På tal om mössor ...

Nu är Lotten ute och far igen. Denna gång till vårt systerland i mitten av Europa. (Jomen ni vet, Sweden - cuckoo clocks, alps and so on ...)

Där såg hon det sötaste man kan se i en matvaruaffär!
Jag snor helt fräckt bilden av henne:


Den alerta kommentatorsredaktionen (finns det ju ingen, men man kan nästan tro det) hittade en hemsida som förklarade fenomenet: det handlar om välgörenhet, i alla fall i England.

Huruvida man kan förse dryckerna med mössor i Sverige också till välgörenhet, förtäljer inte historien, men ni som bor i de tre storstäderna kan ju kolla.
Eller så får ni göra sån där graffitistickning av det ...

Som jag skrev för ett tag sen så har jag inte stickat så mycket i år.
Men jag var konfunderad och nu har jag kommit på att listan inte var riktigt komplett.

Förra helgen skulle det tittas på film här hemma. Att sitta still med händerna en sån gång är inte riktigt min grej så jag paniktittade bland garnerna och hittade ett nystan som jag betsämde mig för att det skulle bli en mössa.
Nu är det en mössa.
Men eftersom detta var ett restgarn måste det ju ha hänt något med resten av garnet. Ja just det!
I somras stickade jag ju klart den här:
Den konstiga bildkompositionen kommer sig av den lilla kaktusen i röda krukan: den blommar!

Dotterns topp var för några år sen tänkt som hennes allra första egenhändigt stickade. Men hur det nu var så kom hon inte riktigt överens med det hele så den blev liggande när hon hunnit en liten bit ovanför resåren.

Mössan känns ungefär som en kalott när man har den på sig. Den blev precis så stor som nystanet räckte till och det var kanske inte riktigt så stort som det hade behövt vara för att bli en "trygg" mössa; nu känns det som att den kommer att blåsa av. Nå, nu finns den. Då kanske den kan användas av någon.

sticka, stack, stuckit

När Lotten var och vaccinerade sig så var allt över på en kvart. Och det var i början på säsongen. Vid det här laget borde man alltså ha hunnit få rutin på hur massorna väller in och bör organiseras för att de snabbt ska kunna välla tillbaka ut på stadens gator och torg och arbetsplatser och hem och varhelst folk plägar (vilja) befinna sig.

Med hennes berättelse och mina höga tankar om landstingets organisationsförmåga i åtanke tog jag alltså inte med mig skolboken då jag bara skulle bli störd och inte få något läst ändå.

Nej, första halvtimmen hade jag inte kunnat läsa. Då stod jag utanför den gamla vårdcentralen på ett led i regnet ihop med andra daglediga: pensionärer, småbarnsföräldrar och arbetslösa kan jag tro. (Och så studentjag dårå.)

Efter prick en halvtimme hade jag hunnit innanför dörrarna. Där möttes jag inte av en hög blanketter som man ska fylla i eller en bunt pennor att fylla i dem med. (Visst uppmanades man på hemsidan att fylla i blanketten i förväg, men vadå, alla har väl inte internet och varför ska jag slita på skrivaren, pappersförrådet och bläckpatronerna i onödan? Jag skulle ju bara kryssa nej hela raddan, det kollade jag upp.)

Några meter in stod det däremot en sköterska som samlade in de påskrivna blanketterna och kollade att var och en var den som de sade. (Jo, på hennes lilla bord fanns det tomma blanketter, men nu fick det ju gå undan. Hade man fått skriva i några meter tidigare så hade det varit smidigare.)

Hon lade de ifyllda blanketterna i en uppochnedvänd hög och sen fick man gå och sätta sig.
Vad som sen hände är höljt i dunkel.

Ibland ropades det upp ett namn i en megafon. Ja, rent av några stycken i taget.
Då skulle man gå fram till en annan sköterska (som hämtat den uppochnedvända högen och ibland blandat blanketterna lite) och hämta sin lapp.

Då var man nära sticket!
Det fanns fem ordinarie stickplatser och eftersom säsongsvaccieringen inte var så populär fanns även tillgång till två stolar där.

Fem stycken köade för två stolar, oklart hur många sekunder, jag kom först i vår kull.

När de var stuckna alla gick någon iväg och hämtade nya patienter ...

Kära landstinget!
Det tar inte många sekunder att sticka en patient. Låt oss dra till med att det tar en minut. (Jag tror det är överdrivet, men inte mycket.)

Låt tanten med megafonen se till att det finns en ständig påfyllning framför stolarna. Hon kan säga ett namn ungefär lika ofta som en bingoutropare. (Sju stolar som ska fyllas varje minut, säg att hon ropar ett namn var tionde sekund?)

I den lilla kön framför stolen får man instruktioner om att klä av överarmen. Det hinner man gott göra på tre minuter.

Fem till sju stolar används, låt oss säga 6 eftersom det är en trevlig siffra när man håller på med tidsräkning. En spruta - en minut. 6 stolar - 6 sprutor per minut - 360 sprutor på en timme.
Jag kan inte tänka mig att det stod 360 personer före mig i kön och det tog mig 1½ timme att bli klar. De borde hunnit 540 sprutor på den tiden.


Nå. För att lätt komma åt att bli stucken hade jag denna dagens outfit.


Och som tröst för att det tog så lång tid (och för att sysselsätta händerna när jag sen kom hem till min föreläsning) köpte jag raggigarn på ica på vägen hem.

Nu ska jag berätta vad jag tycker om spiralstrumpor. Om sådana tycker jag inte. Som ni ser så blir kanten på benet olika hög fram och bak. Det är för att det är lika mycket "tyg" som ska täcka ytterkurva som finns till förfogande för innerkurvan.

Men ska man ge bort strumpor till fötter av okänd storlek så är modellen ett alternativ.

Jag vet att garnstudio har en beskrivning på den här modellen. Jag tjuvkikade på den när jag kom fram till att det var dags att göra tåminskningen. Jag hade stickat på 60m för det gjorde jag med de andra sockorna. 60 är jämnt delbart med 4, men inte med 8. Om man stickar med ett maskantal jämnt delbart med 8 kan man få en snygg sarg med 2 räta maskor.
Det funkar inte med 60m. Antingen får man 2r-sarg på ena halvan fram mot avmaskningen på mitten och en 2a-sarg på andra halvan. Eller så får man en 1r-1a-sarg på båda sidor. Den sorten valde jag.

Uppgradering

Jag har nu etikettererat alla inlägg som det är nåt bevänt med. Puh. Vill man kan man alltså numera rätt så snabbt söka på olika saker här.

Etiketterna ligger längst ner i min högerspalt.

Ytterligare viktigt OT

Hos Matilda i Australien hittade jag en länk till Marianne vars tanke jag gärna stödjer.

Till hennes föreslagna länkar vill jag lägga missionsflyget. Rätt ofta är det dåliga förbindelser på marken så att flyget kan vara en viktig livlina. Läkare och annan sjukvårdspersonal kan flygas in och slippa använda flera dagars arbetstid till transporter.