TdF!

I mer idrottsintresserade sammanhang utläses nog rubriken som Tour de France. Den började idag.
Men i mer ulliga sammanhang utläses den Tour de Fleece. Den började också idag.

När cyklisterna trampar uppför berg och nerför berg och genom byar och städer och mellan böljande sädesfält ... så trampar spinnerskorna spinnrockar för glatta livet och förvandlar topsband och kardflor till trådar och garn. (Spinning som spinning, liksom.)

Det är som spinnarnas motsvarighet till stick-OS, fast varje år.
Och så är det lite som Lottens julkalender i det att om man redovisar vad man åstadkommit under en dag på ett speciellt forum på ravelry så är man med i en utlottning. Så har jag förstått det i alla fall,

Nej, jag är inte med.
Det talas om så storstilade planer och att typ spinna dygnet runt på Spinning in Sweden. Och just det där gränslösa slöjdandet ska jag egentligen försöka låta bli, av ergonomiska skäl. Dessutom blir jag stressad av att se summan av vad alla andra gör och jämföra med mitt futtiga resultat. Det är ju kul att läsa de ymniga konversationerna också, vilket ju tar sin tid det med.

Så idag har jag faktiskt inte spunnit alls faktiskt.
Istället har jag stickat på min ... lila sommartopp! (Det hade ni aaaldrig trott, erkänn!)
Idag nådde stickningen ner till jeanslinningen och jag beslutade att nu är det slut med mörkgredelint liv med flätor. Nu är det dags för mörklila resår som stämmer med flätorna.
Jomen så måste det ju vara. Man kan ju inte ha två aviga, fyra räta, två aviga i flätpartierna och så stämmer det inte med resårens alternering mellan aviga och räta. Sånt får de hålla på med i konfektionsindustrin.
Jag har stickat och stickat och stickat och kommit  .... 2 cm på resåren. Hm. Det kan nog vara så att det ingick en massa flätvarv i den där uppräkningen av hur mycket jag stickat.

Dock verkar inte linet bli jättelyckligt av att det finns resårer att krympa ihop omkretsen med. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka om det. Antingen kommer det sig om ett tag eller så blir det inte någon hållihopeffekt och då får jag fundera på hur jag vill ha det.

Vid lunchtid tog jag en liten promenad ner på stan.
Jag har nämligen stickat klart min (tredje) swagger! Nu även halskanten! (Det tog nästan ingen tid alls igårkväll trots att jag dragit på det.)
Så nu är det bara knapparna som skiljer den från nuläget till klar.

När jag stickat den förra flyttade jag över finknapparna från den första swaggern och så satte jag i "fulknappar" i den första. Den kunde man nämligen inte ha bland folk, men den kunde ju värma här hemma ...
Skulle jag göra samma manöver den här gången? Sprätta bort 14 knappar och sy dit dem "en swagger bort". Det kändes inte som överkomligt. Av någon anledning kändes det mer överkomligt att promenera ner till stan och köpa nya knappar på Hemslöjden.
Men de ligger fortfarande kvar i påsen.

Men snaart så!
Då har jag knappar i swaggern.
Då har jag en lämplig kant nertill på sommartoppen och stickorna i ärmarna.
Då har jag tagit tag i hälkonstruktionen på raggsockorna. (Det är tur att andra tänker så att man kan härma.)
Då har jag kommit fram till mitt laxrosa ceciliagarn och kan fundera hur det skulle kunna vara kompatibelt med Isagers beskrivning Fletninger och helst med min kropp också.

Dessutom har jag snart spunnit klart det växtfärgade garnet så att andra garn kan träda fram för att bli till. Det är 62 gram kvar att spinna ...

(Asså ... TdF startade på lördagen. Mitt skrivande startade också på lördagen. Men så blev jag lite sinkad så det hann inte ut förrän på söndagen.)
 
 

Brev igen!

