Något litet

Det är klart att det här inte räddar världen, men många bäckar små …
Tvålbitar som blir för små, så att man byter ut dem mot en ny stor fin tvål. Hur använder man dem?
Ett sätt är att trycka fast dem på den nya tvålen.
Men den här gången ville den inte fastna. Och så blev den en massa småbitar istället.
Då tänkte jag ut att en liten påse för småstumpar av tvål vore kanske en idé. Då borde man kunna använda "vartenda milligram" av dem.

Min tanke var en påse i nylonnät, men det hade jag inte något hemma. Och när jag gick på loppisen så hade de inte där heller. Men i en byrå där hittade jag linnetyg, tänkt för något broderat.
Broderi var väl att ta i, för den här påsen, men jag sydde i alla fall sömmarna för hand. och fällde dem, eftersom det skulle bli slitage på påsen av allt knådande när man använder den.
En liten bit sidenband försluter påsen.

Efter en gångs användning såg påsen ut så här.

Sedan har det blivit många fler och dessutom har en större tvålflisa som degraderats från förstatvål kommit till.

Jag skulle nog rekommendera att använda nylonnättyg, för det här tyget torkar "aldrig" och det kan bli lite "sur tvätt"-lukt av det. 

Å andra sidan så kan man ta den våta påsen och rulla den i handflatan och bli tvålig innan man sätter igång vattnet - och då sparar man väl en skvätt vatten på det. Varje gång.

Surtvättlukten försvinner när tyget tvättas av tvålen när man använder den. Praktiskt!

Som sagt, den här påsen räddar inte världen, men den kan sätta igång tankar om slöseri och smarta lösningar.

startitis?

Så här långt räckte det ljusblå presentgarnet med bambu. Vi återkommer om fortsättningen längre ner.  I detta stadium befann sig den enda stickning jag hade när jag akut behövde en stickning! Inte värre akut än att jag kunde undvika ytterligare ett par raggsockor, men akut.  Jag gick ner i ullrummet och tittade i lådorna. Jag fann en hel del Gjestal naturgarn tretrådigt och Garntjänsts tretrådiga. Överblivna efter olika tröjprojekt. Månne de kunde bli en tröja NU? (Det är alltså inte något akut behov av stickat som gäller, utan ett akut behov av att sticka.)

Jag gick till maken: behövde han händelsevis en tröja? Nej.
Behövde jag en tröja? Njae … Men jag behövde en stickning, så vi kan nog klämma in en tröja till när den dagen kommer.
Den här gången gjorde jag en sån där uppläggning så att det ser ut som att resåren rundar uppläggningskanten, tubular cast-on. (Kolla en pikétröjekrage, så fattar du.)

Man använder skräpgarn som man sen klipper bort (på videon, från 5 minuter) eller petar upp (snåla jag: Då är det bra med ett halt garn).

Man lägger bara upp hälften av maskorna och sen gör man ett omslag mellan varje. Så tyvärr blev första försöket ca tio maskor för trång, men nu fungerar halsringningen.
Det blir en tröja med runt ok, och den här gången får klimtinspirationen äntligen utrymme. (Se även gammalt blogginlägg)

(Fast den rapport som är längst ner ska repas upp. Efter att ha använt brunt i någon form i alla andra så blir det alldeles för hårt att använda grått och antracit.) Jag är nu alldeles i faggorna av ärmhålen, jag anar att det blir lagom sedan jag avslutat nästa rapport (=den som jag ska repa upp).

Den ljusblå sommartoppen ovan är också ett sätt att undvika att göra fler raggsockor. Efter att ha gjort de här

så kände jag att nu fick det vara nog. Och samtidigt … var det dags att utveckla.
Vad händer om man gör en Judys magical cast-on, som man ju gör när man startar sockor längst fram i tån, och så kallar man den "linjen" för axelsöm? Och så gör man "tåökningarna" bara på ena sidan och kallar det för ärm, och så stickar man fram och tillbaka och vänder på den andra sidan och kallar det för halsringning?

