En sort som jag läser är Elisabets. Det är mycket "underbart!" i de formuleringarna, vilket hon nogsamt påpekar om man skulle råka missa det. Det är frestande att falla in i hennes språk när jag nu tänker redovisa lite av det senaste dryga dygnet.
Jag har varit i ett gult hus med
röd matta utomhus och 
blå matta inomhus.
Mat fanns i överflödande mängd och i alla möjliga smaker och former. Somligt gjordes på plats och somligt medfördes av de pratglada gästerna.
Jo, för prata, det kan vi, i muntlig eller skriftlig form. Och precis som i Lottens bås så spretade samtalet både momentant och successivt. Det här var alltså Lottens bloggbåsfest! Äntligen kan man säga, då det löst talats om att träffas geografiskt i flera år.
Vi försågs med stickade grejer i början, saker som sades vara bloggtofsar, men som ganska snart identifierades som stickade bindor.
Dessa applicerades på mångahanda sätt:
t ex som skepparkrans à la fiskargubben eller som nån sorts stiliserad rödluva.
(När festen närmade sig sitt slut samlades tofsarna in igen för att återgå till att vänta på att skickas till bättre behövande.)
Naturligtvis kan man inte resa iväg så långt utan att ha med sig en stickning. Eftersom min huvudsakliga stickning just nu verkar vara en lömsk sak som då och då får maskantalet att miss-stämma tog jag även med mig en strumpstickning som konversationsstickning. Två räta två aviga har liksom inte riktigt samma potential att kunna trilskas. Men inte förrän sista timmen på resan insåg jag att sockorna också skulle kunna tjäna som mer beständigt mitbringsel än mat.
Jag anar att Lotten har lite att växa i ...
Det här var första gången jag stickade hälarna enligt den här beskrivningen. För tillfället minns jag inte mer om den än att den var tydlig och lätt att följa. Lite bekymrad var jag dock när hälen var klar och jag tyckte att överkanten lutade bakåt. Men det var något som rättade till sig med höjden.
Må de värma Lottens fötter länge, de började i god stil.
Tack Lotten, familjen Bergman och båskamrater för en himla trevlig fest! Underbar!
Vad man inte ser på bilden är hur hela min kropp formligen kokar av värme så fort sockarna kommer på fötterna. Det är magiskt!
SvaraRadera"Och då såg jag en kvinna, och hon hade bara ett par randiga sockor på sig! Mitt i vintern!"
SvaraRaderavilken kul grej!!
SvaraRaderaoch sockarna ser jättefina ut:)
Ja det var en himla kul grej!
SvaraRaderaOch Ninja-Malin visade för Lotten (men då höll jag på med sockorna för fullt så jag hann inte se) hur man stickar patentstickning med två färger där tyget har olika färg på framsida och baksida. Brioche.
Konversiationsstickning! I mitt fall hade det blivit en ruta eller en tub (på rundstickor) av något slag, det där med att sticka häl är avancerat för en sällanstickare!
SvaraRadera(Helt OK med bilden, såklart!)
Men vad kul! Du åkte ända till Eskilstuna alltså, för en bloggträff. Eller var du i U-a redan?
SvaraRaderaJag kan ana hur trevligt ni hade det.
Jag åkte alldeles hemifrån t o r.
SvaraRaderaHälar tror inte jag heller går in under konversationsstickning, Pysse. Speciellt inte en alldeles ny sorts. Men nu var det bara skaft skaft och skaft kvar så då fungerade det.
Men vart i allsindar tog min kommentar vägen för ett par dagar sedan?! Jag vill minnas att jag skrev något om att det var tur att det bloggades om evenemanget, när jag nu missade det och att de där hälarna på sockorna ser mycket förtroendegivande ut.
SvaraRaderaNu får vi se om denna kommentar klarar censuren, din eller NSA:s
Enligt originalsockorna som hälbeskrivningen kommer från ska det gå upp flätor på var sida om den släta hältrekanten. Men nu har jag stickat flätor på så mycket annat så nu får det vara med den saken.
SvaraRaderaJag censurerar inte så då är det nog NSA eller FRA som ligger bakom. Vad de nu kan ha emot bloggbåsträffar. (Möjligen att de inte är inbjudna så vi kan prata hej vilt om vad som helst utan att de får reda på't.)