Årsredovisning

1. Roligaste stickprojekt.
Jag undrar om det inte var den bruna grova swallowtailsjalen faktiskt. En liten överraskning med tanke på att den inte ens skulle bli till. Dessutom har jag använt den flitigt. Men den gör sig bara som "om-axlarna-sjal". Den är för gles för att ha om huvudet, det blåser i öronen.

Själva krumeluren mitt fram på lintröjan är också en kandidat, men det varade ju så kort stund.

2. Tråkigaste stickprojekt
Mammas blå kofta. Den blev någorlunda snygg (om man bortser från det konstiga under hakan), men det var så mycket osäkerhet runt den och så mycket transportstickning.

3. Största garnhändelse
Mitt första inrop på Tradera, tror jag.

4. Årets bästa läsupplevelse
Det får nog vara Stickas ö-resa som vi bjöds på i våras. Just stickböcker har varit svårt att få in i läshörnan i år.

5. Årets tema med variationer
Spetssjalar tror jag man skulle kunna utse. Två swallowtailsjalar i olika garner och dessutom ansågs ju min första spetssjal färdig.

6. Det klurigaste
Matematiken för att få framkant och kofta att stämma överens med varandra och garntillgången i mammas kofta ligger bra till. Likaså liljekonvaljplupparna på swallowtailsjalarna. Men även pärlpåträdningen till musikmuddarna.

7. Årets "Äntligen!"
Mammas tröja klar.

8. Årets "Det SKA gå!"
Tröjorna till systerbarnen i höst. Trots garnbrist och förlupen ärm så gick det också.

9. Årets snopnaste.
Det är nog den ännu inte redovisade "trasiga halsduken". Så stilig på bild och så ... 'ingenting' på riktigt. Kanske att det var för att jag gjorde en egenuttänkt piratkopia, jag vet inte.

10. Årets träff
Även om stickcafé i grannstaden var trevligt i början av året (sen blev det inte av att jag for dit), och det var trevligt att gå på hemstickcafé i höst hos min kompis så tror jag att wwkipday vinner. Inte för att jag kände mig hemma i gänget som kände varandra utan för att det faktiskt blev av (och att jag delegerat).

11. 2008 års planerade stickprojekt

• Jag har faktiskt inte planerat mer än att jag ska försöka göra en vacker sjal till min dotter som tar studenten i vår.


• Sen måste jag ju göra något av alla KoolAidfärgerna som Lotten köpte till mig. Men jag anar att det är klokt att vänta tills man kan blaska ute.


• Nånting som lämpar sig för drygt ett kilo grönt ryagarn. Kanske är det inte ett stickprojekt, men dock ett garnprojekt.


• Sen är det väl OS i Kina i sommar? Då måste jag tänka ut nåt finurligt ju!
  

Kvar från förra årets planering är:

• antracitswagger (på stickorna)


• tvåändsstickade halvvantar


• något från Knitting nature..

Nästan som Bloggblad

Varning får jag väl också skriva. Inte så mycket för bilder på blodiga sår på knän, utan bara för bilden med den största brännblåsa jag sett på 40 år eller nåt. Även då var det hett kaffevatten inblandat, men då hällde jag ut det över hela låret.

Den här gången tryckte jag girigt på ridklubbens kaffeautomat (i fiket, i ridhuset) som fyllde koppen till brädden, inklusive den lilla gropen på plastkoppens öra. Koppen var jag dum nog att tro att jag kunde balansera upp till munnen och snabbt dricka ur såpass att jag kunde ta den med mig till ett bord. Icke sa Nicke. Jag spillde och skvimpte och ordentlig som jag är (bland folk åtminstone) så torkade jag upp efter mig innan jag uppsökte kallvattenkranen.

Så här sitter jag nu med högerhanden i en bunke med kallt vatten och skriver med vänster hand. Tur man inte använder penna till det här.

Frågan är: går det att sticka?
Den besvaras med "nej". Man kan ju inte sticka med ena handen i en skål med vatten heller! vojne vojne. Vi får se sen när bränn-känslan försvinner.
Nån som har nåt bra tips på hur man gör sen? Sen när inte kallvattnet behövs.

julklappströjorna

Tack för "räkningen"! Jag blev faktiskt förvånad. 12 stycken, wow! Hoppas ni också hade en god jul och så önskar jag er ett Gott Nytt År! Vi ska se vad jag kan göra åt räknarsaken.


Nu ska jag vara en gnutt flitig igen och uppdatera med bilderna jag tog på julklapps-tröjorna innan de for till mottagarna. Det blev ett blått ljus ser jag nu, så den stämmer kanske inte riktigt i färgen, den rosa.

Swaggern har nu hel kropp och drygt 2 dm långa ärmar. (Och nej, fotografera svarta saker så här års är inte ens lönt att försöka.)

