torsdag, december 27, 2012

Nu blev det lite krångligt ...

  • En spinnrock med gul tråd på som ska spinnas mer av och sen tvinnas ihop med andra färger på ull till ett tvåtrådigt garn. Den andra tråden med fler färger finns inte än.
  • En ny rock med spännande tjockt garn som man kanske kan göra nåt av.
  • En hel massa finullsfluff som man kan göra mer sånt garn av.
  • Bakläxa på den stickade halsduken som gavs bort i julklapp. 140 cm fick gärna bli längre. (Men jag hann ju inte före jul.) Så det är det jag fokuserar på nu för rätt vad det är så far han igen.


  • Dags för en present men vissa mått saknas. Under tiden gör jag en provlapp, men det börjar bli bråttom. (Påbörjad innan bakäxan dök upp igår.)
  • Och så var det ju det där garnet till den där dockkoftan ... (Hur var det nu jag gjorde?) Fast det är ju inget viktigt utan kan liksom hända sen nån gång.
  • Och så finns det otvättad gotlandsull och finull/texel som jag skulle ha ägnat mig åt i höst hade jag tänkt i somras.
  • Dessutom skulle jag ju kamma igenom all mohair ... ju ...
  • Och de nya fina rödfärgade lockarna som också kom i julklapp vill jag ju också ha idéer för/göra något av ...

  • Och så tror jag det finns några projekt till som jag just nu glömt ...

Var det nån som sa nåt om Uppsala också? Jo, det ska också rymmas där bland all ullen ... Ännu ingenstans att bo. Och lite andra förberedelser.

Nån som fick tid i julklapp som vill dela med sig?

 

onsdag, december 26, 2012

Får jag lov att presentera!

Det här är min nya spinnrock! Den kom till mig som julklapp och är av modellen Louët s10.
Den hade med sig tre spolar, varav det var tjockspunnet ullgarn på två spolar. Den som satt i spinnposition fyllde jag genast på med mer eftersom det även kom ett stort sjok kardad finull. När den spolen blev full så tvinnade jag ihop tills den tredje spolen var full och det är i det läget som den är avbildad.

Nu förstår jag vad mina kompisar spinntanterna menar med soffspinning. Det var en väldigt bekväm ställning.

(Efter jag tog bilden mätte jag upp sisådär 50 varv garn på knäpphärveln, tvåtrådigt lovikkarep är väl den närmaste beskrivningen. Jag funderar på om jag ska låta resten vara entrådigt eller hur jag ska göra.)
Det känns som att det skulle vara spännande med vantar i det här eller i entrådigt, eller dubbelt entrådigt.

onsdag, december 19, 2012

Hjälp!

Alldeles ostickrelaterat, men väldigt mig-relaterat.

I januari ska jag börja en utbildning i Uppsala. Jag står i två bostadsköer. Den ena har meddelat att de inte har några uppsägningar inför vårterminen. Den andra har jag inte fått tag på. Å andra sidan hörde de av sig alldeles automatiskt när de hade ett rum för mig i höstas (men då kunde jag inte börja).

Finns det någon som har, eller känner någon som har, eller känner någon som känner någon som har nån sorts rum till mig? Jag har nog inte tänkt vara kvar över helgerna, utan bara sova tre nätter i veckan.

Alla tidsperioder är välkomna. Så om man tänker: "jo, men det är ju bara t o m februari", så är det i alla fall så länge.

Hör av er i kommentarsfältet eller på min mejl cessistickar[at]spray[punkt]se .

tisdag, december 18, 2012

Än har ni chansen!

 
Men det är inte många dagar kvar nu av Lottens julkalender!
Sen dröjer det ända tills 1 december 2013.

måndag, december 17, 2012

mallig men hemlig

20 cm. Det är inte illa på en dag med så tunna stickor ...

onsdag, december 12, 2012

Instruktion 1A, tack!

Varför blir det så ofta så här?! När jag ska ha ut änden ur mitten på nystanet så blir det ett tjorv och ungefär halva nystanet tränger sig ur den yttre halvan och nånstans i det där tjorvet så finns änden.

Om jag förstått det hela rätt, rent teoretiskt, så ska man kunna få ut endast änden ur mitten på nystanet med rätt handgrepp.

Men hur i hela friden GÖÖÖÖR man? Det måste finnas nåt fiffigt knep.

tisdag, december 11, 2012

Sen sist

(Bortsett från de två senaste inläggen alltså.)
17 november satte jag mig på bussen. Där fick man sticka med metallstickor.
Det fick man inte göra när jag fortsatte dagen efter:
 
Men då var jag fiffig och hade trästickor och ett par andra sockor till hands.
 
De blå sockorna blev klara sen när jag kom fram och de fann omedelbart sin mottagare:
Om än inte vädret inspirerade till så mycket sockiklädande:
 

måndag, december 10, 2012

Svensk stickpod

Jag är väl sist i stickbloggsverige om att tipsa om Karin och Elins podcast Stickklubben, men det struntar jag i. Nu har jag sträcklyssnat i tre timmar och har sju kvar. Och på söndag lär det visst bli ett nytt avsnitt igen.

söndag, december 09, 2012

long time no see

Men nu ska det förhoppningsvis bli en aning ändring på det. Nån som minns det här inlägget från förra hösten?