Ja, det går sådär. Det blir en liten bula högst upp på ärmen, så jag modifierade min idé. 

Istället gjorde jag en uppläggning enligt ovan, men stickade först en liten lapp med hälften av maskorna innan jag längs ena stadkanten tog upp maskor som jag på en gång dubblerade.
Sen fortsatte jag med min idé.
Det blev bättre, men någon annan får räkna ut hur det blir snyggast. Antagligen genom att göra lappen längre, kanske använda en ökning som man kan göra varje varv åtminstone i början innan varannanvarvsökningarna börjar och följer bålstyckenas lodräta "kant" längs ärmhålet.

Sen ska man också samtidigt tänka på hur man vill forma halsringningen och när det är lämpligt förena de båda axlarna i nacken och så småningom också framtill. Inte förrän då blir det dags att sticka runt runt.

Ärmarna blev några varv långa och jag gillar den anspråkslösa rullkanten som blir av att bara köra på med slätstickning hela vägen ut.

Men den senaste bilden så avslöjar jag lösningen på garnbristproblemet. Jag tog min magtröja och gick till LYS:en och frågade efter mer garn. Naturligtvis fanns varken kulören eller färgbadet så en annan lösning krävdes. Det fick bli ljusbeiget likadant garn.

Jag repade upp till strax under ärmarna och började randa en övergång: 1varv beige, 8 varv blått, 2 varv beige, 7 varv blått, 3 varv beige, 6 varv blått, osv. 

Nu håller jag på med sistslurken innan det är dags för att göra kanten. Jag tror inte det fungerar med slätstickning ända ner utan det får bli räststickning eller "falsk rätstickning" på slutet.

(Falsk rätstickning: *1 varv avigt, 1 varv 1r, 1a*. Det ser rätstickat ut, men det får lite egenskaper av resårstickning.)

Det blev en hel del blått över, men jag tror att jag gör halsriningen i blått istället för i beiget som jag hade tänkt förut. Så bryter det inte överenskommelsen om blått upptill och beiget nedtill

LYS ja …

Jag hamnade på en annan LYS ute i skogen och blev förtjust i en härva garn som jag aldrig brukar se åt. 

Genom att lägga härvorna i de sista solstrålarna hoppades jag att lystern i de blanka delarna skulle synas, men nja.

Fast egentligen var det ju den här medelhavsinspirerade färgkombinationen som först fångade min blick:

(Men som ni ser så är inte skuggsidan så lysterframkallande i bilderna.)

Tanken var en stor och underbart vacker sjal som skulle kunna bli en present. Snopet upptäcker jag att en härva nog egentligen räcker till en sjal, på stickor nr 8. Och jag som köpte två i var kulör. (För att jag inte riktigt kunde bestämma mig.)

Nåja. Det blir nog någon reda med det också.

Riddari?

Va? Jag hör inte riktigt … 

Hej och hå inspirationen!

Hos Alicia Sivert hittade jag en länk till kloka ord. Håll till godo.
 

På akuten

Det finns nog många som varit på akuten i timtal och väntat. Ibland är man drabbad, ibland är man anhörig.

Ibland har man hunnit planera sitt besök och ibland hamnar man där utan att passera ... stickningen!

När det finns ett mått av planering så kan man hinna tänka att man ska ta med sig en stickning för att väntan nog kan bli lång. Men om man bara *tjoff!* hamnar där?

Röda Korset, lyssna här!

Det borde gå att ha "terapistickningar" utlagda på akutväntrummen. Det behöver inte vara något krångligt. Det finns väl aldrig för många babyfiltar här i världen?

Syftet är dock inte i första hand för att producera utan för att stödja den som är på akuten, som hjälpsökande eller anhörig.
Den lilla repetitiva rörelsen är lugnande, likaså känslan av garnet eller det stickade. Man "kommer hem till sig själv" i den här (förhoppningsvis) obekanta miljön.

För en skadad ger stickningen en möjlighet att få tankarna att gå någon annanstans än till skadan. Kanske det ger smärtlindring?
För en anhörig kan den ta bort ett ensidigt fokus på den skadade, vilket gör att den får vara lite ifred, inte behöver delta i en dialog som kanske mest förs för den anhöriges skull.