Inser när jag nu flyttat saker från "håller på med" till "färdig 2007" att jag i genomsnitt blivit klar med en sak per månad. Nästan. Statistiken slog tårna i det gröna evitagarnet. Hade det inte tagit slut så ... Gör därför återigen en efterlysning: Ljusgrönt garn av sorten Evita. Finns det någon som har nånting mellan två meter och ett nystan över? (Bilden är från april i år då jag höll på med ärmarna. Garnet räckte från axlarna ner till armhålan. Jag skulle kunna tänka mig liite längre ärmar, men framförallt att montera dem med rätt garn.)

Om jag lägger rejält med manke till så kanske jag kan klara statistiken med hjälp av swaggern. Vi får se hur det blir med det.

Under kontroll

Tentan. Klar. Förhoppningsvis för evigt.
Tröjorna till småbarnen klara. Skickade. Uthämtade från "Posten". Dock fortfarande oupp-packade ett drygt dygn till kan jag tro.
Engelska fruktkakan bakad. (Titta, Lotten! Jag bloggade om den utan att stoppa stickor i den!) Inte ens en provsticka använde jag. Men det är väl för att jag "aldrig" provstickar ...
Vörtbröden står nu i ugnen och doftar, i tio minuter till.

Huset halvstädat, dvs rätt så plockat och ingen dammsugning än. Granexpeditionen är utskickad.

Numera fortsätter jag med den antracitfärgade swaggern. Samtidigt som jag börjar fundera på vad som ska hamna på stickorna härnäst.


God Jul på er alla läsare!
Jag har ingen räknare, för jag har inte orkat klura ut vilken och hur man sätter dit den, så nu anordnar jag en egen liten "räknare". Månne man kan få en liten julhälsning kommentarerna av var och en som läser?

Förlåt min otro!

Alldeles precis nyss ringde telefonen. Det var en på buss-stationen i Haparanda. Min tröjärm är upphittad! Den anländer ikväll!

Så har jag då slitit med ärm nummer tre i onödan i två dagar.
Tänk om jag hade vågat lita ...

Nya knitty

Knittys senaste nummer har kommit. Här är innhehållsförteckningen över modellerna.

Det fanns flera intressanta saker den här gången.

Ice queen såg trevlig ut, även om jag och mohair har svårt att dra jämnt. Jag tycker mig alltid få ett ludd tvärsöver näsan som jag ideligen försöker fösa bort. Men mamman som säger sig inte klä i mössor kanske skulle kunna få en?

Justify är någon sorts fuskmöbius som såg trevlig ut.

Aoife har en rysligt vacker kant och spännande ärmar, men är för lite "jag" för att hamna som stickning hos mig. (Dessutom blev jag inte klok på uttalet.) Men man kanske kan göra en sån där kant på något annat?

Fair isle rapids var intressant gjord. Den skulle jag vilja testa.

Men det bästa kom sist: Den här fick mig att yla! Vill vill vill!

Ni kan inte ana ...

När jag igår kväll skulle jämföra de båda ärmarna innan jag började forma ärmkullen...
Då upptäckte jag att den första ärmen var borta! Puts totalt väck!
Och anar att den tappades bort på bussen i onsdags.

Imorgon ska jag ringa och höra om den är tillvaratagen.

Kan man bli annat än tokig på galenskapen?

Vad mer kan gå galet? Nej, förresten, jag är inte ett dugg intresserad av svaret.

Segt, ä-blä

I tisdags blev jag så äntligen klar med den första blå ärmen. Nu är jag inne på den andra.

Samtidigt borde jag studära och ordna julklappar och antagligen städa och baka.
Nåja. Ska det bli julklapp, det som nu inte blev klart i oktober så går det åt att prioritära.
Studära, ja suck, tänta om en väcka i en väcka. Och nånstans i den röran går däddlajnen för julklappspakätskickning också.

Sju önskningar är en grej som går runt som utmaning på många bloggar just nu.
En av dem skulle vara två osynliga veckor innan jul. De skulle infalla ungefär 20 december. Hur det skulle gå till? Tja, kolla periodiska systemet. Kan kemisten kan väl ... vem det nu är som kör tiden.

Årets julkalendrar

Förra året tipsade jag om de nätjulkalendrar jag kände till. Så även iår:

Lotten återkommer för tredje året med hemlisbloggarkalendern. Alla som gissar - hur snett det vara månde - är med i den dagens utlottning av en t-shirt. Inte handstickad, men väl med någon sorts tryckt text på magen.

Mina maskor och stygn har en stickjulkalender på bloggen iår. (Förra året såldes hennes kalender i garnaffärer. Antagligen säljs de även iår.)

Förra årets stickjulkalender på nätet (det som blev en mössa som jag ännu inte satt dit någon blomma på) finns det ingen uppföljare på, vad jag vet. Jag minns inte vem som hade den.

Via Lottens kommentatorbås har jag även snappat upp receptomatens kalender. Denna kalender har det traditionella irl-kalenderutseendet. Det ska Ulrika ha en speciell eloge för.

Finns det några kalendrar som jag missat som ni vet om? Fyll på bland kommentarerna!

