Det blöta byltets förvandling

Tänk va! Att en sån därn blöt klafsgrej (som luktar hav, ety den innehåller silke) kan bli en sån utsträckt sjal. Men det kräver 1½ timmes arbete ...
Och mitt i alltihopa kommer jag ihåg att jag nån gång (första sjalblockningen) hade dragit i spännsnören. (Heter det ju inte jue, men jag hittar inte ordet.)
Det är inte himla lätt att få en kant alldeles rak i 175 cm. Inte ens i 55 cm faktiskt. Och rätvinkligheten ska vi inte tala om ...

Som tur är har jag nån gång i mitt liv sprungit på en byggkille som livfullt berättade om hur man fick dörrhål rätt formade: man mäter diagonalerna. Om de är lika så är dörrhålet rektangulärt (och ingen parallellogram).
Det måste ju gälla sjalar också!

Fast så långt måttband hade jag inte. Så jag mätte från kantnålarna som satt i mitten (syns på hopsyningen, trist nog) och ut mot "motstående" hörn.

Som ni ser så föll jag från klippan. Garnet räckte inte och jag fick inte tag på mer. Jag var i kontakt med hon jag köpte garnet av på Tradera, och fick reda på företaget hon hade köpt av. Jag var i kontakt med dem, men de hade totalslut av den färgen.
Jag räknade på att göra "små" uddar, alltså samma uddighet, men utan "basrektangeln" så att säga, men det hade inte räckt ändå.

Jag gjorde nåt idéutkast med "mitt tydliga garn", men gav upp. Helt enkelt bestämde mig för att bara maska av. Så nu är den "klar". Ska bara torka och avnålas också.

nu vet jag

och det är okej, fast trist. Hon som har likadant garn som jag vill inte göra sig av med sitt garn till förmån för min sjal. Förståeligt.

Så nu får jag repa upp den uddkant jag lyckats åstadkomma och så maska av istället. Det får gå det med.

Om inget annat kanske det finns en liten skvätt garn kvar hos mig om hennes sjal vill bli större än garnet räcker. Eller så gör jag något litet av resterna. Inte vet jag.

Nu börjar mitt huvud dra igång nästa-projekt-tänkandet. Det går väldans trögt, men det gör inte så mycket. Jag ska ju fippla klar den här sjalen och montera ärmarna på den eviga gröna toppen. Fast i början av maj är det ju bra om jag har nåt på gång, för då ska jag åka iväg igen.

Jag kom att tänka på swallowtail-sjalarna. Den i grovt brunt garn blev ju mycket större än den i tunt garn. (Konstigt va?)
Om man skulle göra den här sjalen i det bruna garnet skulle det helt säkert bli ett sängöverkast. Tål att funderas på. Fast här hemma är det ingen som använder sängöverkast.

cliffhanger

[Om nu blogger hade varit på humör]Nu när Blogger är på humör får ni se en bild på en ganska uttunnad kon med garn. Frågan man kan ställa sig vid anblicken är: kommer detta garn att räcka till femtio kantrapporter till? Nu är jag nämligen klar med ena långsidan, men vad händer sedan?
Hur i hela friden kan man få tag på kompletterande garn när jag köpt det med ganska lite info på Tradera?
Vi får hoppas att jag slipper ställa mig den senare frågan och att den första besvaras med "ja".

En bonusbild på hundens vårfrisyr. Av någon anledning får han en extra tofs på huvudet under den ljusare delen av året. (Varmare är ju fånigt att säga.)

PS. Hur kommenderar man överstruken text i blogger?

Hjärnsläpp

Jag trodde jag skulle bli tokig igårkväll!
Enda sättet att få nitton maskor på varv tre var att sticka två gånger i sista maskan. Men häpp! På varv fem fanns det helt plötsligt tre maskor kvar på slutet.

Okej, jag stickar bara så många maskor som det finns till hands på slutet på varv tre, vilket gjorde att det även fanns en maska för lite på varv fem.

Alltså: antingen en maska för mycket eller en för lite.
Efter att ha misslyckats några gånger och samtidigt försökt sätta fast bården på mittstycket så gjorde jag en - provlapp!
Samma sak.

Jag kom hem från resan och satte mig med det grova tyydliga garnet (bruna swallowtailsjaslgarnet/tvåändstickade tröjan-garnet) och samma sak med det: en maska för lite eller en maska för mycket.