Nu idag har jag äntligen tagit mig fram till spinnrocken. Det kan meddelas att väldigt ihopknörvlade "fågelbon" håller sig snodda även sen man "packar upp" dem. Så då måste man o-sno dem och den osnodden håller sig bäst om man för-"draftar" dem lite till, alltså tesar ut dem på längden. Jag vågade inte riktigt lita på att lagom snodda fågelbon skulle hålla sig som enskilda enheter så länge som det antagligen skulle behövas, därför de extraknörvliga.
Det är lite irriterande att förvaringssnodden sitter i ordentligt i ändarna vilket gör att de inte riktigt vill gripa tag i det som redan sitter på rocken. Men då får man tesa i sidled så att änden borstar isär sig.

Det är roligt att spinna igen. Jag har haft en massa annat viktigt i vägen alldeles för länge och "skulle bara" innan jag gav mig lov att spinna. Men nu är det ur vägen. Nu är det bara jul och förkylning och sånt krångel som också vill ta min uppmärksamhet.

torsdag, november 08, 2012

Ny länk

Här sitter man och surfar runt lite som vanligt, samma runda som vanligt. Men det är inte riktigt likadant som vanligt.
Plötsligt ser jag min egen blogg i en bloggroll och det blir jag så stolt över.
Så titta nu i min lista och gå iväg till Eva Swedenmark.

Själv har jag äntligen slutat min pliktläsning och inser att det finns plats för att läsa skönlitteratur. Månne jag börjar med någon av bärböckerna?

onsdag, november 07, 2012

söndag, november 04, 2012

Färga med lökskal. Dyeing with onion peels.

Den här gången kokade jag gula lökskal någon halvtimme tror jag innan jag ställde undan kastrullen för att det skulle svalna lite innan jag stoppade i ullen som inte är betad och inte var blöt i förväg.
Ullen fick ligga i "ett tag" i det här svalnande vattnet, nä, jag värmde nog på lite försiktigt också. (Bokför vad du gör människa!)

Men jag tog i alla fall upp den och "mätte" mot det garn jag har för att få det "lagomt gult".
När det var "lagomt gult" tog jag upp ullen som ligger i övre raden.
Den mittersta tussen fick ligga kvar över natten (det här var kväll) och fick då sällskap av den undre ullen, men den låg kvar i flera dagar. Ibland värmde jag på badet.

Vad blir man för klok av detta?
Jo, det verkar som att det inte finns något gult kvar till de nedre tussarna, att de fick nöja sig med den ... aprikosa? ... kulören.
Gult är alltså den färg som fastnar först och ligger ullen kvar så blir den sen överfärgad med den senare färgen. Det är då man får de där orangebruna färgerna. (Men här separerade jag alltså färgerna.)
(Och ja, uselt fotoväder som alltid i november. Jag tror att fönsterljuset blekte färgerna lite jämfört med verkligheten.)

In English.
This is the result of dyeling with ordinary onion peel. I boiled the peels in half an hour I think and then I took it off the stove to cool a little bit.
I put in the wool in the upper row and let it dye until "the proper yellow" appeared. (I had too little of yarn for my ongoing project. That is the measure of "proper".)
The single wool in the next row stayed over night ..
together with the wool in the lower row, but that wool stayed in the dye for several days. Sometimes I heated it.

What do you learn from this?
The yellow colour is the first to "hit" the wool. When it is exhausted it just remains this ... pinkish? ... colour. If you let the yellow wool stay in the dye it will be some dark orange, brown colour, but this time I seperated the colours.

(And yes, it is November and the pale light from outside paled the colours a bit.)

måndag, oktober 29, 2012

Vad gör man när 14 gram var för lite?

Man säger "äsch då" och så spinner man lite till.
Fast då visade det sig att nya garnet hade en helt annan struktur än det gamla. Kan mycket väl bero på att jag har spunnit på olika sätt. Igår kväll fingerspann jag, och det blev tunnt och bra, men strävt och inte alls lika fylligt som det andra.
Så då tog jag fram trollsländan ... och då var ju den gula lökskalsfärgade ullen alldeles för mörk, mer mörkorange än gul ...

Så nu går det åt att färga ull och sen spinna på rätt sätt (måtte jag komma på vilket sätt det är) innan jag kan fortsätta.

Ack ja såna bekymmer ...

fredag, oktober 26, 2012

Vad gör man med 14 gram garn?


Något litet förstås. Men babymössor bör väl vara mjuka och det här var rätt strävt. Så då hittade jag på att sticka en top-down-kofta åt en docka. Huruvida koftan kommer att stanna i huset eller gå vidare till någon som faktiskt använder dockkläder får vi se.

torsdag, oktober 18, 2012

I andan av The power of we fick jag idag reda på ytterligare ett sticka till nyfödda i Afrika-projekt.
Det är tidningen Hemmets Journal som håller i det tillsammans med Erikshjälpen, Skandinaviska Läkarbanken och Libris förlag.

De berättade ytterligare en faktor som förklarar varför det ska stickas till de små på sjukhusen. Kläderna lockar mammorna att komma och föda på sjukhus. Jag antar att det är bra om det blir komplikationer vid förlossningen. Jag hoppas att det inte innebär att de blir mer utsatta för någon smitta eller nåt.