Ja, kanske det finns nån smittoaspekt som jag bortsett från. Mellan successiva stickare av samma filt och sedan gentemot mottagaren.
Men åtminstone det sista steget borde väl kunna ordnas?

Visst är det en bra idé? Visst?

Härommorgonen

... vaknade jag med en knasig idé som ville bli tänkt på.
En stickad shoppingväska. I snöre. Hur gör man? Nerifrån? Uppifrån? Säkra bärhandtag?
Jag bestämde mig för att börja med handtagen och sen sticka nedåt och sluta med bottnen.

Steksnöre är för tunt, snöret de hade på pappersavdelningen var läskigt plastigt. På en hylla nära skruvar och andra liknande tingestar låg nystan med 100 meter hampasnöre.

Jag provstickade med nr 3½ men det visade sig att det vred sig katastrofalt.

Så då provade jag med nr 3 och det blev nog nästan alldeles rakt. Så då kör jag på det.

Det som syns i bild är första handtaget, drygt halvklart. Det är 16 maskor rundstickning där nr 1 och 9 är lyfta vartannat varv. De maskorna bildar kanterna på handtaget.

Jag är förvånad över att det blir såpass lent. Nej, det är inte ull på långa vägar, men väldigt trevligt ändå.
Det kommer att ta tid det här. Ja. Men jag tror jag behöver några kör-på-stickningar som inte kräver tankemöda. Den här kommer att kräva det för att få handtagen lika långa och lite annat uppe vid kanten, men när det väl är dags för att rejsa mot botten då blir det en hel del otänkstickning och det behövs sånt också.

Det här med färgrapporter ...

För några år sen (julen 2010) fick jag det här garnet av min dotter. Sen har det legat i hyllan och funderat på vad det ville bli. Det funderar väl fortfarande, och jag med, men nu funderas det lite mer konkret.

Om man stickar det här garnet på rundsticka en kropp, så tror jag att det kommer att bli ungefär enfärgade fält som vrider sig i spiral runt kroppen. Det tror jag inte att jag uppskattar.

Om man istället stickar bak- och framstycken var för sig så blir det nog lite större chans att det åtminstone blir varannanradrandigt. Viss fältstockning lär det antagligen bli, åtminstone i sidorna, men i princip så tror jag att det blir randigt.
I alla fall gäller detta ett helt bakstycke.

Vad händer med två halva framstycken? Två "lila" varv avlöst med två "röda" varv, give and take, skulle jag tro.

Frågan uppkommer då: Vill jag ha ett plagg som ser ut så?
Kan man "styra" så att plagget får en dominerande färg?
Jag tänker, om jag vill ha ett "rött" plagg, kan jag då få det att verka rödare genom att sticka somliga varv med avigrillorna utåt så att "lila" partier blir släta utåt och sjunker ner mellan rillorna.
Jag har ju redan konstaterat att slätstickat antagligen kommer att dra sig då det är ett entrådigt garn.

Nu blev det nästan intressant ...

Man tager vad man haver ...

I Lottens kommentarsbås blev jag återigen uppmärksammad på att Emma Frosts ullkammar tidigare var bärplockare.
Eftersom hårdslöjdstalangerna äro ganska få i min del av världen så suckade jag uppgivet vid tanken på att göra ullkammar själv (eller lägga ut det på entreprenad), men i slutet av utandningen kom jag på genvägen!

Varför hålla på och åbäka sig och göra ullkammar av bärplockare? Varför inte kamma ullen direkt med bärplockare? Då kan man ju använda dem till det ursprungliga syftet när de inte kammar ull, typ.

Jag hittade bara den ena, men tänkte även utanför denna låda och greppade Kammen. Den underbara kam jag köpte för ohemula 75 kronor för sjutton år sen och som jag älskat sen dess. (En valp för tolv år sen tyckte också att den var fin. Som tur var koncentrerade han sig på bakersta delen av skaftet.)

