Årets julklapp

Det finns, förutom den kommersiellt utsedda "årets julklapp" också en som är utsedd som "årets hållbara julklapp" och tydligen är det i år "reparationen".

Om man vill ge bort att man lagar någonting, eller presentkort till ett företag som lagar saker, eller om man ger bort ett lagningskit, ja, det är väl mer en smaksak.

Hur som helst så visade maken häromdagen att det hade GÅTT HÅL i tvåändströjan. Så kan vi verkligen inte ha det.

Många år efter att den stickats klart använde jag resten av garnet och gjorde en t-olle, med så långa ärmar som (rest)garnet tillät. 

Så spänningen var idag olidlig: skulle det finnas något originalgarn att laga med?

Men ack jo. En uttråkad tant (yours truly) hade nån gång suttit och gjort en långprovlapp i garnet och den hade inte använts för att sticka t-ollen.

Nu petade jag upp avmaskningen och snodde så lång tråd jag ansåg behövdes.

Jag började med att sticka in en sticka i det senast hållbara varvet och sen stickade jag en lapp. I andra änden på garnet hade jag trätt på en stoppnål. När jag kom fram till varvslutet sydde jag med nålen fast i tröjan i en hållbar maska. Och likadant när jag kom fram till andra sidan.

När hålet var täckt sydde jag fast maskorna med maskstygn.

Jag vände tröjan ut och in och band fast de lösa originalgarnsändarna in mot kanterna med lagningsgarnet.

Snyggt. 

Men. Det blev som en tjockare kant runt ett tunnare "hål". Utanför hålet var det tvåändsstickat, i hålet vanlig stickning och däremellan en liten valk.

Då mindes jag vad Morgan Donner hade lärt sig: sydd spets. Inte den här gången för att göra det vackert på insidan, utan mer för att "tjocka till" tyget i "hålet".

På slutet sydde jag in ändarna på garnet mellan utanpåtyget och spetstyget för att få ännu bättre tjocklek.

Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. 

PS. Maken kan förvänta sig annan julklapp också. 

Slutspurt på sybingon

Nio rutor kvar och knappt någon tid (som inte är jobbetid eller sovtid).

Laga ett plagg visste jag ju från början vad det skulle vara. Några små sömmar hade släppt på vinterjackan och de skulle återställas. Nu är det gjort.

 Lägg märke till att jag använde fingerborg! 

Häromdagen var jag på loppis och hittade en bit trikå, förklädd som grytlapp. Den kan man skapa något somrigt av tänkte jag. 

Och hepp!

Det blev en sommarkjol till någon som är betydligt mindre än jag => en gåva!

Igår kom en kompis hem till mig och så hade vi syjunta ute på altanen. Det var Projekt Skjorta som stod mest i fokus och den andra ärmen syddes i och syddes i och syddes i, jag vet inte hur många gånger innan jag bestämde mig(?) för att den blir bra.

Kompisen hade dessutom vänligheten att låta mig prova hennes kallfärgningsfärger. Så idag tog jag en näve gotlandsull och sprutade lite färg på och så får vi hoppas att det blir ohemult vackert där i plastpåsen nu över natten.

På det viset är det bara en broderad projektpåse som det inte verkar som att jag hinner med i år. Det blev en bättre utdelning än vad jag kunde hoppas på för några veckor sedan. 

Sju rader ifyllda, men man får inte fler lotter än fem i alla fall. Men ändå!

Denna ständiga lagning ...

På grund av orsaker som jag inte ens orkar gå in på så fortsätter jag att lappa min skjorta. Den senaste gången den föll isär var det lite på bakstycket vid ärmen och på baksidan ärmen.

Jag hittade inte mina lappar som jag använt tidigare. Jag hade lagt dem på ett bra ställe. Istället fann jag en gammal volang till ett för kort lucianattlinne som hade sprättats bort. Det fick bli den istället.

En bit volang på bakstycket.

Och den stora katastrofen på ärmen ... En gång i tiden fanns en mindre katastrof på framsidan.

Jag bara körde tvärs över med volangen.
Nån gång när jag skulle laga jeans på knäna fick jag ett tips att sprätta upp sidsömmen för att få utrymme att köra maskin utan att råka köra fast (så mycket) i sådant som inte skulle med under pressarfoten.
Den här gången sprättade jag bort hela ärmen och dessutom en hel del av ärmsömmen.