Någon förvånad?

Nä. Efter att ha stickat upp till halshålet på båda styckena så insåg jag det jag bävade för att inse hela vägen dit: den här tröjan kommer visserligen att passa i så måtto att man kan ha den på sig, men den kommer att kasa upp om man sträcker upp armarna och sen inte kasa ner igen.

Så jag stickade en provlapp! (Anteckna gärna detta.)
Och är nu inne på att börja mäta för att se var ärmhålet ska sättas den här gången.
En rutig tröja är alltså på gång.

Om nu någon blir inspirerad kan jag tipsa: sticka den från avigsidan. Som det nu är gör jag rapporter om *4r, 8a*. Hur skoj är det på en skala?

Och ja, det hade varit bättre att passa på att fotografera i dagsljus.

framme vid delningen

Idogt stickande ger två resultat: ont i tummen och halv tröja. Skillnaden mellan förra försöket och detta är ungefär som nya mörka jeans och gamla urtvättade. Färgerna är inte alls så kraftiga, men resultatet blir inte alls oävet så här heller. Hade jag inte haft det första att jämföra med hade jag varit mer än nöjd.

Nästa!

Visst blir den snygg? Fast haha ... Gissa vem som återigen har för lite garn? (En riktigt riktig lågoddsare.)

För att få det här fina merinogarnet att bli i trakterna av lika tjockt som det rosa så behöver man dubbelt garn. Och minst dubbelt så mycket som jag har ...

Lösningen får bli att istället för att ta dubbelt merinogarn ta merinogarn plus tvåtrådigt garn från Mejeriet som blev över när jag en gång stickade en tröja.

Jag har nu påbörjat denna nya modell och den blir ungefär lika bra, men mer nedtonad i färgskiftningen. Ni får se sen när det finns ljus nog att fotografera. (På nedre bilden är det samma stickning som på övre, plus mejerigarnet.)

Idéer

Rätt vad det var fick jag en idé och "var tvungen" att testa den. Och då i det tydligaste garn jag har.

Nej, jag vet inte vad det kommer att bli, om det blir något. Får fundera några varv till. Men det var skoj att få en idé och känna att jag behärskar att testa den.

Barntröjan närmar sig axlarna. Den första färgen på garnet räckte tills ärmhålen på bålen samt till ärmarna. Den andra färgen är inte så dum den heller. Men ljuset tillåter inga bilder som det blir nåt av.

Det här är en annan bild som jag har en idé kring. Men den ligger bara som en diffus längtan, som den där med Gustav Klimt.

Snabbstickat

På sprays portal fanns en bild som fångade mitt intresse. Den översta här, den går nog fort att sticka. Eller vad säger ni?
Stickor nr ... 35?

Miljöblogg

I somras sa maken att egentligen är det inte riktigt klokt. En och en halv timme i veckan går han runt på vår (kraftigt lutande) tomt med ett sånt här åbäke och låter och luktar illa och kostar pengar. När vi flyttade hit hade vi med oss vår handjagare från vår förra, totalt platta, tomt, men när den gav upp så förebrådde jag inte maken för att han inte vill ha en handjagare till. Större och, som sagt, mer lutande tomt.
Nu i somras var han mer inne på att skaffa får.

Såna här kanske?
Inte mig emot. Gräsklippning med inbyggd gödsling, dessutom med bonuseffekten "gratis garn".

Dessvärre lär miljökontoret ha något att invända antar jag, får inom stadsplanen.
För att inte tala om den vilda jakthunden. Månne man behöver en border collie?

På måndag!

Då är det Blog Action Day.

Enligt någon sorts kommitté ska våra bloggar då på något sätt försöka innehålla något miljörelaterat.

Så nu go'vänner får vi försöka tänka ut nåt sätt att få detta att fungera.


För övrigt är strax swaggerns bakstycke klart. Och måtten är fådda.

I väntan på ...

Nu har jag kommit så långt på lillans tröja att jag ska skilja fram- från bakstycket. Och då tänkte jag istället börja med ärmarna så att skarvgarnet sen kommer som ett ok, ungefär. Då behöver jag veta hur långa ärmar jag ska göra och då behöver jag mått... som jag slarvat bort. Äsch. Hallå, syrran! Mejla måtten snarast!

Så stackars lilla mig (eller nåt). Då får jag börja med min swagger nr 2, för nr 1 är snart inte i skick att ha bland folk. Jag tycker jättemycket om den och fått många komplimanger. Den här gången gör jag den i antracit-antracit. Att ha ljusare kilar till antracit skulle bli för mycket likt en schnauzer befarar jag. (Inte ont om schnauzrar, och den där svarta med silver i ögonbrynen är den snyggaste färgen, men jag tycker den färgen gör sig bäst på ... schnauzrar.)

Värdinnan i onsdags visade sig bara ha lite rost på kunskapen, med lite gnuggning så sken handlaget blankt igen och hon satte högsta fart med sitt projekt. Bredvid satt en yngre stickerska som gjorde sina första ronder med stickor och garn. Det blir säkert en halsduk av det. Kameran var med, men den togs inte fram.