1 december är stoppdatum för att få med saker till Zambia.

måndag, oktober 15, 2012

The Power of We

(In English below.)
I augusti när årets tema kungjordes funderade jag på hur man översätter "The Power of We" till svenska.
Med gemensamma krafter? Vad vi kan åstadkomma tillsammans?
Och eftersom det här är en stickblogg så vill jag ju tänka i sticktermer. (Eller, det kanske snarare är en garnblogg numera som både innefattar stickning och spinning.)

Men vad finns det för gemensamma garnkrafter som förändrar världen? (För världsförändrande är det väl tanken att det ska handla om?)
Det finns gemenskapstickningar: flera som stickar på samma projekt. T ex landhöjningsprojektet. Men jag vet inte riktigt hur det förbättrar världen.
Förra sommaren stickade väldigt många babymössor till Panzisjukhuset i Kongo, så även jag. Med de mössorna, koftorna och filtarna förhindrar vi inte att kvinnor våldtas, det är sant, men på nåt sätt så visar vi att de är sedda och att det finns en omsorg.

Nu senast i september använde många gemensamma krafter till förmån för Hadille, den lilla flickan som övergivits av sin mamma och hittills vuxit upp i en fosterfamilj. Hon hotades av utvisning till ett barnhem för att Migrationsverket ansåg att det skulle vara lättare för att hon skulle förenas med sin, fortfarande försvunna, biologiska mor på det viset. Det var inte så vältänkt utifrån Barnkonventionens perspektiv, men nu ska det inte bli så.
Det har inte så mycket med garn att göra, men en hel del med "Med gemensamma krafter", och en hel del med internet. Åtminstone blev jag uppmärksammad på saken via nätbekanta.

**************
When I read the theme of the Blog Action Day this year I thought about its translation to Swedish (and now I translate back to English): by united effort; what we can achieve together.
Because this is a knitters blog I want to relate this to knitting. (Well, maybe it is a yarn blog nowadays due to the fact that I spin as well.)

Is there any united yarnpower that changes the world? (I guess worldchanging is the Blog Action context.)

There are knittings-in-common, many persons knit the same object. Like the project Isostasy. But I am not sure about the impact for a better world.
Last summer I was involved in a charity knitting for the benefit of the Panzi hospital in Kongo. I knitted baby hats for newborn babies. This hospital helps raped women who become pregnant. Our hats, sweaters, blankets for the babies will not cease the raping. But maybe they can comfort a little.

A no-yarn-action is what happened in Sweden this September. A two year old girl lives with a family in Sweden, only talking Swedish. She is abandoned since she was born and her parents are from another country with a completely other language. But no one knows where they are. The authorities thougt it was right to deport the child to the country where the mother is a citizen to live in an orphanage. Many didn't like that decisison referring to the UNCRC and namelists were made on internet.
The authorities had to make a new decision.
No yarn, but a lot of Power of We and internet.

lördag, oktober 13, 2012

I det tysta

Tidigare i år såg jag ett par muddar stickade på skrå. De var snygga och det var ett randigt garn. De hade bara en sak som jag retade upp mig på: en söm längs ena sidan som visade att de var ihopsydda där, randningen stämde inte och det tyckte jag var synd. Så då "var jag ju tvungen" att testa om det gick att sticka muddar på skrå och runt istället för med söm.
Och oj så det blev, det blev ett par vantar. Det gick alldeles utmärkt att sticka runt när ingångshålet var lagom stort. Även om det enfärgade garnet inte visar hur fint det skulle bli med randigt garn.

Hur man gör?
Lägg upp tre maskor. Sticka dem.
Nästa varv och fortsatt ett tag med det vartannat varv: öka en maska innanför första och sista maskan. Öka även en maska på vardera sidan om mittenmaskan, alltså: öka vartannat varv med fyra maskor.

Mät arbetet för att se när det är dags för nästa moment:
Vik arbetet på mitten längs mittmaskan. Kanterna på arbetet bildar nederkant på vantarna. När de är lagom långa för att forma ingångshålet börjar nästa moment.

Nu förenas kantmaskorna så att det blir en rundstickning. Men för att arbetet ska fortsätta i samma riktning så måste man fortfarande öka vid mittmaskan som tidigare. Men för att antalet maskor ska vara konstant får man nu minska två maskor vid de fd kantmaskorna. T ex genom att sticka 3tills.

Så fortsätter man tills det är dags för tummen i "nederkant" på varvet. Sätt lagom många maskor på en tråd, lika många på vardera sidan om ihoptagningsstället.
Fortsätt att sticka runt som förut med de maskor som är kvar. (Nu blev vanten lite smal för mig. Kanske man ska låta bli att sticka 3 tills första varvet/varven för att få en bättre vidd.)

När det blir dags för ihoptagningarna för vantslutet:
Sluta gör ökningarna vid "mittmaskan", men fortsätt att göra minskningarna vid andra sidan. Då bildas lutningen vid lillfingersidan. När vanten är lagom hög är det dags för lutningen på andra sidan och man har stickat klart. De maskor som är på varvet ska sys ihop med varandra: den första vid den sista, den andra med den näst sista osv till mittmaskan som är toppen på vanten. Ihopsyningen är alltså pekfingersidans lutning.

