nr 4 in progress

I februari var det visst som jag började dela garn ...

I slutet av maj kom sommaren och jag satt ute och satte ihop dem till längre trådar och tillförde mer snodd.

... för att sen sammanföra de tre färgställningarna...

... till ett tretrådigt garn

... som ändrar färger enligt de olika ursprungsgarnerna men ändå på ett alldeles eget sätt.

Igår nystade jag på bussen och hann påbörja ett par nya strumpor, nr 4 i ett garn gjort enligt den här principen.

Och det blir så bra så bra.

Andra sockor

Nu börjar det finnas många restgarner av alla raggsockor. Så ett projekt med att göra nytt tunnare sockgarn har påbörjats. 24 rullar med entrådigt garn ska förändras till tre trådar som ska tvinnas till ett nytt garn.

Sockorna av det här garnet vann jag inte, vilket jag tyckte var tråkigt för de var riktigt snygga.

Lite förvånande dock att de var gjorda av två olika färgställningar på garn. Nåja. Jag får väl lägga dem varannan i tråden. Eventuellt göra intervallen lite kortare (ta av garnet och byta i förtid).

Men just nu är spinnrocken ockuperad av ryagarnet jag spann på Sockenstugan i somras så det måste jag först göra något åt.
Fast inte nu.

strumpredovisning!

Först två bilder på makens gröna sockor. I vanliga fall stickar jag ju i Raggigarn, men de här  är gjorda i Svarta fårets raggsocksgarn, limited edition. Det verkar vara en gnutta tunnare/smidigare för när jag först gjorde en häl i raggigarn så blev den lite kraftigare. Hela berättelsen om dessa strumpors tillblivelse kan man läsa om här.

"Ta på hälen också för där har du gjort så fint" sa maken. Om det precis blev en detaljbild på hälen vet jag inte, men bilden är väl klickbar.

Mina strumpor är av tretrådigt garn som jag gjort av raggigarnrester. Det är inte helt konsekvent taggat om de inläggen, men jag gjorde det förra sommaren i alla fall. Det är s+z-spunnet och s-tvinnat.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.

Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.

göra garn

Det finns en rubrik som heter "på stickorna" i spalten här bredvid. Men det finns inga indikationer på vad som är på gång på garntillverkningsfronten.
Men det här har jag gjort i sommar i alla fall.

Det blå är första härvan av ett 100g-projekt. Jag spinner på en pinne och det är långsamt och det är tunt och det är rofyllt. Härvan väger 15 g, är tvåtrådig och skall följas av fler.

Det bruna väger 60 gram och är spunnet på ... Louëten om jag inte missminner mig. Det är värmlandsfår som ingick i goodiebagen vid spinnhelgen i Brån förra året. Då kardade vi den i en kardmaskin och sen har den legat sen dess.
Det blev rätt tjockt och spanns på långdrag.
Inte förrän jag var klar kom jag ihåg att jag hade ju tänkt spinna det för att kunna använda ihop med det hemspunna hemfärgade tvåtrådiga garnet jag gjort tidigare, så att det skulle räcka till en kofta. Men nu är det för sent att tänka om. Vi får se om det går att använda något av den gotlandsull jag fick tidigare i vår istället.

De tre härvorna som kommer sen är tretrådigt omgjort raggigarn, 181 g. Det är det här och det här strumpgarnet som tvinnats med helvitt garn. Det är det här garnet där de två kolorerade trådarna är Z-spunna och den vita är S-spunnen och så är det S-tvinnat.Vi får se hur det blir uppstickat sen nån gång.

Den sista härvan är det som blev över förra gången jag gjorde tretrådigt garn kombinerat med det som blev över den här gången av det Z-spunna. 18 g.

När jag tänker på saken har jag nog ganska mycket garn som bara ligger och väntar på att stickas upp. Jag anar att en liten genomgång av alla garnerna kan behövas. Köpa garn behöver jag inte göra i varje fall. Inte för att hålla stickorna igång. Möjligen om det är något speciellt som ska bli till.

Vill ni se bilder också?

