Stickkurs I Pamplona

Strandsatta av en konstig tågstrejk som verkar varannan dag blev det ett dygn längre tid i Pamplona än vi tänkt. Vad gör man då kanske någon tänker? Sightseeing? Shopping?
Sade jag att fötterna har blåsor och jag måste bära allt i flera mil till?
Kompisen nämnde att hon skulle vilja lära sig sticka.
Ett nystan väger ca 50 g och så en uppsättning strumpstickor på det. Dessutom slipper jag bära annat än ansvaret som lärare. Och det är en lätt börda.
Tänk om bara mobilen kunde dela med sig av bilden jag tog.

(Av viktskäl lever jag alltså utan stickning i två veckor. Men jag fick abstinenssticka lite från andra änden av nystanet som lärare. Vilken lättnad.)

gula koftan

Nej.

Det här går inte.
Det måste ändras:

1. en rundning av bakstycket så att mittbakkanten kan gå över manken och ändå låta axelmaskorna nå mitt på axeln.

2. En längre axelökning. Det bidrar till ett bredare bakstycke och ett bredare framstycke.

Men att det är 15 cm mellan axelstarten och att urringningen fram sluter sig är bra. Och att det är 28 cm ner till föreningen av fram- och bakstycke under armarna. 67 maskor på ovansidan av ärmen när föreningen sker är nog också bra.

Och så måste jag göra mer gotlandsullsgarn.

Prova

En sak som är bra med att sticka uppifrån och ner är att man kan prova plagget längs vägen och korrigera.
Men det är ju himla svårt när rundstickan är kortare än varvet och alltihop dessutom försöker krulla ihop sig.

Lösning:
Trä upp maskorna på stickan på en tjock bomullstråd istället. I alla fall i så stor utsträckning att stickningen kan ta de mått som den har. (Alla maskor som hamnar på tråden måste man sen trä tillbaka på stickan för att fortsätta. Så 50 maskor kvar på stickan betyder 50 maskor färre att trä tillbaka.)

Nåla upp stickningen på en t-shirt. Använd gärna säkerhetsnålar.

Sätt på dig (om plagget är till dig/ i din storlek) t-shirten med vidhängande stickning.
(Konstatera att du ökat 13 gånger mer än du behöver i varje ärmsida ...)

Garnet är mitt hemfärgade hemspunna och alldeles gratis sånär som på vatten och el till spisen.

nyheter från nabolandet

Nu har det hänt: en kvinna i Norge blev av med körkortet för att hon stickade när hon körde. Jag undrar om hon hade en deadline för stickningen?
Nej, det är alls inte att rekommendera att sticka när man kör.

Men man kan sticka när man åker, bil, tåg, whatever. (Dessvärre är väl flygstickning inte något som man kan räkna med att flygbolaget godkänner.)

"Nu är hon fotgängare" avslutar den norska polistalesmannen. Man kan gå och sticka också.

Nästa nyhet är ingen nyhet, den är sisådär tre månader gammal, men jag fann en länk om det på den förra länken.
Det är en bokrecension om stickböcker - skriven av en man som inte stickar. Och himmel vilket liv det tydligen blev.
Här finns länkar till en del reaktioner.

Tro't den som vill

I och för sig tycker jag att "Träna med Kalle"-Kalle är kul. (Därav att jag klickade på den boken i annonsen.) Men att folk som köpt den boken också ofta köper stickbok ... nej den går jag inte på! Det är ett trick av kakorna i burken. [cookies i datorn]

Jag är ju unik, ju ...

Poddar!

Karin och Elin i Kalmar startade ju Stickpodden för några år sen. De var flitiga och jag njöt varje torsdag jag skulle ta tåget hem från utbildningen. Då hade jag laddat ner veckans avsnitt och satt och fnissade och stickade. Sen blev det glesare ... och glesare ... och ännu glesare.

Jag säger ingenting om det. De poddar på sin fritid. Den har förändrats för deras liv har förändrats. Så det får jag som lyssnare ta. Att få ett avsnitt att lyssna på är att få en gåva. Jag är inte betalande prenumerant för det fungerar inte så.

Men jag saknar dem!

