torsdag, januari 10, 2019

obloggad julklapp

Kommer ni ihåg den tecknade serien på tv Monsterskolan? Innan jag gjorde den rosa kanten uppe vid fingrarna tyckte jag att de här halvvantarna/handledsvantarna var ganska lika Oblina.


Ett helt hemmagjort projekt, om man bortser från att ullen är fådd. Gotlandsull och rosa fina lockar som jag fick i julklapp för en del år sen, köpta hos Limmo Design.
Garnet spann jag på Louëten, också en julklapp för en del (fler) år sen.

Bonusbild:
Man är nog ganska nördig när man snabbt läser ULLGARNER på den där fina skylten i december …
Jag hann faktiskt fundera över i vilken riktning affären skulle ligga innan jag läste noggrannare ...

onsdag, januari 02, 2019

Årsberättelse 2018

1. Roligaste stickprojekt.
Den bruna (ännu inte klara) riddarikoftan, den grå sirikoftan, den blå sommarkoftan

2. Tråkigaste stickprojekt.

Kanske att inte ha större fantasi än att återigen lägga upp till ett par raggsockor. Jag tror det blev tre par på raken här i höst.

3. Största garnhändelse. 
Det blev faktiskt grönt av blå lupinblommor!

4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse.
Nördic knitting levererar ännu!
Kan man räkna in sybingon här? Den var jättekul i år! Nästa år ska jag försöka komma ihåg att tipsa min kollega.

5. Årets tema med variationer. 
Variationer? Ja kanske lite. Men sockor i alla fall. (De två senaste paren som blev klara är inte redovisade än.)

Kan också vara fyra koftor, varav tre är klara: 

En är gul och hemgjord ända från ulltussarna; 
en är blå och av en sladdrigare variant än jag brukar sticka; 
en är en grå Siri, 
en är en brun Riddari och således stickad nerifrån, till skillnad från de andra, och ska steekas.

6. Det klurigaste.
När louët-rocken föll isär och jag skulle laga den. Men hur kommer man åt?

7. Årets "Äntligen!"
Gula hemspunna koftan!!

8. Årets "Det SKA gå!"
Kan också ha varit när Louëtrocken föll isär.

9. Årets snopnaste. 
Kanske att den antika tvättmaskinen inte gick igång? 
Eller att det tretrådiga omgjorda sockgarnet blev så ojämnt fördelat i färgerna? 
Eller att min underkjol gömde sig i några månader så att jag behövde sy en ny? (Ej redovisat)

10. Årets träff 
Två gånger har jag haft spinnskola för en elev i taget. 
Stickcaféerna på Reuterdahls matsalar uppskattar jag. 
Samt träffen jag kallade samman till för att få en prick i sybingon. 
Måste jag välja? Nä!

11. 2019 års planerade stickprojekt
Nej, jag har nog faktiskt inga planerade projekt. Mer än att klippa steeken på Riddarin och göra klart den.
Och att se vad det blir av mitt lilla klur-projekt som jag håller på med där jag använder det ljusblå garnet jag fick i somras.
Och så får vi se hur det går med syskonbarnen.

Sen finns det ett projekt som jag inte vet hur det går med: auktionen till förmånen för Musikhjälpen gav 400 kr, vilket jag är jätteglad för. Men jag har inte fått svar från vinnaren om när spinnkursen ska ske. Det finns en del logistiska hinder, verkar det som.

Ska vi fortsätta på icke-stick-projekt så har jag en dröm om att sy en skjorta också.

12. Angående planerade projekt inför 2018: revision
Bli klar med gula koftan! Check!
Och med den tjockgarnade oktröjan. Check!
Sen har jag nog inga planerade projekt. Det skulle vara om syskonbarnen inkom med önskningar till lovade tröjor. Men de växer väl per månad i den åldern så det kanske är smart att vänta med det. Syskonbarnen har i ett fall inkommit med färgönskan. Men alla andra parametrar är obesvarade.
Jo! Men den där Klimtiga koftan: Høstruta. Den kan jag tänka mig. Det skulle bli premiär för steekning. (Hjälp!) Nej, den har inte blivit av. Men den är fortfarande fin.
Att faktiskt ta tag i Fiberprojektet skulle kunna vara nåt. Och att överhuvudtaget spinna upp alla fiber. Och färga lite med allt färgmaterial jag har. Ähum … lite spunnet har det blivit, och lite kammat. Men jag har inte riktigt haft ro till det. 
Och färga grönt med lupin har jag ju fått till. Men det gjorde ont i mig i somras att se alla lupinerna stå där och invadera dikena och ingen var där och frossade i att plocka åt sig färgningsmaterial. Det blir ju så vackert ockra eller grönt.

Kvar från 2017 års planering är:
Ja just det, spinna en koftmängd av gotlandsull. Jag får återkomma.
Likaså har det inte gått iväg någon beställning till Magasin Duett.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2018?
Tänk om jag hade kunnat svara "ja!"? Men nej. Ännu har jag inte vågat klippa steeken … (För jag tänker att jag behöver vara skärpt och jag har inte haft de förutsättningarna än sedan det blivit dags.)
Men jag var ganska fearless när jag satte saxen i den ofärdiga klänningen och gjorde en kjol av den istället. Det är jag väldigt nöjd med. Att alls sy är jag också nöjd över.

