Inför nästa års sybingo ...

Det här är årets sybingobricka:

När jag såg den så tänkte jag på min uttjänta kofta och så rutorna: skapa något i återvunnet material, gör en remake, testa en ny teknik, skapa med garn.

Jag vet inte om det syns så bra, men den är lagad på armbågarna och har ett stort hål under ena armen. Och på en del knappar har färgen lossnat.
Dessutom har jag ju gett uttryck för att jag inte är riktigt nöjd med att färgställningen skiftar med vilken av härvorna som jag använt, vilket jag kom på efter en bit på ryggen och sen försökte kompensera för på framstyckena och ärmarna.

Så, vad vore mer passande än att repa upp tröjan, repa upp garnet, blanda om bitarna och spinna nytt garn? Hepp! typ.
Men så insåg jag att det skulle jag inte hinna i sommar. Men jag skulle kunna förbereda för nästa års sybingo! Så jag lade listigt ner det här projektet i sommar för att tjuvstarta på nästa års bingobricka nu i höst! (Nej, naturligtvis har de inte en exakt likadan bricka nästa år, men somliga rutor känns som mer återkommande än andra.)
Häromkvällen satt jag alltså och repade upp hela koftan. Det gick förvånansvärt fort, med tanke på hur lång tid det tar för att skapa en kofta. Det är inte utan att man tänker på entropi och liknande uttryck.

Redan tidigt kollade jag lite på fiberlängden och höjde en del på ögonbrynen. Max 5 cm. När jag började handspinna hade jag ganska kort ull, knappt så kort. Och någon kommenterade att om jag kunde spinna den så skulle jag ju vara väldigt duktig.
Det kan vara så att det är skillnad på vilka fiber man kan använda om man har ett spinneri eller om man handspinner. Inte alls omöjligt. Men med så korta fibrer är det nog inte så konstigt att den där koftan inte blev så hållbar. Det var ett ganska fluffigt garn, vilket alltså inte gör att fibrerna håller ihop så mycket. Så även om "Spinning Jenny":s ättlingar kan spinna med så korta fibrer så blir ju inte resultatet det bästa ändå.

Nå. Jag repade upp lite till av garnet, drog isär fibrerna så att det inte fanns någon garnkänsla kvar nånstans utan det var bara fluff. Jag kardade det och rullade upp det på en pinne och gjorde en puni av den och sen spann jag på min turkiska slända.

Ett försök att visa hur ojämnt garnet blev. Det gick att ha sländan hängande mestadels, men den behövde stödjas en hel del också.

Det räckte till ca 1,5 meter tvåtrådigt garn

Men det blev ju inte alls likt garnet som kom från koftan.

Och garnet från koftan är nött och inte något att bygga något stort av. På en del ställen är det naturligtvis mindre nött, men orka hålla på att kolla upp. 

Nej, det här garnet blir nog inte till någon hjälp i nästa års sybingo. Kanske att nån vill ha det att dreva ett hus med eller nåt. Men var hittar man en sån?

På äventyr!

Idag ska vi iväg på äventyr. Här står Kastanjetten från Kalix och väntar på skjuts.

Men vart ska vi?

Jo, iväg till Sockenstugan i Arnäs

Nu är vi framme och skylten välkomnar in och där inne ser vi hur Kastanjetten har tagit salen i besittning.

Naturligtvis  har Kastanjetten med sig sin kompis Louët. Knäpphärveln tog bilden.

De frihängande sländorna fick också följa med och kardorna. Längst fram står "mattes pedagogiska låda". I bakgrunden syns växtfärgat garn. Lupiner och annat har bidragit till kulörerna.

I fönstret trängdes sådant som matte gjort av hemgjort garn och som hon ville skryta med lite. (Eller ha som åskådningsmaterial om samtal så skulle behöva.)

I väntan på att det skulle strömma in människor som ville prova att spinna så spann jag själv. Det är kardad hel ryaull som jag köpt av en ung tackägare.