När man sen stickar tummen så plockar man upp de maskor som finns och ... konstigt nog så stickar man tummen precis som vanliga tummar, inga ökningar och minskningar som resten av vanten alltså.

I början av vanten, innan man är klar med ingångshålet, så stickar man ju fram och tillbaka. Så om alla varv är räta så blir det rätstickning. För att det ska fortsätta med det resten av vanten så måste man sticka vartannat varv avigt (även på tummen).

Om man fortsätter att sticka första momentet jättelänge och aldrig sätter ihop så får man till slut en trekantig sjal.

fredag, oktober 12, 2012

OT

Om man är en liten potatis som ligger i en mörk påse och har det tråkigt kan man roa sig med att fantisera att man är en sättpotatis som får småpotatis ...

Jag kände sympati med den mjuke grubblaren och stoppade ner den i en kruka.
Vad tror ni? Nypotatis till jul?

måndag, oktober 08, 2012

Det bästa i veckan

Hos Elisabet i Halland kan man få berätta om det bästa med förra veckan och så få vara med i en lotteridragning. I en del lottdragningar på bloggar får man två lotter om man berättar om lotteriet på sin egen blogg, men något sådant avtal finns inte hos Elisabet.
Jag kom bara på att det här blogginlägget sammanfaller med det bästa förra veckan.

En kväll fick jag sådan otrolig spinnabstinens fastän jag borde sitta och läsa och läsa. Så jag spann lite på den bruna rocken. Sen tvinnade jag det här garnet som jag började tvinna när det var spinnaoffentligtdagen. Fast naturligtvis gick det inte jämnt ut så då spann jag lite mer av det gula så att det sedan gick jämnt upp.

Och efter en stunds ullande gick det bra att sätta sig och läsa igen.
Det var nog det här som var bäst förra veckan.
(Fast garnet i sig är nog rätt stickigt verkar det som.)

fredag, oktober 05, 2012

Till Lottens kommentatorsbås

Det har under en tid förekommit ett "tvättskåp" i båset som väntade på transport. Nu är det färdigtransporterat för den här gången.
Ja, det är förfärligt rosa invändigt men det skyller min mor på sin far så då gör jag det också. En gång i tiden stod det hemma hos min mormorsmor så det är antagligen ruskigt gammalt. (Redan mormor skulle vara en bit över hundra om hon hade levat idag.)


På väg för att hämta skåpet infann sig en lottensk mission.  Vid gotlandsfärjans färjeläge i Nynäshamn behövde jag gå på toaletten. Men kan ni tänka så knasigt de tänkt: Toastolen stod en braa bit ut från väggen ...
...vilket fick till följd att det inte var så speciellt rymligt framför stolen. Vaffö gör di på dette viset?
(Dock siktades inget mögel. Å andra sidan var det inte en hotelltoalett.)

torsdag, oktober 04, 2012

citat

Eunny Jang: "I'll say something right now: I don't believe in knitting being hard or easy.  Some projects require more concentration to make them come out right than others do, but I'm a firm advocate for the idea that anyone who can knit a stitch and purl a stitch can make pretty much anything he or she wants to. The first try at a new technique might look a bit wonky (that's what swatches are for!), but if you have good instructions—in person, on paper, or on-screen—and take it one step at a time, looking at your work and really thinking about what you're doing, you'll be able to do it, and do it well. I promise."

Jepp. Så är det.

Just nu finns det tre stickningar på gång: en swagger, den tredje i ordningen och denna gång åter i originalfärgerna mellangrå med ljusgrå kilar. (Den är två stickningar. På resande fot drar man inte gärna med sig fyra nystan som ideligen snor in sig i varandra. Därför tog jag ärmstickningen som resestickning.)
Den tredje stickningen är en alldeles vanlig strumpstickning med raggsocksgarn. (Den hade kommit så långt att den hade kunnat ta slut på resan och det är en allvarlig händelse som bör undvikas.)

måndag, oktober 01, 2012

Andningssvårigheter

Om man känner att man har kvar för mycket koldioxid längst ner i lungorna som inte riktigt vill ut så kan man läsa roliga bloggar.
Idag hittade jag en till sådan hos Mullebloggen (som inte heller går av för hackor i det här sammanhanget).
Så nu hamnar Fredrik i min länklista.

Ha't så kul!

torsdag, september 27, 2012

Finmotorik, varför då?

Jag var in på bloggen Monas Universum häromdagen och läste ett inlägg som jag blev lite funderande över. Eller ja, själva blogginlägget var väldigt kort men det blev många kommentarer.
Varför har man välskrivning i skolan? Är inte det förlegat?

Jag tycker att det är bra att man övar sig i att skriva för hand. Jag tycker också det är bra att ha koll på en fingersättning på tangentbordet som tillåter en att skriva ungefär lika fort som man tänker.
Man behöver kunna skriva för hand för att ibland är det det enda sättet man kan skriva på. Man behöver också öva finmotoriken och det görs via handskrivning.
Däremot är det inte så bra att kombinera "skriv en berättelse" och "för hand" om handskriften inte är snabb nog för små barns ovana händer. Det leder till frustration. Berättelsen bubblar och far ... och pennan står still.

