Dags för fastekampanjen

På söndag är det fastlagssöndag och på onsdag askonsdag och fastan är igång på riktigt.
Med fastan kommer Svenska kyrkans fasteinsamling, vilket innebär två lotterier i min närhet. Och till dem har jag nu börjat göra till vana att sticka var sitt par sockor.

Först ut är sockorna som ni sett tåpåsarna på förut. Jo, okej att man ser att det är sockor som utgör ett par. Och Yes! rapporterna går åt samma håll.

Sedan har vi sockorna av garn som jag köpte samtidigt.

Och har ni sett! Järbo har lyckats! Rapporterna var nästan på samma ställe i nystanen och dessutom åt samma håll!

Årets fastekampanj handlar om att stå på modets sida:

"Runt om i världen finns våra modiga partner, kvinnor och män, som i sina olika sammanhang kämpar för att motverka våld och uppnå jämlika, demokratiska och hållbara samhällen trots stora risker. Vi lyfter deras envetna kamp för att bekämpa våld. 

- Att stå på de utsattas sida innebär ofta att man bryter mot traditionella normer och värderingar.
Att bryta mot det som är förväntat kräver mod."

Det kan kanske vara värt att nämna att det som tidigare hette det långa namnet 'Svenska kyrkans internationella arbete' numera kort och gott heter 'Act Svenska kyrkan', där Act står för 'Action by Churches Together'. 

Det fungerar så att kyrkor runt om i världen identifierar saker som de skulle vilja förändra, men inte har ekonomisk (eller kompetens-) kraft att förändra själva. Då ansöker de om hjälp hos andra kyrkor och det är så Act Svenska kyrkan kommer in. 

Det är alltså inte Svenska kyrkan som hittar på ett projekt som man kommer stormande med till dem som man anser behöver det.

Ba' så där

Det ska vara trivselkväll med lotteri och kakfrossa. Men lådan med raggsocksgarner gapade tom när jag insåg att det bara var några veckor kvar.
Så då blev jag ju tvungen att komma upp med en plan B.
Det blev en sjal i Solkustens tvåtrådiga garn, det som blev över när jag stickat Siri.

Jag ökade fyra maskor på räta varv: två i mitten och två innanför de tre kantmaskorna.
Och så ökade jag fyra maskor på vartannat rätt varv så småningom på de ställena som vinklar överkanten: två vid varje ställe.

Först fristajlade jag ytmönstret, men avslutade med eyelet shawl i tre prickrader och udden.
Jag tvättade den med lavendeltvål och avslutade med en sköljning i balsamvatten. Må den bli mjuk.

Det är ganska skönt att kunna hiva ur sig en sjal lite bara så där.

Men under tiden fick sonens strumpor stå tillbaka. Så nu är jag igång med dem igen. Det är väldigt många maskor i resår 2r, 2a innan skaften når upp till 20 cm på stickor 2½. Men snart så! Det mesta garnet sitter fast i strumporna.

(Och så svängde jag in på Stora Coop och köpte raggsocksgarn till två par i lördags. Trots att vårrean ännu inte hunnit börja.)

Musikhjälpen!

Jag har en auktion ute om att få lära sig spinna i en halv dag.

Hur bidrar du till förmån för att alla ska ha rätt att funka olika?

Glömde visst ...

...blogga i vintras. Det skulle hållas lotteri och arrangörerna var ombedda att bidra med fem saker var.
Jag bidrog bland annat med ett par grytlappar och ett par vantar.

Jag hade hoppats vinna tillbaka grytlapparna, för de behövde jag.

Men det visade sig att jag vann tillbaka vantarna. Nåja. De kan få åka lotteri nästa år igen. Jag stickade dem enkomt för lotteriet.
Vantarna är stickade i Kilafors tretrådigt garn. Minns jag inte fel så var det:
1 varv aviga,
1 varv *1r,1a*,
1 varv aviga,
1 varv rät,
1 varv *1r, 1a*,
1 varv rät,
1 varv aviga. Och det är samma som första varvet.

Anledningen att jag kom på denna blogposts frånvaro var att jag ville kolla den här bilden. Jag tycker det blev en snygg hank som dessutom håller sig öppen. Om man bara viker fram och tillbaka så måste man ibland mickla med den för att den ska öppna sig.

På akuten

Det finns nog många som varit på akuten i timtal och väntat. Ibland är man drabbad, ibland är man anhörig.

Ibland har man hunnit planera sitt besök och ibland hamnar man där utan att passera ... stickningen!

När det finns ett mått av planering så kan man hinna tänka att man ska ta med sig en stickning för att väntan nog kan bli lång. Men om man bara *tjoff!* hamnar där?

Röda Korset, lyssna här!

Det borde gå att ha "terapistickningar" utlagda på akutväntrummen. Det behöver inte vara något krångligt. Det finns väl aldrig för många babyfiltar här i världen?