Is no more

Kan någon förklara varför jag mäter så sällan?

Var och en kan ju förstå att en rund treåringsmage med en omkrets av 65 cm, som allt halkar av inte går att klämma ner i en sån här tröja, elastisk eller inte, utan att tröjan far opp och i alla fall lämnar magen bar.

Ripp it ripp it ripp it. Ritsch ratsch. Mer ribbor till bredden.

Tur nog är inte treåringar så stora så fastän jag började om igår så är jag nu snart uppe vid ärmhålet igen. 6 maskor bredare. Fast jag är skeptisk. Om jag inte drar i den så är den lika liten som föregångaren. Helt klart ska här blockas!

Ikväll ska jag på ett "hemstickcafé" och lära värdinnan och några till att hantera garn och stickor. Det ska bli skoj!

Den här tröjans ersättare får följa med. Det här garnet ska bli en tröja och inte vantar. Fördelen med fler maskor på varvet är att de diagonala linjerna nästan försvinner. De finns bara lite i början.

Herrens medskapare

Enligt Luther så var inte skapelsen klar efter den första veckan. Den pågår ständigt. Och Gud skapar bland annat med vår hjälp. Han står för ullen, sen får vi föräldla den till tröjor och andra varma plagg.

Så det kanske inte är så konstigt att stickböcker anmäls i Kyrkans Tidning.

Reklam och redovisning

Halsbandet är en reklambild. Det är min kompis som har sidan pärlbesatt som har gjort det och jag blev så förtjust.
På hennes sida ligger det i scannern och nu här hos mig hänger det runt halsen. Lite skoj att man kan "hänga upp" det om man som jag är ovan vid långa halsband.
den beigea blusen är kanske inte det vackraste i garderoben, men den hade en bra bakgrundsfärg för fotografering bestämde jag mig för.
Numera kan man även gå till hennes sida från mina länkar här intill.



Äntligen kom lintröjan med på bild!
Min första tanke när jag tog den på mig var från länge sedan. Jag gick nog på högstadiet när jag fick nys om att man kunde sy ihop fyra skurtrasor till en tröja. En sådan gjorde jag, men den användes inte så värst mycket. Men känslan mot kroppen var densamma med den här tröjan. Det känns lite orättvist mot lintröjan att jag fick den känslan, framsidan är bra mycket snyggare än en skurtrasa, men efter ett tag så försvinner känslan, det är bara innan man har "tempererat in den".
Den är lite tung, men den blir bra till lite svalare sommardagar.

En gång scout - alltid scout

På Stickigt hittade jag scoutmärken relaterade till stickning, hämtade på Cast on.

Genast måste jag naturligtvis dit för att se vilka märken jag kvalificerat mig till!



Nåja. Två är ju plural.
Första matematikmärket tror jag inte riktigt att jag kvalar in till, så mycket som jag repar upp. Även om jag gärna använder ekvationer för att lösa klurigheter när jag stickar.
Och märket för uppsökt medicinsk expertis klarar jag inte heller. Jag tror att jag förstått hur tumont hör ihop med stickning och hur det kureras utan läkarinblandning. Dock tror jag att någon bloggare tipsade om antiinflammatorisk salva. Hallå! Är du som skrev om det sjukvårdsutbildad?

Tröjgarnsbeslut! ?

Med lite grövre stickor, utan flätor och bara en liten avigmaska mellan rätt breda släta ränder, det ger en bättre masktäthet. Bättre i förhållande till befintlig garntillgång, vill säga. För det hade blivit jätterart med flätor. *morr*

Jag skickade ett mejl till Tina som snällt kollade i sina tabeller och fann att jag skulle nog kunna klara mig med ca 230 meter.

Så nu är bara frågan: ska jag sticka uppifrån (och börja med "fylla-på-garnet") eller ska jag börja nedifrån?

Nä, det är inte en nödvändig fråga. Det blir nedifrån.

Hurra! En tröja beslutad!

One more to go. (Går det att få någon som helst fason på ryagarnet? Går det att få det mjukt och trevligt av tvätt? Finns det någon som stickar i ryagarn? Det blir en ganska lustig effekt pga den tydliga randigheten i garnet.)

OT Utmaning

Cina har utmanat mig med att skriva 8 saker om mig själv som kanske inte är så kända. Eftersom jag lyckades få med en punkt som handlar om stickning, så okej då.

1. På min (första) uppkörning körde jag på en bil på en parkering. Liite liite, men tillräckligt för att inte få lappen. Nästa dag fick jag ett nytt försök och beordrades parkera på en stoor parkering till ett möbelvaruhus långt före öppningsdags ... Då gick det bättre.

2. Mitt första stickalster var en två meter lång halsduk i rätstickning. Köttfärssåsfärgat ullgarn. Tjugo maskor har jag för mig. Det var i slöjden i femman. Sen dess har jag stickat.