Finmotorik är bra att ha när man slöjdar på olika sätt. Eller pillrar på skruvar och muttrar. Eller gör något annat hantverksyrke.
Visst är det frustrerande också att skriva fult när det är meningen att man ska skriva vackert. Men jag tror att det går att öva upp. Om man får skriva "i lugn och ro" och inte har en berättelse i huvudet som ska ut genom stiftet.

Jag tänker också att slöjd hamnar lite i "skriv en berättelse"-sitsen. (Liksom bildämnets skapande.) Man har en idé om vad man vill göra, man ser det förhoppningsvis framför sig inuti huvudet. Och så ska man färdas dit. Genom många olika moment. Det är lätt att det blir en frustration om man inte blivit vand vid att ha tålamod. Och jag tror att tålamod inte riktigt är uppövat idag.
Det finns en "tråkighet" inbyggd i välskrivningen. Man kan inte rita bokstäver hur man vill. De måste se ut på ett visst sätt för att andra ska uppfatta dem som just de bokstäver som de är ämnade att vara. Den är alltså inte så fantasibejakande, eller kreativitietsbejakande skulle kanske andra säga. Men det beror på hur man ser det. Fantasi, nä, så mycket ryms inte i att skriva av en text så vackert man kan. Men med bättre motorik kan man ge kreativiteten bättre förutsättningar för att realiseras på ett önskat sätt.

Det kan anses vara dötrist att göra femhundrasjuttiomånga räta maskor, eller aviga för den delen. Men efter så många så blir de mer lika varandra, motoriken hittar sin lunk och man kan börja fantisera om vad man vill kreera för kreationer. Och ska man sticka kreationer så blir det ännu fler maskor.
Den första provlappen har vissa likheter med välskrivningsövningar.

Och kom inte dragande med att pojkar har sämre finmotorik och därför inte kan skriva snyggt.
Kolla på Karin Englunds farfars handstil!
Och det finns en hel del exempel på att män blivit urmakare och annat pilligt.

söndag, september 23, 2012

OT Men väldigt viktigt!

En liten flicka, två år, som inte vet annat än svenska och att hon hör till en svensk familj, ska utvisas ensam till Frankrike för att hennes mamma är fransyska (= från Algeriet med franskt medborgarskap). Den mamma som övergav henne när hon var tjugo dagar och som hörde av sig för ett år sedan till algeriska ambassaden. Man vet nu inte var hon finns.

Är det ett lämpligt sätt att handla mot ett barn?

Skriv på!

(Jag har inget emot en återförening om det är en lämplig mamma som haft konstiga förutsättningar tidigare. Men då måste ju "inskolning" ske!)

fredag, september 21, 2012

Trasig rock

Jag blev väldigt ledsen när jag skulle fotografera min nytäljda pinne in action häromdagen. Jag klarade inte att lägga ut den bilden då, men här kommer den:

En stor spricka ligger i "tröskeln" (eller vad den kan heta, den fasta slå som trampan sitter fast vid/ligger längs).
När man tar bort pinnen och locket och trampans axel och ser bilden uppifrån från andra hållet så ser man mer.
Till på köpet finns det en kvist i tröskeln nära själva trampplattan. Så den är ungefär där man har hälen när man trampar. Och det ser ut som att det finns en spricka där också. (Bilden tagen från undersidan.)

Släng skiten?
Nä! Det är ingen skit. Den är bara i behov av en ny "tröskel".
Den märkning som  spinnrocksmakaren gjort finns delvis på tröskeln.  Så av hänsyn till historien får vi väl be reparatören att montera den på undersidan bordet.

Men vem är reparatören?

onsdag, september 19, 2012

God Jul!

Så här ser min julkrubba ut. Porslinsfigurer med porslinskläder som så att säga är själva figuren. (Den lilla virkade ängeln på det låga taket har jag själv lagt till, men det är en bekant som virkat den.)



Häromdagen såg jag i Garntjänsts senaste katalog en virkad julkrubba. Det var en söt idé tycker jag. Även om jag tycker att figurerna ser lite för mycket ut som de i South park, och så var det det där med att virka ...

Inatt kom jag på en alldeles underbar galen idé. Att spinna och färga garn för att göra en alldeles egen unik krubba. Tänk grovt stickigt garn till herdarnas klädsel, silkegarn till de vise männens och mohair till änglarna ...
Då är ju frågan ... ska man sticka dockor enligt samma princip som i de två krubborna ovan, figurerna är kläderna, eller ska man klä dockor gjorda på annat sätt?

De här dockorna tycker jag är så fina.*  De har inga ansikten vilket gör att man kan använda dem i olika situationer. (Och ja, de är inga dockor! De är bibliska figurer. De köps inte nånstans utan man går en kurs och gör dem. )

Vilken storlek ska det vara på hela krubban?

Sen tillkommer frågan: ska man sticka, som jag ju gillar, men som inte var uppfunnet än på den tiden, eller ska man slå sig på vävning?

Det finns mycket som kan hindra en från att sova. Att tänka på såna här kreativa saker är en ...

*På bilden är det nog Bergspredikan som illustreras.

söndag, september 16, 2012

existentiella funderingar

... eller nåt. Jag blev häromdagen tipsad om det här blogginlägget som jag vill dela med mig kunskap om.

