TdF

Nu ska vi se om jag kan blogga från telefonen.
Tour de France - och således även Tour de Fleece - har startat.
Jag flisar på i min egen takt och efter eget gottfinnande.

Jag började med att tvinna ihop ett tvåtrådigt garn jag gjort på Louëten.
Sedan hörde jag talas om att färga med lupiner.
Så då betade jag det garnet (150g)

och sen gick jag ut och röck i lupiner i trädgården som var på fel ställe. Företrädesvis mörkblå.

Det blev jättemycket.

Så jag kokade två kok som jag sedan slog ihop och stoppade garnet i.

Jag har en prudentlig kokplatta inköpt på Media Markt vars termostat slår på och av värmen lite för mycket enligt min smak. (Inte reklam alltså.) Så det tog en evighet och lite till att komma upp i 100 grader. Till slut tillsatte jag vatten uppkokt i köket.

Nå. Så himla grönt vet jag inte om det blev precis. Någon menade att jag måste tillsätta kopparjoner men jag vet inte jag. Så himla viktigt att få det grönt är det inte. Men nu är det inte vitullsfärgat längre.

I väntan på det gröna garnet slutförde jag kamningen av mohairfibrer jag fick 2011.
Ull hakar i vartannat när man spinner. Men mohair saknar den förmågan. Så jag övade mig att spinna med "blånan" som for loss. Först på turkiska sländan. Och sen lite till på min första spinnrock, den gröna. Det gick bra.

Den fina kammade fibern tänker jag spinna "from the fold", men jag vet inte än med vilket redskap. Kamningen är alltså inte utförd med ullkammar utan med alldeles vanlig billig hårkam i plast.

Sen har jag plockat fram den andra påsen med mohair. Den försöker jag karda med växlande resultat. Den är väldigt hårt ihopkletad. Kanske den borde kammas också.

Ikväll tog jag också och kokade lök och resten av den betade nordviksullen. Jag lyfte ur en del ull före annan för att de skulle få olika nyanser. Förhoppningsvis håller de i sig.
Ullen ska jag sedan borsta med hundborste och spinna och tvinna ihop med resten av det "övrigtfärgade". Sen får vi se om det blir ordning på koftstickningen. Ack ja den koftan ...

Så den lökfärgade ullen är det enda som jag har någon plan med. Det andra är för skojs skull.

Går det så går det. Nu med tyg.

Jag började gå i såna skåp jag inte brukar öppna. Hittade fyra gardiner i tunt fd ljusblått bomulls(?)tyg. Antagligen har de varit med i någon auktionslåda i forntiden och tänkta till utklädningskläder åt de numera vuxna barnen. Kanske att det kan bli nån spejsad färg lite så där batikaktigt om man kokar dem med lökskal?
Tyvärr var jag inte smart nog att värma långsamt och försiktigt så att färgämnena höll sig till gula färgskalan. Ivrigt vred jag på full speed på plattan och kom sen tillbaka till väldigt brun färg.
Nåja. Det går nog bra med bruna märken också. Hoppas jag.

Jag tror inte det blir gardiner av dem igen, för såna ryms inte i mina fönster fullsmockade med krukväxter. Men kanske att man kan använda tyget till nåt skoj.
Eller matt-trasor ...

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.

Vilken tur!

Helt plötsligt började jag inse att all gul ull inte skulle få plats på spolen. Så då slutade jag spinna och spolade av det jag spunnit på lagerspolen. Och den räcker ju som ni ser nätt och jämnt till.
Jo för den spolen och dess tvilling funkar inte ihop med spinnvinge så därför använder jag dem som lagerplatser som jag sen tvinnar från. Det betyder alltså att det första jag spinner på en tråd också hamnar först när jag sen tvinnar.

Och i samma veva insåg jag att jag kan inte spinna upp all gul ull först, för då finns det ju ingenting att lagra den mer multifärgade tråden på. Så sen ska jag alltså fortsätta med den multifärgade tråden.