  

(Förresten. Det här var ju inte den senaste lagningen. Jag har hunnit göra en lagning på den andra ärmen också sedan sist ... och hittat lapparna på det bra stället.)

hela vantar igen

Kvällspromenaden berättade att nu räcker det inte med de tunna vantarna längre. Det behövs tjockare doningar. I garnskåpet hittade jag mina vantar stickade i dubbelt alpackagarn. Men ack och ve. De behövde påfyllning i maskorna. (Kanske därför som de inte låg i vantlådan.)

 18 minuter senare:

Kom an Bore!

"Det kan inte vara sant!"

Det var min första reaktion när jag hörde det stora "RRrrrrrritschhhhh".

Men det kunde det tydligen.

Nåja. Det står nu klart att skjortan i projektet inte ska färgas utan ersätta den här.
Helst förra månaden. Men vi ska inte sy förrän nästa helg och före det behöver jag använda den här en gång till ...

 Så här var nog tyget när det var helt.

Jag tror jag drar lite i det så här innan jag sätter på en fläskig lapp. Det har ju visat att det vill bli bredare.

Först måttade jag och sen sydde jag ihop lapparna. Men sen visade det sig att det fungerade inte alls. Så jag sprätte isär dem och sydde först på den stora och sen den lilla. (Detta eftersom jag har ett förråd med färdigklippta lappar från en annan händelse i livet där dessa blev över. Annars hade jag antagligen letat reda på ett större tygsjok.)

Det blev inte så finlirigt utan jag bara vek in kanterna och stickade fast dem. (Jag har fattat att det är termen när man syr "utanpå" och inte syr ihop tygerna på avigsidan och med sömsmån.) Det är ju bara en nödlagning.

Inte vet jag om jag bräsade tyget nå' mycket. Jag ville mest att det skulle gå jämnt upp längs kanterna på lapparna. Här är en bild från insidan.

mer skjortlagning

Som sagt, ett litet hål på ärmen också.

Jag klippte till en liten lapp som jag nålade fast på insidan.

Och med lite stygn i hålet och två rutor runt om så blev resultatet så här.

Mer lagning

Den älskade Minettakoftan har börjat uppvisa vissa svagheter under ärmarna.

Detta måste ju åtgärdas. Jag stickar två lappar som stämmer överens med den delen som är förtunnad och så syr jag fast dem rakt på bara. Riktigt så "bara" är det dock inte. Det händer mycket i stickningen i det här området. Koftan stickas uppifrån och ner. Under ärmarna läggs maskor upp och så fortsätter man att sticka kroppen. Sen använder man de upplagda maskorna och stickar ärmarna.

Jag bestämde mig för att börja i raglanökningen. Jag tog upp tre maskor där och så började jag öka som jag gjorde i stickningen. 

Dit ner ska jag sticka som raglanökning. Där ska jag lägga upp maskorna för under ärmen.

Just det momentet var riktigt bängligt. Nästa lapp kommer jag göra en stickad uppläggning istället för en sån elegant som jag gjorde nu men som hamnade fel på sju sätt innan jag fick till det. Här håller jag på med delen som är ner på kroppen.

Et voilà! När jag väl hade klart för mig hur minskningarna på kroppen och ärmen fungerade så stämde maskorna i lappen med de i koftan. När lappen var lagom lång åt det håll som jag stickade så sydde jag fast maskorna med Kitchener stitches. I stort sett osynligt.

Helt osynlig är inte lappen. Det är ju lite tjockare material just där eftersom det slitna tyget ligger kvar inunder.
Men jag tänker att bättre en lapp som nästan smälter in istället för att helt skrota koftan. Om inget annat kan det inspirera någon annan att också testa att laga sina plagg. Syns inte lappen kan den inte inspirera. Att den nästan inte syns kan också uppmuntra.
Jag är urdålig på att göra stoppar (tuskaftvävd lagning som man syr och väver direkt på plagget) och jag tycker att det är snyggare att göra stickade lagningar på stickat.

skjortor ...