3. Jag tycker väldigt mycket om Lucia som högtid. (Alltså inte sånt som har att göra med skönhetstävlingshysteri, fylleri eller vakor att göra.)

4. Tillsammmans med maken tror jag att jag har en relation till alla landskap i Sverige förutom Dalsland, Härjedalen och Hälsingland.

5. Är precis som Cina väldigt morgontrött.

6. Men är trots det ganska social till frukost, som för övrigt bestått av gröt och kaffe i drygt 30 år.

7. Jag har fler krukväxter än de flesta. Men de består till stor del av samma individer som delats.

8. Därför är jag ganska generös med att dela med mig av sådana krukor.

Så var det det där med att utmana andra ...

Då vill jag veta vad Den Blyga, Elisabet, mrs fatigue och min dotter har för åtta okända punkter. (Dessvärre är dotterns blogadress hemlig för alla utom några få utvalda. Så jag får väl hoppas på ett mejl med svar. Eller svar över en kopp te.)

Orkat mäta

Tack Tina som hittade åt hur mycket garn som beräknas gå åt.
Nu har jag varit på Coop Forum och lånat en fruktvåg.

Det verkar som att jag har 261,33 meter garn. (En provbit på 40 meter borde ge ett hyggligt närmevärde, visst?)
Enligt Tinas formel skulle det tydligen gå åt 402 meter.

Varför blir jag inte lycklig?

Inte ens det ljusare garnet av samma kvalisort kan rå på den bristen.

Nåja. Jag köpte garnet för jag tänkte att det skulle bli mysiga vantar, inte för att jag trodde att det skulle räcka till en tröja till en liten tjej på tre år. Så det får väl bli vantar då. Eller nåt. Suck.

Bildbevis

Här är den bruna swallowtail-sjalen! Känner någon igen kulören/garnet? Visst serru, det är samma garn som makens tvåändstickade tröja.
Den här sjalen är stickad på grövre stickor än enligt beskrivningen (Interweave knits hösten 2006), nr 6, men varenda maska finns med på beskrivningen.

Det enda problemet är att jag tvättade den med ett schampo innan jag sträckte ut den, och den schampodoften är alldeles för stark och påträngande för att man ska vilja vara i närheten några längre stunder. Lösningen är nog att skölja den otroligt länge en gång till. Men då måste jag ju lägga den i sträck igen och såå skoj var inte det.

Nåja. Nu är den förevigad på internet iaf.

(Är det nåt jag hatar så är det den här dumma olaten som både blogger och lunar har börjat med: att avstava ord hur som helst och utan bindestreck. Kan någon hjälpa mig att klura ut hur man går runt det så varsågod!!)

Det här garnet...

...som i verkligheten inte är så rosenrött utan mer godisrosa (tänk hårda rosa-svarta rubiner i lösgodissortimentet) håller jag nu på att försöka göra en systerdottertröja av. (Sherwood good bye.)






Hon är 60 cm runt magen och beroende på hur jag mäter är omkretsen på tröjan 66-70 cm. Och ena nystanet är halvvägs uppstickat känns det som och jag har bara hunnit 9 cm.

Nån som förstår att jag blir lite orolig? (Nä, det är bara ungefär halva radien, räknat inifrån. Det borde betyda mer än hälften kvar i nystanet.)


Man kanske ska börja med att kolla runt på olika gratis stickmönster och kolla hur mycket tjockt ullgarn de anser försvinna in i en snart treårings tröja.

Tänk vad man ska vara förnuftig jämt och samt.

Mysko mojänger

Jag anar att det översta föremålet någon gång behandlats på sticklistan, men då lyssnade jag inte. Den högra bilden visar att det finns ett hål ännu närmare den trubbiga spetsen på andra sidan jämfört med hålet på första bilden.

De andra grejerna är två "skidnålar", så vill jag beskriva dem. Ligger "skidan" " platt" så är hålet från sidan, men som ni ser så är spetsen liksom på en skida uppböjd.

Vad månne används dessa till?

Mer färdigt.

Det är konstigt att de bruna pärlorna syns så tydligt på bild när de är så modesta "på riktigt". I verkligheten är det ordentligt randiga muddar med nåt skrufs ... ja, titta ... det är ju klavar!

Nåja jag klagar inte. Tycker om att fylla på färdiglistan.

Men förutom pillet med pärlorna så är det ganska toktrist att sticka rätstickade muddar.

Det är roligt att tänka ut "solvnotan"... heter det ju inte ... pärlnotan(?) så att det finns korrekt antal pärlor i rätt färg mellan korrekt antal pärlor i rätt färg så man slipper få bryt mitt i stickningen. Sen är det roligt att läsa diagram och pilla in pärlorna på rätt ställe.

Men när de tvåfärgade partierna är över så är det transportsträcka med fem gröna pärlor vartannat varv.

Jag tror inte att jag kommer att göra jättemånga muddar i den här tekniken.

Det har kommit paket.

