Skärpning Järbo!

En liten dagstur till staden norrut. Milen går fort, ni ser ju på första bilden. Det är vad jag hann med under sträckan dit. Maken körde. I ärlighetens namn har jag också hunnit lägga upp 24 maskor på vardera sockan, sätta ihop dem till runda varv - och inse att det är ju 48 maskor på en raggsocka!
(Den här gången börjar jag inte framme vid tån som omväxling.)

Men redan här börjar jag fatta misstankar. Nystanen börjar från var sitt håll. IGEN! Vad är sannolikheten för det? Jag tycker det börjar kännas som 100%, men det är ju omöjligt.
Sannolikheten för att de är nystade åt samma håll borde vara 100%. 

När vi kom hem så hade jag hunnit så här långt.

Snälla Järbo.
Först vill jag ha en förklaring till detta alldeles för vanliga fenomen. Varför kan ni inte bara nysta åt samma håll hela tiden?
Sen vill jag ha ett löfte om att ni hädanefter bara nystar åt ett håll.
Gärna i kombination med att rapporterna går jämnt upp med nystanet så att det inte blir så här:

Några andra sockor som blivit upp och ner i rapporten:

Dessutom hittade jag ett inlägg där jag "för säkerhets skull" stickat en strumpa i taget för att få rapporterna vända åt samma håll "och det var tur". Och ett inlägg om ett par strumpor som började på var sitt ställe i en låååååång rapport som var ungefär längre än ett par strumpor och om oron för att de skulle vara omvända dessutom.

Det kanske inte är hela världen. Men det kan ju vara det någon gång. Kanske man vill ge bort randiga sockar till någon som mår dåligt av att de inte är identiska?

Och att sitta och oroa sig för om det blir likadana sockor den här gången eller inte, är en onödig oro.

Färdig, som sagt!

Det där sybingo:andet för med sig en massa färdiga saker. (Fast ännu ingen städning av stashen. Jag blir lite avis på dem som postar snygga bilder på God Ordning. Det kommer aldrig se ut som de bilderna hemma hos mig.)

Nu kan vi presentera bilder på gardinbyxorna som blev en topp (med två vänsterärmar), maken som klickar och jag som modellar. De skulle varit med i förra inlägget, men det kom förbi lite liv, och en dotter med sambo och sånt.

Ja, det finns snyggare sätt att visa upp den gula infodringen, men orka. Gul är den i alla fall!

När det här skrivs är det sista dagen på semestern. Det är lite varmt och skönt igen. Lite mysigt att sitta i "kuvösen" och sticka och lyssna på poddar. Behöver bruka allvar med M:s tröja innan han växer ur den.

Det där med underkläder och rådda stashen blir inte idag. Tror jag …

Det var kul att planera. Men det är ju en hel del som har ändrats längs vägen. Det har varit lite jobbigt. Men det har också blivit ett tillfälle att öva i att släppa taget, flyta med, ta ett simtag och komma på nåt annat. En övning i att inte ta på allvar, att mantra "jag gör det här för att det är roligt" och inte sätta sig på tvären mot mantrat utan istället bli påmind. En övning i att komma ihåg att det är JAG som är chefen -- inte planen ...

Öva sig i att inte snöa in och fokusera, utan göra bredvid det som är "att ha semester". Att komma ihåg att det är NU jag har semester, inte sen när jag har sybingo:at klart.

Är det bra eller inte att ha en plan?

Det var spännande att skriva ihop en plan. Det gav en startpunkt, även om saker sen kom på ända. 

Jag anar att jag inte fyller brickan i år heller. (Även om det är tre veckor kvar.)

Men jag ser redan fram emot nästa sommars bingobricka.

Hurra för symaskinen!

Äntligen blev den klar och betald och hämtad och använd. Ett bystsnitt och två axelsömmar hann det bli för hand. Och fyra "sicksackningar" av axelkanter. När jag var mitt på den tredje så insåg jag att jag var dum/oerfaren.

