Inför nästa års sybingo ...

Det här är årets sybingobricka:

När jag såg den så tänkte jag på min uttjänta kofta och så rutorna: skapa något i återvunnet material, gör en remake, testa en ny teknik, skapa med garn.

Jag vet inte om det syns så bra, men den är lagad på armbågarna och har ett stort hål under ena armen. Och på en del knappar har färgen lossnat.
Dessutom har jag ju gett uttryck för att jag inte är riktigt nöjd med att färgställningen skiftar med vilken av härvorna som jag använt, vilket jag kom på efter en bit på ryggen och sen försökte kompensera för på framstyckena och ärmarna.

Så, vad vore mer passande än att repa upp tröjan, repa upp garnet, blanda om bitarna och spinna nytt garn? Hepp! typ.
Men så insåg jag att det skulle jag inte hinna i sommar. Men jag skulle kunna förbereda för nästa års sybingo! Så jag lade listigt ner det här projektet i sommar för att tjuvstarta på nästa års bingobricka nu i höst! (Nej, naturligtvis har de inte en exakt likadan bricka nästa år, men somliga rutor känns som mer återkommande än andra.)
Häromkvällen satt jag alltså och repade upp hela koftan. Det gick förvånansvärt fort, med tanke på hur lång tid det tar för att skapa en kofta. Det är inte utan att man tänker på entropi och liknande uttryck.

Redan tidigt kollade jag lite på fiberlängden och höjde en del på ögonbrynen. Max 5 cm. När jag började handspinna hade jag ganska kort ull, knappt så kort. Och någon kommenterade att om jag kunde spinna den så skulle jag ju vara väldigt duktig.
Det kan vara så att det är skillnad på vilka fiber man kan använda om man har ett spinneri eller om man handspinner. Inte alls omöjligt. Men med så korta fibrer är det nog inte så konstigt att den där koftan inte blev så hållbar. Det var ett ganska fluffigt garn, vilket alltså inte gör att fibrerna håller ihop så mycket. Så även om "Spinning Jenny":s ättlingar kan spinna med så korta fibrer så blir ju inte resultatet det bästa ändå.

Nå. Jag repade upp lite till av garnet, drog isär fibrerna så att det inte fanns någon garnkänsla kvar nånstans utan det var bara fluff. Jag kardade det och rullade upp det på en pinne och gjorde en puni av den och sen spann jag på min turkiska slända.

Ett försök att visa hur ojämnt garnet blev. Det gick att ha sländan hängande mestadels, men den behövde stödjas en hel del också.

Det räckte till ca 1,5 meter tvåtrådigt garn

Men det blev ju inte alls likt garnet som kom från koftan.

Och garnet från koftan är nött och inte något att bygga något stort av. På en del ställen är det naturligtvis mindre nött, men orka hålla på att kolla upp. 

Nej, det här garnet blir nog inte till någon hjälp i nästa års sybingo. Kanske att nån vill ha det att dreva ett hus med eller nåt. Men var hittar man en sån?

nr 4 in progress

I februari var det visst som jag började dela garn ...

I slutet av maj kom sommaren och jag satt ute och satte ihop dem till längre trådar och tillförde mer snodd.

... för att sen sammanföra de tre färgställningarna...

... till ett tretrådigt garn

... som ändrar färger enligt de olika ursprungsgarnerna men ändå på ett alldeles eget sätt.

Igår nystade jag på bussen och hann påbörja ett par nya strumpor, nr 4 i ett garn gjort enligt den här principen.

Och det blir så bra så bra.

Andra sockor

Nu börjar det finnas många restgarner av alla raggsockor. Så ett projekt med att göra nytt tunnare sockgarn har påbörjats. 24 rullar med entrådigt garn ska förändras till tre trådar som ska tvinnas till ett nytt garn.

Sockorna av det här garnet vann jag inte, vilket jag tyckte var tråkigt för de var riktigt snygga.

Lite förvånande dock att de var gjorda av två olika färgställningar på garn. Nåja. Jag får väl lägga dem varannan i tråden. Eventuellt göra intervallen lite kortare (ta av garnet och byta i förtid).

Men just nu är spinnrocken ockuperad av ryagarnet jag spann på Sockenstugan i somras så det måste jag först göra något åt.
Fast inte nu.