 Vi börjar med en bild som är tretrådigrelaterad. Det garn som tvinnades under rubriken träning nyss behövde bli av med snodden. Så jag satte tillbaka den lilla spolen och trampade på garnet igen, fast åt andra hållet. Ibland blev det då nästan tre singlar bredvid varandra, alltså tillbaka till ruta ett ... Då drog jag ut en längre slinga på golvet och så fick de delar som var tresingliga gå på date med mer hysteriskt tvinnade delar och så blev alla nöjda, jag också. (Jag drog alltså ut en lång slinga garn som hade olika mycket snodd i vardera änden av slingan och så fick det jämna till sig så att det blev lika mycket i hela slingan.) Nu har jag fått så fluffigt garn som jag önskade. Jag bara funderar på om det inte borde gå att få till utan att backa processen.

De ljusröda julklappsfibrerna blev ju provspunnet på tre olika sätt. Sen provstickade jag de olika delarna. Och vet ni? JAG DOKUMENTERADE vilken del som var stickad av vad!

 Garnet färgat med svarta bönor. Hoppsan, det blev visst lite batikteknik i det där. Inför nästa dopp knöts det åt mycket lösare. Och på ett annat ställe ...

 Jag får väl erkänna att jag inte var så nitisk när jag tvättade garnet den andra gången. Jag vill ju ha färgen. Å andra sidan: nån gång i framtiden lär det väl bli tvättat och urblekt och trist ...

 Projekt sticka slut på restsockgarn har nu resulterat i ett par i olika blågröna nyanser som tydligen sägs vara för små för en treåring ...

 och ett par tågstrumpor till väldigt små babyfötter. Jag skulle inte förvånas om de bara duger till dockor.
Tågstrumpor ska stickas i tunnare garn på tunnare stickor. Och med fler maskor på varvet och ...
samt antagligen ett parti resårstickning just ovanför hälen. Nåja. Vi kan väl säga att man kan lära sig av dem ...

Här är det knasiga mello-tvåtrådsgarnet. En s-spunnen singel och en z-spunnen singel har blivit s-tvinnade ihop. Den behandlingen gör z-singeln nöjd och den andra hysterisk. Men totalt sett så verkar garnet fungera. I alla fall som härva. Vi får väl se hur det blir uppstickat. Fast jag vet inte ännu som vad.

Träning ...

Ibland när man talar om att man spinner så kan "vanligt folk" få för sig att man menar att man brukar cykla motionscykel.
Det gör jag inte. Inte mer än nödvändigt.
Att spinna är inte alls ansträngande och svettframkallande. Inte på samma sätt som motionscykelspinning.

Men tvinna, govänner, tvinna ...

Jag kastade mig över mina tre någorlunda tjocka någorlunda fluffiga singlar idag för att göra fluffigt tretrådigt garn.
Teoriboken skrev nåt om att man skulle spinna sånt garn på stor trissa och sen tvinna på liten trissa. Alla mina stora louëtspolar hade fluffiga singlar på sig. ... Men då tog jag fram en av mina uddaspolar! Den hade ju liiiten trissa. Kolossalt liten trissa. Och för att det skulle dra på och inte stå och snacka (och få evinnerlig snodd i garnet) så gick det åt att köra med riikligt med broms.
Vet ni vad det blir av den inställningen? Ett motionspass för höger ben. Ja, för resten av kroppen också för det är ju nästan stört omöjligt att sitta still

Det blev ändå alldeles för mycket snodd.
När den spolen var full så var det ganska lite kvar av en av singlarna. Så då spolade jag om den till en annan spole och så tvinnade jag på den (en ledig louëtspole alltså). På lilla trissan. Med mycket broms så det blev bra indrag. Den blev något bättre än den första delen, tror jag. Antagligen får jag försöka köra första garnet genom rocken en gång till, på "upptvinning", kanske andra delen av garnet också. Jag är glad att det inte är nyfinullen som jag massakrerar så här.

Jag funderar på om jag ska spinna mer till en tredje singel (den tog slut) och så se vad som händer om jag tvinnar med slända. Det känns som att det kan finnas en bättre möjlighet att kontrollera snodden då.

Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

Klar!



Det vill säga, den här bilden är tagen före de blev klara, men nu är de klara. Skaften blev ca 5 cm längre än på bilden. Ett garns ränder syns ganska tydligt (det första garnet) men det blev en egen spräcklighet också i det här garnet som jag gillar. Det som förvånade mig var att jag brukar sticka raggsockar med 48 maskor på varvet. De här strumporna har också 48 maskor på varvet.
Raggsockor gör jag på nr 4 med 4-trådigt raggigarn, de här är då stickade på nr 3 med 3-trådigt garn med ursprung i raggigarn.