I ett närliggande härad hamnar det här blogginlägget.

Pregen som jag nämner i min kommentar hos Emma Frost är den här:
(Skryt skryt)

Nå. Vad nördar ni med? Berätta i kommentarsbåset.

lördag, september 15, 2012

wwsipday, rapport

" En sån dag ... ", som han sa, Oll-E i Pistvakt.

Det börjar inte bra med att jag vaknar 40 min före jag ska vara på biblioteket. Med en rejäl trollfrisyr ...
När klockan var dags att lasta ur höll jag på och lastade i. Tur nog har jag bara 1½ km att åka så det var väl inte såå mycket att orda om.
Otrevligare då att det var broöppning närmaste vägen ... Så då "sladdade" jag in på ön över den andra bron istället.

I dörren (som egentligen så dags ska vara låst) mötte mig E som redan hade fått sina saker på plats.
Och så började jag försöka få ur rockarna som inte var så komplicerade att "kasta in" i bilen. Men ut ville de inte. Och rätt vad det var hörde jag ett knak från den grönas trampa och där får det inte knaka! En närmare besiktning senare visade att locket på trampfästet hade gått sönder. Så nu limmar jag själva locket och när det är ordentligt torkat ska jag prova den nytäljda pinnen att låsa med.

Den bruna rocken skötte sig exemplariskt. Tills vi skulle sätta igång den: då gick vevstaken sönder på ena sidan vid ögat som veven sitter i.
Då insåg jag att den här dagen var ingen bra dag ...
Kan man inte få börja om?
(Nu torkar den limningen också.)

Förutom jag och E var även Å och F där med sina rockar. Alla de andra hade moderna rockar som inte gick sönder. Ibland känner jag mig som den där som snubblar och inte alls verkar passa in. (Tänk Peter Sellers på birdie-nam-nam-festen ...) Inte för att de andra hade den attityden till mig utan det var alldeles självpåhittat.

Den bruna rocken ställdes undan men den gröna fick lite mörkgrå ull på sig och fick även vara övningsrock en stund.  Till vänster syns även en av pinnsländorna i aktion.

En besökare mindes att hon hade kardat en gång i tiden och att det var skoj. Så då var det ju roligt att vi kunde erbjuda henne att återuppliva den erfarenheten.
Och jag fick pröva att spinna på modern dubbeltrampad rock. (Louet Julia tror jag, men rättas gärna.)  Det var ... annorlunda. Men efter den erfarenheten utnämnde jag den till provrock.
Och det gick ju bra, men det var svårt att få till när benen var för korta för att kunna sitta långt borta med tussen. (Om man har en lång "färdig" tråd mellan tuss och spinnrock så hinner det komma mer snodd in i den vilket gör den starkare. Utan snodd blir det mer "parallellt ludd" vilket har en förmåga att gå av hela tiden.)

En liten spinnare som gav upp fick med sig ludd hem till stor förtjusning.
F hade en väldans snurr på sin rock. Hon trampade mycket snabbare på den än E på sin. Men det såg inte ut att vara plågsamt att hinna med med händerna ändå.

Å hade lärt sig en läxa från förra året då en slända tappades i stengolvet och gick sönder: hon spann slända över en tjockvikt filt.
E provade sin nya julgransslända.
 Den här färggranna högen av spinnfibrer tror jag fick många att stanna till. Men det var en del som inte hängde med på att det var material utan trodde de var resultat.

På bordet låg det andra fibrer och lite hemgjorda sländor: den bruna fibern är alpacka, i lådan är det gotlandsull i olika stadier mellan tvättad tuss och stickad provlapp. (Den kammade tussen med rosa snodd är dock kid mohair.) De ljusa garnerna/fibrerna är min blandrasull. (finull/texel).
Mitt på bilden finns det två små små provlappar. Den ena är texel och den andra kid mohair. Tydliga exempel på att olika ull har olika användningsområden.
Å hade bullat upp med redskap, färdiga garner, stickade sjalar och annat på ett annat bord.

torsdag, augusti 30, 2012

wwsipday 2012

Världsvida spinnaoffentligtdagen firas även i år.

Här kan man finna alla platser i Europa som hittills har anmält sig. Jag vet att det fattas några platser så håll utkik nämare rätt datum: 15 september. (Alternativa datum fram till 23 september har getts.)

Jag ska vara med och ordna den som blir på Sambiblioteket, vid nedre entrén.
Har du en spinnrock eller en slända: kom och spinn med oss.
Har du aldrig provat men är lite nyfiken: kom och titta och prova på. Det kostar alldeles gratis.

Samma dag är det Korsmässomarknaden utanför biblioteket, så det finns gott om anledningar att gå hemifrån.

onsdag, augusti 29, 2012

Blog Action Day 2012

Nu har det kungjorts, årets blogactiondaytema. I år handlar det om The Power of We.
Det borde väl bli nåt i stil med "med gemensamma krafter" eller "vad vi kan åstadkomma tillsammans".

Så! Hem och fundera! Och så publicerar du 15 oktober.

Och så registrera din blogg.

söndag, augusti 12, 2012

Bara så där ...