Fyra nya!

Nej, de är inte tänkta att höra ihop. Men jag tog allt i samma fotosession.

Först ett omgjort ufo. För femton år sen köpte jag det här blå tyget och satte igång att sy en klänning med prinsess-skärning. Det gick inte så bra. Om det är för att den sortens vävning på tyget inte riktigt samarbetar med sömmar som vill gå lite åt alla möjliga håll gentemot trådrakriktningen, eller om det beror på "sömmerskan", eller kombinationen, det låter vi vara osagt. Men det blev ingen klänning i alla fall och det ofärdiga projektet har legat och räckt ut tungan åt mig varje gång vi mötts i hyllan.
Och nu är det så många kilo sen att det hade inte blivit vi två ändå, om klänningen hade blivit färdig.

Så nu i sommar, före sybingon, så gjorde jag något läskigt. Jag satte saxen i klänningen, rätt tvärs över livet! Antagligen borde det ha förevigats, före och efter och under tiden, men jag blev blind för bloggandets möjligheter av beslutsamheten.
Det fanns mer tyg så jag gjorde en linning och två fickor. (Som sagt, före sybingon. Det här hade kunnat bli hur många rutor som helst, fast inga som inte ändå blev kryssade.)
Jag köpte en kortare blixtlås och en knapp hos Allan. Och det blev en kjol!
Eftersom kjolen var något vidare än linningen behövde vara så gjorde jag några veck.

Sockorna är stickade av omgjort garn: tre olika raggigarn har blivit ett tretrådigt garn. Men den här gången har jag prövat en ny metod. Tidigare har garnerna A, B och C blivit en tråd vardera som tvinnats ihop. Den här gången har tre trådar gjorts där bitar från A, B och C slumpvis kommit in. Det slumpade sig dock så att det kom mycket rött garn på samma ställe och knappt någon annanstans. Nå, nu vet jag det. I fortsättningen ska jag nog hålla mig till den ursprungliga metoden.

För några år sen köpte jag två benvita blusar i viskos. Och sen har de hängt i garderoben. I förrgår kom jag på den fiffiga idén att man kan ju färga dem! Varför inte gult? Jag tycker om gult, gul är modefärg nu. (Eller är den på utgående?)
Och igår köpte jag färg och satte igång. Men när jag vägt blusarna så blev jag tveksam till om färgen skulle räcka till båda, så jag nöjde mig med den ena. Mycket enkelt. Rätt så bra. Det blev pyttesmå gröna prickar här och var, men det kan bero på missar från mig. Man ska t ex ta det torra plagget och stoppa i maskinen ihop med en påse färg. Fast man ska ha tvättat tyget någon gång före för att eventuell "spinnolja" eller liknande ska försvinna. Som om jag skulle tvätta och sen torka innan jag färgar? Glöm det! Blöt blus och färgpåse åkte maskin tillsammans. Först några funderingsvarv för att maskinen ska känna av vad den har att göra med den här gången. Jodå, det blev alldeles fullt med ockrapulver över hela tyget. Tänkte inte på det. Nå. Nu blev det så och i stort sett är det bra. Den andra benvita blusen med knäppning kanske man kan ha som jacka över nästa sommar, ifall det blir för gult/svalt med bara den här.

 Men anledningen till att det blev fotografering precis nu är att Siri är klar! Jag har stickat den i Solkustens tvåtrådiga, precis enligt beskrivningen. Det är ett mjukt garn, men kanske något stickigt som stickat. Varmt blir det i alla fall. Jag ser fram emot att få ha den på mig.

(Fotografen lyder ordern "Tryck på knappen!", men tar inga egna initiativ till att rätta till kläder som sitter snett och så.) Den var kul att sticka, även om man nog bör undvika att ha mönsterdelen som konversationsstickning ...

Knapparna från Allan förstås. Alla knappar isydda, alla trådar fästade. Alldeles klar att använda. Yes!

Så vad ska jag göra nu då? Ja eftersom jag ska ut och resa en del nästa vecka har jag börjat på en raggsockstickning. De jag har i stallet ser lite väl tunna ut på undersidan.

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...

Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!

Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.

Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.

Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.

Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?