Det gick jättebra. När jag väl kommit på att ullkammens krattform gör att man kan vrida och vända på kammen och ändå få fibrerna åt samma håll, men att det inte riktigt gäller för en vanlig hårkam. Där måste man tänka så det blir rätt.

 

Se så fint det gick! Och som diz* använde jag en liten uddanyckel som låg här och skräpade.

 

* Diz: ett litet hål genom vilket man drar fibrerna som man kammat så att det blir en lång korv av ull.

 

 

Spinnhelg i Brån!

Så har då den sedan mars emotsedda spinnhelgen i Brån hos Limmo-design ägt rum. Sisådär fjorton personer dök upp och fick snurr på det mesta: spinnrockar, sländor, kardmaskiner, centrifugen ...


Kammarna var det inte så mycket reellt snurr på och det var tur, för det fanns stor punkteringsrisk på de vassa taggarna, men de användes flitigt under lördagen.

Då skulle vi nämligen invigas i bouclégarnspinneriets hemligheter.



För det ändamålet hade Ingrid färgat mohairlockar och allihop slängde sig över ögongodiset. Ja, det var klappgodis också!



Jag valde gredelina mohairlockar som jag kammade och sen spann. Sen snålade jag och kardade resten av fibrerna och spann dem med. Efter ett tag insåg jag att gredelin tråd mot ljus jeanskjol inte var optimalt, speciellt som mina läsglasögon inte hade kommit med. Sån tur att jag hade tagit med en hemlisbloggartröja som jag kunde ha i knät som kontrastbakgrund. Någon kom med den klämmiga idén att ha ett tvåfärgat förkläde: ena sidan svart, andra sidan vit. Ett sådant skrivs genast upp på önskelistan. (Hur det används vid sländspinning har jag inte kommit på. Eller jo? Man hänger det på väggen bakom tråden.)


Bild på det fantastiska!(?) bouclégarnet som jag vid fototillfället fortfarande spann.




När alla blivit kokotrötta efter att ha rest, spunnit, kammat, tvinnat, ätit, umgåtts i en himla massa timmar hela hela dagen var det dags att bryta upp för kvällen. Vi var några som hade hyrt ett hus i grannbyn Strand och pga kvinnfall pga manfall fick jag egen kuppe i det mest orangea rum jag sett på väldigt väldigt länge. Motljus och telefonkamera kanske inte riktigt skvallrar hela sanningen. Om jag somnade ovaggad? Jajamän! Väckarklockan hade ringt klockan fem för att jag skulle hinna i tid.



Men före sänggåendet tog jag mig en kvällspromenad i de vackra omgivningarna.


Här ligger allas bouclégarner och skryter sig ihop med några andra små härvor som också spanns under helgen.

Enligt konstens alla regler ska jag naturligtvis här även förevisa den värmlandsull som ingick och ordenligt visa mina åstadkomna härvor. Men enligt regeln som har förtur handlar det så här dags mer om att göra kväll än att börja fotografera. Så ni får ge er till tåls.

lite pyssel

De här nystanen och några till har blivit något mindre och gett upphov till ...

 ... en massa trådar att fästa. En massa trådar ...



Skrivbordsytan är ännu inte färdigslipad (men snart!) och har gett upphov till en himla massa använda sandpapper ... som man kan använda som inspiration till ... garn. Förstås. Det är en väldigt trevlig aquaturkos färg på sandpappret i verkligheten som inte riktigt lyckades fångas av kameran. Och på det stänk av ljusbrunt. Mmm.

Men det garnet blev bara just nyss påtänkt. De här härvorna har varit klara ett tag utan att ha blivit redovisade (p g a bildladdningsstrulet).

Januari är molniga dagar lika usla att fotografera i som november och december. Dock föreställer bilden ett vanligt tunt tvåtrådigt garn till vänster. Det är spunnet på den bruna rocken, kastanjetten från Kalix.

