lite pigg, (uppd)

men bara lite.

Idag kommer det några bilder till.

Först en med de små garnhärvor som jag producerade. Bouclégarnet har en kärntråd av vanlig hemifråntagen ull. Det ingick i förberedelserna att man skulle ha med sig kärntråd och sytråd. Sytråden är för att man till slut förankrar bouclét med den. Jag grabbade tag i en gredelin tråd och när jag sedan tittade ner i Ingrids mohairlockslåda så var det inte speciellt svårt att bestämma sig för några gram av det gredelina som var såå ton i ton.

En mer närgående bild av själva bouclén. Barbro från Finland, som var vår ciceron i den här konsten, menar att mohair är den fiber som ger snyggast alldeles runda öglor. Skärskådar man mitt garn ser man att det finns både öglor och fnurror och oögliga partier. Men det sägs att man kan pillra till det. Så jag får väl spänna upp det genom trädgården och justera det. Läsglasögon och en tunn virknål går det nog åt.

Det ingick även en liten påse (påse à la köpa sommarplant) med värmlandsull. Alltså inte ull från nåt får som lever i Värmland utan ull från rasen värmlandsfår. Om jag förstått saken rätt så finns de fåren i tre färgställningar: vit, nougatbrun och mörkbrun. Så vi fick en rejäl näve av vardera färgen. Det vita på den här bilden är det som ännu inte blivit processat av mig.

Å tog en bild av mig när jag kammat klart en tuss och sen dizzade, det vill säga drog ut det kammade i en lång korv genom ett litet hål.

 

Sen virar man ihop den långa korven till ett fluffigt fågelbo som "knyts ihop" av att änden dras genom mitten av fågelboet. Det är viktigt att man håller ordning på vilken ände som är vilken och att man sen spinner från samma ände.

 

 

 

Så här många fågelbon gjorde jag i söndags och till höger syns "resterna" som dock inte alls ska ratas utan som sen kardas till något annat.

Kammen som syns på bilden ovan är fastsatt i bordet och så kammar man med en likadan, lös kam. De är ganska tunga (och vassa!) så det är skönt att man inte behöver fäkta med båda framför ansiktet. Och min högerarm som jag överanvände veckan före var också glad att den slapp vara inblandad. Den kunde ligga och vila sig på bordet medans vänsterkardan skötte kammen och sen bara rycka in när det handlade om slutfasen, dra i topsen genom hålet.

 

Den nougatfärgade ullen glömde jag att föreviga innan jag maskinkardade den. Det blev hiskeligt mycket fluff som med svårighet fick plats i en fruktdiskplastpåse.

Rätt vad det var kom en av deltagarna och var lite salig. Hon hade hittat en skattkammare! Andra kallar det grannens fårs ull som blivit dumpat vid gaveln i höstas. De sägs vara av samma korsning som fåren som lämnat min första ull, men grejen var att här var fibrerna ungefär dubbelt så långa!
Så jag kastade mig runt knuten jag med och drog fram så mycket jag vågade utan att skämmas. Dessvärre tvättade jag den nog lite för häftigt (det här hände efter lunch och tiden var knapp) men jag tror att det ska gå att fluffa till. Hade jag varit lite coolare hade jag knött ner den i en plastpåse och knutit till (så att den visst skulle få åka med i bilen hem) och sen lagt den i blöt här hemma. Men man lär väl sig av sina erfarenheter.

(Uppdatering)


Jag handlade ju lite glitterfibrer också av Kia som kom förbi. Det är tydligen inte nåt som man stoppar i mer än typ en fiber i taget så den här lilla tussen kommer att räcka rätt länge ...