Men jag tror jag ska spinna lite på den nya rocken först, för i helgen lär jag träffa förra ägaren och då är det ju trevligt att ha något att säga. (Och så blir det tyst på maken som undrar varför jag hålls med den gamla rocken när jag ju fick en ny av honom i julklapp.)

Färga med lökskal. Dyeing with onion peels.

Den här gången kokade jag gula lökskal någon halvtimme tror jag innan jag ställde undan kastrullen för att det skulle svalna lite innan jag stoppade i ullen som inte är betad och inte var blöt i förväg.
Ullen fick ligga i "ett tag" i det här svalnande vattnet, nä, jag värmde nog på lite försiktigt också. (Bokför vad du gör människa!)

Men jag tog i alla fall upp den och "mätte" mot det garn jag har för att få det "lagomt gult".
När det var "lagomt gult" tog jag upp ullen som ligger i övre raden.
Den mittersta tussen fick ligga kvar över natten (det här var kväll) och fick då sällskap av den undre ullen, men den låg kvar i flera dagar. Ibland värmde jag på badet.

Vad blir man för klok av detta?
Jo, det verkar som att det inte finns något gult kvar till de nedre tussarna, att de fick nöja sig med den ... aprikosa? ... kulören.
Gult är alltså den färg som fastnar först och ligger ullen kvar så blir den sen överfärgad med den senare färgen. Det är då man får de där orangebruna färgerna. (Men här separerade jag alltså färgerna.)
(Och ja, uselt fotoväder som alltid i november. Jag tror att fönsterljuset blekte färgerna lite jämfört med verkligheten.)

In English.
This is the result of dyeling with ordinary onion peel. I boiled the peels in half an hour I think and then I took it off the stove to cool a little bit.
I put in the wool in the upper row and let it dye until "the proper yellow" appeared. (I had too little of yarn for my ongoing project. That is the measure of "proper".)
The single wool in the next row stayed over night ..
together with the wool in the lower row, but that wool stayed in the dye for several days. Sometimes I heated it.

What do you learn from this?
The yellow colour is the first to "hit" the wool. When it is exhausted it just remains this ... pinkish? ... colour. If you let the yellow wool stay in the dye it will be some dark orange, brown colour, but this time I seperated the colours.

(And yes, it is November and the pale light from outside paled the colours a bit.)

Jag har alltså bestämt mig för att spinna en gul-lök-singel och en alla-andra-färger-singel och tvinna ihop dem.
Då behöver jag ett hekto mer av ull färgat med gul lök.
Här är första extradosen. En timmes färgning och ligga kvar över natten.
Någon mer än jag som tycker att det inte är riktigt samma färg som den gamla ullen, den som finns i påsen?

Huruvida detta kommer sig av att jag har betat ullen annorlunda eller något annat vet jag inte. Men jag är glad att jag inte har börjat spinna med det gula iaf. Jag tänker göra all färgning klar, och kardningen och sen tombolablanda de olika tussarna innan jag börjar. Då blir det en slumpartat flerfärgad gul-lök-singel-tråd.

Nu har jag ny ull på betning som sen ska ner i ett (jättemörkt) lökskalbad. Undrar hur den ska bli gulare än det här?
Snabbare dopp?
Späda lökbadet innan jag stoppar i ullen?

Så här blev provlappssjalen. Den är lite grand för liten för mig om jag inte bara ska ha den som halsduk, så jag anar att den får hamna på presenthyllan.

Jo sen kunde jag ju inte låta bli att kolla (när jag gjort första extrafärgningen) att se om det fanns nån färg kvar i lökskalen, så de fick nytt vatten att lösa ut i. Samtidigt kollade jag om det fanns nån färg kvar i det färgbadet jag använt.
Måttligt är väl svaret i båda fallen.

Provlapp?

Som jag skrev häromdagen så påbörjade jag en provstickning.