Tyvärr har batteriet tagit slut i vågen, annars hade jag berättat hur mycket de väger.
Det är mer snodd i det här garnet än i ursprungsgarnet. Det kan här och var upplevas lite "snörigt" i känslan för den sakens skull men förhoppningsvis är det inte något som är till men för hållbarheten. Jag nystade garnet med två trådar tillsammans, från var ände. Så randningen, i den mån man bryr sig och det syns, går i motsatt riktning. Det som var sämre med den här nystningen var att det nog blev olika mycket snodd i garnet, speciellt märktes det att garnet hade mycket mer snodd när jag stickade den andra hälen än den första.
En annan gång kan jag tryggt dela garnet på hälften och göra två nystan. Men den här gången visste jag ju inte hur mycket som skulle gå åt.

Jo!
Jag skulle ju säga något om hälarna också.

Nu har jag ritat på bilden ovan. När man stickar uppifrån och gör hällapp så blir randningen som jag ritat ut med de orangea strecken.
Man stickar hällappen och så tar man upp från kanten av den och stickar i vita pilens riktning runt hela sockan samtidigt som man minskar i "gusseten". (Vad heter den där trekanten på svenska?!)

När jag nu stickade från tårna och uppåt så stickades hällappen under foten. Inte bakpå foten som när man stickar uppifrån.
Så när jag tog upp längs kanten på den så hamnade randning och stickriktning åt andra hållet på gusseten.

Gullan från Arkadien-hälen är annorlunda efter man har plockat upp maskorna längs kanten. Här får de illustreras av sockorna som Lotten fick.

 

Eftersom de sockorna har flätor som går upp från hällappen där som Lottens har resår så vill man ju inte ha en gusset där. Så därför har de gussetminskningen mitt bak så att det blir en slätstickad triangel mitt bak.

 

Jag tycker det är såå skoj att man kan göra sockhälar på så många olika sätt och inte nödvändigtvis bara på det sätt som de försökte lära ut i syslöjden.

Man borde ...

nog skriva lite så ni förstår att jag överlevt påsken.

På annandagen tvinnade jag hela spolen full med tretrådigt sockgarn. Nu har jag härvlat av det och det blev 150 härvelvarv. Och så har jag tvinnat resten. Det blev kvar av två sorters garn, så dem lindade jag upp på en annan spole.
"Vilken dag som helst" ska jag sen härvla av det sista så jag kan komma åt att spinna det växtfärgade igen, för nu är ju den rocken blockerad.

Den lila sommartoppen visade sig vara ungefär 2 cm för bred i framstycket mellan ärmarna. Så hej och hå vad jag repade upp igen ... Nu hoppas jag att den blir lagom, men jag är fortfarande på första nystanet.

På Skärtorsdagen behövde jag en liten enkel stickning och fick med mig en ny raggsocksstickning av garnet jag köpte på vårrean. Den stickar jag med tåpåse i början. (lägg upp hälften av maskorna på runt-om-foten-varvet. Sticka förkortade varv fram mot tån, när 1/3 av maskorna är kvar: öka igen i samma hastighet och sticka sen runt runt upp över foten när alla maskor är igång igen. Jo, för man lägger ju upp maskorna som "levande maskor" runt kabeltråden.) Det var länge sen jag stickade såna sockar. Och lägg märke till att så långt som jag han på Skärtorsdagen var det bara fram-och-tillbaka-stickning, inget rundarbete där inte!

Jag fick förresten veta av en bekant att detta är en skandinavisk sed som antagligen härrör från Frigg, det här med kringgärningsförbudet. Riktigt på vilket sätt vet jag dock inte.

Dymmelonsdag

Om man nu inte får spinna för att man då riskerar att taket blåser av, så kan man ju i alla fall kamma mohair. Det borde i och för sig vara gjort för flera år sen, men bättre sent än aldrig tänker jag.
Under tiden kan man lyssna på stickpodden eller nåt på svtplay som mer är för öronen än för ögonen. Eller lyssna på sr.se. Men dit har jag inte hunnit än.
Att kamma mohair mot en ljus bordsyta var inte så himla fiffigt, det behövs kontrast. Därav tidningen.

Gårdagens tvinnade garn har blivit tvättat och daskat och hänger nu alldeles ovridet och torkar. Det ska bli spännande att se vad det blir av det.
(Förresten, jag ska anteckna här att jag tvinnade på den bruna antikrocken.)