Den här gången var det inte från landet Danmark och beställt utan från landet Halland och vunnet!
Om man mejlar till Elisabet och berättar vad som var det bästa för en förra veckan så får man vara med i lotteriet. Ibland är det sambon "PV" som är notarius publicus, ibland, som nu senast, så är det hans morbror Gösta.

I vanliga fall delas det ut ett pris och ett tröstpris. Men den här gången delades det ut pris till alla de få fyra som skickat in.

Tokstark indisk curry om jag förstått saken rätt. Och recept på barbecuesås minsann.
Tack så mycket Elisabet och Gösta och Turtlan (som var den som skänkte curryn).

Snart ...

är jag nog lika långt som när det gamla garnet tog slut. Fråga mig inte varför bilden blev så mörk. Kanske har det något att göra med att jag fick använda fördröjningsknappen för att få någon bild överhuvudtaget.

Igår blev det ingen stickning alls. Istället spann jag ... läskigt många timmar. Hade det inte varit matlagnings- och -ätningspauser så har jag hållit på i tio timmar på raken. Det var trevligt när det höll på men sen fattade jag ju att somliga kroppsdelar skulle klaga. Och o ja, de har klagat, underarmarna.
Jag blev inte riktigt klar med den flerfärgade tråden, men den spolen är näst intill full. Det är inte den gula spolen längre så det går åt att spinna sisådär en halv gul spole till.
Men först ska jag spinna klart det flerfärgade och sen tvinna ihop så långt det gula räcker.

Jag har flera olika planer på vad jag ska spinna härnäst, men har inte bestämt mig för vilket jag ska göra först. Kanske man kan börja på ett projekt och sen spola av det till en "sidospole" när det andra projektet ska ske, för det är mer datumrelaterat.
Hum hum, nu säger jag inte mer om den saken.

Mot stickningen!

Blir klar?

Nu har jag hållit på med det här garnet under rätt lång tid.
Jag har nu spunnit de olika växtfärgade ulltussarna en hel spole full och ser man tråden så här så ser den ju ganska intressant ut.

Och frågan är om det inte ser intressant ut även hoptvinnat med tråden spunnen av tussar färgade med gul lök.

Det här är första resultatet: en spole full. Nu sitter nästa spole i läge för tvinnande. Och sen finns det ännu mer ull att spinna och tvinna. Månne det kan bli till en liten tröja till mig?

Glad midsommar!

Jag lyckades fånga dockan när hon höll på att hoppa över staketet i jakt på sju blomster till att ha under kudden.
Därför kunde jag inte få någon kommentar om hur hon trivs i sin nya kofta.

Men hon såg nöjd ut över att den äntligen är klar. Vi har ännu inte tagit något beslut i knappfrågan, huruvida det ska finnas det eller inte. Vi nöjer oss än så länge med att köra knapplöst. Det sägs vara modernt.

Koftan är stickad uppifrån och ner, raglanmodell, av hemspunnet tvåtrådigt garn, där en tråd är ofärgad och den andra färgad med gul lök. Då armarna är kroniskt böjda är ärmarna stickade med några förkortade varv vid armbågen för att kanten nere vid handleden ska vara jäms med handleden hela varvet runt.

gammal modeblogg

Det är inte klokt vad man kan få lära sig på nätet.
Idag blev jag hjälpt till en BBC-sida om en man från 1500-talet som ... ja, modebloggade skulle man kunna säga. Det hade varit mediet om det hade varit idag. Istället avporträtterades han i akvareller med olika kläder från 23 års ålder tills han var 67. Han rent av porträtterades naken när han var 29.

Vad det var för en lättjefull prins som inte hade annat för sig? Inte då. Han var bokhållare, men en klädintresserad sådan. Även om den här boken som blev bunden av akvarellerna nog är den enda i sitt slag så utmanar den idén att mode var något man pysslade med vid hoven och övrig befolkning bara klädde sig med det som fanns. (Det kan ju ha funnits böcker av andra som med tiden förlorats.)
"The French sociologist Lipovetsky sees fashion as an engine of Western modernity" står det i högerspalten och det fick mig att fundera.

