tisdag, november 19, 2019

Igång!

Nu har vi då äntligen plockat fram symaskinerna, jag och kompisen.
Det rekommenderades å det varmaste att nåla tätt där det är mycket böj på sömmarna. Bra råd. Jag nålade så att det inte fanns någon chans för tygerna att vecka sig.

Och så sydde jag väldigt sakta. Till och med så sakta att jag handvevade när det var mycket böj i sömmen. Det blev väldigt bra. Jag är såå stolt över mig själv!

En gång blev det lite trassel. Men det var bara en gång.

 Två framstycken med tre våder vardera!
...och ett bakstycke med tre våder klart på lördagen. Detta ska kompletteras med ett dubbelt ok. Men vi slutade på topp och kollade istället längtansfullt i bruksanvisningen inför morgondagen.

Oket syddes på ett sådant sätt att det blev dolda sömmar. Först sydddes det yttre fast. (Och där missade vi först att det skulle vara en mycket tunnare sömsmån, så det fick vi sprätta upp.) Och sen syddes det andra fast. Och med en avancerad kollijoxteknik kom alla sömsmånerna på insidan. Jag skulle aldrig ha lyckats tänka ut det tricket själv och är mycket imponerad. 
Det var inte så avancerat att sy,  men det var avancerat tänkt.

En söm runt halsringningen ska hindra den från att tappa formen.

Sen tog vi oss an ärmsprunden. De var också intressant formade. Eller alldeles vanligt formade. Men jag har aldrig tänkt på hur såna är konstruerade så för mig var det en ny spännande värld. Den sista sömmen där ska vi sy nästa gång, men allt är vikt och nålat och pressat och klart för symaskinen. Vi ansåg att det krävs mer koncentration än vi trodde oss ha så dags.

Istället avslutade vi med att sy rynktrådarna på ärmkullen.
Och sen tittade vi vidare i instruktionerna  och insåg att vi behöver ha en plan för våra sömsmåner för snart ska vi fålla och då måste sömsmånerna vara gjorda.

I nuläget har vi 12 mm breda sömsmåner som inte är sicksackade. Vi gladde oss åt att vi inte sicksackat från början, så som man fick  göra i slöjden, för det hade nog varit svårt att få till de böjda sömmarna om en sicksack hade surat och inte låtit tyget vara så elastiskt som det ju i någon mån är.

Men hur ska vi göra?
Vi har lite förslag som vi gärna tar emot synpunkter på.

 Originalsömsmån
 Den ena klipps ner till typ halva bredden. Den andra viks runt och sys fast (för hand) i tyget bredvid sömmen som håller ihop tygstyckena.
Det blir platt och det blir som Bernadette Banner gör.(Ja, hon är idol i den här främmande världen.)
Jag tänker att man då måste vara Helt Säker på att sömmen är på rätt ställe då; att skjortan passar. Klippa bort sömsmån som man upptäcker att man behövt är inte kul … speciellt inte om man handsömmat också ...


 En annan modell är "tänk kantband".
 Pressa isär, vik in båda råa kanterna mot mitten.
Sy ihop de vikta kanterna med varandra med kaststygn.
Nervositeten över bortklippt sömsmån sjunker. Den kräver inte heller så snygg handsömnad som den som sitter fast i tyget och syns utifrån. Men sömmen står ut inåt och kan kanske upplevas som skavig.

Eller så ba' sicksackar man ihop dem när man pressat dem åt rätt håll så att den ena råder … (Men inte så att man samtidigt råkar sy i själva tyget …)

Alla fiffiga synpunkter tas tacksamt emot.

4 kommentarer:

  1. Jag har tyvärr inga råd, för även om jag kan sy på symaskin, så är jag inte jätteduktig.

    Men såhär långt ser det jättefint ut! Och jag tänker att ni kommer ju att sy fler skjortor i framtiden, så det här är ju en bra början:)

    SvaraRadera
  2. Det sista skulle jag satsa på. Tänk om du skulle bli lite bredare och behöva ta upp och lägga ut? Dessutom minns jag att när jag pressade ut sömsmåner som var zigzagade syntes det igenom på framsidan, som en zigzagrelief.

    Jag kan inte lista ut hur oket fick alla sömsmåner inåt. Om du inte krängde det ut och in genom ärmhålet.

    Vad har ni för tyg? Jag hade alltid svårt att hitta citt blustyg i bra kvalitet utan syntet.

    SvaraRadera
  3. Okej, så ”kantbandsmetoden” skulle du rekommendera?

    Vi har inte satsat hårdare än lakansväv den här gången.

    Hoppas att vi blir nöjda och pepp på fortsättning. I så fall ska jag leta efter ett bra linnetyg. Kanske något lyocel eller något också.

    SvaraRadera
  4. Just det. Kantbandsmodellen röstarjag på.
    Lakansväv brukar vara väldigt svårstruket, jag har sytt gardiner och också provsytt hembygdsblusen i det. Oblekt, tog jag då.
    När jag jobbade i receptionen på Brunnen, fick vi ha vita blusar i ett superhärligt tyg. Tror att det var egyptisk bomull. Att stryka dem var som att skär smör med varm kniv.... det gick snabbt och blev perfekt direkt. Som jag har letat för att hitta sånt tyg! Lyocel har jag inte hört talas om. Batist är nog bra, men har inte hittat det heller i någon tygaffär.
    En präst här i stan var i Thailand, hon hade med sig mönster till prästskjortor och lät sy upp väldigt snygga modeller, sen kunde alla hennes prästkompisar beställa sidenskjortor genom henne. Vet inte om hon fortfarande förmedlar. Hon försvann härifrån liksom tyvärr de flesta präster gör efter ett eller två år... Du skulle sett hennes prästkappa med orange sidenfoder!

    SvaraRadera