Riddari!

Jag följer med strömmen. Tror jag. Jag gör en Riddari. Jag började idag.
Dvs igår satt jag och gick igenom 20 sidor (av 60) på Ravelry för att kolla färgsättningar. Jag sparade dem jag gillade för att se om det fanns något system i det. Jo, jag gillar inte när det blir tydliga ringar, den delen ska helst vara lite diffus, lite Bohusaktigt.

Och så kollade jag upp vilka affärer som hade Lettlópi i min stad. (Men fråga mig inte var jag kollade, för det minns jag inte.) Det fanns i alla fall på tre ställen. En större affär som jag missat att de sålde garn, en mindre affär som jag vet säljer garn, och så var det nånstans utanför stan.

Den större affären har bättre plats, således har de större sortiment, resonerade jag. Men det visade sig att de bara hade annat Sandnes-garn. Så då for jag på den mindre affären. Jag var inte först som hade varit in där för att köpa garn till Riddari. Så kan vi säga. Men det fanns garn till mig med.

Med hjälp av telefonens kameras svartvitfunktion bestämde jag mig för de här färgerna. Den gula och den havrefärgade är inte helt identiska i svartvitt, men ligger så nära varandra att jag tror de blir bra till ringdelen.

Bålen stickar jag i Rust Heather-färgen. Resten kallas  Barley (den jag nyss kallade havre), Mimosa och Golden Heather.

"Lägg upp 200 maskor." Tricket för att inte ha slut på garnände vid 184 upplagda maskor, eller ha en dryg halvmeter kvar när maskorna är gjorda är enkelt: Låt ett annat nystan få stå för "garnänden". Ta garn från två nystan och knyt ihop dem med en ögla och sätt den på stickan. Börja lägg upp maskor. Räkna inte öglan som maskor. Så nästa varv när öglan "sitter i vägen": sätt en säkerhetsnål i öglan istället. (Så att den inte går upp. Jag vet inte vad som händer då, men det är onödigt att något dumt händer.) När maskorna är på plats kan man ta av det garn man inte stickar vidare med, naturligtvis med en lagom ände att fästa. Den extra fästningen är det billiga priset för att inte behöva göra om uppläggningen.

Jag har tänkt göra en kofta. Mitt livs första steek! Kammebornia som leder KAL-en tipsar om att inte sätta ihop mitt fram med en steek förrän efter resåren. Jag anar att det är för att inte den kraft som ändå läggs på resåren ska kunna repa upp arbetet. (Ja, jag är skeptisk till steek, men alla säger att man kan klippa, så jag litar och litar och litar och litar … och tvivlar.)

Mitt tips är att även om man gör en tröja så kan man även göra rullkanten före resåren fram och tillbaka, innan man sätter ihop arbetet och stickar runt. Varför? Jo, för har man en för snurrig rundsticka (eller bara otur, eller slarvar) så är det lätt att man har vridit uppläggningen och så måste man göra om alltihop. Med några varv stickade innan man sätter ihop så är det lättare att se att det blir rätt. Den lilla sömmen som behövs för att sy ihop även rullkantens sidor kan man fixa med uppläggningsgarnets ände innan man fäster den.