(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)

Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.

strumpredovisning!

Först två bilder på makens gröna sockor. I vanliga fall stickar jag ju i Raggigarn, men de här  är gjorda i Svarta fårets raggsocksgarn, limited edition. Det verkar vara en gnutta tunnare/smidigare för när jag först gjorde en häl i raggigarn så blev den lite kraftigare. Hela berättelsen om dessa strumpors tillblivelse kan man läsa om här.

"Ta på hälen också för där har du gjort så fint" sa maken. Om det precis blev en detaljbild på hälen vet jag inte, men bilden är väl klickbar.

Mina strumpor är av tretrådigt garn som jag gjort av raggigarnrester. Det är inte helt konsekvent taggat om de inläggen, men jag gjorde det förra sommaren i alla fall. Det är s+z-spunnet och s-tvinnat.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.

Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.

göra garn

Det finns en rubrik som heter "på stickorna" i spalten här bredvid. Men det finns inga indikationer på vad som är på gång på garntillverkningsfronten.
Men det här har jag gjort i sommar i alla fall.

Det blå är första härvan av ett 100g-projekt. Jag spinner på en pinne och det är långsamt och det är tunt och det är rofyllt. Härvan väger 15 g, är tvåtrådig och skall följas av fler.

Det bruna väger 60 gram och är spunnet på ... Louëten om jag inte missminner mig. Det är värmlandsfår som ingick i goodiebagen vid spinnhelgen i Brån förra året. Då kardade vi den i en kardmaskin och sen har den legat sen dess.
Det blev rätt tjockt och spanns på långdrag.
Inte förrän jag var klar kom jag ihåg att jag hade ju tänkt spinna det för att kunna använda ihop med det hemspunna hemfärgade tvåtrådiga garnet jag gjort tidigare, så att det skulle räcka till en kofta. Men nu är det för sent att tänka om. Vi får se om det går att använda något av den gotlandsull jag fick tidigare i vår istället.

De tre härvorna som kommer sen är tretrådigt omgjort raggigarn, 181 g. Det är det här och det här strumpgarnet som tvinnats med helvitt garn. Det är det här garnet där de två kolorerade trådarna är Z-spunna och den vita är S-spunnen och så är det S-tvinnat.Vi får se hur det blir uppstickat sen nån gång.

Den sista härvan är det som blev över förra gången jag gjorde tretrådigt garn kombinerat med det som blev över den här gången av det Z-spunna. 18 g.

När jag tänker på saken har jag nog ganska mycket garn som bara ligger och väntar på att stickas upp. Jag anar att en liten genomgång av alla garnerna kan behövas. Köpa garn behöver jag inte göra i varje fall. Inte för att hålla stickorna igång. Möjligen om det är något speciellt som ska bli till.

laxrosa sommartoppen!

 Förra sommaren träffade jag en som hade Marianne Isagers linne Fletningar på sig. Då bestämde jag mig pronto för att göra ett eget.

Men så var det det där med jag och linnen. Jag vill ha ärmar. Men ärmar ingick inte i Isagers beskrivning. Och Isagers originalgarn hade jag inte råd med heller utan använde garnet Cecilia som jag så påpassligt köpt på utförsäljning när en garnbutik skulle sluta.

Ärmarna är stickade i  hälften så tjockt garn och uppifrån och ner de med. Ceciliagarnet är 6-trådigt, men ärmarna är alltså stickade av bara tre trådar, jag splittrade garnet. Men jag fortsatte att sticka med 3½-orna.

Livet är flikigt nedtill, men så ville jag inte att ärmarna skulle bli. Så när mittmaskan signalerade "lagom lång ärm" stickade jag förkortade varv på undersidan. (Det kan man ju om man stickar rundstickning.) Jag stickade dem ca 7 maskor kortare vid varje vändning. Sen stickade jag rätt över varvet med det aviga varvet som inleder kanten.

I början ökade jag både i mitten och i sidorna på ärmen, precis som när man stickar en trekantssjal uppifrån. Det blev rätt mycket maskor med tiden och för att stävja det tänkte jag sluta öka i sidorna efter ett tag. Men det var som att ärmhålen var generösare på bakstycket. Så jag slutade bara på den sidan som vetter mot framstycket.
Jag gjorde också så att när jag var framme vid "botten" i ärmhålet lade jag upp alla maskor som krävdes för "botten" på en gång och när jag då kunde sticka runt så minskade jag motsvarande under ärmen som jag ökade mitt på ärmen.