Sen väntade jag lite till …

Och sen kom det tre glada barn som älskade allt som snurrar och de spann och vevade knäpphärvel och trampade spinnrockar och ritade och spelade spel och vävde lite på den mattväv som står uppsatt under hela sommaren och så fikade de lite och sen snurrade de en liten stund till.

Sen kom det inte så många fler. Men en av servitriserna provade att spinna lite.

Sen åkte vi hem när Sockenstugan stängde. Så nu har vi semester.

Om man vill kan man fara och fika på Sockenstugan måndag till lördag kl 11 -16 fram till 3 augusti. Då kan man också vara med och väva på trasmattan, eller spela spel, eller sticka lite på några av de kollektiva stickningarna som finns i en korg. Spinnrockarna återkommer inte i sommar, men det finns andra aktiviteter inbokade, koncentrerade till kl 13-15. Fikat kostar, men det andra är gratis. Betalning sker med kontanter eller swish.

Musikhjälpen!

Jag har en auktion ute om att få lära sig spinna i en halv dag.

Hur bidrar du till förmån för att alla ska ha rätt att funka olika?

Förutom ...

... det fluffiga garnet i förra inlägget så håller jag på att spinna tunnare tvåtrådigt garn av gotlandsull på kalixrocken. Båda garnerna spinns från kardrullar.
Sist jag spann så blev jag också lycklig.
Innan jag "kunde" spinna så tittade jag på youtube. Det såg så enkelt ut. De bara höll lite fluff i ena handen och så helt magiskt blev det en tråd och de kunde forma den om det blev fluffbubblor på den och så hela tiden ett lugnt men idogt trampande.
Sist jag spann så såg det ut som på youtube. Helt magiskt att det händer mig!

Det här garnet ska också bli tvåtrådigt och användas för att komplettera det tvåtrådiga växtfärgade garnet.


Jag håller också på med det midnattsblåa kardfloret. Fortfarande har jag inte spunnit allt, men just nu håller jag på att tvinna det tvåtrådigt med den tunga sländan stödd. Nån gång ska jag väl förklara vad "pinn-spinna" är också.


Hur det gick med de före detta ljusblå gardinerna? Jodå, de blev ... hm ... militärfärgade? Men när jag hängde upp dem så kom jag på en idé för tyget. Eventuellt gör jag det själv, eventuellt ger jag bort både tyg och idé till en granne.

göra garn

Det finns en rubrik som heter "på stickorna" i spalten här bredvid. Men det finns inga indikationer på vad som är på gång på garntillverkningsfronten.
Men det här har jag gjort i sommar i alla fall.

Det blå är första härvan av ett 100g-projekt. Jag spinner på en pinne och det är långsamt och det är tunt och det är rofyllt. Härvan väger 15 g, är tvåtrådig och skall följas av fler.

Det bruna väger 60 gram och är spunnet på ... Louëten om jag inte missminner mig. Det är värmlandsfår som ingick i goodiebagen vid spinnhelgen i Brån förra året. Då kardade vi den i en kardmaskin och sen har den legat sen dess.
Det blev rätt tjockt och spanns på långdrag.
Inte förrän jag var klar kom jag ihåg att jag hade ju tänkt spinna det för att kunna använda ihop med det hemspunna hemfärgade tvåtrådiga garnet jag gjort tidigare, så att det skulle räcka till en kofta. Men nu är det för sent att tänka om. Vi får se om det går att använda något av den gotlandsull jag fick tidigare i vår istället.

De tre härvorna som kommer sen är tretrådigt omgjort raggigarn, 181 g. Det är det här och det här strumpgarnet som tvinnats med helvitt garn. Det är det här garnet där de två kolorerade trådarna är Z-spunna och den vita är S-spunnen och så är det S-tvinnat.Vi får se hur det blir uppstickat sen nån gång.

Den sista härvan är det som blev över förra gången jag gjorde tretrådigt garn kombinerat med det som blev över den här gången av det Z-spunna. 18 g.