Jag skulle naturligtvis sytt sömmen och fällt ihop sömsmånerna. Mycket enklare stygn och dessutom bara längs halva sträckan!

Jag har också konstaterat att jag klippt ut två vänsterärmar.

Ärmar är inte så symmetriska i tyg som de är i stickat. Det fanns ingen möjlighet att abrovinka till den ena till att bli en höger.
Nåja. Den får sitta som en högerärm ändå, tänkte jag och det verkar gå bra.

Lite abrovinkande blev det ändå. En av ärmarna hade gluggar i ärmkanten nederst på det tillklippta. Det var lite för kort tyg för att det skulle gå att undvika. Hur skulle det gå?
Det gick alldeles utmärkt. Jag bara vek in kanten med det tyg jag hade, istället för det tyg som konstruktören tyckte att jag borde ha. (Som en nödlösning tänkte jag att jag kunde göra en gul infodring där precis som i halsen.)

Till slut blev den i alla fall klar, toppen som jag sydde av de två tygstyckena jag köpte på loppis. De hade varit gardiner, men nu är de det inte längre.

Jag blev lite på gott humör när toppen var klar och funderar på om jag ska sätta fickor på den. Den är rätt styv för att vara en överdel. Jag kom att tänka på mammas ord "målarrock" som hon använde ibland om olika kläder. Det känns som att en sådan nog borde ha fickor.
Det finns lite lite tyg över som kanske kan räcka. Men jag har inte funderat klart på det än.

Under förutsättning att "stuvbit" går att definiera som "kortare tygstycke, inte avklippt från tygrullen med avsikt att göra detta föremål" så borde jag kunna få pluppa den rutan också. Loppismaterial är i alla fall använt. Hepp!

Lin för hemmet

Eftersom symaskinen var på service (tjatar jag?) så blev jag inte så förtjust i idén att sy grytlappar. Dessutom behövde jag ju använda lin också nånstans.
I mina gömmor fanns restgarn som består av 40% lin. Det måste väl ändå räcka?

Jag funderade på att virka grytlappar, sån standardmodell i våfflig virkning som jag gjort tidigare. Men då hade jag behövt lära mig det igen och nu ville jag ha lite tempo i det hela. Men ändå utan att bara vara tråkigt rakt fram.

Det blev dominostickning. Jag lade upp 67 maskor och satte igång. Mittenmaskan gjorde jag avig från avigsidan. Det blev snyggt från framsidan, men det gör också att de viker sig naturligt längs den. Om det är bra eller inte vet jag inte. Jag tror att vikningen stås emot bättre om alla maskor är räta så att det blir en avig maska på framsidan mellan minskningsmaskorna.

Hanken gjorde jag som en I-cord över de tre sista maskorna och så stickade jag fast dem på baksidan.

Handsömnad

Jag har som sagt lite grand snöat in på Bernadette Banner. Kolla hennes youtubekanal och instagram. Det är en entusiastisk energisk kvinna, 

jag tror under 30, som bor i New York och som ägnar sig åt historisk sömnad. Inte bara åt att tillverka plagg utan hon använder dem också i vardagen.

Det senaste halvåret har hon tillverkat en outfit (från särk via korsett till mössa) värdig en kvinnlig Sherlock Holmes. Och hon älskar att handsy! (Även om många långa sömmar i den här outfiten görs med en handvevad Singer symaskin från 1895. Men det är mer av tidsbesparing förstår jag det som.)

Handen på hjärtat. Hur många av oss överväger ens att handsy en söm? 

Jag tror att fler än jag är så modernt hjärntvättade att vi automatiskt tänker ”symaskin!” när vi tänker klädsömnad.

Men samtidigt sitter jag glatt och gör maska efter maska efter maska efter maska efter maska.