(Påminnelse till mig själv:) Jag tror ...

... att jag ska köpa mig en kamera som har som huvudfunktion att vara kamera. Rätt snart.

Och då ska vi se om jag kan lyckas få rätt kulör på bomullsgarnet.
Och en bild på den lila sommartoppen.
Och en bild på den laxrosa sommartoppen.
Och det nytvinnade fyrtrådigt-blir-tretrådigt-garnet. (Som inte är helt färdigtvinnat än, men det kommer väl.)
Och en förhoppningsvis inte helt hopplös bild på svarta strumpskaft. (Det är ju juli, inte november ...)

Nå, det var väl allt som hänt sen sist ungefär. Det enda som då är igång är de svarta raggsockorna.

Undrar om det inte blir spinning utöver det. Det finns mängder av ospunnen ull här hemma och det är ju inte helt nödvändigt. Och dessutom pågår TdF. Men jag är ju inte med för jag blir stressad av det. Men man kan ju spinna ändå.

Det finns nästan 300g ljusröd ull som jag tror jag ska spinna tunt tretrådigt av. Tanken var kanske en liten kofta, men det verkar som det skulle behövas ett hekto till för att det skulle räcka. Antagligen är det fiffigt att köpa mer liknande ull före jag börjar karda så att eventuella kulörskillnader kan bli lite mer omärkliga/uppblandade. Hm.
Lite mer hm kan man säga när man ser den laxrosa sommartoppen ihop med provstickningen. Det är ungefär samma färg.

Det finns ett kilo kardad gotlandsull också. Den hoppas jag kunna spinna fluffigt tjockt garn av, tretrådigt typ.

Och så finns det natthimmelsblå ull, och värmlandsull  i tre kulörer varav den bruna är kardad och den vita kammad till en del.

olika talanger

Jag tycker jag är ganska bra på att läsa stickbeskrivningar. Om någon på något forum skriver och undrar hur man ska tolka nåt så brukar jag kunna klura ut hur det är tänkt. (Nu talar vi vanliga beskrivningar, inte såna där sockor som stickas på diagonalen och annat som helt krupit ur lådan.)

Jag har ganska god koll på  vilken stickstorlek som passar till vilken garntjocklek, även om jag ännu inte tagit till mig det där (för Sverige) nya sättet att mäta garntjocklek: fingering och sånt, eller si många meter per hekto.

Men idag var vi iväg och skulle köpa virke. Det ska bli ett annat trädgårdsskjul än det som tidens tand har gnagt ner (för att inte tala om luciastormen).

Man ska ha olika tjocka långa träbitar. (Jag vet att det är skillnad på plank och bräder men vet inte vilken så jag låter bli de orden.) Somliga ska användas till ett moment, andra till annat.
Om man sätter en bit från ena hållet fram till hörnet, så ska man inte räkna samma mått på den som kommer till hörnet från andra hållet. Den biten ska ju täcka "gaveln" på den andra.

Jag blir alldeles yr. Jag har ingen aning om vad alla bitar ska användas till. 24 såna, 27 sånadär, och 27 såna andra.
Då kan man göra två saker. Man kan sätta sig in i. Ta reda på. Skriva egna anteckningar. Förstå.
Eller så kan man säga: "Förstår du?" Och blir svaret i någon mån jakande från den som är satt att vara ansvarig så släpper man det.

Hepp. Man måste inte kunna allting.

Själv har jag precis börjat vända snodden på singlar. Den tredje singeln på det nya tretrådiga sockgarnet ska vara s-spunnet. Men när de singlarna satt i köpegarnet så var de z-spunna. Så jag ska genom mitt trampande sätta så mycket snodd att det löser upp den gamla snodden och utan att formen löser upp sig så ska den ta snodd åt andra hållet.

S- och Z-snodd?
Ta en bit garn. Se hur fibrerna går på diagonalen mot själva garnet. Följer diagonalen samma riktning som mitten på S eller Z?

