Dags för fastekampanjen

På söndag är det fastlagssöndag och på onsdag askonsdag och fastan är igång på riktigt.
Med fastan kommer Svenska kyrkans fasteinsamling, vilket innebär två lotterier i min närhet. Och till dem har jag nu börjat göra till vana att sticka var sitt par sockor.

Först ut är sockorna som ni sett tåpåsarna på förut. Jo, okej att man ser att det är sockor som utgör ett par. Och Yes! rapporterna går åt samma håll.

Sedan har vi sockorna av garn som jag köpte samtidigt.

Och har ni sett! Järbo har lyckats! Rapporterna var nästan på samma ställe i nystanen och dessutom åt samma håll!

Årets fastekampanj handlar om att stå på modets sida:

"Runt om i världen finns våra modiga partner, kvinnor och män, som i sina olika sammanhang kämpar för att motverka våld och uppnå jämlika, demokratiska och hållbara samhällen trots stora risker. Vi lyfter deras envetna kamp för att bekämpa våld. 

- Att stå på de utsattas sida innebär ofta att man bryter mot traditionella normer och värderingar.
Att bryta mot det som är förväntat kräver mod."

Det kan kanske vara värt att nämna att det som tidigare hette det långa namnet 'Svenska kyrkans internationella arbete' numera kort och gott heter 'Act Svenska kyrkan', där Act står för 'Action by Churches Together'. 

Det fungerar så att kyrkor runt om i världen identifierar saker som de skulle vilja förändra, men inte har ekonomisk (eller kompetens-) kraft att förändra själva. Då ansöker de om hjälp hos andra kyrkor och det är så Act Svenska kyrkan kommer in. 

Det är alltså inte Svenska kyrkan som hittar på ett projekt som man kommer stormande med till dem som man anser behöver det.

sockgarn ...

Den här gången var nystanen vända åt samma håll. Jättebra! Men när man drar ut tråden från mitten … och de har olika färg … och man inte vet deras inbördes läge i rapporten (eller om rapporterna går åt samma håll …)

Då börjar jag sticka och hoppas på det bästa. Det visade sig skilja sisådär 6,5 cm. På en rapport på sisådär 16 cm (Räknat i uppstickad socklängd à 48 maskor på varvet. Det är alltså ganska många meter i garnlängd.)

Raggigarnet från Järbo är jättemysigt. Det är mjukt och trevligt. 

Strumporna till sonen, stickade på 2½ som är klara men inte dokumenterade, hade en snabbare rapport på bara några varv. Men det garnet, Hjerte sock 4 trådet, var hårdare, vassare på något sätt. Kanske för att det var tätare. Garnerna är förstås inte jämförbara, de är helt olika produkter som ger helt olika strumpor. Men det var skönt att byta stickning.

Nej, Järbo behöver inte överge långa färgrapporter i garnet, men gärna starta på samma ställe i nystanen. Göra rapporter som går jämt upp med längden på garnet i ett nystan, kanske?

Tack för uppmärksamheten.

Ba' så där

Det ska vara trivselkväll med lotteri och kakfrossa. Men lådan med raggsocksgarner gapade tom när jag insåg att det bara var några veckor kvar.
Så då blev jag ju tvungen att komma upp med en plan B.
Det blev en sjal i Solkustens tvåtrådiga garn, det som blev över när jag stickat Siri.

Jag ökade fyra maskor på räta varv: två i mitten och två innanför de tre kantmaskorna.
Och så ökade jag fyra maskor på vartannat rätt varv så småningom på de ställena som vinklar överkanten: två vid varje ställe.

Först fristajlade jag ytmönstret, men avslutade med eyelet shawl i tre prickrader och udden.
Jag tvättade den med lavendeltvål och avslutade med en sköljning i balsamvatten. Må den bli mjuk.

Det är ganska skönt att kunna hiva ur sig en sjal lite bara så där.

Men under tiden fick sonens strumpor stå tillbaka. Så nu är jag igång med dem igen. Det är väldigt många maskor i resår 2r, 2a innan skaften når upp till 20 cm på stickor 2½. Men snart så! Det mesta garnet sitter fast i strumporna.

(Och så svängde jag in på Stora Coop och köpte raggsocksgarn till två par i lördags. Trots att vårrean ännu inte hunnit börja.)

Skärpning Järbo!

En liten dagstur till staden norrut. Milen går fort, ni ser ju på första bilden. Det är vad jag hann med under sträckan dit. Maken körde. I ärlighetens namn har jag också hunnit lägga upp 24 maskor på vardera sockan, sätta ihop dem till runda varv - och inse att det är ju 48 maskor på en raggsocka!
(Den här gången börjar jag inte framme vid tån som omväxling.)

Men redan här börjar jag fatta misstankar. Nystanen börjar från var sitt håll. IGEN! Vad är sannolikheten för det? Jag tycker det börjar kännas som 100%, men det är ju omöjligt.
Sannolikheten för att de är nystade åt samma håll borde vara 100%. 