Våra kläder nu är ju inte speciellt lika de som fanns i Europa på 1500-talet.
Den europeiska klädutvecklingen har jag hört ska ha skett för att någon vill sticka ut från mängden och för att sen andra velat efterlikna föregångaren. Kanske för att man beundrar den personen och "lägger sin röst" på den personen genom att härma klädstilen, kanske för att man tyckt det var snyggt. (Även om djärva kragar eller ärmar eller vad det nu kan ha varit först har ansetts chockerande av de flesta.)

Men det finns ju folk nu i världen som klär sig likadant som man gjort i den kulturen i flera hundra år, minst. Det kan ju bero på att kulturen där har, och har haft, idealet homogenitet, att det viktigaste här i livet är att ingå i gruppen, att höra samman. Att man inte kunnat överleva om man inte hört ihop och samarbetat.
Det är inte oeuropeiskt heller, kolla bara i vilken konfektionskedjas affärer som helst: samma likadana plagg i rader och olika storlekar och över hela landet.

Men det jag funderar över: det här med att tänka lite grand utanför boxkanten ifråga om att man väljer ett utförande på andra ledden, eller i en annan färg eller ett annat material, eller lite mer/mindre krage/ ärmvidd/ kavajlängd eller vad för attribut som tänkas kan vara i fokus - hur uttrycks den skaparlusten, uppfinnarlusten i en kultur där kläderna alltid ser likadana ut? Eller är det bara mina för kulturella detaljer blinda västerländska ögon som inte känner till dem?

Jag har fått utpekat för mig att amishtyger måste vara enfärgade ... men man kan ju klippa isär dem och sy ihop lappar av olika färger till lapptäcken. Att kvinnor i Iran måste vara enligt mullornas bedömning anständigt täckta om män utanför familjen kan se dem ... men att man då tar ut svängarna i sminkningen.

Fundera med mig!

(Och så kom jag på att när BBC-sidan är nedlagd så är faktat om boken försvunnen också:
den modeintresserade bokhållaren hette Matthaeus Schwarz och bodde i Augsburg i Tyskland. Boken finns på Herzog Anton Ulrich-Museum i Braunschweig i Tyskland.)

dansk grönfink mm

 

Det är inte så mycket ordning på den här bloggen känns det som. Men det har väl att göra med hon som har hannom'et.

Förutom att jag satte snodd i ett bomullsgarn som sedan tvinnades två gånger och förvandlades till ett knytband i ett par regnbyxor så har jag inte varit i närheten av spinnrockarna.

Swaggern har fått alla sömmar sydda och alla trådar fästade, hittills. Nu återstår halsringning och knappar. Det kan jag antagligen klara galant bara jag sätter igång.

Men det är så ynkligt synd om mig (eller nåt).

Sommartoppsstickningen är inte bra för mina händer/min högerarm enligt kroppen. I alla fall inte mer än en timme i taget. Och jag är ju sån att jag inte vill sluta när jag väl börjat så vi är lite osams där. Men några varv har det blivit. Dessvärre är jag inte helt på det klara med när det egentligen är dags för korsandet av maskor i flätorna. Jag anar att det kan slå +- 1 varv. Men vad sjutton, det är inte ett mästarprov och skaffa sig extra varv att sticka för nåt som förhoppningsvis(!!) inte syns i vanliga livet låter jag bli.

Min taktik för att räkna är att flytta en säkerhetsnål ett steg bort i flätrepetitionen för varje varv. När den har hamnat "där" är det dags att fläta. Men då går det ju åt att man kommer ihåg att flytta den och inte bara lyfta över den ...

Idag hade jag fått brev från Danmark. Det var väldigt raskt marscherat må jag säga!

 

I fredags hittade jag äntligen åt ett ställe som bara sålde beskrivningen, utan garn, till sommarlinnet Fletninger av Marianne Isager.

 

 

 

Jag såg en sådan uppstickad på spinnträffen och blev förtjust. Nån som kommer ihåg att jag ganska nyss funderade på att sticka det laxrosa reagarnet på skrå? Hm. När jag skulle länka till det så ser jag att det har jag inte alls tänkt, inte officiellt i alla fall.