Egentligen så gör vi ju samma sak. Jag som stickar och Bernadette om syr. Små handrörelser som lugnar och skapar. Skillnaden är att hon har ett färdigt tyg som hon bearbetar. Jag formar själva tyget. Handstickning är vedertaget och accepterat. Handsömnad anses konstigt.

Men med medvetenheten om Bernadette så blir jag nyfiken på alternativa lösningar när symaskinen är på lagning. Omlottkjolen behövde fållas. För hand. 

Sommarklänningen som hade förlorat sin fållning lagades. För hand. 

Det urgamla UFO:t syddes för hand. (Och blev dessutom lagat med en lapp. För hand.) 

Toppen som också ska kryssa en eller annan ruta i sybingon börjar också få sömmar för hand. Och det är inte dumt! Stygnen blir än så länge inte jämna och regelbundna för mig. Men vad sjutton. Jag har inte sytt så långt än, och dessutom varierat mellan fyra stygnsorter.

Handsömnad är också fiffigt jämfört med symaskinssömnad genom att man kan utföra den lite som stickning. Inte bara vid maskinen.

Men det finns ”risker” med handsömnad också. Jag tänker att det är lätt att man böjer tygerna bredvid varandra. Så att det ena går i ytterkurva och det andra i innerkurva. Så att de färdigihopsydda inte ligger helt platt mot varandra.

Jag tror att Bernadettes trick, som hon sett i gamla instruktioner: att nåla fast ena änden på en kudde och så sträcka tygen därifrån, kan vara ett sätt att undvika det.

När jag tänker efter så har jag gjort en sak i handsömnad för några år sedan. En liten ficka att förvara hårnålar i.

Yttertyg i smalspårig manchester, innertyg i bomullstyg. Mellanlägg av vaxduk eftersom jag tänkte att nålarna annars snabbt kan slita hål i botten. Knytband i smalt ”sidenband”. Allt utom bandet är rester från när jag klädde om barnvagnen för sisådär 30 år sen.

Nytt UFO! Nytt FO!

Jag har övergett Klimttröjan som UFO i sybingon. Den kräver för mycket bearbetning. Men är inte den det enda UFO jag har? Nej, jag hittade ett urgammalt UFO i tygkorgen! En tygkasse som jag haft körnoterna i från 1994 fram till att handtagen bara blev trådar. 

Då bestämde jag mig för att byta ut handtagen. Remsor av jeanstyg klipptes ut och nålades ihop. Och sen hände ingenting på … jättemånga år.

Och nu när jag tar fram det igen så har jag ingen symaskin. Längtan efter att sy fyra lager jeans för hand är obefintlig.

Men jag håller ju på att slakta ett gammalt påslakan. Kanten längst ner, vid öppningen ser ganska osliten ut. Jag sprätter upp sömmen närmast hörnen och inser hur jag ska planera arbetet.

Jag sprätter bort hela sömmen. Men eftersom den suttit där länge finns det perforerade spåret efter den kvar. Vikningen också. Jag klipper loss hela den gamla fållen med en sömsmån på sisådär 1cm. Den viker jag in (har god hjälp av perforeringen) och sen kastsyr jag ihop den igen.

Först vek jag in ändarna på remsorna, men sedan klippte jag bort det. Ändarna skulle ju stoppas långt in i nedviket på påskanten och behövde inte vara säkrade. Det blev de automatiskt i och med att de stoppades in i kanten.

Instoppade och sedan vikta uppåt. Fastsydda med förstygn. Tänker att det räcker då det är rätt många stygn där.

Så, då var själva UFO:t klart. Men väskan var ju trasig också.

En bit till av lakansfållen räcker för att täcka hålet. Här använder jag efterstygn när jag syr fast lappen.

Hepp!

Här tänker jag faktiskt pluppa för "skapa en väska" också. Ety det som fattades för att den lilla gröna med blixtlås skulle kunna uppfattas som väska är nån sorts rem/bärhandtag. Och nu har jag gjort bärhandtag för att UFO:t ska kunna bli en väska (igen).