startitis?

Så här långt räckte det ljusblå presentgarnet med bambu. Vi återkommer om fortsättningen längre ner.  I detta stadium befann sig den enda stickning jag hade när jag akut behövde en stickning! Inte värre akut än att jag kunde undvika ytterligare ett par raggsockor, men akut.  Jag gick ner i ullrummet och tittade i lådorna. Jag fann en hel del Gjestal naturgarn tretrådigt och Garntjänsts tretrådiga. Överblivna efter olika tröjprojekt. Månne de kunde bli en tröja NU? (Det är alltså inte något akut behov av stickat som gäller, utan ett akut behov av att sticka.)

Jag gick till maken: behövde han händelsevis en tröja? Nej.
Behövde jag en tröja? Njae … Men jag behövde en stickning, så vi kan nog klämma in en tröja till när den dagen kommer.
Den här gången gjorde jag en sån där uppläggning så att det ser ut som att resåren rundar uppläggningskanten, tubular cast-on. (Kolla en pikétröjekrage, så fattar du.)

Man använder skräpgarn som man sen klipper bort (på videon, från 5 minuter) eller petar upp (snåla jag: Då är det bra med ett halt garn).

Man lägger bara upp hälften av maskorna och sen gör man ett omslag mellan varje. Så tyvärr blev första försöket ca tio maskor för trång, men nu fungerar halsringningen.
Det blir en tröja med runt ok, och den här gången får klimtinspirationen äntligen utrymme. (Se även gammalt blogginlägg)

(Fast den rapport som är längst ner ska repas upp. Efter att ha använt brunt i någon form i alla andra så blir det alldeles för hårt att använda grått och antracit.) Jag är nu alldeles i faggorna av ärmhålen, jag anar att det blir lagom sedan jag avslutat nästa rapport (=den som jag ska repa upp).

Den ljusblå sommartoppen ovan är också ett sätt att undvika att göra fler raggsockor. Efter att ha gjort de här

så kände jag att nu fick det vara nog. Och samtidigt … var det dags att utveckla.
Vad händer om man gör en Judys magical cast-on, som man ju gör när man startar sockor längst fram i tån, och så kallar man den "linjen" för axelsöm? Och så gör man "tåökningarna" bara på ena sidan och kallar det för ärm, och så stickar man fram och tillbaka och vänder på den andra sidan och kallar det för halsringning?

Ja, det går sådär. Det blir en liten bula högst upp på ärmen, så jag modifierade min idé. 

Istället gjorde jag en uppläggning enligt ovan, men stickade först en liten lapp med hälften av maskorna innan jag längs ena stadkanten tog upp maskor som jag på en gång dubblerade.
Sen fortsatte jag med min idé.
Det blev bättre, men någon annan får räkna ut hur det blir snyggast. Antagligen genom att göra lappen längre, kanske använda en ökning som man kan göra varje varv åtminstone i början innan varannanvarvsökningarna börjar och följer bålstyckenas lodräta "kant" längs ärmhålet.

Sen ska man också samtidigt tänka på hur man vill forma halsringningen och när det är lämpligt förena de båda axlarna i nacken och så småningom också framtill. Inte förrän då blir det dags att sticka runt runt.

Ärmarna blev några varv långa och jag gillar den anspråkslösa rullkanten som blir av att bara köra på med slätstickning hela vägen ut.

Men den senaste bilden så avslöjar jag lösningen på garnbristproblemet. Jag tog min magtröja och gick till LYS:en och frågade efter mer garn. Naturligtvis fanns varken kulören eller färgbadet så en annan lösning krävdes. Det fick bli ljusbeiget likadant garn.

Jag repade upp till strax under ärmarna och började randa en övergång: 1varv beige, 8 varv blått, 2 varv beige, 7 varv blått, 3 varv beige, 6 varv blått, osv. 

Nu håller jag på med sistslurken innan det är dags för att göra kanten. Jag tror inte det fungerar med slätstickning ända ner utan det får bli räststickning eller "falsk rätstickning" på slutet.

(Falsk rätstickning: *1 varv avigt, 1 varv 1r, 1a*. Det ser rätstickat ut, men det får lite egenskaper av resårstickning.)

Det blev en hel del blått över, men jag tror att jag gör halsriningen i blått istället för i beiget som jag hade tänkt förut. Så bryter det inte överenskommelsen om blått upptill och beiget nedtill

LYS ja …

Jag hamnade på en annan LYS ute i skogen och blev förtjust i en härva garn som jag aldrig brukar se åt. 

Genom att lägga härvorna i de sista solstrålarna hoppades jag att lystern i de blanka delarna skulle synas, men nja.