Nu har jag hittat Norges motsvarighet: Marthe och Marthe. De kommer ut med en sändning i månaden, hittills 14 stycken. Det är inte så svårt att hänga med i norskan, de har ingen speciellt knepig dialekt. (Minns när jag och maken for till Norge för att fiska. Jag fattade I-n-g-e-n-t-i-n-g!)

Länkar till andra poddar om stickning hittar du om du klickar på "podcast" under det här inlägget. Då kommer alla inlägg upp som jag har skrivit något om poddar.
Fast en podd fattas: En podd om slöjd. Den är inte bara om stickning utan om alla möjliga slöjdslag. Och det kan ju också vara intressant.

Genom ett missförstånd hamnade jag också på podden Återskapat. Den handlar om "göra som de gjorde förr i tiden" å det nördigaste. Jag fick tipset när de hade gjort avsnittet om textil (nu finns det två sådana avsnitt), men började lyssna från början. Intressant. Ungefär som när man läser en papperstidning och råkar börja läsa en artikel som man inte visste att man var intresserad av. Jag har ännu inte kommit fram till textilavsnitten. Men de tog upp en intressant sak i ett av de första avsnitten:olika sällskaps regler för hur mycket "fusk" man får ta till när man producerar sina kläder.
"Bara synliga sömmar behöver sys för hand" verkar ju vara en rimlig regel. Att få börna på med symaskinen där det liks inte syns sen verkar rimligt i vår tid. (Att man sydde allt för hand "då" för att man bara hade den metoden är ju en sak, men vi har ju vår tid att leva i också ...)
Men de sa att det som ett nybörjaröga inte ser, det ser ett tränat öga. Ett tränat öga ser att "den där osynliga sömmen" är sydd på maskin.
Mm. Så är det nog.
Samtidigt konstaterade man att "handvävt" på den tiden nog var mer likt "maskinvävt" än "handvävt idag", eftersom vi är lite klåpigare än man var då.

Har du läst ända hit och börjar få högt blodtryck för att inte "podd" eller "podcast" är definierat? Det är som radioprogram. Fast inte sänt via radio utan via internet. Man behöver ingen licens för att lägga ut på nätet.
Hur hittar man poddar då?
Jaa ... ett sätt är om man har en smart telefon. Då finns det appar som man kan använda för att lyssna med. De ger förslag på poddar och där kan man söka också.

hampakasse

För ett drygt år sen vaknade jag med en idé om en stickad kasse. Den påbörjades ganska pronto, men det framgår inte av bloggen att den är klar. Förrän nu då. Den är stickad uppifrån och ned:
Först gjorde jag ett handtag, sen lade jag upp maskor bort till nästa handtag. Så stickade jag det handtaget och sen lade jag upp maskor bort till där det första handtaget började. Så stickade jag de maskorna och så lade jag upp maskor till kassen mellan att handtaget går upp och ner. Stickade bort till nästa handtag och lade upp maskor mellan det handtagets ändar också. Sen var det bara att sticka på.

För att markera gränsen mellan kortsida och långsida gjorde jag lyfta maskor vartannat varv.

Den blev rätt rymlig på bredden, men djupet kommer inte fram förrän man börjar bära den.

När jag började sticka så såg jag att med en annan stickfasthet skulle den dra sig. Hoppsan. Det gällde visst även med den här.
Bottnen är stickad med lyfta maskor vartannat varv och med omväxlande jämna och udda maskor på varvet.Detta för att försöka skapa en stabilitet. Jag vet inte om det hjälper. Jag tycker mest det är lite ihopkrullat när man ska packa kassen.
Jag tänkte att den här kassen skulle vara lätt att ta med sig, men den är ganska otymplig. Dessutom fäller den, så det är inte bra att bära textilier i den.
Det gick åt många hundra meter snöre.

I podden Nördic knitting tog de upp olika fibrer i ett avsnitt. Hampan fick mycket beröm.
Ibland kändes det här snöret väldigt lent att sticka med, men ibland var det stickigt. Jag tror det har att göra med hur väl varje sträckning var preparerad. Producenten hade nog heller inte tänkt sig det här användningsområdet.