Man tar en voffsepoffs
Och sen tar man hand om håret som ramlar av den.
Sen kardar man det och rullar upp på punis, dvs man lägger en sticka på kardan och rullar upp kardfloret på den, ungefär som man rullar upp håret på papiljotter eller silkespapper på rullen när man gör smällkarameller. Sen drar man ur stickan ur florrullen. Voilà en punis.
Sen kommer vi till själva grejen: spinna av dessa korta fibrer. Tydligen är de bästa verktygen en tahklislända eller en långrock. Jag har ingendera så jag får fundera själv.
En tahklislända är en liten, tung, stödd slända med krok upptill. (Vanliga stödda har ingen krok.) Tung för att den ska rotera flitigt.
Eftersom min tunga träslända roterar flitigt och har krok så fick den leka tahkli.
Jag tycker den klarade uppgiften rätt bra. Det var värre med mig. Spinna med långdrag är spännande. Men rätt vad det var så höll jag emot med vänsterhanden nånstans på tråden och så gick inte snodden fram och vips så gick garnet av. Så småningom hade jag flera småsnuttar som vägrade sitta fast så då kardade jag om dem. Om det var de fibrerna det var fel på eller mig vet jag inte, men det försöket lyckades inte fullt ut. Jättefin puni, men det blev inte tråd av hela.
Nu får garnet vila lite innan jag tvinnar det. För tvinnas måste det, det är alldeles för skört för att bli entrådigt. (När jag fingerspunnit hundhåret förut på skoj så har jag behövt tvinna det fyrdubbelt för att det ska ens låtsas vara hållbart.)
Innan jag kom på att jag skulle använda sländan försökte jag mig på att spinna på gröna rocken. Det gick ungefär som nu: somliga drag höll ihop och somliga gånger så gick allting bara av, av, av och av.
6 kommentarer:
jag såg ett inslag på nyheterna i veckan om plagg som var gjorda av hundhår.
jag vill minnas att jag har läst att andra som har spunnit garn av hundpäls har blandat det med annat material:)
och vilken glädje den dagen du lyckas spinna hundhåret. förhoppningsvis kommer den dagen snart:)
Jo jag vet att jag inte är först med idén hundhår. Men andra har nog mer spunnit samojed och så, lite längre hår. De här fibrerna är bara några centimeter långa. Och glatta så in i bara den så det är en väldigt spännande utmaning att spinna.
För den sakens skull (glattheten) så är det inte alls nån dum idé att blanda med fårull som är lite mer att den hakar i vartannat.
Det ska bli spännande att få se resultatet.
Jag har också bara sett grejer stickade av ull från långhåriga hundar.
Jag beundrar din kreativitet!
Tanken är nog inte så mycket en fortsättning, mer än garn då. Jag ville prova på långdragsspinning och hade dessa fibrerna att tillgå.
(Eller snarare: jag hade de där fibrerna och tänkte att nu ska jag prova långdrag.)
Tänk, min mamma spann garn av håret från vår hund Nalle och stickade vantar och mig.Varma och sköna. Och jag tyckte att det var den naturligaste sak i världen. Fast jag hade nog hellre velat ha köpevantar... Till mitt försvar kan jag säga att jag var sju år då.
Nallevantar låter varmt och skönt. Jag hörde någon gång någon på radion som berättade om en väst stickad i hundhår och vinterfiskaren som hade den hade fått brännblåsor!
Skicka en kommentar