Inte bara bingo (uppd)

Men ändå en sorts "Bingo!"

Det här är sista ulltotten som jag kammar till Projektet. Jag som trodde jag skulle göra hela Projektet under 2013. Haha. På ett vis är det "gör klart ett UFO" att äntligen ha kammat klart. Men på hela Projektet är det ju många moment kvar.

Så nu tar nästa fas vid: spinna. Eftersom jag tänker att jag har bättre kontroll på tråden om jag spinner på slända så blir det nog det. Samtidigt som jag börjar fundera skeptiskt: om man ska väva så är det väl smart att varpen är en tråd och inte en massa parallella trådar? (Som det ju de facto också är, men att knyta en massa parallella trådar lika långa och lika spända verkar som något man kan bli (mer) gråhårig av.)

Alternativet är att spinna på rock och det går säkert också.

Någon har sagt att man bara behöver göra entrådigt garn när man ska väva, att inte väven vrider sig så som stickning gör. Det skulle ju göra det hela enklare, kanske. Enklare genom att momentet "tvinna till tvåtrådigt garn" hoppas över. 

Å andra sidan är kanske entrådigt garn skörare och går av lättare som varp. Och i så fall är det nog en tidsvinst att tvinna.

Men om man gör entrådigt garn, spinner man det med S-snodd då, eller fortfarande med Z-snodd?

Många frågor blir det …

Tur då att Ravelry finns. Sökte på "weaving", fann en grupp. Kollade gamla inlägg ( = sökte i forumet) efter "single". Fann ett inlägg om något som krullade sig. Fyllde på med en fråga och mindre än en halvtimme senare fick jag svar: tvåtrådigt är att föredra. Hepp!

I läsandet fann jag ett annat tips: doppa varpen i geltainbad (dubbelt med vatten jämfört med receptet) och låt den torka. Tydligen ett sätt att göra den mer tålig för vävandet. När man sen har vävt klart går det lätt att tvätta ur. Man kan också använda stärkelse, och då också ha dubbelt så mycket vatten som det rekommenderas.

Man tager vad man haver ...

I Lottens kommentarsbås blev jag återigen uppmärksammad på att Emma Frosts ullkammar tidigare var bärplockare.
Eftersom hårdslöjdstalangerna äro ganska få i min del av världen så suckade jag uppgivet vid tanken på att göra ullkammar själv (eller lägga ut det på entreprenad), men i slutet av utandningen kom jag på genvägen!

Varför hålla på och åbäka sig och göra ullkammar av bärplockare? Varför inte kamma ullen direkt med bärplockare? Då kan man ju använda dem till det ursprungliga syftet när de inte kammar ull, typ.

Jag hittade bara den ena, men tänkte även utanför denna låda och greppade Kammen. Den underbara kam jag köpte för ohemula 75 kronor för sjutton år sen och som jag älskat sen dess. (En valp för tolv år sen tyckte också att den var fin. Som tur var koncentrerade han sig på bakersta delen av skaftet.)

Det gick jättebra. När jag väl kommit på att ullkammens krattform gör att man kan vrida och vända på kammen och ändå få fibrerna åt samma håll, men att det inte riktigt gäller för en vanlig hårkam. Där måste man tänka så det blir rätt.

 

Se så fint det gick! Och som diz* använde jag en liten uddanyckel som låg här och skräpade.

 

* Diz: ett litet hål genom vilket man drar fibrerna som man kammat så att det blir en lång korv av ull.

 

 

lite pigg, (uppd)

men bara lite.

Idag kommer det några bilder till.

Först en med de små garnhärvor som jag producerade. Bouclégarnet har en kärntråd av vanlig hemifråntagen ull. Det ingick i förberedelserna att man skulle ha med sig kärntråd och sytråd. Sytråden är för att man till slut förankrar bouclét med den. Jag grabbade tag i en gredelin tråd och när jag sedan tittade ner i Ingrids mohairlockslåda så var det inte speciellt svårt att bestämma sig för några gram av det gredelina som var såå ton i ton.

En mer närgående bild av själva bouclén. Barbro från Finland, som var vår ciceron i den här konsten, menar att mohair är den fiber som ger snyggast alldeles runda öglor. Skärskådar man mitt garn ser man att det finns både öglor och fnurror och oögliga partier. Men det sägs att man kan pillra till det. Så jag får väl spänna upp det genom trädgården och justera det. Läsglasögon och en tunn virknål går det nog åt.

Det ingick även en liten påse (påse à la köpa sommarplant) med värmlandsull. Alltså inte ull från nåt får som lever i Värmland utan ull från rasen värmlandsfår. Om jag förstått saken rätt så finns de fåren i tre färgställningar: vit, nougatbrun och mörkbrun. Så vi fick en rejäl näve av vardera färgen. Det vita på den här bilden är det som ännu inte blivit processat av mig.

Å tog en bild av mig när jag kammat klart en tuss och sen dizzade, det vill säga drog ut det kammade i en lång korv genom ett litet hål.

 

Sen virar man ihop den långa korven till ett fluffigt fågelbo som "knyts ihop" av att änden dras genom mitten av fågelboet. Det är viktigt att man håller ordning på vilken ände som är vilken och att man sen spinner från samma ände.

 

 

 

Så här många fågelbon gjorde jag i söndags och till höger syns "resterna" som dock inte alls ska ratas utan som sen kardas till något annat.

Kammen som syns på bilden ovan är fastsatt i bordet och så kammar man med en likadan, lös kam. De är ganska tunga (och vassa!) så det är skönt att man inte behöver fäkta med båda framför ansiktet. Och min högerarm som jag överanvände veckan före var också glad att den slapp vara inblandad. Den kunde ligga och vila sig på bordet medans vänsterkardan skötte kammen och sen bara rycka in när det handlade om slutfasen, dra i topsen genom hålet.

 

Den nougatfärgade ullen glömde jag att föreviga innan jag maskinkardade den. Det blev hiskeligt mycket fluff som med svårighet fick plats i en fruktdiskplastpåse.

Rätt vad det var kom en av deltagarna och var lite salig. Hon hade hittat en skattkammare! Andra kallar det grannens fårs ull som blivit dumpat vid gaveln i höstas. De sägs vara av samma korsning som fåren som lämnat min första ull, men grejen var att här var fibrerna ungefär dubbelt så långa!
Så jag kastade mig runt knuten jag med och drog fram så mycket jag vågade utan att skämmas. Dessvärre tvättade jag den nog lite för häftigt (det här hände efter lunch och tiden var knapp) men jag tror att det ska gå att fluffa till. Hade jag varit lite coolare hade jag knött ner den i en plastpåse och knutit till (så att den visst skulle få åka med i bilen hem) och sen lagt den i blöt här hemma. Men man lär väl sig av sina erfarenheter.

(Uppdatering)


Jag handlade ju lite glitterfibrer också av Kia som kom förbi. Det är tydligen inte nåt som man stoppar i mer än typ en fiber i taget så den här lilla tussen kommer att räcka rätt länge ...