Kompisen var ute och reste och så tyckte hon att jag skulle ha de här knapparna. Jättesöta och med en bättre konstruktion än de jag sett tidigare: De är inte cylindriska utan är lite avfilade längs med kanten på undersidan. Jag tror det är bättre i alla fall. Tack!

lördag, augusti 11, 2012

fluffus domesticus

Man tar en voffsepoffs
 Och sen tar man hand om håret som ramlar av den.
 Sen kardar man det och rullar upp på punis, dvs man lägger en sticka på kardan och rullar upp kardfloret på den, ungefär som man rullar upp håret på papiljotter eller silkespapper på rullen när man gör smällkarameller. Sen drar man ur stickan ur florrullen. Voilà en punis.
 Sen kommer vi till själva grejen: spinna av dessa korta fibrer. Tydligen är de bästa verktygen en tahklislända eller en långrock. Jag har ingendera så jag får fundera själv.
En tahklislända är en liten, tung, stödd slända med krok upptill. (Vanliga stödda har ingen krok.) Tung för att den ska rotera flitigt.
Eftersom min tunga träslända roterar flitigt och har krok så fick den leka tahkli.
Jag tycker den klarade uppgiften rätt bra. Det var värre med mig. Spinna med långdrag är spännande. Men rätt vad det var så höll jag emot med vänsterhanden nånstans på tråden och så gick inte snodden fram och vips så gick garnet av. Så småningom hade jag flera småsnuttar som vägrade sitta fast så då kardade jag om dem. Om det var de fibrerna det var fel på eller mig vet jag inte, men det försöket lyckades inte fullt ut. Jättefin puni, men det blev inte tråd av hela.

Nu får garnet vila lite innan jag tvinnar det. För tvinnas måste det, det är alldeles för skört för att bli entrådigt. (När jag fingerspunnit hundhåret förut på skoj så har jag behövt tvinna det fyrdubbelt för att det ska ens låtsas vara hållbart.)

Innan jag kom på att jag skulle använda sländan försökte jag mig på att spinna på gröna rocken. Det gick ungefär som nu: somliga drag höll ihop och somliga gånger så gick allting bara av, av, av och av.

tisdag, augusti 07, 2012

Antagligen finns det de som inte håller med mig när jag säger att jag har allt. Men jag har ju allt jag behöver, och en himla massa annat som jag nån gång behövt/velat ha som jag nu bara finns och tar plats.
Vad önskar man sig i födelsedagspresent då?
Rätt vad det var kom jag på vad jag önskade mig från Gotland: färgkulla. Så det fick jag!

Ja, jag fick en sak till som jag tycker jag behöver men som inte gör sig på bild: en svart elektronisk våg. Hushållsvågen som svänger in sig mot ett jämviktsläge där två plattor ska stå bredvid varandra för att den föreslagna vikten ska anses korrekt är lite för osäker för min smak. Speciellt som tarerklumpen sitter ungefär mitt för plattorna. Jag har under flera år gått till affärerna runt om här (här finns det gott om dem) för att nyttja deras kassavågar för precisisonsvägning, men det är ju mycket mer bekvämt att ha en våg hemma som klarar 5 kg och bara väger fel på ett gram.

(Sen fick jag några presenter till som inte är ullrelaterade.)

söndag, juli 29, 2012

På bordet

Nu är de färdiga, sockorna som jag började tåminska på under invigningen.

De är av ungefär samma modell som sockorna som jag gav bort i vintras, men de är i kraftigare garn.
"Ungefär" också för att den där tomathälen istället blev en ... paprikahäl? Så går det när man gör sådär som man minns ungefär och inte kollar precis hur det ska vara.
En "paprikahäl" betyder att man inte gör flera mellanliggande varv runt om innan man gör nästa "kurva" utan när man återkommer till där de förkortade varven ska börja så börjar man på en gång. Sen brydde jag mig inte om hur många cm som var kvar på varvet utan jag hade 1/3 av maskorna kvar på varvet (och 1/3 på vardera sidan om).
Dessutom satte jag inte ihop "modermaskan" med "dottermaskan" utan med grannmaskan.
("Paprikahäl" är inte ett vedertaget begrepp utan uppfanns av mig för att peka på den skillnad som min häl råkade få när den skulle bli tomathäl. Röd grönsak som röd grönsak, liksom.)



Jaha, så satt jag där med två nystan med inte alltför mycket garn kvar i. Visst var det väl en rätt trevlig mönstring på garnet, men det räcker ju inte till ett par sockar till. Så då får man ju hitta på något.
Nu har jag ju hamnat lite i spinnträsket och fått lite idéer om än jag inte sett just den här någonstans:
Man kan dela garnet i singlar (även om det som är upplindat på toarullarna är tvåtrådigt/två singlar beroende på hur snodda de är på ett specifikt ställe) och så kan man sätta mer snodd i det och så kan man tvinna ihop det på nåt annat sätt. Jag tänkte ett tag två trådar från ena toarullen ihop med två från den andra på ett sånt sätt att det alltid finns en svart tråd på sträckan. Men inser att svart bara förekommer på var tredje rapport (två färger, en svart, två färger, en svart).
Kanske jag ska ta det från ena nystanet och vända mot det andra nystanet (färgrapporten är ju inte symmetrisk)?
Men garnet räcker ju ändå inte till två sockor. (Inte av de storlekar som de härvarande fötterna kräver iaf.)
Så kanske jag ska tvinna mot några andra singlar av samma kvalitet, raggsocksgarnrester är jag ju välförsedd med ...
Jag vet inte just nu.
Men nu ska jag se om det blir någon simmedalj till Sverige!

lördag, juli 28, 2012

Nu är de igång

Igår påbörjades OS-invigningen; när vi kommit in på dagens datum tändes elden.
Så nu kan de sticka som sjutton, de som är med och stickar.

