Provlapp?

Som jag skrev häromdagen så påbörjade jag en provstickning.

Nä, inte en vanlig lapp, det bidde en sjal ... Eller ja, provlappandet blev början på en sjal som ju som sjal betraktat måste vara större än en provlapp. Så de där garnerna till nånting kom väl till pass. På bilden väntar det fingerspunna tretrådiga garnet på att få komma med och nu har jag hunnit några varv med det.

Frågan som provlappen skulle ge svar på var: ska jag spinna/tvinna si eller så? Si och så skiljs på den här bilden av ett avigvarv.


Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.

Nu får vi se hur långt det tunna garnet räcker. Jag stickade sjalen på nr 7-stickor, men det blir lite väl "nätigt" för så tunnt garn så jag har tagit stickor nr 5 till det. Men för att då inte dra ihop alltihop så har jag gjort ett omslag efter två maskor längs hela varvet.
 
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
 
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.

Javisst ja!

Har ju glömt att "redovisa" mina klara maevasockor!

Jag stickade ju lite grövre än det är i beskrivningen så jag minskade antalet maskor på varvet och därmed även på flätan. Därför "fattas" det en ruta i bredd vid sidorna.

Därför stämde inte heller antalet maskor som man ska öka ovanpå foten och följaktligen inte heller antalet maskor runt benet.

morr

Vi är inte riktigt överens, stickningen och jag. Det verkar som att ena långsidan är längre än den andra.
Eller, ibland verkar det som det är så. När jag lägger dem bredvid varandra så kan de uppvisa likheter.

Men när fram- och bakstycke läggs på varandra så blir det olika om jag lägger dem som om jag skulle sytt ihop dem (avig mot avig) eller om jag lägger dem "på hög" (båda rätsidorna upp).

Frågan är: när ska jag göra ärmhålen för bakstycket?
Eller snarare: hur passar de här delarna hon som ska ha dem?
Kanske också: blir mina "varvvändningar" olika fasta och vad kan jag i så fall göra åt det? Tips?

Tack förresten alla som svarat på min enkät om kyrkoguidningen! Det är till hjälp för mig. Jag har tjyvtränat på några turister som råkade vara på plats när jag tänkte jag skulle öva för mig själv.

Avslöjande

Nu kan det avslöjas att det blev två stickade julklappar i år.

Dels en Garnstudios basker (tam, som de säger i engelskspråkiga länder) och dels en glittrig boa.


Jag gjorde ett fel med baskern. Eftersom den spetsstickades tänkte jag att då ska den naturligtvis blockas. Så jag stoppade ner en trave tallrikar i den. Det skulle jag inte ha gjort. Den blev snyggt blockad, jo, men alldeles för stor!

Blockningen ville jag ha kvar, men gärna en något åtsittande "linning". (Det måste ju finnas ett bättre ord för mössor.) Så jag blötte den senare och satte en gummisnodd runt den för att tillåta den att dra ihop sig.
Det var efter det som jag beslutade att den var klar, se nedan.

Jag har inte hört något från mottagaren ännu. Kanske hon behöver blöta hela och låta den dra ihop sig.
Och ja, det är samma garn som den spetsstickade koftan jag gav bort tidigare i vinter: Visjögarn från Östgöta ullspinneri.

Den glittriga boan fick min syster jazzsångerskan. Det tänkte jag att hon kanske behövde när hon skulle stå och glittra och synas och inte bara höras.

Det konstiga sättet att presentera boan på bild har att göra med en bild jag tog av första nystanet. Eller ja, det köptes som ett nystan, men innan jag hittade den inre änden ... då såg det ut så här. Tanken var alltså att skriva något fyndigt om att gå från oreda och kaos till ordning.

Garnet är tindra från järbo. Enligt banderollen rekommenderas stickor nr 4, men det blev alldeles för stabbigt. Så för att få det fina fallet i tyget bytte jag upp mig till nr 6.

trubbel

Tänk om allt vore så bra som det vore om jag fick bestämma. Då hade Vogue inte haft några problem med att folk bor på andra ställen än Usa och Canada.
Då hade masktätheten stämt alldeles kolossalt bra och inte ganska nästan bra om man minskar stickorna två storlekar (1mm). Dvs den på bredden. På höjden blir den alldeles futtig.
Eftersom nu inte Vogue fungerar så bra som jag tycker det borde då borde de åtminstone finnas ett bra alternativ på gratismarknaden.
Jag har kanske inte letat ihjäl mig, men det jag fann på Knitty var ganska bra. Men fel i knäppningen och fel i ringningen.

Så vad gör en stackars tant? Fortsätter sticka provlappar ...
I väntan på ork att snoka i stickameraarkivet efter den ultimata beskrivningen.

Jo, nu vet jag

... jag fortsätter med mitt sommartoppsprojekt. Nu dags för den gröna.
Men i och med sjalens formning så stöter min nya kunskap på problem: vilken är masktätheten?

Enligt min provlapp (utförd i somras) är masktätheten 18m/10 cm - eller 25... Beroende på om man låter "tyget" vara slappt eller spänner ut det snyggt. Intressant...
Det ger ett framstycke med bredd 38 cm - eller 53.
Intressant...

HUR mäter man masktätheten enligt konstens alla regler?

Jag provlappar således ett framstycke... Det kostar två sidosömmar på slutet, men det blir bara hälften så mycket att riva upp (om)/när man måste frogga.

Läste nånstans nyss om knepet att provlappa en ärm. Men ärmarna i det här fallet ska ju vara så korta att det inte ger mer ledning än den lapp jag redan gjort.

Mot stickorna!