Idag kom ett paket från USA. Lotten har ju varit där och ooat och aaat över fenomen over there. deras grocery stores t ex. Jag fick ett infall och bad henne i en kommentar att köpa tre påsar Kool-Aid i några festliga färger. Men tydligen har Amerikas stort och mycket stigit henne åt huvudet: tjugo påsar i åtta färger!

Tack snälla Lotten!

Färdig!

Tydligen har jag använt den rubriken förut, för blogger föreslog att det var precis vad jag skulle skriva.

Nu är alltså mammas kofta klar!

Jag tyckte den blev för hög i halsen och det ser inte snyggt ut med knappkanten högst upp och nederkanten vill vippa utåt.

Förhoppningsvis kan man åtgärda de två senare med blockning och den första är bara ett problem för stickerskan men inte för mottagaren. Man tackar.

som sagt ...

Lite Lotten-inspirerad är jag ju. Så när punkadäckbytet drog ut på tiden hos däckfirman när vi skulle iväg och äta födelsedags-tårta så drog jag fram stickningen och lyckades övertyga en fotograf om lämpligheten att föreviga det hela.

Stickningen är en provlapp för att finna den ultimata tröjkompositionen istället för Sherwood. Då hade jag ännu inte sett Ullas komentar. Jag befarar att hon har rätt. Hjälp. Vad ska jag då göra av 1½ kg ryagarn?

Mot Sherwoodsk... tröjan!

Så tänkte jag igår när jag började nysta det nya gröna garnet som kom från garnlek. Det har preciis rätt färg. Att det sen inte är samma kvalitet. Bah!

Fast när jag provlappat lite så inser jag att det är knepigt att se de fantastiska krumelurerna med det här garnet.
Jag tror det är för att garnet är så "randigt" i sig, det är så tydligt två kardeler i det.
Så nu har jag nog övergett sherwood för den här gången. Trist, för det är en jättesöt tröja. Däremot tänker jag att tydligare flätor kanske fungerar, såna med två räta som byter plats med två andra räta.
Jag ska testa.

För övrigt kan meddelas att Den Blå Ormen blev för lång! Och därmed hamnade knapphålen för glest! Så den delen måste jag sticka om. Den motsatta sidan hade lyxen att bara behöva repa upp det som var överflödigt.
Men nu blockar jag iaf framkanten på tröjan så den inte ska knollra in sig när jag ska sätta fast framkanterna.

Lintröjan har fått axlarna ihopsydda och halshålet har fått sina varv. Nederkanterna ser ut som att det inte är ohälsosamt med blockning, men jag tror att jag i så fall ska tvätta hela, inte bara fukta längst ner och få nån smutsrand som aldrig någonsin går bort. Och just nu ids jag inte det.

Första mudden är klar, sånär som på att notraderna hamnade snett i förhållande till varandra. Jag får väl skylla mig själv som sätter mig med sånt vid halvelvatiden om natten. Har ännu inte bestämt mig för om det är "charmigt hemmagjort" eller förfärligt löpandebandaktigt. Lutar åt det sista, men inte blir det kul att pilla upp ...

Nej, det är inte jag. Det är en liten modell som någon skämtsam gav mig för några år sedan. Men ungefär så där såg det faktiskt ut tidigare idag i vår trädgård. Fast i skala 1:1.

Jag slutförde den bruna grova swallowtail-sjalen. Och jag har ju förtjust insett att den blir stoor. Men när jag fick stickan ur arbetet så blev jag nästan häpen att den inte var (ännu) större.
Men vänta bara tills den är blockad.

Den också. Det finns mycket som ska trängas där nu. Och allt är i "ska-sen-läge".

Den blå ormen som såg så komplicerad ut är inte så svår som den ser ut. Den var bara hopknölad. Egentligen är den tre sidor av en tavelram, typ. Men nu har jag förhoppningsvis stickat klart den. Den står också i kö till blockningen.

Jag undrar vad som står i vägen, egentligen ...
Oviljan att vistas i källaren när det är så vackert väder ute?

mysko WIP

Men vad är det för åbäke? Vad är det för en konstig männska som stickar en drygt två meter lång orm som är bruten lite här och var?

Nån sorts idog människa antar jag. Envis. Och uttråkad. Och väntandes på att det snart ska ta slut.

Längst upp till vänster syns det tredje knapphålet nerifrån räknat. Ett knapphål till ska läggas i stickningen på det sättet. Det femte knapphålet hoppas jag "uppstår" då knäppkanten möter halsringningen som jag redan gjort. (Även det som sticker ut över där knäppkanten kommer.)

Vad ormen är för nåt? Jo, framkanten där knapparna ska sys fast, nederkanten på koftan och knapphålskanten och det är där jag nu stickar 573 varv eller nåt bestående av 19 maskor varierat 1r, 1a resp 1r 1 överflyttad. Jätteintressant ... eller nåt ...

Om typ 3 dm ska jag montera ormen på resten av koftan och hoppas på att alltihop passar ihop.