Fast egentligen var det ju den här medelhavsinspirerade färgkombinationen som först fångade min blick:

(Men som ni ser så är inte skuggsidan så lysterframkallande i bilderna.)

Tanken var en stor och underbart vacker sjal som skulle kunna bli en present. Snopet upptäcker jag att en härva nog egentligen räcker till en sjal, på stickor nr 8. Och jag som köpte två i var kulör. (För att jag inte riktigt kunde bestämma mig.)

Nåja. Det blir nog någon reda med det också.

Riddari?

Va? Jag hör inte riktigt … 

Riddari!

Jag följer med strömmen. Tror jag. Jag gör en Riddari. Jag började idag.
Dvs igår satt jag och gick igenom 20 sidor (av 60) på Ravelry för att kolla färgsättningar. Jag sparade dem jag gillade för att se om det fanns något system i det. Jo, jag gillar inte när det blir tydliga ringar, den delen ska helst vara lite diffus, lite Bohusaktigt.

Och så kollade jag upp vilka affärer som hade Lettlópi i min stad. (Men fråga mig inte var jag kollade, för det minns jag inte.) Det fanns i alla fall på tre ställen. En större affär som jag missat att de sålde garn, en mindre affär som jag vet säljer garn, och så var det nånstans utanför stan.

Den större affären har bättre plats, således har de större sortiment, resonerade jag. Men det visade sig att de bara hade annat Sandnes-garn. Så då for jag på den mindre affären. Jag var inte först som hade varit in där för att köpa garn till Riddari. Så kan vi säga. Men det fanns garn till mig med.

Med hjälp av telefonens kameras svartvitfunktion bestämde jag mig för de här färgerna. Den gula och den havrefärgade är inte helt identiska i svartvitt, men ligger så nära varandra att jag tror de blir bra till ringdelen.

Bålen stickar jag i Rust Heather-färgen. Resten kallas  Barley (den jag nyss kallade havre), Mimosa och Golden Heather.

"Lägg upp 200 maskor." Tricket för att inte ha slut på garnände vid 184 upplagda maskor, eller ha en dryg halvmeter kvar när maskorna är gjorda är enkelt: Låt ett annat nystan få stå för "garnänden". Ta garn från två nystan och knyt ihop dem med en ögla och sätt den på stickan. Börja lägg upp maskor. Räkna inte öglan som maskor. Så nästa varv när öglan "sitter i vägen": sätt en säkerhetsnål i öglan istället. (Så att den inte går upp. Jag vet inte vad som händer då, men det är onödigt att något dumt händer.) När maskorna är på plats kan man ta av det garn man inte stickar vidare med, naturligtvis med en lagom ände att fästa. Den extra fästningen är det billiga priset för att inte behöva göra om uppläggningen.

Jag har tänkt göra en kofta. Mitt livs första steek! Kammebornia som leder KAL-en tipsar om att inte sätta ihop mitt fram med en steek förrän efter resåren. Jag anar att det är för att inte den kraft som ändå läggs på resåren ska kunna repa upp arbetet. (Ja, jag är skeptisk till steek, men alla säger att man kan klippa, så jag litar och litar och litar och litar … och tvivlar.)

Mitt tips är att även om man gör en tröja så kan man även göra rullkanten före resåren fram och tillbaka, innan man sätter ihop arbetet och stickar runt. Varför? Jo, för har man en för snurrig rundsticka (eller bara otur, eller slarvar) så är det lätt att man har vridit uppläggningen och så måste man göra om alltihop. Med några varv stickade innan man sätter ihop så är det lättare att se att det blir rätt. Den lilla sömmen som behövs för att sy ihop även rullkantens sidor kan man fixa med uppläggningsgarnets ände innan man fäster den.

Äsch,

jag hade ju tänkt att göra den där uppläggningen som de börjar tala om vid 4:50.

Men istället gjorde jag den här.
Det blev vähäldigt stretchigt så för att inte raggsockarna ska ramla av makens fötter så småningom så gick jag efter ett tag över till att sticka 2x2-resår.

I vanliga fall brukar jag sticka sockor med nr 4. Men den stickan hade sprungit och gömt sig. Därför testade jag med 4½. (På banderollen rekommenderas nr 5.) Men si det blev alldeles för sladdrigt. Så de här stickar jag med 3½. Det blir bra. Det är inte det vanliga Järbos raggigarn utan Svarta Fårets raggsocksgarn. Jag anar att det är en gnutta tunnare. 

Jag börjar ana att 1x1-resår är mer töjbar än 2x2. Senaste sockorna som jag stickade till mig själv (ännu oredovisade) har 1x1-resår och de känns nästan fånigt töjbara. Men nåja. Nu vet jag det. Och om någon behöver detta tips så finns det nu på internet. Tralala.