Syftet är dock inte i första hand för att producera utan för att stödja den som är på akuten, som hjälpsökande eller anhörig.
Den lilla repetitiva rörelsen är lugnande, likaså känslan av garnet eller det stickade. Man "kommer hem till sig själv" i den här (förhoppningsvis) obekanta miljön.

För en skadad ger stickningen en möjlighet att få tankarna att gå någon annanstans än till skadan. Kanske det ger smärtlindring?
För en anhörig kan den ta bort ett ensidigt fokus på den skadade, vilket gör att den får vara lite ifred, inte behöver delta i en dialog som kanske mest förs för den anhöriges skull.

Ja, kanske det finns nån smittoaspekt som jag bortsett från. Mellan successiva stickare av samma filt och sedan gentemot mottagaren.
Men åtminstone det sista steget borde väl kunna ordnas?

Visst är det en bra idé? Visst?

I andan av The power of we fick jag idag reda på ytterligare ett sticka till nyfödda i Afrika-projekt.
Det är tidningen Hemmets Journal som håller i det tillsammans med Erikshjälpen, Skandinaviska Läkarbanken och Libris förlag.

De berättade ytterligare en faktor som förklarar varför det ska stickas till de små på sjukhusen. Kläderna lockar mammorna att komma och föda på sjukhus. Jag antar att det är bra om det blir komplikationer vid förlossningen. Jag hoppas att det inte innebär att de blir mer utsatta för någon smitta eller nåt.

1 december är stoppdatum för att få med saker till Zambia.

OT Men väldigt viktigt!

En liten flicka, två år, som inte vet annat än svenska och att hon hör till en svensk familj, ska utvisas ensam till Frankrike för att hennes mamma är fransyska (= från Algeriet med franskt medborgarskap). Den mamma som övergav henne när hon var tjugo dagar och som hörde av sig för ett år sedan till algeriska ambassaden. Man vet nu inte var hon finns.

Är det ett lämpligt sätt att handla mot ett barn?

Skriv på!

(Jag har inget emot en återförening om det är en lämplig mamma som haft konstiga förutsättningar tidigare. Men då måste ju "inskolning" ske!)

Mössorna till Kongo

I juni skrev jag om projektet att sticka babymössor till Panzisjukhuset i Kongo.
Sen stickade jag i rask takt fem mössor och skickade iväg.
Inte bara jag stickade, det vällde in mössor, och koftor, och filtar.

Idag såg jag artikeln i Dagen som publicerades i mitten av september om mottagandet.

Den avslutas med

Boony Mobole berättade att många kvinnor som kommer till dem inte har några kläder att sätta på sin nyfödda bebis och sjukhuset har hittills inte haft någon möjlighet att köpa åt dem. Så det som finns är det som kommer genom donationer och sändningar från Sverige.
- Om man vill fortsätta sticka så vore det jättebra med kompletta babyset med mössa, byxa, kofta, sockar och gärna en filt, hälsade hon.
- Det kan vara kallt och fuktigt även i Afrika, en mössa hjälper en nyfödd hålla kroppstemperaturen, säger Elisabeth Hammarberg.

Färg och färg ...

Jag har blivit en samlare ... När jag var ute med hunden för ett tag sen så "låg det bara" pilbark som ramlat av pilarna i parken. Vem vet vad det blir för färg av pilbark? Hem och kolla! (Akta gråsuggorna bara!)




Svar: utan betning blev det typ ingen.


Men äppelkvistar har jag läst/sett ska ge en vacker gul färg!



Ja kanske om man tar vårkvistar. Om man inte betar garnet så blir det inte mer färg än så här. (Jag har alltså vid dessa tidpunkter inte ännu köpt något alun.)




När jag sen skulle göra äppelkaka så tittade jag lystet på de röda äppelskalen ... månne ...


Detta blev resultatet av röda äppelskal, järnpanna och några flisor gult lökskal som råkade passera ...




Sen gick jag och köpte alun. Och skaffade en stor påse lökskal. Och värmde ullen en timme i alun (fast alldeles för lite visade det sig, så då "sockrade" jag på mer när ullen var i färgbadet). Och hällde en del lökskalspad i järnpannan och en del i aluminiumpannan och en del var kvar i den rostfria. Och så värmde jag ullen i det en timme. Och så fick det stå och svalna över natten.


Och sen såg det ut så här! Nu börjar det hända grejer! Den översta raden är från järnpannan och de andra, rätt så identiska i färg, är från aluminiumpannan och rostfria pannan. Det syns kanske inte så bra digitalt, men i verkligheten har den undre radens ull en röd ton som saknas i den övre.


Jag har nu alltså investerat i två 19-kr-pannor på Erikshjälpen: en traktörpanna i järn och en stor aluminiumkastrull. Ska det kokas färgglada giftsvampar sen så tror jag att familjen är tryggare så ...