När jag tänker på saken har jag nog ganska mycket garn som bara ligger och väntar på att stickas upp. Jag anar att en liten genomgång av alla garnerna kan behövas. Köpa garn behöver jag inte göra i varje fall. Inte för att hålla stickorna igång. Möjligen om det är något speciellt som ska bli till.

olika inriktningar

Först en bild på den obloggade sarisilkesjalen som jag stickade efter jag varit på båsfesten hos Lotten. Storleken är en besvikelse. Men det går säkert att lära om, eller så får den komma till någon annan som kanske längtar efter den. Dumt nog kommer jag inte ihåg var jag hittade beskrivningen på sjalen, mer än att det var på ravelry förstås. Jag minns bara att det var en kanadensiska som lagt ut den, hennes var röd-vit och det hade något med att heja på ett lag att göra, eller nationaldagen. Hålvarven är min egen uppfinning, men ökningarna har jag snott från henne. Finns det någon som vet vilken beskrivning jag talar om får ni gärna tipsa mig så jag kan lägga en länk.

När det var melodifestivalen tänkte jag att jag kunde ju sätta mig och spinna lite. Inte gotlandsull, men väl från stort kardflor. Det ska bli experimentgarn. En singel är redan färdig z-spunnen. Den här är s-spunnen och så ska de tvinnas s. Så får vi se. Men jag stötte på problem: finns det nån som ser änden? Helt plötsligt gick tråden av (igen) och änden försvann in i  mängden. Jag minns inte vilken krok jag använde heller ...

För åtta år sen, i mars, blev äntligen makens tvåändstickade tröja klar. Nu har han börjat dra sig för att använda den då den gått lite isönder på ärmarnas kant och nederkanten. Så igår påbörjades operation restaurering. Jag repade upp fyra slätstickade varv och fyllde på med nytt garn. Det är samma garn, men det är tydligt att mycket färg försvunnit genom åren på tröjan. Den är vackert gyllenbrun numera.

Det som fascinerar mig är att när man känner på det nya sticket och det gamla så känns de lika tjocka. Jag var rädd att den nötning som blivit väldigt tydlig längst ut vid handen skulle finnas även längre upp på ärmen, men det känns helt okej.
Nu ska jag fortsätta med den andra ärmen och sätta dit en ny resår i nederkant. Sen står han sig i några år till.

maskeradsnöre

Vad gör man när man ska på maskerad och ska ha en nyckel runt halsen?
Man tar en bit garn förstås.

Men om det enda tillgängliga garnet antingen är något lila, glittrigt, syntetiskt, eller laxrosa i bomull och man behöver en mer rustik look?

Man gör sitt eget förstås.

Recept:
Man går ut i fårhagen och tar dumpad ull. (Eller ja, jag hade tidigare gått i hagen och sett klumpar av ull ligga där till ingen nytta och med övertygelsen att fårbonden nog inte var så intresserad av ullen av formatet rastalockar hade jag tagit om hand lite.)

Man tar sedan och letar reda på de bitar som ser mest tesade ut. (Alltså det som med mycket god vilja kan sorteras under fluff istället för rastalockar som vore mer adekvat.)

Sen tar man sin kam (en utredningskam med glest mellan tänderna i det här fallet) och kammar "fluffet" så att det faktiskt kan kallas fluff.

Sen inträffar det knepiga: spinna utan vare sig rock eller slända. Men jag har ju vurri ve tidigare så jag gjorde likadant (som i slutet av det här inlägget). Likadant förutom att den här gången hade jag tussar (som högre upp i det länkade inlägget) så de höll inte ihop lika bra.

Och vips (eller nåt ...) så hade jag ett entrådigt garn som jag lyckades tvinna till tvåtrådigt. Det tvättade jag.

Sen kunde jag göra på två sätt: virka ihop en luftmaskkedja av garnet, eller sätta mer snodd i det och göra det fyrtrådigt.
En kompis sattes att hjälpa mig att vrida på garnet i ena änden samtidigt som jag vred i andra änden. (Sådär gjorde vi snoddarna till slöjdpåsarna en gång i tiden minns jag.)
Men det fyrtrådiga blev lite för lite tvinnat ansåg jag och dessutom var garnet fortfarande tillräckligt för långt så vi satte i ännu mer snodd och gjorde det till ett riktigt bra åttatrådigt garn istället.

