Trots det så händer det en del på stickorna.
Tidigare i höst, när gula koftan gick i stå och hon rotade fram sin hög med "lite trasiga stickade tröjor och koftor" så fann hon souvernirkoftan hennes man kom hem med från Färöarna ... 1992? Den uppvikta mudden på ärmarna hade slitits ut i vecket och så hade den därmed lagts åt sidan. "Månne man kan laga den?"
Tanken har varit uppe många gånger, men har inte blivit till handling på grund av fel garn att ersätta muddarna med. (Fel färg, fel tjocklek, fel ...)
Det där är ingen färdig-bild, utan visar bara hur jag stuckit in rundstickan i ett varv innan jag klippte bort den gamla mudden. Tanken fanns att göra en tutorial om att ersätta mudd, men det blev inte mer än så här. Det finns en mudd nu, i något ljusare färg. Men det uppdagades också att garnet som löper på insidan, mellan maskorna av den färgen, är rätt slitet. Så jag spann lite ljus ull för att laga med. Den sitter kvar på härveln. Men jag var smart nog att spara den trasiga mudden för att kunna laga med det garnet också. Tror jag. (Ingen har riktigt koll på vilka bra-att-ha-grejor som finns kvar. Väldigt många har försvunnit iväg här senaste månaderna.)
Så, en halvlagad köpekofta finns det.
När jag stickade senaste babymössan, så började jag med att sticka i mellanraggigarn. Men för att få lite roligare vad gäller färgrapporterna så stickade jag den med två ändar av samma garn, fast med olika färg just där och då. Modellen är samma som tidigare.
Men hur det nu var så blev det inte den här till den lilla flickan.
Så då blev den över. Och så fanns det mer garn kvar. Och så var det lite kul det här att sticka med två ändar (byta garn varje varv, inte varje maska. Således inte tvåändsstickning.)
Så då blev det några till.
Den gula koftan har stickats med ett utdrygande garn: ett garn som är aprikosfärgat av avokado. Två eller tre varv med "rätt" garn och så ett varv med det aprikosa. Så har jag hållit på sedan ärmhålet. Det syns inte att det är ett enfärgat varv här och var, men helhetsintrycket är att det blir lite mer pastelligt än i delen ovanför. Så tog jag mig ner till där jag kan tänka mig att en mudd kan finnas. Och i så fall en grå gotlandsmudd. Sedan tog jag mig an ärmarna och stickade likadant så långt "rätta" garnet räckte. Så nu är den koftan i läge: väntar på mer rätt garn. Och rätt garn kan det bli när jag borstat lockar så att jag kan börja spinna. Just nu är läget: borstar ull som inte är lökfärgad. Men det finns ganska mycket kvar att göra där. Och jag tänker att det är bättre att jag borstar klart allt så att jag kan mixa när jag spinner, istället för att råka göra långa haranger med lika färg som hamnar på var sin ärm ... Been there done that. Eller i alla fall att garnet inte riktigt varit så homogent som jag utgått från.
Dessutom har jag stickat raggsockor. Nu är tredje paret på kort tid på stickorna. Det ena paret for just iväg som nygiven julklapp. Hepp, så blev inte de dokumenterade. Men det var en lite kul julinspirerad färgning.
(Bild från jarbo.se)
Som vanligt stämde inte mönsterrapporterna. Och rätt vad det var så var det en knut, ja rent av två i samma nystan.
Så fastän jag omsorgsfullt letade och fann samma ställe i rapporten för starten så blev det olika vid hälen. Fast den andra knuten gjorde i alla fall så att rapporterna nästan hamnade på samma ställe på foten sedan. Det var några varv "snett" bara. Men det retar mig ... (Jag tycker att Järbos bild är för ljus för att stämma med verkligheten. Det mörkrosa är mer rött.)
Nu när jag hämtade bilden från Järbo så inser jag att den sidan kunde de ha utskriven på Coop. Så slipper man köpa grisen i säcken om resultatet. Den färgningen jag stickar på nu vet jag inte om jag valt om jag vetat resultatet.
Är jag ifatt mitt rapporterande nu?
Då får jag väl sätta mig och klura på årsredovisningen ...
Nu blir jag nyfiken! Vart går flytten?
SvaraRaderaJag vhar visst lagt av med bloggandet, sörjd och saknad av ingen... jag kan lika gärna maila de få läsare som finns kvar. Men det är främst för krångligheten. Jag har foton i nya braiga mobilkameran, men det är så pillrigt och smått att blogga från den, och från datorn, som jag i så fall måste skicka till, hakar blogger ideligen upp sig.
Facebook är lite enklare och snabbare.
Jag har vikarierat en hel del som lärare för flyktingpojkar också, så jag har inte så mycket fritid. Det mesta av den tiden går åt till de två körerna.