torsdag, augusti 21, 2008

Liturgiska halvvantarna predikar



Nu är de överlämnade och här fotograferade i sin "halvrätta" miljö. De är ju tänkta att användas vid nattvards-firande utomhus. Här är de i kyrkan.

Det är 77 maskor på ett uppläggningsvarv: som antalet gånger man ska förlåta sin bror som gör fel gång på gång.
Det är 3 X 3 varv krokmaskor/släta varv vid handleden. Tre är ju ett heligt tal.

Kalkens fot är större än kupan, Gud är större.
Kupan vetter åt den mottagande.

Oblaten är 12 maskor X 12 varv i radie. Tolv som apostlarna, eller vi alla. ("Så är vi en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd.") Och oblaten omgärdas av tre krokmaskor, det heliga tretalet igen.
Korsets delar är två maskor/varv breda. Jesus är Gud och människa i ett, oupplösligt och samtidigt.
(Och de är dessutom stickade i tvåändsstickning och har stigmamärken i handflatorna.)

Fingrarna är sju varv långa. På den åttonde "dagen" avmaskade jag. (Enligt den judiska räkningen är lördag den sjunde dagen och Jesus uppstod på den åttonde dagen i veckan, gick utanför mallen.) Men tummarna är tolv varv långa, avmaskade på det trettonde (lärjungarna och Jesus var ju 12+1).

11 kommentarer:

Britt-Marie sa...

Mycket mycket snygga och jag hoppas de kommer att användas flitigt.

Du är mycket duktig.

Boel sa...

Imponerande!! De är inte bara välstickade utan med så mycket tanke bakom inte bara stickmässigt utan till det "sammanhang" de ska ingå i. Min dotter skulle nog ha kallat det tufft :=)

Bloggblad sa...

Fantastiskt!
Jag tycker absolut att du ska skicka bild + stickbeskrivning med dina tankar bakom till Kyrkans Tidning! De här smarta muddarna borde spridas ut i kyrkvärden. Gissar att många (fast jag tror bara kvinnliga) präster skulle uppskatta dem.

Cecilia N sa...

Ja det vore ju en idé, Bloggblad. Men jag får tänka lite på det. Dessa är en gåva till en kompis, om än hon bidrog till garnet.

Men skulle jag sprida dem på det viset så är frågan om inte min tankemöda är värt nåt även ekonomiskt. *En liten snål en bor i mig också.*
Och då hamnar vi i att skriva beskrivningar och trycka och ... eller nåt.

(Och frågan är hur man kan bibehålla siffertänkandet till olika storlekar. Olika grova stickor får det nog bli.)

heidi sa...

ja, verkligen fantastiskt. genomtänkta och jättevackra!

jag håller med alla andra du är verkligen duktig!

Bloggblad sa...

Marknaden är väl för liten kanske för att sälja till ett mönsterföretag?
Jag har gett upp det där med snålheten, jag tjänar nästan inget hos det där musikförlaget som ligger rätt nära dina trakter... får mest bara vara glad att han ger ut sångerna... I byrålådan renderar de inte ett öre... och ingen sjunger där heller...

Pseudonaja sa...

Jag kan inget om stickning men jag gissar att det ligger en del arbete bakom.
Grymt snygga är dom!

Bloggblad sa...

Hörde idag att vår diakoniassistent håller på att utbilda sig på Vårsta i dina trakter. Jag sa till henne att hålla utkik efter frusen prästkvinna med tuffa muddar där nånstans... :) Inget mer, så vi får se när hon kommer hem och berättar... Men än så länge har hon bara hunnit med en mässa med biskopen.

Jag skrattade gott när en av "kyrkfarbröderna" (visserligen bara 32 år, men den yngsta gubbe jag träffat) berättade hur namnet Vårsta kom till. Du vet förstås redan?

Cecilia N sa...

Vår-sta eftersom det redan fanns ett Er-sta.
Undrar vad ett tredje ställe skulle ha hetat? Derasta?

Muddägaren nappade på idén att sprida dem, så jag började se över mina instruktioner ... och fann dem, som vanligt, alldeles för vaga och otydliga. Måste nog sticka ett par till för att få pejl på det hela.

erica sa...

vantarna är jättefina, gillar verkligen att det finns en djupare tanke bakom.

Ylva sa...

Hej!

Jag är sjukt imponerad av halvvantarna. Går det att köpa mönstret av dig?