bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

Färdig!

Om nu blogspot hade kunnat låta mig plocka bilder direkt från telefonen så hade ni kunnat få se... eh ... nä just det, man måste ta bilderna också.

Ja, men när det är gjort så får ni se en kofta i alafoss-lopi som jag började på för cirka ett år sen, men som kom på skam när jag bröt handleden. Sen när jag återupptog den och började på ärmarna så visade det sig att hag fick gå upp från nr 5 till nr 7, tror jag det var. 5 blev ett mysigt tyg när jag stickade fram och åter, men sen tätnade masktätheten betydligt när jag skulle sticka runt. Mysko.
Igår kväll fick den äntligen knappar. Eller ja, själva knapparna fick den för några månader sedan när jag handlade dem i den braiga knappaffären i Övik. Men så var det slutfinishen ... Men nu har det varit så otroligt kallt några dagar (efter att vi fått absurt mycket snö!) så nu kändes det nödvändigt.
Bara därför(?) har det nu blivit ca tio grader mindre kallt. Kanske spelad det in att jag köpte ett par Dobsom-byxor idag också. (Såna där täckbyxor med dragkedja längs hela benen som man kan öppna i midjan.)

Ni skulle också få se min olle!
Den är stickad av hemspunnet tjockt garn. Minns jag inte fel har ni sett härvorna som till vikten borde räcka. Men somligt garn skulle man nog kunnat göra en mysig matta av ... tjockt och starkt.
Nu är den inte bara stickad -- trådarna är fästa idag.

I väntan på att få ändan ur och avsluta dessa projekt har jag stickat strumpor.
För en del år sen köpte jag boken Sockinnovation av Cookie A. Jag hade då sett strumporna Rick, men de har aldrig blivit av. Istället har jag nu gjort en och en halv Kai-mei. Förutom att jag gjort resår även på spetspanelen. Jag använder ett ljusblått mellanraggigarn med en viss melering. Fast jag hade inte förstått att det fanns tunna mörkblå ränder på dem. Jag trodde det bara var spräckel.
Jag tog kort på den färdiga på foten häromdagen. Men som sagt: blogspot vill inte samarbeta med mig om jag inte lägger mina bilder i ett moln, "nån annanstans". Men det är en idé som jag inte tilltalas av så vi får lösa det en annan gång.

Ja just det ja!

Jag måste ju presentera ...


Det jag stickat av mitt allra första garn: en mobilpåse.
wow liksom.

Mitt första garn!

Nästa steg i förädlingen är tvätt. Men först måste det bli en härva. Eftersom jag inte har något riktigt verktyg för det så gjorde jag mig ett: en pall med parallella ben upp och ned på en skrivbordsstol med snurr.



Sjutton varv à 130 cm. Så mycket garn blev det. (Vad blir det?)

När Lotten 2007 var i USA så gick hon i affären och aaah:ade och ooooh:ade och kom ut med en hel drös med Kool Aid färger som hon skickade till mig!
Under den tid som förflutit så har jag haft lite dåligt samvete för att jag inte använt något av det än. Jag vill ju att det ska vara ett Verkligt Rätt Tillfälle att "slösa" på gåvorna. Men nu! Nu var det dags!



Det gröna citron-lime-pulvret fick äran att begå premiären.

Fröken Fräken har skrivit ett bra instruktionsblogginlägg om hur man gör så det följde jag.



Efter 2+2 minuter i micron på högsta effekt hade färgen sjunkit in i ullgarnet och vattnet i skålen i övrigt var ofärgat (inte riktigt om man ska vara petig, men det var så svag nyans så det fick vara).


Här står garnet och tar igen sig lite innan sköljning och ...




... torkning. På instruktionsfilmen jag försökte lägga in igår menade hon att övertvinningen skulle ge sig när man tvättat garnet. Nå, det kanske stämmer om man kan. Men jag håller nog med om att det är rakare nu än när jag tog det från pallbenen till badrummet.

För att inte sätta något stort på spel med detta mitt allra första garn så tänker jag bara sticka någon liten pryl där det inte är så förtvivlat viktigt med att det inte drar sig.

Det har kommit paket.

Idag kom ett paket från USA. Lotten har ju varit där och ooat och aaat över fenomen over there. deras grocery stores t ex. Jag fick ett infall och bad henne i en kommentar att köpa tre påsar Kool-Aid i några festliga färger. Men tydligen har Amerikas stort och mycket stigit henne åt huvudet: tjugo påsar i åtta färger!

Tack snälla Lotten!