenska.
Med gemensamma krafter? Vad vi kan åstadkomma tillsammans?
Och eftersom det här är en stickblogg så vill jag ju tänka i sticktermer. (Eller, det kanske snarare är en garnblogg numera som både innefattar stickning och spinning.)

Men vad finns det för gemensamma garnkrafter som förändrar världen? (För världsförändrande är det väl tanken att det ska handla om?)
Det finns gemenskapstickningar: flera som stickar på samma projekt. T ex landhöjningsprojektet. Men jag vet inte riktigt hur det förbättrar världen.
Förra sommaren stickade väldigt många babymössor till Panzisjukhuset i Kongo, så även jag. Med de mössorna, koftorna och filtarna förhindrar vi inte att kvinnor våldtas, det är sant, men på nåt sätt så visar vi att de är sedda och att det finns en omsorg.

Nu senast i september använde många gemensamma krafter till förmån för Hadille, den lilla flickan som övergivits av sin mamma och hittills vuxit upp i en fosterfamilj. Hon hotades av utvisning till ett barnhem för att Migrationsverket ansåg att det skulle vara lättare för att hon skulle förenas med sin, fortfarande försvunna, biologiska mor på det viset. Det var inte så vältänkt utifrån Barnkonventionens perspektiv, men nu ska det inte bli så.
Det har inte så mycket med garn att göra, men en hel del med "Med gemensamma krafter", och en hel del med internet. Åtminstone blev jag uppmärksammad på saken via nätbekanta.

**************
When I read the theme of the Blog Action Day this year I thought about its translation to Swedish (and now I translate back to English): by united effort; what we can achieve together.
Because this is a knitters blog I want to relate this to knitting. (Well, maybe it is a yarn blog nowadays due to the fact that I spin as well.)

Is there any united yarnpower that changes the world? (I guess worldchanging is the Blog Action context.)

There are knittings-in-common, many persons knit the same object. Like the project Isostasy. But I am not sure about the impact for a better world.
Last summer I was involved in a charity knitting for the benefit of the Panzi hospital in Kongo. I knitted baby hats for newborn babies. This hospital helps raped women who become pregnant. Our hats, sweaters, blankets for the babies will not cease the raping. But maybe they can comfort a little.

A no-yarn-action is what happened in Sweden this September. A two year old girl lives with a family in Sweden, only talking Swedish. She is abandoned since she was born and her parents are from another country with a completely other language. But no one knows where they are. The authorities thougt it was right to deport the child to the country where the mother is a citizen to live in an orphanage. Many didn't like that decisison referring to the UNCRC and namelists were made on internet.
The authorities had to make a new decision.
No yarn, but a lot of Power of We and internet.

I det tysta

Tidigare i år såg jag ett par muddar stickade på skrå. De var snygga och det var ett randigt garn. De hade bara en sak som jag retade upp mig på: en söm längs ena sidan som visade att de var ihopsydda där, randningen stämde inte och det tyckte jag var synd. Så då "var jag ju tvungen" att testa om det gick att sticka muddar på skrå och runt istället för med söm.
Och oj så det blev, det blev ett par vantar. Det gick alldeles utmärkt att sticka runt när ingångshålet var lagom stort. Även om det enfärgade garnet inte visar hur fint det skulle bli med randigt garn.

Hur man gör?
Lägg upp tre maskor. Sticka dem.
Nästa varv och fortsatt ett tag med det vartannat varv: öka en maska innanför första och sista maskan. Öka även en maska på vardera sidan om mittenmaskan, alltså: öka vartannat varv med fyra maskor.

Mät arbetet för att se när det är dags för nästa moment:
Vik arbetet på mitten längs mittmaskan. Kanterna på arbetet bildar nederkant på vantarna. När de är lagom långa för att forma ingångshålet börjar nästa moment.

Nu förenas kantmaskorna så att det blir en rundstickning. Men för att arbetet ska fortsätta i samma riktning så måste man fortfarande öka vid mittmaskan som tidigare. Men för att antalet maskor ska vara konstant får man nu minska två maskor vid de fd kantmaskorna. T ex genom att sticka 3tills.

Så fortsätter man tills det är dags för tummen i "nederkant" på varvet. Sätt lagom många maskor på en tråd, lika många på vardera sidan om ihoptagningsstället.
Fortsätt att sticka runt som förut med de maskor som är kvar. (Nu blev vanten lite smal för mig. Kanske man ska låta bli att sticka 3 tills första varvet/varven för att få en bättre vidd.)