14. Årets tacksammaste
Kanske var det hon som var här och lärde sig spinna ute på altanen?
Eller hon som fick de grå vantarna med röd mudd?
Eller den slaktade klänningen som nu äntligen fick bli en färdig och användbar kjol?



Årets mest frustrerade bloggare? Jag försöker verkligen få enhetliga brödtexttyper resp rubriktyper. Men det försöker inte blogspot.
Må detta inte bli starten på en ovänskap.

onsdag, december 26, 2018

Sommaren, den sommaren ...


Tänk att man kunde sitta ute på altanen och sy.  


Den här randiga sidan har jag visat tidigare, i samband med sybingon. Men nu kan det avslöjas. Det är baksidan!


Så här ser framsidan ut. Och nu kan det avslöjas då de hamnat hos rätt ägare.

Men det var lite jobbigt att klippa ut kossebilderna för en snål en som jag:
Man klipper inte mitt inne i ett tyg! Det har jag fått hårt inpräntat i mig. Men ska korna hamna på rätt ställe på grytlapparna så går det åt.

lördag, december 08, 2018

Musikhjälpen!

Jag har en auktion ute om att få lära sig spinna i en halv dag.

Hur bidrar du till förmån för att alla ska ha rätt att funka olika?

fredag, november 30, 2018

snart december

Nu är det dags igen!
Eller imorgon i alla fall …

onsdag, november 28, 2018

steeka ...

Färdig tröja. Nu ska det bli kofta av den.
Det finns många Youtube-filmer om steekning. Alla är överväldigande positiva. "Man gör bara så här!" Inget om varför metod A är bättre än metod B i det här läget och sånt som jag skulle vilja veta. Nåja. Jag bestämde mig för metoden virka i maskorna. Garnet hålls på avigsidan och så hämtar man upp det och gör som en luftmaskrad som sitter fast i tyget.


Men eftersom jag är väldigt skeptisk till att det faktiskt kan hålla så gjorde jag två rader till utanför.


I dem tar jag så upp maskorna (tre av fyra) som jag gör knappkanten i. Jag tror inte det kan bli dåligt att ha en extrarad virkning. Och jag tror att det är bättre att belastningen på knappraden hamnar på virkraden än på det sönderklippta tyget.


 Nu ska jag nog klippa ...

tisdag, oktober 30, 2018

Ärmar

När jag gjorde ärmarna behövde jag inte vara pragmatisk och göra en maska till, för de var ju exakt utformade för att rapporten skulle gå jämnt upp på varvet. (Bålen på en tröj-riddari är också gjord för att gå jämnt upp. Det är bara perfektionisten som vill att det ska bli symmetriskt mitt fram som behöver åtgärda.)

Men som ni alla vet så behöver ärmar bli större ju högre upp på armen de når. Och ökningen gör man ungefär mitt under ärmen. Om man har en mittmaska kan man göra dem på ömse sidor om den. Men som i detta fallet, med jämnt antal maskor på ärmen, så tänker man två mittmaskor och ökar på var sida om det paret.
För att hålla ordning på att man ökar när man ska är det smart att märka ut varven som man ökar på. En del gör det genom att sätta en säkerhetsnål i tyget där.
Jag gör så här istället. Jag tar en lång garnstump, gör en ögla i ena änden och sätter fast den med en säkerhetsnål i tyget. Man vill ju inte gärna att den helt plötsligt ska dras ut ur arbetet …
Sen låter jag tråden löpa ömsom på rätsidan, ömsom på avigsidan och gör bytet vid ökningsvarven. Det är ganska lätt att se och räkna "stegarna" (garnet mellan två maskor) om man lägger stickan under arbetet och bräsar lite. 3 stegpinnar - 3 varv. 
Här ska man öka vart sjunde varv. Då räknar jag till 6 pinnar, lägger om markeringsgarnet, men ovanpå stickningsgarnet! Så hamnar det sjunde varvet där jag ökar på rätt sida markeringen. Nästa varv stickar jag första varvet ovanpå markeringsändringen.

Om man ska göra något mer ofta, t ex vartannat eller vart tredje varv kan man istället använda sig av en fisk. Men då får man hålla ordning på antalet ökningar, eller vad det är, på annat sätt.

Jo! Kolla gärna både nu och då att du verkligen gjort ökningarna. Ibland är man så automatisk att man glömmer …

Pia Kammeborn gör ökningarna på stegarna utanför mittmaskparet. Den sortens ökning tycker jag blir till en liten knöl. Jag ökar istället på ett sätt som jag lärde mig i Elsebeth Lavolds bok "Vikingamönster i stickat": 
På ena sidan, i början på varvet, stickar jag en ny maska i den maskan som är under den maskan som jag "borde" sticka. Sen stickar jag den maskan också.
På andra sidan stickar jag i den maskan också. Fast inte förrän jag stickat i den som jag borde. Man tittar alltså då under den maskan man just stickat. Och då blir det alltså i maskan under den som är under.
Det blir en mjuk ökning och utan hål eller knölar. 
Jag inser att det där behöver en illustration. På Youtube har jag nu äntligen lokaliserat en film som visar båda ökningarna.