Voilà! Drygt en meter åttatrådigt garn av tappad gutefårull.

Och jo, maskeraden var trevlig.

Man tager vad man haver ...

I Lottens kommentarsbås blev jag återigen uppmärksammad på att Emma Frosts ullkammar tidigare var bärplockare.
Eftersom hårdslöjdstalangerna äro ganska få i min del av världen så suckade jag uppgivet vid tanken på att göra ullkammar själv (eller lägga ut det på entreprenad), men i slutet av utandningen kom jag på genvägen!

Varför hålla på och åbäka sig och göra ullkammar av bärplockare? Varför inte kamma ullen direkt med bärplockare? Då kan man ju använda dem till det ursprungliga syftet när de inte kammar ull, typ.

Jag hittade bara den ena, men tänkte även utanför denna låda och greppade Kammen. Den underbara kam jag köpte för ohemula 75 kronor för sjutton år sen och som jag älskat sen dess. (En valp för tolv år sen tyckte också att den var fin. Som tur var koncentrerade han sig på bakersta delen av skaftet.)

Det gick jättebra. När jag väl kommit på att ullkammens krattform gör att man kan vrida och vända på kammen och ändå få fibrerna åt samma håll, men att det inte riktigt gäller för en vanlig hårkam. Där måste man tänka så det blir rätt.

 

Se så fint det gick! Och som diz* använde jag en liten uddanyckel som låg här och skräpade.

 

* Diz: ett litet hål genom vilket man drar fibrerna som man kammat så att det blir en lång korv av ull.

 

 

Fylla år jag spinns

Rubriken hänsyftar på den s k båsmetern som utvecklats i Lottens bås.

Fast nu var det inte så mycket jag som spann den här dagen utan mina gäster.

Det är inte riktigt så konstigt som det ser ut. Det är fotografen, a k a jag, som inte sett att drivhjulen skymmer varandra.

 

 

 

Även en underbar sommardag tar slut så småningom och vi får flytta in. Alla fick välja mellan rock och slända.

Alla gästers trådar tvinnades senare samman (som en tråd) mot en tråd som jag spann. Jag har tänkt att jag ska sticka någon sorts minnesmärke över dagen av garnet senare.

 

Tack familj och vänner som var här och spann!

 

Den lila sommartoppen premiäranvändes, men mer om den en annan gång.

Utståbart

En underbar sommardag i trädgården.
(Enda problemet med en dagslappande valp är att man får en nattaktiv ...)

Tömma rockar

På spin-in-public-dagen i september kom Å med ett mörkgrått ullfluff som hon inte visste vad det var för något. En del av  det hamnade på min Öjerock och häromdagen var det läge att tvinna det så det blev ett garn. Jag gjorde navajotvinning på det. Det blev inte så mycket, men lite blev det.
Och jag var mycket duktigare på att tvinna nu än första gången. Wow liksom ...

Inför helgen i Brån anmodades vi att ha S-spunnet en tråd för att göra bouclégarnet. Det blev över sån tråd för mig. Nu härvlade jag av det och skrämde det med varmt-kallt-varmt-kallt bad samt dask och misshandel mot balkongbordet. Så nu är det en snutt entrådigt garn.

Jag har också gjort klart garnet spunnet med långdrag. Ena tråden spunnen på Louëten, den andra, mer modest i sin thick and thin:het, på Kalixrocken. Jag har försökt spinna med bara en hand på Louëten, men var mindre förlåtande med Kalixtråden och drog ut ojämnheterna. Men tvinnandet blev rätt ojämnt ändå. Jag tvinnade på Louëten och det var svårt att få någon ordning på indraget, både vid tvinningen och spinningen så snodden var inte så jämn.

Färdig!

Det tvåtrådiga växtfärgade garnet är klart! 290 gram, men jag har inte riktigt koll på hur många meter. Lapparna som skymtar märker ut ändarna på garnet: rotände och toppände. Huruvida det har någon påverkan på en stickning vet jag inte, men det skadar inte att ha det utmärkt ifall det skulle inverka. Någon enstaka tuss kanske kan vara felvänd, men då är den det för att det inte gått att avgöra änden.