Basta!

Jag trodde för ett tag sedan att jag skulle göra en mössa. Nu har jag gjort fem. Det får räcka.

Nu ska jag ägna mitt stickande åt svågerns tröja.
Det röda vackra garnet luktade petroleum så jag blev tvungen att avbryta stickningen för några månader sedan. (Och jada jada massa liv gjorde att sen hände ingenting med den.) Häromveckan gjorde jag härvor av konen och tvättade två av dem. Nu finns det ingen petroleumlukt kvar. Istället kan man känna en doft av hav vilket antyder att det finns silke i det. Det framkom också varför man hade dränkt garnet i spinnolja. Det blev väldigt benäget att klistra ihop sig, upptäckte jag när jag nystade det. Tråden som skulle från härvan ville inte gärna sära sig från sina bröder.

Men nu kan jag sticka utan att behöva vara rädd för att själv få eksem av kemikalierna och utan att vara orolig för att lukten inte ska gå att få ur den stickade tröjan.

Ajrå

Den bidde "lite" djup. Eftersom redan den blå nog är rätt stor för en nyföding så kollade jag hur många maskor som räckte för att göra en lika stor som den blå: 22 m. Nu gör jag på 20 maskor.

Men idén om att göra förkortade varv är strålande. Jag anar dock att det är smart att göra sista varvet, det som sätter ihop första och sista varvet så att änden hamnar i nacken. Då kan man "lätt" nästa till om det blir glest.

Två klara

Eftersom jag var ute och reste helgen före midsommar ville jag ha med mig en liten stickning. Vad är en babymössa om inte liten?
Jag hade med mig ett nystan och två beskrivningar. Först gjorde jag den här:


Och sen började jag göra efter den andra, men insåg att garnet inte skulle räcka. Så då repade jag upp den och gjorde den istället med ett annat gammalt restgarn.


Idag monterade jag nacken och stickade fast knytbanden. Tyvärr gillar jag inte den kantiga nacken. Den kanske blir bättre med ett litet huvud i, men det får jag aldrig veta.

Idag när jag var och handlade hittade jag det allra mjukaste helbomullsgarn man kan tänka sig!

Så nu ska jag göra en tredje mössa. Jag tyckte om modellen med den mörkblå, men funderar: måste man göra den till en remsa och sätta ihop? Kan man inte sticka baksidan som förkortade varv och slippa montera? Dessutom göra en sådan uppläggning att man har levande maskor i början som man bara stickar ihop sista varvet med, alternativt gör kitchener stitch ihop? (Vad heter det på svenska?)

Mer välgörenhetsstickning

När man surfar lite hit och lite dit så hamnar man här och var.
Idag hamnade jag här.

Sticka babymössor till nyfödda i Kongo.
På Panzisjukhuset där vårdas kvinnor som blivit offer för det sexuella våldet i landets våldsamma inbördeskrig. Ibland har de sina barn med sig. En mössa hjälper en nyfödd att hålla kroppstemperaturen och kan förhindra lunginflammation och andra sjukdomar.

Den första sändningen går i början av augusti.

Om du klickar på länken ovan får du veta mer detaljer, vart man skickar mössan t ex. Och att man kan vinna handarbetsböcker från Libris.

Hjärtekatter

Jag släntrade förbi en blogg som hade en länk till en blogg som berättade om ett projekt.

Jag virkar inte, men tänker att om någon av mina läsare gör det så vill jag inte stå ivägen för er möjlighet att hjälpa till.

Ytterligare viktigt OT

Hos Matilda i Australien hittade jag en länk till Marianne vars tanke jag gärna stödjer.

Till hennes föreslagna länkar vill jag lägga missionsflyget. Rätt ofta är det dåliga förbindelser på marken så att flyget kan vara en viktig livlina. Läkare och annan sjukvårdspersonal kan flygas in och slippa använda flera dagars arbetstid till transporter.

OT

Detta ingår inte i Blog Action Day - det är fel ämne.

Men jag såg detta idag och kan inte låta bli att sprida det vidare.

Kvinnor i Etiopien som drabbas av förlossningsskador (till viss del pga omskärelse och undernäring) blir, om jag förstår saken rätt, inkontinenta från alla tre öppningarna och stöts ut ur byn.

Men det här sjukhuset opererar så att de blir återställda.
De behöver trosor för att hålla bandagen på plats. Vi kan bidra med att skicka rena nylonstrumpbyxor.
Det gör inget om det gått maskor. Trosdelen används till - trosor. Benen används till att göra trasmattor.

Man kan även på sista länken finna 90-kontonummer för ekonomiska bidrag och hur man gör för att köpa vackra kort som kvinnorna producerar.

Nu ska jag börja samla nylonstrumpbyxor ...