På bordet

Nu är de färdiga, sockorna som jag började tåminska på under invigningen.

De är av ungefär samma modell som sockorna som jag gav bort i vintras, men de är i kraftigare garn.

"Ungefär" också för att den där tomathälen istället blev en ... paprikahäl? Så går det när man gör sådär som man minns ungefär och inte kollar precis hur det ska vara.

En "paprikahäl" betyder att man inte gör flera mellanliggande varv runt om innan man gör nästa "kurva" utan när man återkommer till där de förkortade varven ska börja så börjar man på en gång. Sen brydde jag mig inte om hur många cm som var kvar på varvet utan jag hade 1/3 av maskorna kvar på varvet (och 1/3 på vardera sidan om).

Dessutom satte jag inte ihop "modermaskan" med "dottermaskan" utan med grannmaskan.

("Paprikahäl" är inte ett vedertaget begrepp utan uppfanns av mig för att peka på den skillnad som min häl råkade få när den skulle bli tomathäl. Röd grönsak som röd grönsak, liksom.)

Jaha, så satt jag där med två nystan med inte alltför mycket garn kvar i. Visst var det väl en rätt trevlig mönstring på garnet, men det räcker ju inte till ett par sockar till. Så då får man ju hitta på något.

Nu har jag ju hamnat lite i spinnträsket och fått lite idéer om än jag inte sett just den här någonstans:

Man kan dela garnet i singlar (även om det som är upplindat på toarullarna är tvåtrådigt/två singlar beroende på hur snodda de är på ett specifikt ställe) och så kan man sätta mer snodd i det och så kan man tvinna ihop det på nåt annat sätt. Jag tänkte ett tag två trådar från ena toarullen ihop med två från den andra på ett sånt sätt att det alltid finns en svart tråd på sträckan. Men inser att svart bara förekommer på var tredje rapport (två färger, en svart, två färger, en svart).

Kanske jag ska ta det från ena nystanet och vända mot det andra nystanet (färgrapporten är ju inte symmetrisk)?

Men garnet räcker ju ändå inte till två sockor. (Inte av de storlekar som de härvarande fötterna kräver iaf.)

Så kanske jag ska tvinna mot några andra singlar av samma kvalitet, raggsocksgarnrester är jag ju välförsedd med ...

Jag vet inte just nu.
Men nu ska jag se om det blir någon simmedalj till Sverige!

Två FO redan i år

Det var en ovanligt hektisk december för mig i år. Det stickades två julklappar, det sjöngs en massa juloratorium, det skrevs uppsats, det sköttes normala decembersysslor (icke att förglömma att Lottens julkalender ingår i mina decembersysslor) och åretruntsysslor. Dessutom stickade jag en present som skulle överräckas i mitten av januari, nämligen dessa vantar.
Nån som känner igen modellen? Jajamänsan, det är samma anledning till presentandet den här gången, men dessa flyttade till Jämtland.

Även om mönstringen är logisk och lätt att klura ut när man kommit en bit så gör de sig inte som bilstickning när det är nermörkt. Och åka bil utan att sticka är förspilld tid, det anser jag. (Detta gäller mig själv, andra får åka hur de vill. Men kör man så bör man hålla händerna på ratten och ögonen på vägen.)

Alltså behövdes en stickning när resor ideligen gjordes till grannstaden för juloratoriets skull.

Det blev dessa strumpor. Jag minns inte riktigt om jag började på dem redan i advent eller om det då var ett par andra sockor (troligtvis presenterade i nästa inlägg) som stickades, men det stod i alla fall snart klart att de skulle ges bort.

Till decemberrutinerna hör nämligen att baka en engelsk fruktkaka. Men ve och fasa! Tidningen från 1989 var försvunnen! Antagligen hade någon nitisk julstädare svept med den förra året.
Eftersom Lottens bås är att likna vid en gemytligare kvarterskrog ropade jag till de församlade: Finns det någon som har detta recept, händelsevis?
Efter diverse skämtande så var det en som skärpte till sig och frågade om jag var så allvarlig som jag verkade. Jo, det var jag ju.

Och rätt vad det var, någon dag före julafton så fick jag receptet av Béa. Klart hon skulle ha dem! (Har man bakat samma kaka i 23 år så är det mycket värt att få fatt på det bortsprungna receptet.)

Sockorna fick ett alldeles unikt stuk. Ett sprund framtill gör att det lite påbjuds att vika ner mudden. Rent praktiskt tillkom det för att jag i bilmörkret inte klarade av/inte ville misslyckas med att sluta rundstickningsvarvet. Det blir så lätt moebius av det. Så jag stickade på där i mörkret tills jag en dag i lugn och ro och ljus kunde göra rundstickning av det hela istället. (Ja naturligtvis är det magic loop som är metoden som vanligt.)

Hälen är min första erfarenhet av tomato heel, tomathäl, och den var angenäm.