För övrigt är jag nu på tredje nystanet av hampasnöret och kassen är 2½ dm djup. Man blir väldigt len om händerna av att sticka med hampa, men man blir väldigt dammig på magen ...

Vilken tur att jag kom ihåg

När jag nu skulle börja på nästa sommartopp, i det hemfärgade bomullsgarnet, och då skulle lägga upp 276 maskor så blev jag lite fundersam.
Antingen gör man en sån där uppläggning som man lärde sig i skolan - och har typ 34 maskor kvar att lägga upp när änden är slut.
Eller så gör man en stickad uppläggning - som tar ååår att lägga upp ...

Eller så gör man det fenomenala tricket!

Man tar två ändar av samma garn. (Har man fluffiga nystan där man kan ta både inifrån och utifrån på nystanet så går det utmärkt att göra så. Nu har jag inte det.) 

Och så knyter man ihop dem, med en ögla som man sen inte räknar.

Och sen gör man en sån där uppläggning man lärde sig i skolan och det vore väl sjutton om änden skulle ta slut nu!

Sen tar man av ena garnet och fortsätter att sticka med det andra.
Det här "kostar" två ändar extra att fästa, men det är det värt!
Och varför blogger behagade vrida på de två sista bilderna har jag ingen aning om.

hyfsa bloggen

Det är mycket nu ...
Inte mycket bloggande, men irlande.
Mycket hattande hit och dit och saker som ska kommas ihåg och produceras (på annat sätt än med stickor och garn) och lektioner att närvara på.
Som tur är lämpar sig åtminstone föreläsningar, fikaraster och resor till sticktid. Fast vad som helst kan ju inte stickas då utan det måste vara nåt "något mer produktivt än att rulla tummarna". Kort sagt något enkelt som man inte behöver koncentrera sig på utan bara göra. (Resestickning består av logistikskäl av skolstickning.)

Jag såg att punktlistorna i högerspalten behövde ansas. Så nu gör jag det.
Det fattas två saker att föra in i färdigspalten. Dels ett par sockor gjorda till present. De är fotograferade men inte skickade.
Dels en ännu oblockad sarisilkesjal. Hur svårt kan det vara att blöta ner ett bylte och spänna ut det på en ledig säng när man kommer hem? Hur svårt är det att fotografera det sen? Hur svårt som helst verkar det som för det har legat ogjort jättelänge. Och fotografera vet väl de flesta stickbloggare är mer eller mindre omöjligt i november.

Men sockorna jag rapporterade om i förra inlägget finns med nu i alla fall.

"På stickorna"-listan har också setts över.
Den mest aktiva stickningen är slipoverstickningen. Den är nämligen tämligen "rakt fram" så den är skolstickning. Bakstycket är färdigt och nu gäller det bara att avgöra var ärmhålen ska komma på framstycket. Jag har blivit lite övermodig vad gäller hur mycket garn som finns kvar på nystanet och fantiserar om ärmar. Men vi får se. Först ett framstycke. Sen sidsömmar. Sen halsringningens kant. Sen ärmhålens kanter. Och så får vi se hur långa de kanterna blir ...

Hemma är den lila sommartoppen soffstickning. Ännu är inte första nya härvan uppstickad och jag anar att det är i de räjongerna som man kan börja tänka på nederkant, när det är slut alltså. Men det går lite framåt de gånger jag kommer hem och hinner sitta där. (Och färgen är alldeles perfekt! tackar som frågar.)
(Fast nu tre helger har det varit diverse kostymeringar till dottern som varit prioriterade. De två senaste helgerna en tingeling-utstyrsel i ett häftigt grönt tyg med påklistrade paljetter. Dessvärre har symaskinen åsikter om sånt tyg så alla sömmar har vi fått sy för hand! Kvart i tre i natt var vi klara!)

Den laxrosa ska få ärmar och det går väldigt långsamt med dem. Det är liksom inte riktigt säsong för linnen med tunna ärmar på de här breddgraderna och några andra breddgrader är inte inplanerade för besök. Jag anar att det blir mer sprutt på den stickningen efter nyår.

Något som det definitivt är säsong för är hemlisar och mössa. Jag lyckades ju tappa bort min gula vasaloppsstickningsmössa förra vintern och använder nu en köpemössa som dessutom är grå och tråkig. Så eftersom skolstickningen ser ut att behöva en efterträdare någorlunda snart, sockförrådet inte har några brister och hemlisstickningen är komplicerad lade jag nu ikväll upp för en 2r-2a-mössa av enklaste snitt av resterna av sonens julklappsstickning förra året. Huruvida han begär att få komplettera ensemblen med den eller jag får ha den ifred får vi se. Han är inte så mössig av sig så jag hoppas för egen del.
Äntligen prövade jag uppläggningen som jag skrev om redan 2010.

