Sjalar ... en liten guide till trekantiga sjalar.

En sjal har ofta en trekantig form, men den kan stickas i olika riktningar. Jag tror att den enklaste varianten är den som här nedan illustreras med röda streck.

Man börjar längst ner och så ökar man antalet maskor på ett sätt som man bestämmer själv: t ex mellan första och andra maskan på varje varv. Gör man något sorts mönster i sjalen så hamnar det i horisontella rader parallella med överkanten. Överkanten är avmaskningsvarvet.

En annan metod börjar i ena sidsnibben. Då kan man inte öka i varje sida utan får bestämma sig för att "den här sidan är överkanten" och "den här sidan är den som strävar ner mot mitt-bak-snibben". Det är längs den senare sidan som man ökar t ex som i det förra exemplet: varje gång man börjar varvet vid denna sida så ökar man en maska.
Gör man en sjal enligt denna metod och har en begränsad mängd garn men vill göra en maximalt stor sjal så behöver man veta när hälften av garnet gått åt. För när man har halva mängden garn kvar så måste man istället minska en maska på samma ställe som man tidigare ökade, och i samma "hastighet".Mönster i den här sjalen blir i lodräta rader. Här är avmaskningsvarvet bara någon enstaka maska längst till höger i bild.

Om man istället vill ha mönsterrapporterna parallella med sidokanterna och en "söm" mitt bak så gäller den metoden som illustreras med de blå strecken.
Man börjar mitt bak i nacken med en liten lapp: lägg upp tre maskor och sticka rätstickning i åtta varv. Sedan tar man upp fyra maskor i den sida som är närmast sist stickade maska. (Se de röda pilarna i bilden till vänster.) Efter det tar man upp tre maskor från där man lade upp tre maskor. (Se de röda pilarna på den högra bilden.)

 Nu har man tio maskor som är dem som resten av sjalen utgår från:

Det som bilden ovan visar befinner sig i mitten längst ner på sjalen i bilden nedanför här. (Den här motsvarar alltså sjalen med de blå varven inritade ovan, fast upp och ned.)

De tre första maskorna (av de tio) är kantmaskorna som bildar vänstra halvan av sjalens baskant.
De tre sista maskorna är kantmaskorna som bildar högra halvan av sjalens baskant.
På varje rätt varv (o-avigt alltså) ökas en maska mellan kantmaskorna och de övriga maskorna.
Av de mittersta fyra (i det här fallet) benämner man de två mittersta som "mittmaskan".
(I andra beskrivningar stickar man sju varv på startlappen och tar upp tre maskor längs långsidan och då blir det naturligt nog bara en mittmaska. "Hantera" de två maskorna i den här beskrivningen som "en mittmaska".) Öka en maska på var sida om mittmaskan vid räta varv.

Vid varje rätt varv ökas alltså fyra maskor: en i var sida och två i mitten.

Varven i den här sjalen är alltså parallella med sidokanterna som alltså är avmaskningsvarvet.


När man avmaskar sjalar med långa avmaskningsvarv (som det senaste exemplet) så är det viktigt att det blir en elastisk kant. (Speciellt om det är en spetssjal som behöver spännas ut kraftigt i vått tillstånd för att mönstret ska framträda tydligt.)
Ett sätt är att sticka två maskor, dra den första över den andra. Gör en luftmaska (tänk virkning).
Sticka nästa maska på vänsterstickan.
Dra luftmaskan över den stickade. Gör en luftmaska.
Repetera de två sista raderna tills alla maskor är avmaskade.


Förutom den trekantiga sjalformen så finns ett otal andra. Man kan ha fyrkantiga sjalar: som en bred halsduk eller som en liten filt.
Man kan göra ytterligare "mittmaskor" på den sista trekantiga sjalen ungefär mitt på axeln. Då vinklas kantsidorna lite så att man omfamnas bättre av sjalen
Man kan göra en asymmetrisk trekantig sjal som ökar maskorna i ena kanten (jämför bilden med gröna varv inritade) hela tiden och sen avmaska vid motsvarande halva sjalen. Formen blir då den som brukar användas för att beskriva Pythagoras sats. Kanterna motsvaras av hypotenusan och ena kateten och avmaskningsvarvet är den andra kateten.