Inte går det fort inte, vårt skjortprojekt. Mest för att vi inte riktigt har samma schema och vi gör ju det här Tillsammans! Men förra helgen synkade vi och lade ut delarna på tyget, nålade, ritade, klippte ut. Jag har ännu inte ritat ut kragen, för jag har lite lite tyg. Jag inväntar kompisens försök innan jag fortsätter med den delen. 

Dödergök har precis sytt en Harrison shirt såg jag och hon klagade över tajtheten. Så vi mätte runt och tror att det funkar för oss. Men jag glömde mäta ärmlängden innan jag klippte. Så håll tummarna!

Under tiden har mina andra jobbskjortor fortsatt gå sönder.

På min vita hade tyget helt plötsligt gått av i nacken vid kragsömmen. Gah!

Först sydde jag på lappen på insidan, precis som jag gjorde på ryggen, men sen insåg jag att den ska ju sitta på utsidan!

Jag sprätte upp kragsömmen och petade in lappen i stället för tyget som gått sönder och så sydde jag igen igen. För hand.

En ursuddig bild visar resultatet.

Men igår hittade jag ett hål till! Mitt på tyget på ärmen! På ett ställe som inte på något sätt utsätts för slitage. Jag fattar inte!

Och den svarta skjortans lagning var för liten så nu har tyget spruckit upp ännu mer runt ursprungshålet.

Kan inte skjortor (kläder generellt) och datorer och bilar bara funka?!

Jo, för min minettakofta har också uppvisat brister som måste åtgärdas ...

Projekt Skjorta

I ett inlägg tidigare i sommar nämnde jag att två jobbskjortor gått sönder.

Båda två likadant, men orka fota en svart …

Så småningom tog jag mig för att laga dem.

Jag hittade en liten bit lakansväv som jag klippte i ännu mindre bitar och nålade fast på baksidan.

Sen sydde jag för hand fast det trasiga tyget i lappen så att traskanterna blev täckta av tråd. Och så ramade jag in det hela. Det är knepigt det här med lagningar. Ska man göra dem så osynliga som möjligt eller ska man säga "Ja ja, du ser att det är en lagning här. Jag vet det också och jag tycker vi ärar den." och så gör en grej av det, som de där japanska lagningarna med vit tråd på mörkt indigofärgat tyg? Jag gjorde något halvt mittemellan.

Sen passade jag på och lagade kragens överkant också. Små små kaststygn över kanten.

Därefter gjorde jag något helt annat. Jag köpte 2½m lakansväv och så kontaktade jag en kompis i samma bransch: "Är du också less på dålig passform på jobbskjortorna? Jag tänker sy en. Ska vi göra det här till ett gemensamt projekt?

Och Yes! Hon var på.

Jag googlade alla skjortmönster jag kunde hitta och valde ut några objekt som vi kunde fundera över.

Och en lunch några veckor senare gick vi igenom mitt urval och fastnade för två modeller. Och så beställde vi dem.

Några veckor senare hade mönstren kommit och vi träffades för att rita av dem.

Så nu har vi varsina pappersvarianter av första skjortan, en Harrison från Cashmerette.

Antingen blir de bra eller så går det åt skogen. Men då vet vi en massa mer i alla fall.

Jag var helt slut efter ritamönsterträffen av all koncentration och förväntan. Men då hade vi ändå inte kollat upp att ärmlängden stämmer, och det är ju något som jag retar mig på, så det måste vi kolla innan vi lägger mönstren på tygerna och klipper!

Nästa träff är i slutet av månaden. Det är knepigt att få till det då vi har olika scheman som bara ibland gör oss lediga samtidigt.

Ingen ordning

Det är ingen ordning på den där bloggaren Cessi. Hon tar inte kort på allt hon stickar och hon skriver inget om det heller. Kort sagt: hon bloggar aldrig.Ja, precis så är det. Däremot jobbar hon och jobbar och jobbar. Och så håller hon på att sälja hus så hon städar och kastar och skänker och rotar och rotar och rotar. Så det där med bloggandet ligger lite väl långt ner i prioriteringsordningen så det blir inte gjort.
Trots det så händer det en del på stickorna.