Och sen ska jag montera min lintröja. Ska bara ta reda på om fram- och bakstycke är lika långa eller om de är oliklånga. Ack ja ...

Den stora swallowtail-sjalen är stooor. Redan innan andra liljekonvaljraden är färdig är den, i oblockat skick, så stor som jag kräver av en sjal. (Och den är gjord enligt beskrivningen, inte ett varv extra!) Det här blir en riktig gosa-i-soffan-sjal. Men den är inte så fotogenisk i nuskicket.

Muddarna får vackert vänta på sin tur. Den är sist in i WIP-listan. I nuläget tror jag att den första mudden är färdig och ska monteras ihop. Men det har jag inte ro att göra just nu. Och således börjar jag inte heller med nästa.

Evita är numera ett UFO. Tills dess jag får tag på något lämpligt att montera den med.

(Ännu mera) Uppdaterat

Nu äntligen kommer här bilden på min svarta sjal som jag började med förra sommaren, men som blev för kort och som jag förlängde och nu blockade för några veckor sedan och fick anses som lagom stor.


Så stor såg originalsjalen ut på bilden på nätet där jag hittade beskrivningen, men antingen blir sjalar olika stora pga garntyp trots att jag stickade med samma sticktjcklek som hon rekommenderade, eller så var hon inte ett så ståtligt fruntimmer som jag själv.

Det viktigaste på mudden är nu klar. Eftersom jag är högerhänt lade jag stycket på vänsterhanden när jag tog bilden, men mudden är tänkt att sitta på högra handleden och sen ska det vara en basklav på mudden till vänster handled. Nu återstår en massa varv med bara notränder som pärlmönster.


















Det var ett fasligt pill att få dit alla pärlorna på tråden. Men så småningom satt alla i rätt ordning. (Efter att jag fått ta loss ca hundra pärlor för att jag hade glömt åtta ...)
Mudden stickas längs med armen alltså uppåt handen - nedåt armbågen i rätstickning, som fungerar som resårstickning.

De bruna pärlorna köpte jag för att ha till det här garnet. Men sen när jag behövde en färg till, och inte hittade de "vita", så köpte jag de gröna också. Hepp!
På bilden här ovan syns de bruna pärlorna bättre än i verkligheten. Jag är lite tveksam och funderar på att göra den andra mudden i omvänd pärlfärgställning.

Hurra hurra hurra!

Nej, jag fyller inte år, än.
Men jag har varit på Tradera och köpt garn av garnlek och jag är så glad att jag "vann" dem. Fast jag förstår att det är "livsfarligt" för mig, med mina egenskaper i kombination med den plånbok jag har, att hålla på med auktioner. Jag VILL vinna! Dessa garner hade jag råd med, men nu gör jag nog klokt att kasta bort lappen med lösenordet. ;-D

Så nu ska jag betala och sen kommer det en stoor kartong med massor av garner till mig från Alingsås!

(Bilderna är garnleks från Tradera. Har du något emot att jag har dem ute, garnlek, så kontakta mig.)

Men var ÄR de?

Tröjärmarna har börjat bli avmaskade. Alltså mycket ärmar och lite stickning. De fick stanna kvar när jag skulle resa hem över några dar.

Knäppkanten är inte färdigtänkt och färdigmätt och kunde därför inte följa med.

Återstod alltså muddarna! *Stackars mig! ;-) * Den mesta tiden av resan användes till att rita diagram. Lite i början användes till stickprov. 25 maskor blir 12 cm. Det blir nog bra det. 38 maskor ska jag lägga upp. Det var så svårt att få plats med diagrammet på färre maskor.

Min idé var att vidareutveckla Bloggblads krumelurer. Jag tänkte göra notränderna också. Men insåg i allt kryssande att det blir inte lätt att se skillnad på notrandspärlor och krumelurpärlor. Alltså borde jag testa att använda olika färger på ränder resp krumelurer.

För sisådär fjorton år sedan sydde jag en prinsessklänning åt min då lilla dotter. På den sydde jag fast ofärgade pärlor med metallkärna. DEM, eller de som blev över efter klänningen, skulle jag kunna använda!

Så när jag kom hem letade jag reda på mitt syskrin som hade fått fötter och rotade igenom det. Konstigt. Inga pärlor. Och ingen visste något. "De ligger där du lade dem sist", tröstade sonen. Tack så mycket, där vi bodde för tio år sen, eller vad?

Note to self: fotografera den svarta sjalen och lägg in den under färdigt 2007.

Lin-ärmar

Veckorna går fort och jag har mycket att göra som inte har med stickning att göra. Men det har blivit en del stickning i alla fall. Ärmarna har kommit förbi ökningsstadiet och väntar nu bara på att bli 45 cm så de kan börja bli avmaskade.

Mammas kofta: jag mätte ut var knapphålen skulle sitta och insåg att det blir inget snyggt med bara fyra knappar. Som tur var kunde mamma köpa fler knappar. Så nu har jag en till och hon dessutom en i reserv.
Rätt vad det är hoppas jag att jag verkligen kommer igång med stickningen av den där knapphålskanten.