Ha en trevlig stickning!

(Fotona och den omvända sjalbilden har jag hämtat från Knitting Dailys nyhetsbrev 2 januari 2015.)

Nonsensstickning

Förutom att jag stickat kolossalt mycket på sista tiden så har jag även idkat en del surfning. Då hamnade jag bl a här hos Färghäxan och började fundera.
Dels att det var lite kul att färgerna hamnade diagonalt, men också: så tråkigt att det blev en söm där färgerna inte stämmer ihop; hur kan man göra samma konstruktion utan det problemet?

Så nu när Tröjan är KLAR satte jag mig med ett litet nystan för att fundera över saken ... och insåg att det bidde nog inte några handledsvärmare utan det blir nog en vante. (Huruvida det blir två kan vi ta en annan gång. Det här är inte behovsstickning mer än tankebehovet. Dessutom finns det ett stickfel som kanske inte gör sig "offentligt".)

Färghäxan har följt principen som Barbro ger för barnfilten och sen sytt ihop nederkanten med överkanten (som filten är avbildad på länken).
Jag tänker att "problemet" undanröjs om man börjar ungefär som när man gör en trekantssjal uppifrån nacken: ökar i var sida och på ömse sidor om mitten på vartannat varv. Sen när "överkanten" på "sjalen" når runt handleden så sätter man ihop stickningen till en rundstickning och sen stickar man ungefär enligt Barbros "mittenparti", dvs fortsätter att öka på "mitten" men minskar motsvarande i "ändarna".

Eftersom ingen har nåt facit så får jag fundera själv på följande fråga: vilken sida ska jag göra tummen på? Den här

eller den här?

Gör jag tummen på den högre delen (tidigare refererad till som "mittenpartiet") så hamnar jag med att få en "söm" längs med hela tummens insida/gavel mot långfingret. Men gör jag tummen på den lägre delen ("ändarna") så blir det ungefär som en vanlig tumme: man sätter av några maskor för tummen och fortsätter sen att sticka den rätt upp och avsluta den på toppen.
Det lutar mot att jag "fegar" med den senare modellen.

(Och nej, något färgproblem uppstår ju inte när man stickar enfärgat ...)

Äsch då ...

Jag antar att det här är en artikel jag skulle läst tidigare. Inte bara tidigare på dygnet utan minst för en månad sen.

Nåja. Svågertröjan är KLAR!
Och jag har stickat ärmkullar av alla möjliga dimensjanger. Nå, de flesta var inte möjliga utan omöjliga. Därför repade jag upp dem efter att ha funderat en stund på hur jag skulle gjort istället. Men till slut tror jag att jag fick till en bra form. Hoppas svågern också tycker det.
Förhoppningsvis har jag lärt mig något av varianterna (t ex är jag ganska övertygad om hur man formar en fårbogskulle). Men mest borde jag ha läst den där artikeln.

(Bild kommer senare när den har landat på rätt ställe.)

ny tåavslutning

för mig i alla fall.

En del har ju en tåsilhuett som stämmer bra överens med pumps. Icke så med eder Cessi. Först minskar det vid lilltån och sen blir det rätt vad det är tvärslut.

När jag stickar raggsockar i vanliga fall så börjar jag minskningen vid lilltån vartannat varv och när jag gjort det ett tag så minskar jag på båda sidor av foten varje varv. En nystickad raggsocka stämmer inte väldigt väl med min fot, men det bättrar sig snart.

Med detta tunnare garn blev det annorlunda. Jag började minska på lilltåsidan som vanligt, men minskade varje varv. Dessutom minskade jag med maska 2 och 3 (nästnäst sist och näst sist). Så "sargen" som brukar vara två maskor bred på raggsockan blev fyra maskor här.
När alla maskor utom sargmaskorna var minskade på lilltåstickorna var det inte så mycket fot kvar framåt, så att säga.
Jag gjorde då en manöver där sargen "äter upp" maskorna som är kvar på de andra två stickorna, fram till det fanns fyra maskor kvar i andra änden. Då sydde jag ihop maskorna med maskstygn.



