onsdag, augusti 06, 2014

Vilken tur att jag kom ihåg

När jag nu skulle börja på nästa sommartopp, i det hemfärgade bomullsgarnet, och då skulle lägga upp 276 maskor så blev jag lite fundersam.
Antingen gör man en sån där uppläggning som man lärde sig i skolan - och har typ 34 maskor kvar att lägga upp när änden är slut.
Eller så gör man en stickad uppläggning - som tar ååår att lägga upp ...

Eller så gör man det fenomenala tricket!

Man tar två ändar av samma garn. (Har man fluffiga nystan där man kan ta både inifrån och utifrån på nystanet så går det utmärkt att göra så. Nu har jag inte det.) 

Och så knyter man ihop dem, med en ögla som man sen inte räknar.

Och sen gör man en sån där uppläggning man lärde sig i skolan och det vore väl sjutton om änden skulle ta slut nu!

Sen tar man av ena garnet och fortsätter att sticka med det andra.
Det här "kostar" två ändar extra att fästa, men det är det värt!
Och varför blogger behagade vrida på de två sista bilderna har jag ingen aning om.

3 kommentarer:

  1. Tack för det tipset, jag brukar göra en sån där uppläggning som egentligen är en rad med luftmaskor, men det här var ju bättre.

    SvaraRadera
  2. Äsch, det borde jag väl ha kommit på .... varför i hela fridens dar gjorde jag inte det, alla gånger som jag retade mig på att jag fått repa upp och ta mer garn...

    suck

    SvaraRadera
  3. Jodu, jag hann bli kraftigt vuxen innan någon visade mig ...
    Men det skulle väl gått åt för mycket garn på skolslöjden om alla skulle ta två nystan ...

    Men då kan man tycka att de borde lärt ut nåt trick för att uppskatta rätt längd. Men inte ens det vill jag minnas skedde.
    Fast jag har sett nåt sorts sätt att mäta: linda garnet tio varv runt stickan och så multiplicera lagom många gånger. Men det hjälper ju inte om änden går till det andra momentet ...

    Englundskan, du får visa hur du gör för jag hänger inte riktigt med ...

    SvaraRadera