Muddarna har inte kommit längre än att jag har försökt kopiera upp dekorationen till en storlek som kan bli förlaga när jag ska "kryssa" ut mönstret. "Lätt som en plätt" och "snart gjort" fanns i mina tankar när jag kom på att jag skulle göra dem. Men de sitter fast bakom linärmarna och koftan. Det är bara att gilla läget - eller att ändra det.

ohemma

Under fyra veckor befinner jag mig på annan ort. Nu har det nästan gått en vecka. Då måste man ju ha med sig stickningar så det räcker.
Äntligen har nu mammas kofta fått den framkant som knapparna ska sitta på. Och jag har fått reda på hur många knappar det finns (fyra). Så rätt vad det är ska jag räkna ut var knapphålen ska sitta och börja sticka. (Och om den analoga/antika brevvågen här på expeditionen är pålitlig har jag 10 gram garn kvar när jag stickat klart. Hurra!)

I väntan på det har jag under en liten resa stickat lite på ärmarna på lintröjan. Nu dryga decimetern långa.

Pulsvärmare ska det bli också nån gång kanske. Med pärlor. Och med inspiration av Bloggblad (10 maj).

Men i första hand är jag inte här för att sticka, så det blir väl som det blir. (Jag trodde inte jag skulle ha tillgång till internet så jag tänkte "Här ska stickas!")
Men nu ska jag nog skriva ut det som jag tänkte skriva när jag satte mig här för några timmar sen ...

Knitty

Nu har nya knitty kommit ut på nätet. Den enda som jag blev lite sugen på är tangerine twist. Men jag är numera lite kluven till stickade kortärmade sommartoppar. Den gula i Rowan Summer Tweed är lite tjock i förhållande till sin ärmlängd. En kofta hade varit bättre i det garnet. Och den blå är inte så tunn den heller.
Återstår att se hur den gröna är. När jag väl fått sytt dit ärmarna med någon sorts garn. Jag börjar inse att Evita är och förblir slut slut slut.

Nåja. Min första svarta spetssjal är blockad! Bild kommer. Den verkar ha blivit lagomt stor nu. *förtjust*

Den kraftiga swallowtail-sjalen är den som oftast stickas på nu. Den blir gosig, mer som en "filt" än som en skir sjal. Än så länge är jag bara på blomknoppsmönstret och jag har mina funderingar om jag ska nöja mig med att bara sticka det. Och eventuellt bården. Liljekonvaljpluppande ser jag inte fram emot ...

Jaja mamma. Jag ska sticka klart din kofta innan vi ses. Det är tanken. Men jag tror att jag måste vara så himla koncentrerad så just nu passar det inte. Det är knepigt att mäta och jämföra vanligt slätstickat "tyg" och den kraftiga kanten som på längden är en kraftig resår, alltså töjbar. Att då få först den ena knäppkanten lagom lång och sedan därefter få knapphålen jämnt fördelade på den andra. Nej. Det är inget jag gör i ett nafs medans jag gör något annat.

Den världsvida stickaoffentligtdagen 2007

Som ni ser så hade vi fantastiskt väder idag i Stadsparken. Tummen fick lite "lätt joggning" som den klarade bra.

Här och här finns uppgifter om andra ställen som stickade i Sverige idag.

Kom gärna med länkar till rapporter från dessa i mina kommentarer!

Här finns fler bilder från vår träff.

Orudis

På jobbet idag insåg jag att jag har ont i vänster tumme. Konstigt va? Jag som stickade nästan en arbetsdag bara på natten. Plus det jag stickade på dagen.

Och imorgon är det världsvida stickaoffentligt-dagen. Då måste jag ju kunna sticka. Annars blir det ju hemskt fånigt.

Så nu är tummarna insmorda i orudis-salva. Nån sorts antiinflammatoriskt smörj. Det är ju väl att sånt finns.
Håll nu era friska tummar för att mina hinner bli fräscha tills imorgon. Månne de läker bättre om jag sover? (Jag kommer då att må bättre av det.)

Godnatt!

Kl 05.10

Ibland undrar man ju om man är riktigt klok.
T ex när man sitter upp hela natten och stickar för att spetssjalen ska vara blockad och klar före lunchtid nästa dag.

Samtidigt så hade jag nåden att sticka rätt nästan hela tiden trots att de meditativa rörelserna i avigvarven när man inte behöver tänka nästan fick mig att somna. Det kunde ju blivit en grov pannkaka av tilltaget också, menar jag, med mycket gråt och förtvivlan.

Halv sex, efter en rekordsnabb blockning som antagligen inte alls är så stramt uppnålad som det borde vara, kröp jag ner i sängen bredvid min make som snart skulle kliva upp. "Tokfia" var epitetet jag fick, och det var nog sant. "Sov gott!" fick jag med mig också, och det höll fram till tiotiden.
Tror det blir en tupplur nånstans på dan ...