För några veckor sedan gick jag på Röda Korsets second hand och köpte två våder som varit gardiner.
Tanken var att jag skulle göra ett par somriga byxor. Jag måttade så gott jag kunde och tyckte att det borde räcka. Men ack så fel jag hade när jag kom hem till min pärm med mönster. Jag skulle kanske möjligen få till ett par i storlek 34. Till vems glädje? Vad ska jag då göra med tyget?
En topp!
Rita rita rita. (Fast först iväg och köpa mönsterpapper.)
Kolla på förklaringar om hur man får bystinsnittet att passa perfekt på en själv. Och ge upp så mycket tänkande som jag inte begriper utan handledning. (Och upptäcka att alla mönster som finns i de där pärmarna är utan bystinsnitt trots de där förklarande sidorna. Men det är i alla fall snygga foton på det som de beskriver och modellerna som är uppsydda.)
Åka iväg (där den gröna "väskan" fått vara necessär för elastiska bindor som tack och lov inte behövdes). Och drömma om att göra en liten jacka av tyget istället.
Komma tillbaka hem och inse "in your dreams". Det blir en topp och ingen jacka.
Lägga ut mönstret på tyget. Om man blundar för det som sticker ut i bystinsnittet i sidan så går det visst det.
Se att klockan är över 22 och därmed inte klippa idag.
Klippa nästa dag. Lägga ut ärmarna på tyget och inse att det blir hack i inviket i fållen på den ena för att det var liite för kort om tyg. Men vadårå. Man kan säkert göra en annan kant, kanske göra inviket i samma gula tyg som besparingen runt halsen istället.
Stryka på klistertyg på besparingsdelarna. Sy ihop axelsömmarna på besparingsdelarna. Klippa ner ytterkanten på besparingsdelarna.
Nu kör vi!
Sicksacka den nedklippta kanten.
Machine says no.
Jo.
No.
Human says lunch.
Så småningom tittade jag vidare på det där.
Under undertråden snurrar en skiva. I den finns ett hack/en hake som ska fånga övertråden och vispa runt med den. Det hände, med stor tur, att tråden fångades.
Före lunchen tänkte jag att ingenting hade förändrats.
Sen tänkte jag att raksöm till sicksack kanske är problemet (nålen kommer ner för långt från mötespunkten så att säga) och försökte med smalare sicksack.
Det gick i några centimeter. Sen gick det inte ens med raksöm.
Så nu är maskinen på service. Mer än tusen kronor. Plus eventuella delar.
Förstår ni varför jag gillar att sticka såå mycket mer?!
För att trösta mig ser jag på Bernadette Banners youtubeavsnitt.
Så mycket entusiasm och handsömnad! (Och en gammal gammal vev-Singer)
(Jag kanske ska handsy?)
Men jistanes då vilket oflyt du har:)
SvaraRaderaMen det är inspirerande att läsa att du ändå kämpar vidare!
Men det är lätt att förstå varför du föredrar stickning:)