Så de stackars fibrerna ska "luta om", från Z till I till S utan att garnet går av i I-tillståndet. Det går rätt bra. Det gäller bara att inte ha händerna för långt isär. Om ullhåren är 10 cm så måste man hålla händerna närmare varann än så för att de inte ska glida isär.

Vill ni se bilder också?

 Vi börjar med en bild som är tretrådigrelaterad. Det garn som tvinnades under rubriken träning nyss behövde bli av med snodden. Så jag satte tillbaka den lilla spolen och trampade på garnet igen, fast åt andra hållet. Ibland blev det då nästan tre singlar bredvid varandra, alltså tillbaka till ruta ett ... Då drog jag ut en längre slinga på golvet och så fick de delar som var tresingliga gå på date med mer hysteriskt tvinnade delar och så blev alla nöjda, jag också. (Jag drog alltså ut en lång slinga garn som hade olika mycket snodd i vardera änden av slingan och så fick det jämna till sig så att det blev lika mycket i hela slingan.) Nu har jag fått så fluffigt garn som jag önskade. Jag bara funderar på om det inte borde gå att få till utan att backa processen.

De ljusröda julklappsfibrerna blev ju provspunnet på tre olika sätt. Sen provstickade jag de olika delarna. Och vet ni? JAG DOKUMENTERADE vilken del som var stickad av vad!

 Garnet färgat med svarta bönor. Hoppsan, det blev visst lite batikteknik i det där. Inför nästa dopp knöts det åt mycket lösare. Och på ett annat ställe ...

 Jag får väl erkänna att jag inte var så nitisk när jag tvättade garnet den andra gången. Jag vill ju ha färgen. Å andra sidan: nån gång i framtiden lär det väl bli tvättat och urblekt och trist ...

 Projekt sticka slut på restsockgarn har nu resulterat i ett par i olika blågröna nyanser som tydligen sägs vara för små för en treåring ...

 och ett par tågstrumpor till väldigt små babyfötter. Jag skulle inte förvånas om de bara duger till dockor.
Tågstrumpor ska stickas i tunnare garn på tunnare stickor. Och med fler maskor på varvet och ...
samt antagligen ett parti resårstickning just ovanför hälen. Nåja. Vi kan väl säga att man kan lära sig av dem ...

Här är det knasiga mello-tvåtrådsgarnet. En s-spunnen singel och en z-spunnen singel har blivit s-tvinnade ihop. Den behandlingen gör z-singeln nöjd och den andra hysterisk. Men totalt sett så verkar garnet fungera. I alla fall som härva. Vi får väl se hur det blir uppstickat. Fast jag vet inte ännu som vad.

The intentional spinner

 

Spinnaren som har en avsikt, alltså. Ända sedan början så har jag varit i stadiet "IIi! Det blir en tråd!" Jag är fortfarande där. Jag är tacksam över att det blir något avlångt som håller ihop. Jag tror, hoppas, att jag är i slutfasen av det stadiet och ska nu försöka kliva in i nästa. Jag tror det handlar om att ha en idé som är mer detaljerad än "avlång" och försöka realisera den.

Eftersom kursböckerna äntligen lagts åt sidan finns det nu utrymme för "fritidskurslitteratur": "The intentional spinner". (När jag kommit så här långt i mitt författande av denna bloggpost går jag tillbaka i bloggen för att se om jag hittar något om när jag fick boken. Jag trodde att jag fått den i julklapp, men det visade sig att köpt den själv i somras. Jisses vilket minne jag har ... Tur att jag har en blogg.)

Jag sitter nu och väntar på/bevakar en gryta med garn. Jag betar det som benämndes "höstgarn" i ett tidigare blogginlägg med alun. Det är 129 gram garn inalles.
Så då tänkte jag att jag kunde ju läsa lite i boken.
När melodifestivalens första deltävling sändes spann jag ju en z-singel och en s-singel. Dessa har jag nu tvinnat ihop med s-snodd. Varför? Inte riktigt säker på det. Jag vet bara att andra på "Spinning in Sweden" gör nåt liknande ibland, fast då kanske 2st z + 1 st s för att det ska bli bra sockgarn.
Så jag öppnade alltså boken för att söka svar på frågan: Vad var det här "s+z blir s" bra för?