Till höger är en härva tvåtrådigt tjockare garn spunnet på julklappsrocken av det medföljande maskinkardfloret av finull. Båda trådarna är inte spunna av mig, för det fanns ju redan en spole färdig tråd och en påbörjad, men jag tror att åtminstone ena hela tråden är spunnen av mig. Det är jag som har tvinnat i alla fall. Jag tyckte när jag spunnit klart att man kunde klassificera det som tvåtrådigt lovikkarep, men nu är jag snällare. Visst finns det tendenser till det lite här och var, men det blev mycket snyggare efter tvätt.

Och det gäller båda garnerna. Det tunnare behövde jag inte sno ihop härvan på från början, det gjorde det alldeles själv, men se så fint det hänger där på sparken. Så de båda övertvinnade garnerna blev lugna av bara vanlig tvätt. Inget daskande och varm-kall-varm-kalla bad.





God Jul!

Så här ser min julkrubba ut. Porslinsfigurer med porslinskläder som så att säga är själva figuren. (Den lilla virkade ängeln på det låga taket har jag själv lagt till, men det är en bekant som virkat den.)

Häromdagen såg jag i Garntjänsts senaste katalog en virkad julkrubba. Det var en söt idé tycker jag. Även om jag tycker att figurerna ser lite för mycket ut som de i South park, och så var det det där med att virka ...

Inatt kom jag på en alldeles underbar galen idé. Att spinna och färga garn för att göra en alldeles egen unik krubba. Tänk grovt stickigt garn till herdarnas klädsel, silkegarn till de vise männens och mohair till änglarna ...
Då är ju frågan ... ska man sticka dockor enligt samma princip som i de två krubborna ovan, figurerna är kläderna, eller ska man klä dockor gjorda på annat sätt?

De här dockorna tycker jag är så fina.*  De har inga ansikten vilket gör att man kan använda dem i olika situationer. (Och ja, de är inga dockor! De är bibliska figurer. De köps inte nånstans utan man går en kurs och gör dem. )

Vilken storlek ska det vara på hela krubban?

Sen tillkommer frågan: ska man sticka, som jag ju gillar, men som inte var uppfunnet än på den tiden, eller ska man slå sig på vävning?

Det finns mycket som kan hindra en från att sova. Att tänka på såna här kreativa saker är en ...

*På bilden är det nog Bergspredikan som illustreras.

På bordet

Nu är de färdiga, sockorna som jag började tåminska på under invigningen.

De är av ungefär samma modell som sockorna som jag gav bort i vintras, men de är i kraftigare garn.

"Ungefär" också för att den där tomathälen istället blev en ... paprikahäl? Så går det när man gör sådär som man minns ungefär och inte kollar precis hur det ska vara.

En "paprikahäl" betyder att man inte gör flera mellanliggande varv runt om innan man gör nästa "kurva" utan när man återkommer till där de förkortade varven ska börja så börjar man på en gång. Sen brydde jag mig inte om hur många cm som var kvar på varvet utan jag hade 1/3 av maskorna kvar på varvet (och 1/3 på vardera sidan om).

Dessutom satte jag inte ihop "modermaskan" med "dottermaskan" utan med grannmaskan.

("Paprikahäl" är inte ett vedertaget begrepp utan uppfanns av mig för att peka på den skillnad som min häl råkade få när den skulle bli tomathäl. Röd grönsak som röd grönsak, liksom.)

Jaha, så satt jag där med två nystan med inte alltför mycket garn kvar i. Visst var det väl en rätt trevlig mönstring på garnet, men det räcker ju inte till ett par sockar till. Så då får man ju hitta på något.

Nu har jag ju hamnat lite i spinnträsket och fått lite idéer om än jag inte sett just den här någonstans:

Man kan dela garnet i singlar (även om det som är upplindat på toarullarna är tvåtrådigt/två singlar beroende på hur snodda de är på ett specifikt ställe) och så kan man sätta mer snodd i det och så kan man tvinna ihop det på nåt annat sätt. Jag tänkte ett tag två trådar från ena toarullen ihop med två från den andra på ett sånt sätt att det alltid finns en svart tråd på sträckan. Men inser att svart bara förekommer på var tredje rapport (två färger, en svart, två färger, en svart).