Tidigare i höst, när gula koftan gick i stå och hon rotade fram sin hög med "lite trasiga stickade tröjor och koftor" så fann hon souvernirkoftan hennes man kom hem med från Färöarna ... 1992? Den uppvikta mudden på ärmarna hade slitits ut i vecket och så hade den därmed lagts åt sidan. "Månne man kan laga den?"
 Tanken har varit uppe många gånger, men har inte blivit till handling på grund av fel garn att ersätta muddarna med. (Fel färg, fel tjocklek, fel ...)

Det där är ingen färdig-bild, utan visar bara hur jag stuckit in rundstickan i ett varv innan jag klippte bort den gamla mudden. Tanken fanns att göra en tutorial om att ersätta mudd, men det blev inte mer än så här. Det finns en mudd nu, i något ljusare färg. Men det uppdagades också att garnet som löper på insidan, mellan maskorna av den färgen, är rätt slitet. Så jag spann lite ljus ull för att laga med. Den sitter kvar på härveln. Men jag var smart nog att spara den trasiga mudden för att kunna laga med det garnet också. Tror jag. (Ingen har riktigt koll på vilka bra-att-ha-grejor som finns kvar. Väldigt många har försvunnit iväg här senaste månaderna.)
Så, en halvlagad köpekofta finns det.

När jag stickade senaste babymössan, så började jag med att sticka i mellanraggigarn. Men för att få lite roligare vad gäller färgrapporterna så stickade jag den med två ändar av samma garn, fast med olika färg just där och då. Modellen är samma som tidigare.

Men hur det nu var så blev det inte den här till den lilla flickan.
Så då blev den över. Och så fanns det mer garn kvar. Och så var det lite kul det här att sticka med två ändar (byta garn varje varv, inte varje maska. Således inte tvåändsstickning.)
Så då blev det några till.

Men de är mer i nyföddhetsstorlek. Nu ligger de i en låda och väntar på nyfödingar, och den första har hamnat där med.

Den gula koftan har stickats med ett utdrygande garn: ett garn som är aprikosfärgat av avokado. Två eller tre varv med "rätt" garn och så ett varv med det aprikosa. Så har jag hållit på sedan ärmhålet. Det syns inte att det är ett enfärgat varv här och var, men helhetsintrycket är att det blir lite mer pastelligt än i delen ovanför. Så tog jag mig ner till där jag kan tänka mig att en mudd kan finnas. Och i så fall en grå gotlandsmudd. Sedan tog jag mig an ärmarna och stickade likadant så långt "rätta" garnet räckte. Så nu är den koftan i läge: väntar på mer rätt garn. Och rätt garn kan det bli när jag borstat lockar så att jag kan börja spinna. Just nu är läget: borstar ull som inte är lökfärgad. Men det finns ganska mycket kvar att göra där. Och jag tänker att det är bättre att jag borstar klart allt så att jag kan mixa när jag spinner, istället för att råka göra långa haranger med lika färg som hamnar på var sin ärm ... Been there done that. Eller i alla fall att garnet inte riktigt varit så homogent som jag utgått från.

Dessutom har jag stickat raggsockor. Nu är tredje paret på kort tid på stickorna. Det ena paret for just iväg som nygiven julklapp. Hepp, så blev inte de dokumenterade. Men det var en lite kul julinspirerad färgning.

(Bild från jarbo.se)
Som vanligt stämde inte mönsterrapporterna. Och rätt vad det var så var det en knut, ja rent av två i samma nystan.
Så fastän jag omsorgsfullt letade och fann samma ställe i rapporten för starten så blev det olika vid hälen. Fast den andra knuten gjorde i alla fall så att rapporterna nästan hamnade på samma ställe på foten sedan. Det var några varv "snett" bara. Men det retar mig ... (Jag tycker att Järbos bild är för ljus för att stämma med verkligheten. Det mörkrosa är mer rött.)

Nu när jag hämtade bilden från Järbo så inser jag att den sidan kunde de ha utskriven på Coop. Så slipper man köpa grisen i säcken om resultatet. Den färgningen jag stickar på nu vet jag inte om jag valt om jag vetat resultatet.

Är jag ifatt mitt rapporterande nu?
Då får jag väl sätta mig och klura på årsredovisningen ...