När det blir dags för ihoptagningarna för vantslutet:
Sluta gör ökningarna vid "mittmaskan", men fortsätt att göra minskningarna vid andra sidan. Då bildas lutningen vid lillfingersidan. När vanten är lagom hög är det dags för lutningen på andra sidan och man har stickat klart. De maskor som är på varvet ska sys ihop med varandra: den första vid den sista, den andra med den näst sista osv till mittmaskan som är toppen på vanten. Ihopsyningen är alltså pekfingersidans lutning.

När man sen stickar tummen så plockar man upp de maskor som finns och ... konstigt nog så stickar man tummen precis som vanliga tummar, inga ökningar och minskningar som resten av vanten alltså.

I början av vanten, innan man är klar med ingångshålet, så stickar man ju fram och tillbaka. Så om alla varv är räta så blir det rätstickning. För att det ska fortsätta med det resten av vanten så måste man sticka vartannat varv avigt (även på tummen).

Om man fortsätter att sticka första momentet jättelänge och aldrig sätter ihop så får man till slut en trekantig sjal.

OT

Om man är en liten potatis som ligger i en mörk påse och har det tråkigt kan man roa sig med att fantisera att man är en sättpotatis som får småpotatis ...

Jag kände sympati med den mjuke grubblaren och stoppade ner den i en kruka.
Vad tror ni? Nypotatis till jul?

Det bästa i veckan

Hos Elisabet i Halland kan man få berätta om det bästa med förra veckan och så få vara med i en lotteridragning. I en del lottdragningar på bloggar får man två lotter om man berättar om lotteriet på sin egen blogg, men något sådant avtal finns inte hos Elisabet.
Jag kom bara på att det här blogginlägget sammanfaller med det bästa förra veckan.

En kväll fick jag sådan otrolig spinnabstinens fastän jag borde sitta och läsa och läsa. Så jag spann lite på den bruna rocken. Sen tvinnade jag det här garnet som jag började tvinna när det var spinnaoffentligtdagen. Fast naturligtvis gick det inte jämnt ut så då spann jag lite mer av det gula så att det sedan gick jämnt upp.

Och efter en stunds ullande gick det bra att sätta sig och läsa igen.
Det var nog det här som var bäst förra veckan.
(Fast garnet i sig är nog rätt stickigt verkar det som.)

Till Lottens kommentatorsbås

Det har under en tid förekommit ett "tvättskåp" i båset som väntade på transport. Nu är det färdigtransporterat för den här gången.

Ja, det är förfärligt rosa invändigt men det skyller min mor på sin far så då gör jag det också. En gång i tiden stod det hemma hos min mormorsmor så det är antagligen ruskigt gammalt. (Redan mormor skulle vara en bit över hundra om hon hade levat idag.)

På väg för att hämta skåpet infann sig en lottensk mission.  Vid gotlandsfärjans färjeläge i Nynäshamn behövde jag gå på toaletten. Men kan ni tänka så knasigt de tänkt: Toastolen stod en braa bit ut från väggen ...

...vilket fick till följd att det inte var så speciellt rymligt framför stolen. Vaffö gör di på dette viset?

(Dock siktades inget mögel. Å andra sidan var det inte en hotelltoalett.)

citat

Eunny Jang: "I'll say something right now: I don't believe in knitting being hard or easy.  Some projects require more concentration to make them come out right than others do, but I'm a firm advocate for the idea that anyone who can knit a stitch and purl a stitch can make pretty much anything he or she wants to. The first try at a new technique might look a bit wonky (that's what swatches are for!), but if you have good instructions—in person, on paper, or on-screen—and take it one step at a time, looking at your work and really thinking about what you're doing, you'll be able to do it, and do it well. I promise."

Jepp. Så är det.

Just nu finns det tre stickningar på gång: en swagger, den tredje i ordningen och denna gång åter i originalfärgerna mellangrå med ljusgrå kilar. (Den är två stickningar. På resande fot drar man inte gärna med sig fyra nystan som ideligen snor in sig i varandra. Därför tog jag ärmstickningen som resestickning.)
Den tredje stickningen är en alldeles vanlig strumpstickning med raggsocksgarn. (Den hade kommit så långt att den hade kunnat ta slut på resan och det är en allvarlig händelse som bör undvikas.)

Andningssvårigheter

Om man känner att man har kvar för mycket koldioxid längst ner i lungorna som inte riktigt vill ut så kan man läsa roliga bloggar.
Idag hittade jag en till sådan hos Mullebloggen (som inte heller går av för hackor i det här sammanhanget).
Så nu hamnar Fredrik i min länklista.

Ha't så kul!