lördag, oktober 13, 2012

I det tysta

Tidigare i år såg jag ett par muddar stickade på skrå. De var snygga och det var ett randigt garn. De hade bara en sak som jag retade upp mig på: en söm längs ena sidan som visade att de var ihopsydda där, randningen stämde inte och det tyckte jag var synd. Så då "var jag ju tvungen" att testa om det gick att sticka muddar på skrå och runt istället för med söm.
Och oj så det blev, det blev ett par vantar. Det gick alldeles utmärkt att sticka runt när ingångshålet var lagom stort. Även om det enfärgade garnet inte visar hur fint det skulle bli med randigt garn.

Hur man gör?
Lägg upp tre maskor. Sticka dem.
Nästa varv och fortsatt ett tag med det vartannat varv: öka en maska innanför första och sista maskan. Öka även en maska på vardera sidan om mittenmaskan, alltså: öka vartannat varv med fyra maskor.

Mät arbetet för att se när det är dags för nästa moment:
Vik arbetet på mitten längs mittmaskan. Kanterna på arbetet bildar nederkant på vantarna. När de är lagom långa för att forma ingångshålet börjar nästa moment.

Nu förenas kantmaskorna så att det blir en rundstickning. Men för att arbetet ska fortsätta i samma riktning så måste man fortfarande öka vid mittmaskan som tidigare. Men för att antalet maskor ska vara konstant får man nu minska två maskor vid de fd kantmaskorna. T ex genom att sticka 3tills.

Så fortsätter man tills det är dags för tummen i "nederkant" på varvet. Sätt lagom många maskor på en tråd, lika många på vardera sidan om ihoptagningsstället.
Fortsätt att sticka runt som förut med de maskor som är kvar. (Nu blev vanten lite smal för mig. Kanske man ska låta bli att sticka 3 tills första varvet/varven för att få en bättre vidd.)

När det blir dags för ihoptagningarna för vantslutet:
Sluta gör ökningarna vid "mittmaskan", men fortsätt att göra minskningarna vid andra sidan. Då bildas lutningen vid lillfingersidan. När vanten är lagom hög är det dags för lutningen på andra sidan och man har stickat klart. De maskor som är på varvet ska sys ihop med varandra: den första vid den sista, den andra med den näst sista osv till mittmaskan som är toppen på vanten. Ihopsyningen är alltså pekfingersidans lutning.

När man sen stickar tummen så plockar man upp de maskor som finns och ... konstigt nog så stickar man tummen precis som vanliga tummar, inga ökningar och minskningar som resten av vanten alltså.

I början av vanten, innan man är klar med ingångshålet, så stickar man ju fram och tillbaka. Så om alla varv är räta så blir det rätstickning. För att det ska fortsätta med det resten av vanten så måste man sticka vartannat varv avigt (även på tummen).

Om man fortsätter att sticka första momentet jättelänge och aldrig sätter ihop så får man till slut en trekantig sjal.

4 kommentarer:

  1. It is a pity there is no drawing added. I was curious how the plan would look like.

    SvaraRadera
  2. I am sorry, Lies.
    The start of the mittens is like the start of a shawl knitted from the neck and outwards/downwards.

    When "the upper side" of the shawl fits the wrist, you connect the first and last stitch and knit in the round.

    To keep the number of stitcches you continue the increasing "in the middle" and make decreases on the opposite side of the mitt.

    Put stictches on a thread for the thumb and make new ones. (This is on both sides of the decrease stitch.)

    Stop do the increases and the mitten will slope over your little finger.
    The slope over the thumb is made by kitchener stithing: the first stitch together with the last, the second with the second last and so on.

    The thumb is done just like an ordinary thumb.

    SvaraRadera