Jag granskade diagrammet noooga. Jag fick till och med min son att hjälpa till. Han är smart men inte van vid diagram. Möjligen kunde denna kombination se var felet låg.
Men nej, det kunde inte bli som jag fick det.

Nåja. Idag skulle jag beklaga mig här för omvärlden om hur det gått troll i den här bården. Men så stickade jag en gång till i det bruna garnet och ... simsalabim! Trollen har försvunnit! Ingenting tydde på något sätt att något kunde gå galet.

Håll nu tummarna för att det håller i sig till att jag nu ska sticka med rätt garn och ihop med mittstycket.
Jag lyckades ju återskapa de två förlupna maskorna som pep iväg när jag repade upp första försöket av uddkanten.

Nästa etapp

Som ni alla ser ... jaså, inte ni heller, är det nu dags att börja med uddkanten.

Uppd.
Jag tänkte att man kunde starta där man var, men jag lyckades i min tentastress inte få till det utan började vid den andra långkanten.
(Man kan ju inte tillåta sig fastna i en stickning när man ska avvika för att gå på tenta jue! Att jag sen var en timme tidig dit gjorde mig inte gladare.)

Lite fel bild

(Bilden från brio.net)

Egentligen var jag ute efter en annan leksak från samma period i livet: Man bankade ner korta stavar i ett hål. Hålet rymde flera stavar och krökte sig. Resultatet var att när man bankade ner en stav så ploppade det ut en stav ur mynningen på kortsidan. Någon som minns?

Vadan dessa nostalgiska minnen?
Tja. På den tiden var det ju roligt att det kom ut en i andra änden.
När man sitter och tar upp 240 maskor (exakt!) längs en långsida på en sjal är det inte riktigt lika skoj när rundstickan visar sig vara för kort när man äntligen har pejl på att om jag tar upp en maska där, och en där, och ... [totalt fyra maskor] - och rätt vad det är upptäcker att maskor sluppit löst i andra änden och all räkning återigen är förgäves.

Längre sticka?
Och hur får man tag på en sån på påskdagen?

På nåt sätt förstår jag att jag nog borde tentaläsa istället.

80X12X17X2

80 maskor, tolv varv i sjutton rapporter i två våder som numera sitter ihop. 32640 maskor alltså, sånär som på 80 eftersom det sista varvet på vardera våden är ihopsättningstråden.

Nu är det bara tjugofyratusentrehundra-tjugo maskor kvar ...

Vi ses ...

Rapport om rapporter

Den första halvan av print o'the waves stool:en är klar och så även åtta av sjutton rapporter på den andra halvan.

Konen med oanvänt garn ser inte speciellt "anfrätt" ut så det blir nog bra det här vartefter.

Som vanligt kommer uppdateringen vid en tidpunkt med i stort sett obefintligt ljus.
Nåja, den kom alls.

Hurusom man sig en livlina inlägger

Vad är en livlina?
Det är en tråd av avvikande färg som placeras i stickningen.

Varför gör man det?
Ibland så upptäcker man att man har stickat fel tidigare. Vid just spetsstickning är det svårt att repa upp utan att fullständigt kaos inträder.
Då får man istället repa upp maska för maska (=sticka baklänges), kanske i flera varv.
Har man en livlina inlagd kan man repa upp för stickningen kommer att "fastna" på livlinan.

Hur gör man?
Ta ett garn som tydligt skiljer sig från det garn du stickar av. Det kan även vara bra att tänka på att inte livlinegarnet är lurvigt eller ens lämnar ludd.
Eftersom jag inte vill ha diffusa ränder av gult bomullsgarn i den här sjalen så valde jag istället ett färskare garn (än mitt gamla vanliga skräpgarn) och som dessutom består av 100% viskos.
Jag tror dessutom att det inte är fel att välja ett rätt så grovt garn.

Lägg livlinegarnet runt vänster sticka.

Lyft första maskan rakt över till höger sticka. (Stoppa in höger sticka som om du stickar en avig maska.)

Låt stickan och livlinegarnet ligga parallellt i maskorna. Med tiden blir det rätt trögt, maskorna är ju inte anpassade till denna tjocklek på "stickorna". Dra då ut kortänden på livlinetråden så att livlinan ligger bara i ett lager parallellt med stickan.