Nä, inte en vanlig lapp, det bidde en sjal ... Eller ja, provlappandet blev början på en sjal som ju som sjal betraktat måste vara större än en provlapp. Så de där garnerna till nånting kom väl till pass. På bilden väntar det fingerspunna tretrådiga garnet på att få komma med och nu har jag hunnit några varv med det.

Frågan som provlappen skulle ge svar på var: ska jag spinna/tvinna si eller så? Si och så skiljs på den här bilden av ett avigvarv.


Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.

Nu får vi se hur långt det tunna garnet räcker. Jag stickade sjalen på nr 7-stickor, men det blir lite väl "nätigt" för så tunnt garn så jag har tagit stickor nr 5 till det. Men för att då inte dra ihop alltihop så har jag gjort ett omslag efter två maskor längs hela varvet.
 
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
 
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...

Färg och färg ...

Jag har blivit en samlare ... När jag var ute med hunden för ett tag sen så "låg det bara" pilbark som ramlat av pilarna i parken. Vem vet vad det blir för färg av pilbark? Hem och kolla! (Akta gråsuggorna bara!)




Svar: utan betning blev det typ ingen.


Men äppelkvistar har jag läst/sett ska ge en vacker gul färg!



Ja kanske om man tar vårkvistar. Om man inte betar garnet så blir det inte mer färg än så här. (Jag har alltså vid dessa tidpunkter inte ännu köpt något alun.)




När jag sen skulle göra äppelkaka så tittade jag lystet på de röda äppelskalen ... månne ...


Detta blev resultatet av röda äppelskal, järnpanna och några flisor gult lökskal som råkade passera ...




Sen gick jag och köpte alun. Och skaffade en stor påse lökskal. Och värmde ullen en timme i alun (fast alldeles för lite visade det sig, så då "sockrade" jag på mer när ullen var i färgbadet). Och hällde en del lökskalspad i järnpannan och en del i aluminiumpannan och en del var kvar i den rostfria. Och så värmde jag ullen i det en timme. Och så fick det stå och svalna över natten.


Och sen såg det ut så här! Nu börjar det hända grejer! Den översta raden är från järnpannan och de andra, rätt så identiska i färg, är från aluminiumpannan och rostfria pannan. Det syns kanske inte så bra digitalt, men i verkligheten har den undre radens ull en röd ton som saknas i den övre.


Jag har nu alltså investerat i två 19-kr-pannor på Erikshjälpen: en traktörpanna i järn och en stor aluminiumkastrull. Ska det kokas färgglada giftsvampar sen så tror jag att familjen är tryggare så ...

Kvinnlig list!

Efter att ha väntat förgäves på att få logga in så jag kunde skriva det här inlägget så kom jag på, när jag höll på att kommentera hos Elisabet, att sen var det ju bara att smita tillbaka hit på samma fönster så var jag ju inloggad! Och si! Det fungerade.

Nå, här kommer då själva texten.

Gröna toppen har numera både axelsömmar, sidosömmar och halsringning. De två påbörjade nystanen av obestämd vikt håller nu på att förvandlas till ärmar.
Eftersom jag ju är listig (tror jag) stickar jag dem uppifrån och ned. På det viset tänker jag att de får bli så långa som garnet räcker till, istället för att jag har en gnutta ostickad ärm i slutet av garnet. Det är inget roligt garn att repa upp.

Men ärmarna blir i slätstickning.

Under veckan har jag suttit och fantiserat om äggfärgning. Idag gjorde jag och dottern slag i saken. Fyra ägg var att dona med.

De fyra på rad längst ner är dotterns. De till väntser är färgade med lökskal och de till höger med rödbetsspad. Ränderna är gjorda genom att hon spänt gummisnoddar på äggen före färgningen.

Mina två översta har först åkt lökskalsbad och sedan rödbetsbad. Den till vänster har haft ihoprullat hushållspapper fäst mot sig: på längden hela tiden och även på tvären i andra badet. Det tredje ägget låg i en "smällkaramell" av gammal löksäck i plast. Det och det fjärde ägget har bara kokats i rödbetsbad.