Jag har inte hunnit dit än. Jag har bara kommit till att tvåtrådigt garn lämpar sig väl för spetsstickning och vävning. Ett tvåtrådigt garn skyr tydligen centrum i en ögla/maska. Ett tretrådigt fyller upp öglan mer. Ett tvåtrådigt garn är olämpligt för flätstickning; sådant ska man ha flertrådiga garner till, ju fler dess bättre. "Rundheten hos traditionellt fem- eller sex-trådigt garn ger en jämn, nästan snidad, yta för flätmönstret" (s 83, min översättning).
En yta kan se ojämn ut bara av att man har använt ett tvåtrådigt garn.
"Aha!" sa jag och gick och hämtade garnet som jag ropade in på Tradera för några år sen och som sen blev till sådan besvikelse:

Det syns alltså kolossalt väl bara genom att se på det här garnet att det är "värdelöst" att sticka flätstickning med. Det blev ganska konstigt när jag stickade slätstickning också. Nu vet jag också det. Mest genom "trial and failure".
Men då blev jag lite nyfiken ... vad händer om man gör om det här garnet? Om man t ex särar singlarna och sätter ihop dem tre och tre istället?
Eller kanske fjuttar lite snodd i garnet som det är och så tvinnar ihop två tvåtrådiga till ett fyrtrådigt kabelgarn?
Ta det nu lite lugnt Cessi. Det är säkert ett jätteroligt projekt, men inte idag.

Så genom att söka ett svar så får man svar på något annat. The intentional question är fortfarande olöst. Vi får se om jag hittar svaret längre fram i boken.
Nu ska jag kolla temperaturen i betningen.

Klar!



Det vill säga, den här bilden är tagen före de blev klara, men nu är de klara. Skaften blev ca 5 cm längre än på bilden. Ett garns ränder syns ganska tydligt (det första garnet) men det blev en egen spräcklighet också i det här garnet som jag gillar. Det som förvånade mig var att jag brukar sticka raggsockar med 48 maskor på varvet. De här strumporna har också 48 maskor på varvet.
Raggsockor gör jag på nr 4 med 4-trådigt raggigarn, de här är då stickade på nr 3 med 3-trådigt garn med ursprung i raggigarn.

Tyvärr har batteriet tagit slut i vågen, annars hade jag berättat hur mycket de väger.
Det är mer snodd i det här garnet än i ursprungsgarnet. Det kan här och var upplevas lite "snörigt" i känslan för den sakens skull men förhoppningsvis är det inte något som är till men för hållbarheten. Jag nystade garnet med två trådar tillsammans, från var ände. Så randningen, i den mån man bryr sig och det syns, går i motsatt riktning. Det som var sämre med den här nystningen var att det nog blev olika mycket snodd i garnet, speciellt märktes det att garnet hade mycket mer snodd när jag stickade den andra hälen än den första.
En annan gång kan jag tryggt dela garnet på hälften och göra två nystan. Men den här gången visste jag ju inte hur mycket som skulle gå åt.

Jo!
Jag skulle ju säga något om hälarna också.

Nu har jag ritat på bilden ovan. När man stickar uppifrån och gör hällapp så blir randningen som jag ritat ut med de orangea strecken.
Man stickar hällappen och så tar man upp från kanten av den och stickar i vita pilens riktning runt hela sockan samtidigt som man minskar i "gusseten". (Vad heter den där trekanten på svenska?!)

När jag nu stickade från tårna och uppåt så stickades hällappen under foten. Inte bakpå foten som när man stickar uppifrån.
Så när jag tog upp längs kanten på den så hamnade randning och stickriktning åt andra hållet på gusseten.

Gullan från Arkadien-hälen är annorlunda efter man har plockat upp maskorna längs kanten. Här får de illustreras av sockorna som Lotten fick.

 

Eftersom de sockorna har flätor som går upp från hällappen där som Lottens har resår så vill man ju inte ha en gusset där. Så därför har de gussetminskningen mitt bak så att det blir en slätstickad triangel mitt bak.

 

Jag tycker det är såå skoj att man kan göra sockhälar på så många olika sätt och inte nödvändigtvis bara på det sätt som de försökte lära ut i syslöjden.