Något om hemlisen? Nä. Den är ju en hemlis jue! Jag bara skriver upp den för att komma ihåg att tänka på den själv.

Och spinnrockar och sländor står stilla. Färgardrömmar (t ex en massa torkad svamp som definitivt är torr vid det här laget!) är också på paus.

(Och när jag ska sätta etiketter på det här inlägget så inser jag att Blog Action Day gick mig helt förbi i år. Så mycket annat har jag alltså att tänka på ...)

För övrigt...

... kan meddelas att det blir inte mycket till sjal av en härva sarisilke. Knappt ens en sjalett. Snarast nån sorts halsduk som smalnar åt ändarna och blir bredare på mitten.
Sen, när jag kommer hem, typ nästa helg, ska jag blocka den lite då jag var tvungen att vara lite snål med avmaskningen (2 dm garn kvar?) och då blir den väl bloggad också.

Den laxrosa är numera ett komplett linne. Jag tror jag har funderat ut att jag ska sticka ärmarna av delat garn. Jag tror jag har funderat ut början på ärmkonstruktionen. Dela garn kan jag göra här, men jag tror det behöver mer snodd och det får det inte före jag kommer hem till spinnrockarna.

Den lila toppen är med till Uppsala, så jag hoppas att det går att få till någon lösning på det problemet.

Ett par sockar i raggigarn är i vardande, den här gången med Judys magiska tåuppläggning. (Det finns youtubefilmer som förklarar i rörliga bilder för den som vill det.) Det knepiga just nu är att de tilltänkta fötterna är nån helt annan stans än hos mig.

Silkeflätan är orörd. Likaså den tvättade ullen, fast några kardrullar spann jag i helgen av det jag tvättat tidigare.

Igår genade jag genom en fårhage. Riktigt till vad jag ska ha det vet jag inte, men det följde med lite upphittade bösiga smutsiga toviga ulltussar hem till mig. Det är väl mest en utmaning: går det att göra något av dem alls?

Nya tag

Om man nu inte är så himla bra på att färga så är det ju tur att man kan sticka tjocka vintervantar iaf. Nu när det snart behövs såna.
Mina förra stickade jag som OS-stickning vintern 2006 och förra vintern dömdes de ut som för slitna. (Så då tjyvlånade jag dotterns ena par som hon inte använde.)

Men nu är det dags för nya. Men jag orkade inte leta reda på nåt nytt märkvärdigt mönster eftersom jag eventuellt skulle ha stickat i mörker häromdagen. Så det får bli flugsvampsvantar den här gången.
Garnet är dubbelt garn av Filipuntos Alpalainen så med två färger blir det ganska gosigt.
Naturligtvis stickar jag båda parallellt, på magic loop. Men jag lärde mig av OS-stickningen att det är fiffigt att göra själva uppläggningen och några varv till på strumpstickor när det är så många saker att hålla reda på samtidigt.
Uppläggningen är av den stickade varianten. Men jag stickar inte i förra maskan utan mellan förra och förförra. Det sägs ge en starkare kant.

Uppläggning ...

Eller som det heter i engelskspråkiga länder: Cast-on.
Man häpnar över att något så "simpelt" kan räcka till en 2½ timme lång demonstrationsfilm, men tydligen så.
Jag vet att jag tagit upp knep från knitting daily tidigare. Här är ett nytt: hurusom man gör en "vanlig" uppläggning så att den överensstämmer med resårstickningen som man tänker utföra i nästa varv.

Halleluja!

Lite avgudadyrkan kanske det verkar vara, men här har vi heurekaögonblicket!
På den här youytubefilmen från Knitting Daily tar de upp olika uppläggningsmetoder.

Mitt glada utrop kommer sig av metoden som påbörjas vid 2:19.
Alla vet ju hur roligt det är att lägga upp 253 maskor och upptäcka vid 235 att garnet inte kommer att räcka ... (Och när man sen gör om det upptäcka att garnänden räcker till 325.) Här presenteras lösningen!

Eftersom jag blivit så less på att den här historien upprepar sig titt som tätt så har jag börjat sticka uppläggningen (vid 2:55). Men den tar ju liiite längre tid. Dessutom så tror jag att första varvet efter uppläggningen hamnar på olika sidor. Att den ena blir avigsidan och den andra rätsidan. Detta komplicerar ju lite.

Vid 5 min börjar en uppläggning jag aldrig har testat men som ser väldigt galant ut vid en resårkant. Den hoppas jag att jag kommer ihåg att testa någon gång.