Om man nu inte får spinna för att man då riskerar att taket blåser av, så kan man ju i alla fall kamma mohair. Det borde i och för sig vara gjort för flera år sen, men bättre sent än aldrig tänker jag.
Under tiden kan man lyssna på stickpodden eller nåt på svtplay som mer är för öronen än för ögonen. Eller lyssna på sr.se. Men dit har jag inte hunnit än.
Att kamma mohair mot en ljus bordsyta var inte så himla fiffigt, det behövs kontrast. Därav tidningen.
Gårdagens tvinnade garn har blivit tvättat och daskat och hänger nu alldeles ovridet och torkar. Det ska bli spännande att se vad det blir av det.
(Förresten, jag ska anteckna här att jag tvinnade på den bruna antikrocken.)
Tre timmar senare har jag kammat tre gram ... Totalt har jag nu kammat ca en tredjedel av den batten. Lär få hålla på ett drygt dygn till ...)
Visst ja, inga kringgärningar dessa dagar. Undrar hur många som ens vet om den gamla sedvänjan. Min pappa såg – halvt på allvar, tror jag – till att det fanns tillräckligt med malet kaffe inför påsken, så att man inte skulle behöva ta fram kaffekvarnen på några dagar.
SvaraRaderaHäftig pappa.
SvaraRaderaDet blir dock vissa biverkningar av att kamma i flera timmar, träningsvärk i underarmarna ...
Vardagsmotion är inte att förkasta. Mina föräldrar hade en elektrisk kaffekvarn, men malde varje bryggning för sig - i tratt direkt i termos. Jag undrar om första kaffemaskinen ens var köpt innan jag flyttade hemifrån 1989?
SvaraRaderaJag bakar gärna och brukar fundera över livet efter bakmaskinen, som är ärvd och har några år på nacken.