Dra sen fram lagom mycket livlina så den inte rymmer i endera änden om man drar i arbetet.

När man stickat några varv ser det ut som på bilden nedan (förra inlägget).

Ingen swagger, men väl en lägesrapport om sjalens framsteg. Bilden är tagen i dagsljus utan blixt så jag tror att färgen överens-stämmer ganska bra med verkligheten.


I kameran hittade jag en bild från nyåret också. Sedan milleniumskiftet har vi som tradition att äta exotiska frukter. En sån vitaminbild behöver man en sån här grå trist dag.

Förresten. Den nya surdegen verkar mycket vitalare än den gamla. Strax ska jag baka ut limporna så får vi se om jag anar rätt.

vilket mörker

Och jag inser när jag klickat på "nytt inlägg"-knappen att jag fortfarande inte fotat swaggern. Och nu är det mörkt. Igen.

Och inte lär jag ta nån bild på sjalen heller i det här s k ljuset. Skulle bara dokumentera att jag hunnit fyra rapporter (av 34) och att jag blev tvungen att lägga ner sturskheten att inte använda livlina.
Det tar en hiskelig tid att försiktigt baklängessticka tre varv, upplysningsvis.
Och inte blir det bättre med kombinationen tunt mörkt garn och "tantögon". Det är otroligt vad ögonen kräver ljus för att uppfatta vad som är på gång framför dem. Och glasögon behövs dessutom både nu och då.

Och min surdeg hade börjat mögla där den stod ensam, svältandes och övergiven. Så jag fick göra en ny.

Senaste nytt

Dottern fick fingra på provlappen och yttrade sig på sånt sätt att jag beslutade 6 trådar + 4½ i stickor.
Jag har nu hunnit två rapporter eller nåt. På Sjalen. Men det är ju ingen konversationsstickning, så den tas bara fram vid speciella tillfällen.

De ljusa pedagogiska strumporna är nu klara och avlämnade men inte avbildade. Så det vart.

De gröna ärmarna håller på att bli längre. Efter 8 cm slätstickning är det nu dags för den avslutande rätstickningskanten.

Det där med bilder får anstå till en annan gång.

Provlapp nr 2

Ännu en provlapp. Den översta rapporten är stickad på 3½ och den undre på 4½.
Ska man välja blev det nog 4½-varianten. Men samtidigt så känns det så "tjockt".

Mysko. Fisknät eller tjockt ... Å andra sidan har jag nu alla 6 trådarna, förra provlappen använde jag 2 trådar.

Kanske jag trots allt skulle testa tre trådar. Då skulle jag kunna sticka båda halvorna samtidigt.

Provlapp!

När jag i höstas ropade in det blå melerade garnet till barntröja nr 2 köpte jag samtidigt ett aubergine-färgat "fingarn". Minns jag inte fel var det silke och merino i eller nåt. 6 trådar är tillsammans lindade runt en kon. De är fasligt tunna var och en, men ett halvdussin i taget blir lite väl tjockt och grovt tänkte jag och splittrade garnet i två trådar och gjorde en provlapp till Print O' the wave stole.

På stickor 3½ kändes det ... lite för mycket fisknät. Utspänt ser det mycket bättre ut än provlappen kändes igårkväll.
Frågan är vilken kvalitet en färdig stola bekänner sig till: uppspänd och vacker eller "fisknät slängt i ett hörn"?

Jag blev nästan lite lättad över att det kändes fel. För trådarna verkade ha gått med i facket eller nåt. De var inte alls så intresserade av att skiljas åt som man skulle kunna tro när man ser dem tillsammans. De är nämligen inte tvinnade med varandra utan bara "medresenärer".

Så att pilla med nåt "silkigt" som inte ser ut att ha nån styrsel och dessutom svära över trådtrassel ... njae, jag kan använda min tid till annat.


Så jag är nog på väg att repa upp den här lappen och istället göra en ny med alla trådarna. Så får vi se.


Om swaggern kan meddelas att den tydligen är lite längre än den förra. Och summa knapphål upptäcktes vara ... åtta!
Den senast uttänkta strategin är att "plugga igen" (eller ignorera) det som ligger strax under det på halskanten och därmed använda sju.