Kanske jag ska ta det från ena nystanet och vända mot det andra nystanet (färgrapporten är ju inte symmetrisk)?

Men garnet räcker ju ändå inte till två sockor. (Inte av de storlekar som de härvarande fötterna kräver iaf.)

Så kanske jag ska tvinna mot några andra singlar av samma kvalitet, raggsocksgarnrester är jag ju välförsedd med ...

Jag vet inte just nu.
Men nu ska jag se om det blir någon simmedalj till Sverige!

KLAR!

Nu är tröjan ordentligt levererad. Har vi tur kommer det någon bild när den sitter på. Tills vidare får vi nöja oss med en "platt" bild.

Mönsterpanelerna har jag gjort själv och "beskriver" min svåger.

Ni vet när man var liten och skrev

Namn
Gatuadress
Postadress
Sverige
Skandinavien
Europa
Världen
Universum

Det kanske inte är riktigt i de termerna som han beskrivs, men man kan utläsa familjeförhållande, adress och yrke.

Och vänder man på tröjan så ser man indikationer på att det är ett havsnära boende.

Färgen är väl nånstans mittemellan. Väldigt trevligt röd med tweedprickar. Ull och silke vill jag minnas. Men jag minns inte procentsatserna och om det var någon särskild sorts ull. Inropat på Tradera.

Och ja, jag har hållit på med den här tröjan i fyra år. Först som ett löfte och senare som projekt och som provstickning och sedan förra sommaren en riktig tröjstickning. Tre garner har varit aktuella. Först tänkte jag ett garn, men när jag tänkt klart och skulle köpa så var det slut på den färgen. Då "panikköpte" jag ett grönt garn och var nöjd ... tills jag insåg att jag själv hade en flättröja i ungefär samma kulör.
Då passar det sig inte att sticka en "likadan" till svågern.

Nån gång köpte jag sen då det röda garnet, men jag inser när jag nu kollar upp projektet på min blogg att det inropet förblev obloggat. Ack ja. Så det kan hända sig.

Nonsensstickning

Förutom att jag stickat kolossalt mycket på sista tiden så har jag även idkat en del surfning. Då hamnade jag bl a här hos Färghäxan och började fundera.
Dels att det var lite kul att färgerna hamnade diagonalt, men också: så tråkigt att det blev en söm där färgerna inte stämmer ihop; hur kan man göra samma konstruktion utan det problemet?

Så nu när Tröjan är KLAR satte jag mig med ett litet nystan för att fundera över saken ... och insåg att det bidde nog inte några handledsvärmare utan det blir nog en vante. (Huruvida det blir två kan vi ta en annan gång. Det här är inte behovsstickning mer än tankebehovet. Dessutom finns det ett stickfel som kanske inte gör sig "offentligt".)

Färghäxan har följt principen som Barbro ger för barnfilten och sen sytt ihop nederkanten med överkanten (som filten är avbildad på länken).
Jag tänker att "problemet" undanröjs om man börjar ungefär som när man gör en trekantssjal uppifrån nacken: ökar i var sida och på ömse sidor om mitten på vartannat varv. Sen när "överkanten" på "sjalen" når runt handleden så sätter man ihop stickningen till en rundstickning och sen stickar man ungefär enligt Barbros "mittenparti", dvs fortsätter att öka på "mitten" men minskar motsvarande i "ändarna".

Eftersom ingen har nåt facit så får jag fundera själv på följande fråga: vilken sida ska jag göra tummen på? Den här

eller den här?

Gör jag tummen på den högre delen (tidigare refererad till som "mittenpartiet") så hamnar jag med att få en "söm" längs med hela tummens insida/gavel mot långfingret. Men gör jag tummen på den lägre delen ("ändarna") så blir det ungefär som en vanlig tumme: man sätter av några maskor för tummen och fortsätter sen att sticka den rätt upp och avsluta den på toppen.
Det lutar mot att jag "fegar" med den senare modellen.

(Och nej, något färgproblem uppstår ju inte när man stickar enfärgat ...)

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...