Skit var med det jag då tänkte dock, för den här stickas uppifrån den med. Men på skrå då. Fast på större stickor än nu (4 mm jämfört med 2 mm).

 

Det är bara det att fyran sitter fast i raggsockarna och där behövs lite tänk och eventuellt omflyttning på stickan. När jag nu var ute och reste i helgen och inte kunde sticka mer så tog jag mig en titt på maevasockan. Det är väl inte otroligt att jag kan använda den hälen istället för att konstruera nåt nytt eget som kanske inte blir bra.

Hepp! Så gör vi.

paprikaodlingen!

Kom på att det gäller ju att föreviga det förgängliga.

Ser man noga på bilden så ser man fyra paprikor: grön, röd, röd, grön. Det är den tredje från vänster som är den som blivit porträtterad tidigare.

Nr 2 och nr 4 har nog blivit lite mer styvmoderligt behandlade vad gäller vattning, då de stått i ett rum som då bara använts till att ha blommor i. Så jag tror att deras mer torra utseende har med det att göra. Nu har de fått byta rum så nu kan det kanske bli skillnad men jag är rädd att det nog är för sent.

Tre plantor är inte med på bilden då de inte har någon frukt.

lite pigg, (uppd)

men bara lite.

Idag kommer det några bilder till.

Först en med de små garnhärvor som jag producerade. Bouclégarnet har en kärntråd av vanlig hemifråntagen ull. Det ingick i förberedelserna att man skulle ha med sig kärntråd och sytråd. Sytråden är för att man till slut förankrar bouclét med den. Jag grabbade tag i en gredelin tråd och när jag sedan tittade ner i Ingrids mohairlockslåda så var det inte speciellt svårt att bestämma sig för några gram av det gredelina som var såå ton i ton.

En mer närgående bild av själva bouclén. Barbro från Finland, som var vår ciceron i den här konsten, menar att mohair är den fiber som ger snyggast alldeles runda öglor. Skärskådar man mitt garn ser man att det finns både öglor och fnurror och oögliga partier. Men det sägs att man kan pillra till det. Så jag får väl spänna upp det genom trädgården och justera det. Läsglasögon och en tunn virknål går det nog åt.

Det ingick även en liten påse (påse à la köpa sommarplant) med värmlandsull. Alltså inte ull från nåt får som lever i Värmland utan ull från rasen värmlandsfår. Om jag förstått saken rätt så finns de fåren i tre färgställningar: vit, nougatbrun och mörkbrun. Så vi fick en rejäl näve av vardera färgen. Det vita på den här bilden är det som ännu inte blivit processat av mig.

Å tog en bild av mig när jag kammat klart en tuss och sen dizzade, det vill säga drog ut det kammade i en lång korv genom ett litet hål.

 

Sen virar man ihop den långa korven till ett fluffigt fågelbo som "knyts ihop" av att änden dras genom mitten av fågelboet. Det är viktigt att man håller ordning på vilken ände som är vilken och att man sen spinner från samma ände.

 

 

 

Så här många fågelbon gjorde jag i söndags och till höger syns "resterna" som dock inte alls ska ratas utan som sen kardas till något annat.

Kammen som syns på bilden ovan är fastsatt i bordet och så kammar man med en likadan, lös kam. De är ganska tunga (och vassa!) så det är skönt att man inte behöver fäkta med båda framför ansiktet. Och min högerarm som jag överanvände veckan före var också glad att den slapp vara inblandad. Den kunde ligga och vila sig på bordet medans vänsterkardan skötte kammen och sen bara rycka in när det handlade om slutfasen, dra i topsen genom hålet.

 

Den nougatfärgade ullen glömde jag att föreviga innan jag maskinkardade den. Det blev hiskeligt mycket fluff som med svårighet fick plats i en fruktdiskplastpåse.