Tre timmar senare har jag kammat tre gram ... Totalt har jag nu kammat ca en tredjedel av den batten. Lär få hålla på ett drygt dygn till ...)

tretrådigt sockgarn

 Först stickar man tre par raggsockor.

Sen delar man upp restgarnet i sina kardeler. Alltså fyra singlar per nystan. Och två nystan per sockpar ger åtta singlar. Men de åtta singlarna är rätt "döda", dvs det finns inte så mycket snodd kvar i dem.

På bilden ovan har jag på de små rullarna särade singlar utan mycket snodd. På de stora spolarna har jag singlar som har fått mer snodd i sig. (Ja, i det här läget finns det bara sju smårullar, ety ...)

Jag har nu provtvinnat ihop ett tretrådigt garn av singlar från tre olika färgställningar. Det här garnet är tunnare än de fyratrådiga garn som singlarna en gång kom ifrån.

Imorgon eller nåt ska jag provsticka lite för att se hur det blir uppstickat.

Helgens garneri

Helgens garneri har bestått i att jag i torsdags eftermiddag stickade klart raggsockorna. Jag har varken fäst trådar eller fotograferat, men det lär komma.

Sen började jag dela det garnet. Två restnystan ska bli åtta singlar. Och likadant med de andra raggsocksresterna från mitt fyndande förra våren.
Så småningom ska dessa 24 singlar förenas till ett tretrådigt garn som världen sällan skådat. (Frågan är om världen insett att den saknat det; troligen inte, är svaret.) Och så är det tänkt att det garnet på nåt vis ska bilda ett par sockor till. Inte riktigt lika tjocka, men det blir bra det med. Tror jag. Det sägs bli vår.

På lördagen hade jag planerat att åka iväg på en spinnträff. Men jag blev tvungen att revidera de planerna.

Idag har garnsplittrandet fått ersättas av "byta dragkedja i dotters kjol". Ja, hon är stor nog att kunna göra det själv. Men eftersom inte heller jag är bekväm med uppgiften så kunde jag tänka mig att hjälpa henne med det. (Hon fick istället hjälpa mig att sprätta när jag sytt fel och det inte fanns strålkastare nog att se stygnen med mina ögon.)

Nyss stickade jag klart den lilla scarfen och nog blev den liten alltid. Det är inte lätt att ha den två varv med knyt runt halsen. Om det räcker med att blocka eller om den bör övertas av någon annan med smalare hals är frågan.
Den får jag fotografera samtidigt som sockorna.

Däremot har jag nu förevigat hundjackan med mannekäng. Riktigt om det blev ett bra resultat har jag dock inte hunnit kolla och jag fick inte med mig bilderna heller.
(Oj vilket bildparty vi ska ha nästa helg!)

Nu har jag suttit och kollat våffelvirkning på youtube. Det var flera år sen min mamma lärde mig och jag gjorde två grytlappar. Nu har mitt hyreskök akut brist på grytlappar och kanske kan jag göra något åt det. Ska bara skaffa bra garn. (Detta var kod för "Äntligen har jag nån anledning att gå in på Yll & Tyll!")

Provlapp?

Som jag skrev häromdagen så påbörjade jag en provstickning.

Nä, inte en vanlig lapp, det bidde en sjal ... Eller ja, provlappandet blev början på en sjal som ju som sjal betraktat måste vara större än en provlapp. Så de där garnerna till nånting kom väl till pass. På bilden väntar det fingerspunna tretrådiga garnet på att få komma med och nu har jag hunnit några varv med det.

Frågan som provlappen skulle ge svar på var: ska jag spinna/tvinna si eller så? Si och så skiljs på den här bilden av ett avigvarv.


Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.

Nu får vi se hur långt det tunna garnet räcker. Jag stickade sjalen på nr 7-stickor, men det blir lite väl "nätigt" för så tunnt garn så jag har tagit stickor nr 5 till det. Men för att då inte dra ihop alltihop så har jag gjort ett omslag efter två maskor längs hela varvet.
 
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
 
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.

Man vet att man är nördig när man ...

sitter och väntar på att solisterna ska sjunga klart så man som körsångare får göra rätt för sig ...

och upptäcker att man funderar på ett tretrådigt garn med en grå singel och två melerade orangea när man ser på kyrkans tegelpelare ...

(Ja, det har blivit nytt år. Årsberättelse kommer. Sen.)

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)



Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.



När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.





Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.