När vi kom hem så hade jag hunnit så här långt.

Snälla Järbo.
Först vill jag ha en förklaring till detta alldeles för vanliga fenomen. Varför kan ni inte bara nysta åt samma håll hela tiden?
Sen vill jag ha ett löfte om att ni hädanefter bara nystar åt ett håll.
Gärna i kombination med att rapporterna går jämnt upp med nystanet så att det inte blir så här:

Några andra sockor som blivit upp och ner i rapporten:

Dessutom hittade jag ett inlägg där jag "för säkerhets skull" stickat en strumpa i taget för att få rapporterna vända åt samma håll "och det var tur". Och ett inlägg om ett par strumpor som började på var sitt ställe i en låååååång rapport som var ungefär längre än ett par strumpor och om oron för att de skulle vara omvända dessutom.

Det kanske inte är hela världen. Men det kan ju vara det någon gång. Kanske man vill ge bort randiga sockar till någon som mår dåligt av att de inte är identiska?

Och att sitta och oroa sig för om det blir likadana sockor den här gången eller inte, är en onödig oro.

Påskdag

Solen värmde och havet var öppet och hunden badade och maken fiskade. Jag stickade frenetiskt för att sockorna skulle bli klara. Det blev de -- klockan två på natten. Just då var jag lite irriterad över att det hade kommit datapatiens emellan under dagen. Varje minut mindre patiens hade kunnat lägga mig en minut tidigare. Å andra sidan kanske jag behövde de pauserna då ... Och jag konstaterade nöjt att nattstickningen skedde utan några som helst misstag.

Nu är de klara i alla fall och sitter på rätt fötter.
På den högra strumpan i bild ser man att rapporten är längre än strumporna. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra sak för strumpgarn.

mellanraggi

Asså ... Jag gillar Järbos raggigarner. Mitt Coop Forum har mycket garn (vilket jag häpet upptäckt inte gäller alla CF). I slutet av vintern brukar det vara rea på raggigarn och jag köper på mig. Ska man "hoppsan" iväg på en resa och inte har någon lämplig stickning så kan man sno med sig två nystan och en rundsticka och så är man rustad. Enkel akutlåda där alltså. Man kan väl inte få för många raggsockar? Och får man det så kan man vara generös.

Jag gillar också idén mellanraggi. Sockstickningstrenden är stor i stickvärlden har jag förstått och varför inte gynna ett mer lokalt företag än tyska och amerikanska? Mellanraggisockar kan man ha istället för köpesockar och när vintern är så mild som den som snart är slut så behöver man inte ha mer än såna, istället för tunna köpe plus raggsockar.

MEN, jag gillar inte att rapporterna inte är lika i nystanen.

Med så här långa rapporter så tar det ju hur lång tid som helst att hitta samma del i det andra nystanet. (Här ser det ut som att jag har frångått mitt vanliga två-på-en-rundsticka-stickande. Och det är för tillfället sant. När jag kom till hälen var kabeln för kort för att det skulle vara bekvämt att sticka två på samma gång. Been there done that och man kan ju lära sig av sina misstag.)

Och när det gula kom på skaftet till höger började jag tro att jag återigen fått två nystan som var nystade åt olika håll. Så där satt jag och stickade och var arg lite grand i förväg för säkerhets skull. (Om det nu var så som jag misstänkte alltså.)
Ska man repa upp och göra om och vilken av sockorna då?

Sen när jag kom ner på sulan så började jag fundera på om det här mönsterstickade egentligen är speciellt snyggt i det här garnet. För det såg så snyggt ut med det här garnet i slätstickning.

Nåja, jag sammanstrålade med den tilltänkta sockbäraren (i varje fall tänkte jag på henne när jag såg garnet, men det kan ha varit mig själv jag tänkte på när jag började på den här stickningen) och hon gillade strukturmönstret så då fortsatte jag.

Men så kom jag hit!

Nej! Så kan man ju bara inte göra! Man kan inte bara knyta ihop två tåtar som har precis hur mycket rapport som helst mellan sig!

Så jag lindade upp kvarvarande nystan runt en möbel och letade efter ett ungefärligt samma ställe i nästa rapport och återupptog stickandet där.

Under min frustration om färgrapporterna i den här stickningen har det kliat i fingrarna på mig om att tänka spinnare. Spinnvänner som spinner från färgade topsband brukar ibland riva isär topsband för att slippa såna färger de inte vill ha eller få dem i en annan ordning. Med erfarenheten av mina omgjorda garner (4-trådiga raggigarner splittras och tvinnas om till 3-trådiga) så känns det inte helt främmande. Om det inte vore för att nu pratar vi 6-trådigt garn ...

"Vad är det för sockbeskrivning då?!" hör jag nu hojtas från längre bak i publiken. Jo, det är Rick ur den där boken jag köpte förra året. Det visade sig att Rick, som är det mönster som jag spanade in och är anledningen till att jag köpte boken, stickas med garn som är lika långt per vikt som mellanraggi. Tocken tur.