Jag hade sargen på en sticka och de ännu inte "avmaskade" maskorna på två andra stickor, en för ovansidan och en för undersidan sockan.

Så här:
*(Här börjar sargen.)Sticka 2 tills, 2r, lyft 1m, 1r, dra den lyfta maskan över den stickade, 1r, dra förra maskan över den senast stickade, vänd.
lyft 1 m, 2a, lyft 1m, sticka 1m avigt (nästa sticka), dra den lyftade m över, vänd. flytta över 1 m före sargen till sargstickan. Börja om från *

äntligen på bild

Här är då vinterns jubilar med sin kofta. Hade givaren och tänkaren tänkt lite längre så hade hon inte gjort en så tajt modell då jubilaren inte är så förtjust i tajta kläder. Men den går ju att ha uppknäppt också.

Lite har hänt

... även på stickfronten. Hurra.

Det här är alltså det jag stickar till min kompis. Flätan i mitten är "min", formen är från White Lies Design, men sprundet i sidan är önskat från uppdragsgivaren. Likaså den kommande v-ringningen.

Men nu står det still igen för jag är osäker på om "short row"-varven vid bysten är tillräckliga. Dock är hon på semester så jag får sjå mig tills hon kommer hem och förbi innan jag vet.

Jag får väl göra mina åtaganden inom studierna istället ...

villrådig - hjälp!

Den uppknäppta koftan längst upp till höger är den jag egentligen vill sticka. Men Vogue vill inte sälja beskriv-ningen med mindre än att jag mejlar mitt kreditkortsnummer eller flyttar över Atlanten.

Den röda nedanför har jag lite blickar åt, men tycker inte om hank-och-hysk-systemet och tror att v-ringat inte är det jag vill ha som form, hellre en bred rundringning.

De andra är rätt så bra funderingsmaterial. Egentligen tycker jag att det är mer jubilaren att ha ett mönster som inte är i raka rader. Fast den ljusblåmelerade överst till vänster är inte helt dum den heller.

Men jag är inte så pigg på att tänka och filura ut just nu. I instruktionerna till den röda är det noga angivet att man måste blocka ordentligt så spetsmönstret syns. Och det tror jag också.
Att hitta på en form och sen försöka sticka den i oblockad form för att sen förhoppningsvis blocka den rätt på alla vis verkar lite vanskligt.
Jag menar, hur stor provlapp måste man inte göra för att se hur det stämmer ihop?

Och så var det där med stickfastheten ... Jag tror att jag bestämmer mig för att köra mitt race på stickor nr 3. Det blir bredare än önskvärt för den röda, men jag stickar mer ojämnt med nr 2 och varven blir för låga.

Hjälp!

Nu ni!

Här är då allts... nä, men det vart ju baksidan. Nå, här syns iaf den trevliga urringningen i nacken.


Och här får man se hur det ser ut framifrån.
Ytmönstret har jag stulit ur någon Interweave Knit. Det satt på en rostbrun herrtröja. Modellformen är samma som för de tidigare topparna: från White lie design även om jag inte gjort sprunden i sidorna på den här heller.
Garnet är Evita från Garntjänst, utgånget sedan länge. Tack kd som jag fick köpa restgarn av så att den faktiskt blev klar!

(Och om någon googlar hit i jakt på grönt Evitagarn: Jag kan sälja vidare några nystan i nuläget.)

Shoppat

Fast inte garn, utan kläder. Provade små snitsiga kavajer och insåg att jag ska inte sticka en equestrian jacket till mig.
När jag, som är lång, har en kavaj med rundade framstycken mitt fram, ser det fånigt ut. Som Magnus Härenstam i Fem myror ungefär. Det ser ohjälpligt för kort ut.

Så nu vet jag att det blir en svart swagger istället. "Ska bara" först.