Jag är inte med. Jag har annat jag borde syssla med.
Men jag satt och "slöstickade" på ett par sockor iaf. Konstaterade nånstans på G vid intåget att i höjd med Korea var det nog dags att börja minska vid lilltårna. Det var det.
Först satte jag markörerna mitt under foten, men jag kom på misstaget innan jag hade stickat enligt det. Nu är det snart dags att börja minska på stortåsidan också.

tisdag, juli 17, 2012

Lugn och ro

Via Ulrika på stickamera fann jag en tidning som jag aldrig tidigare har sett.

Anledningen? Att de hade en artikel om stickning förstås! Att det är vetenskapligt bevisat att stickning är bra för t ex blodtrycket och risken för demens blir lägre.

Det låter ju fantastiskt. (Speciellt ibland tror man inte på det där med blodtryckssänkande, men det är inte aktuellt för mig precis just nu. Bara raggsockor på gång här.)

tisdag, juli 10, 2012

blä

Igår när jag rev i ullen jag skulle tvätta så flög det upp ett mal.
Illa. Men det var nog det enda. Tills jag gick in i rummet där jag förvarar ullen och såg två till sitta på fönstret.

Så när jag gick och lade mig igår kväll kunde jag knappt somna för att jag tänkte på alla pinaler som måste krypa ner i frysboxen:
otvättad ull, tvättad ull, garn, stickat, andra ullsaker som pläd och rana och ... fåtöljen?

Vad jag gjort åt saken idag?
Inte mycket. Tvättat två diskhoar med ull. Men det är ju väldigt väldigt lite jämfört med hur mycket som borde göras. Googlat malfällor. Beklagat mig på ravelry.
Men frysboxen står orörd.
Och här sitter jag.
Kan man inte blunda så de försvinner istället?

fredag, juli 06, 2012

uppdatering avocadofärgning / continuing avocado dyeing

När jag tittade idag så såg faktiskt vätskan rätt "urtvättad" ut. Jag lyfte upp garnet och ... ja, vad ska man säga? Nog är det färg, men den såg urtvättad ut den med. Det var som att luddet runt garnet var blekt, som ett tyg som en gång har haft färg men som tidens tand nu berövat färgen.

Så jag gjorde på ett nytt sätt. All den gamla vätskan tömdes åt sidan.
Sen fyllde jag på med all vätskan som efterdragitur kärnan och skalet sen jag startade den här färgningen.
Sen fyllde jag på med all vätska som dragit ur tre kärnor sedan 8 juni.
Och sist fyllde jag på med den "urtvättade" vätskan för att det skulle bli fullt.
Och sen på med locket och tillbaka till fönsterbrädan.

Naturligtvis hällde jag på mer vatten och 25%-ig ammoniak i burkarna som nu tömdes.

In English:
The dye liquid lookes rather pale today, like a fabric worn out. The yarn looked the same way. The "halo" was pale though the kern had colour.

So I took the liquid aside and put "new" liquid in the yarns jar:
The liquid that squized the last part of the peel and pit that was the origin of the dye.
Then the liquid of three pits since 8th of June.
Then I filled the jar to the top with the original liquid.
Off to the window again.

Of course I put new liquid in the jars now emptied.

torsdag, juli 05, 2012

Jag har alltså bestämt mig för att spinna en gul-lök-singel och en alla-andra-färger-singel och tvinna ihop dem.
Då behöver jag ett hekto mer av ull färgat med gul lök.
Här är första extradosen. En timmes färgning och ligga kvar över natten.
Någon mer än jag som tycker att det inte är riktigt samma färg som den gamla ullen, den som finns i påsen?

Huruvida detta kommer sig av att jag har betat ullen annorlunda eller något annat vet jag inte. Men jag är glad att jag inte har börjat spinna med det gula iaf. Jag tänker göra all färgning klar, och kardningen och sen tombolablanda de olika tussarna innan jag börjar. Då blir det en slumpartat flerfärgad gul-lök-singel-tråd.

Nu har jag ny ull på betning som sen ska ner i ett (jättemörkt) lökskalbad. Undrar hur den ska bli gulare än det här?
Snabbare dopp?
Späda lökbadet innan jag stoppar i ullen?

Så här blev provlappssjalen. Den är lite grand för liten för mig om jag inte bara ska ha den som halsduk, så jag anar att den får hamna på presenthyllan.


Jo sen kunde jag ju inte låta bli att kolla (när jag gjort första extrafärgningen) att se om det fanns nån färg kvar i lökskalen, så de fick nytt vatten att lösa ut i. Samtidigt kollade jag om det fanns nån färg kvar i det färgbadet jag använt.
Måttligt är väl svaret i båda fallen.