Rätt vad det var kom en av deltagarna och var lite salig. Hon hade hittat en skattkammare! Andra kallar det grannens fårs ull som blivit dumpat vid gaveln i höstas. De sägs vara av samma korsning som fåren som lämnat min första ull, men grejen var att här var fibrerna ungefär dubbelt så långa!
Så jag kastade mig runt knuten jag med och drog fram så mycket jag vågade utan att skämmas. Dessvärre tvättade jag den nog lite för häftigt (det här hände efter lunch och tiden var knapp) men jag tror att det ska gå att fluffa till. Hade jag varit lite coolare hade jag knött ner den i en plastpåse och knutit till (så att den visst skulle få åka med i bilen hem) och sen lagt den i blöt här hemma. Men man lär väl sig av sina erfarenheter.

(Uppdatering)


Jag handlade ju lite glitterfibrer också av Kia som kom förbi. Det är tydligen inte nåt som man stoppar i mer än typ en fiber i taget så den här lilla tussen kommer att räcka rätt länge ...

Spinnhelg i Brån!

Så har då den sedan mars emotsedda spinnhelgen i Brån hos Limmo-design ägt rum. Sisådär fjorton personer dök upp och fick snurr på det mesta: spinnrockar, sländor, kardmaskiner, centrifugen ...


Kammarna var det inte så mycket reellt snurr på och det var tur, för det fanns stor punkteringsrisk på de vassa taggarna, men de användes flitigt under lördagen.

Då skulle vi nämligen invigas i bouclégarnspinneriets hemligheter.



För det ändamålet hade Ingrid färgat mohairlockar och allihop slängde sig över ögongodiset. Ja, det var klappgodis också!



Jag valde gredelina mohairlockar som jag kammade och sen spann. Sen snålade jag och kardade resten av fibrerna och spann dem med. Efter ett tag insåg jag att gredelin tråd mot ljus jeanskjol inte var optimalt, speciellt som mina läsglasögon inte hade kommit med. Sån tur att jag hade tagit med en hemlisbloggartröja som jag kunde ha i knät som kontrastbakgrund. Någon kom med den klämmiga idén att ha ett tvåfärgat förkläde: ena sidan svart, andra sidan vit. Ett sådant skrivs genast upp på önskelistan. (Hur det används vid sländspinning har jag inte kommit på. Eller jo? Man hänger det på väggen bakom tråden.)


Bild på det fantastiska!(?) bouclégarnet som jag vid fototillfället fortfarande spann.




När alla blivit kokotrötta efter att ha rest, spunnit, kammat, tvinnat, ätit, umgåtts i en himla massa timmar hela hela dagen var det dags att bryta upp för kvällen. Vi var några som hade hyrt ett hus i grannbyn Strand och pga kvinnfall pga manfall fick jag egen kuppe i det mest orangea rum jag sett på väldigt väldigt länge. Motljus och telefonkamera kanske inte riktigt skvallrar hela sanningen. Om jag somnade ovaggad? Jajamän! Väckarklockan hade ringt klockan fem för att jag skulle hinna i tid.



Men före sänggåendet tog jag mig en kvällspromenad i de vackra omgivningarna.


Här ligger allas bouclégarner och skryter sig ihop med några andra små härvor som också spanns under helgen.

Enligt konstens alla regler ska jag naturligtvis här även förevisa den värmlandsull som ingick och ordenligt visa mina åstadkomna härvor. Men enligt regeln som har förtur handlar det så här dags mer om att göra kväll än att börja fotografera. Så ni får ge er till tåls.

wwkipday 2013

Jag vet inte om länken fungerar till sidan som berättar om var det anordnas världsvida stickaoffentligtdagen i Sverige i år.

Man är numera (av någon anledning som jag inte begriper) tvungen att registrera sig för att kunna kolla.

I år går dagen av stapeln nån gång mellan 8 juni och 15 juni. Från Piteå i norr till Svedala i söder.

I Härnösand samlas man i år på Murbergets museum kl 12-14 den 15:e juni. Man får inte se mig där för jag sätter mig på norrgående tåg. Men gissa om jag tänker sticka offentligt där?

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.