Jaha, vad ska jag ha de här härvorna till, då?
Jag funderar på om det kanske kan bli en kofta. Eller en del av en kofta. Det nougatfärgade kardfloret av värmlandsfår från helgen i Brån passar bra i färg. Fast huruvida garnerna kommer att passa ihop har jag ingen aning om.
Det är inget projekt som ligger nära i tiden så det kommer kanske en annan lösning.

sen sist

 

Igår stickade jag hälarna på mina "grab-and-go"-sockor. Så nu är det bara minskningen mitt bak och resten av skaften kvar. Där har jag att göra hela morgondagen. Den blir nämligen lång så det gäller att ha nåt för händerna. (Det gäller bara att komma ihåg att göra ergonomiska pauser då och då ...)

 

Själva hälgrejandet gjorde jag på strumpstickor. Jag måste ju inte göra om samma tabbe flera gånger ...

Nu ikväll spann jag klart den gula tråden. Det finns några små knorvlar i de andra färgerna kvar, men jag ska se hur långt den andra tråden räcker. Inte för att vara snål utan för att det blir så joxigt att spinna dem också före jag tvinnar. Går det så går det. Annars får det gå på nåt annat sätt.

Vad gäller den lila sommartoppen så har jag räknat ut att jag ska inte börja med att göra nederkanten. Jag ska börja med att göra klart ärmarna så att de blir helmörklila om det går. Och så funderar jag på en annan avslutning på bålen.

Och nej, jag har ännu inte sytt i några knappar ...

Snart ...

är jag nog lika långt som när det gamla garnet tog slut. Fråga mig inte varför bilden blev så mörk. Kanske har det något att göra med att jag fick använda fördröjningsknappen för att få någon bild överhuvudtaget.

Igår blev det ingen stickning alls. Istället spann jag ... läskigt många timmar. Hade det inte varit matlagnings- och -ätningspauser så har jag hållit på i tio timmar på raken. Det var trevligt när det höll på men sen fattade jag ju att somliga kroppsdelar skulle klaga. Och o ja, de har klagat, underarmarna.
Jag blev inte riktigt klar med den flerfärgade tråden, men den spolen är näst intill full. Det är inte den gula spolen längre så det går åt att spinna sisådär en halv gul spole till.
Men först ska jag spinna klart det flerfärgade och sen tvinna ihop så långt det gula räcker.

Jag har flera olika planer på vad jag ska spinna härnäst, men har inte bestämt mig för vilket jag ska göra först. Kanske man kan börja på ett projekt och sen spola av det till en "sidospole" när det andra projektet ska ske, för det är mer datumrelaterat.
Hum hum, nu säger jag inte mer om den saken.

Mot stickningen!

Blir klar?

Nu har jag hållit på med det här garnet under rätt lång tid.
Jag har nu spunnit de olika växtfärgade ulltussarna en hel spole full och ser man tråden så här så ser den ju ganska intressant ut.

Och frågan är om det inte ser intressant ut även hoptvinnat med tråden spunnen av tussar färgade med gul lök.

Det här är första resultatet: en spole full. Nu sitter nästa spole i läge för tvinnande. Och sen finns det ännu mer ull att spinna och tvinna. Månne det kan bli till en liten tröja till mig?

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.

Hur ofta ...

... skriver den där bloggerskan egentligen?

"Sällan" är väl en snabb sammanfattning.

Hur mycket stickar hon då?
Tja ... vet ni hur många maskor som man behöver göra för att få ihop en hel sommartopp på stickor nr 2? Men nu är jag i alla fall 9 cm nedanom ärmhålet. När jag hade kommit 3 cm på den sträckan så insåg jag att vidden var väl vid. Funderade på att göra intagningar lite snitsigt, men insåg att nä: Repa upp istället. Och oj vad jag är nöjd över det.

Jag har nu börjat på sista nystanet. Har jag tur räcker det i elva dagar ...
Jo, för jag kommer nu inte hem till Cecilia-garnet förrän då och någon annan stickning har jag inte heller söderut.
Men det finns ju mörkblå ull att sno ihop så det ska nog gå bra ... hoppas jag ...

Idag hade jag 1½ timme tills tåget skulle gå där jag bara var Färdig.
Då satte jag mig vid spinnrocken och spann lite växtfärgat garn. Det var på tiden. Det blir ju "aldrig" klart det där garnet med min så kallade hastighet.

Det är tur ...

att det inte är någon överhängande brådska med att få garn av det mörkblå fluffet som jag spontaninhandlade tidigare i år.
För ikväll är första gången på jättemånga veckor som jag tar mig an det igen. Det går inte fort. Och det är som det ska. Tror jag. De allra allra flesta grammen är fortfarande fluff men jag tycker jag lindar på och lindar på på sländan.
Jag försöker spinna så tunt jag kan. Eller. Just nu har jag istället övergått till att försöka dra ut tråd med lite snodd ur fluffet. Det är som att dra i ett segt tuggummi, när det är i den där konsistensen att det fastnar ta mig sjutton precis överallt. Hjärnblödningsframkallande när det gäller tuggummi (i alla fall i kombination med fluff som inte ska kletas ner) men ganska njutningsfullt när det är fluff. Det blir rätt så tunt det med, men det blir mer ludd runt tråden än när jag strikt dragit ut några strån och låtit dem få snodd.

Dessvärre är det inte fotograferbart pga okamera och oljus.

Vilken tur!

Helt plötsligt började jag inse att all gul ull inte skulle få plats på spolen. Så då slutade jag spinna och spolade av det jag spunnit på lagerspolen. Och den räcker ju som ni ser nätt och jämnt till.
Jo för den spolen och dess tvilling funkar inte ihop med spinnvinge så därför använder jag dem som lagerplatser som jag sen tvinnar från. Det betyder alltså att det första jag spinner på en tråd också hamnar först när jag sen tvinnar.

Och i samma veva insåg jag att jag kan inte spinna upp all gul ull först, för då finns det ju ingenting att lagra den mer multifärgade tråden på. Så sen ska jag alltså fortsätta med den multifärgade tråden.

Men jag tror jag ska spinna lite på den nya rocken först, för i helgen lär jag träffa förra ägaren och då är det ju trevligt att ha något att säga. (Och så blir det tyst på maken som undrar varför jag hålls med den gamla rocken när jag ju fick en ny av honom i julklapp.)

lite pyssel

De här nystanen och några till har blivit något mindre och gett upphov till ...

 ... en massa trådar att fästa. En massa trådar ...



Skrivbordsytan är ännu inte färdigslipad (men snart!) och har gett upphov till en himla massa använda sandpapper ... som man kan använda som inspiration till ... garn. Förstås. Det är en väldigt trevlig aquaturkos färg på sandpappret i verkligheten som inte riktigt lyckades fångas av kameran. Och på det stänk av ljusbrunt. Mmm.

Men det garnet blev bara just nyss påtänkt. De här härvorna har varit klara ett tag utan att ha blivit redovisade (p g a bildladdningsstrulet).

Januari är molniga dagar lika usla att fotografera i som november och december. Dock föreställer bilden ett vanligt tunt tvåtrådigt garn till vänster. Det är spunnet på den bruna rocken, kastanjetten från Kalix.

Till höger är en härva tvåtrådigt tjockare garn spunnet på julklappsrocken av det medföljande maskinkardfloret av finull. Båda trådarna är inte spunna av mig, för det fanns ju redan en spole färdig tråd och en påbörjad, men jag tror att åtminstone ena hela tråden är spunnen av mig. Det är jag som har tvinnat i alla fall. Jag tyckte när jag spunnit klart att man kunde klassificera det som tvåtrådigt lovikkarep, men nu är jag snällare. Visst finns det tendenser till det lite här och var, men det blev mycket snyggare efter tvätt.

Och det gäller båda garnerna. Det tunnare behövde jag inte sno ihop härvan på från början, det gjorde det alldeles själv, men se så fint det hänger där på sparken. Så de båda övertvinnade garnerna blev lugna av bara vanlig tvätt. Inget daskande och varm-kall-varm-kalla bad.