maeva nr 3

Nånstans där bakom knähunden skymtar mina nya strumpor.

Det är beskrivningen maeva jag följt. Tidigare har jag ju gjort i randiga garner. Så jag tänkte att här har jag nu tillfället att göra i enfärgat garn. Fast jag tror att det här garnet är luddigare än originalgarnet. Det här garnet är Tjorven från Tant Kofta, första säsongen. Det syns på den mörkblå kanten.

När jag följde beskrivningen så blev det för trångt när jag skulle få ner vristen i skaftet. Så jag fyllde på med lite extra maskor i skaftet. (Så att det blev 6r på varje ställe.) Det är väl så det ska vara, men eftersom jag var tvungen att avbryta ökningen på mitten för att vi var framme vid hälen så höll det på att bli färre. Kanske att man kan tycka att det skulle kunnat stå något noterat om det.
Än så länge är de här ovalkade. Kanske att jag valkar dem, kanske att jag hoppas att ett par varma kängor kan göra det jobbet åt mig "on the run". Vi får se.

Nytt försök

Den främsta orsaken till tvekan om att börja om var att det skulle slita på garnet.

Men så kom jag på att jag kunde ju börja i andra änden av nystanet. Då hamnar ju det upprepade mer på skaftet, och det gör ju mindre skada än om det är på foten.
Så tjoff ner med tåhättorna i mitten av nystanet och börja utifrån istället.

Det som lite oroar mig är att det är olika stora nystan av någon anledning jag inte känner till.

Men se så mycket bättre det blir på 2mm än på 2½mm. Det var så pass luddigt och hade en "varm look" med de större stickorna att jag faktiskt var tveksam till idén att använda dem i sommar.
Men med det här stadiga tyget som blir nu så blir jag bara övertygad om att det är alldeles rätt.

Så vi får hoppas på att jag inte får svullna fötter ...

Maeva och Tjorven ...

Min pappa brukade säga: "Om inget annat hjälper: Läs instruktionerna."

Jaha! Man ska inte använda stickor 2½ om man brukar det när man stickar med Tjorven. Man ska använda en kvarts mm mindre.
Men jag har inte någon sådan, utan bara 2mm:s.
Och nu har jag hunnit hit:

Och helt klart är att det är "positive ease" i de här:

Och är det något jag förstått så är det att det snarare ska vara negativ rörelsevidd i sockor.

Ett sätt är att hoppas på, inte blockningen, men valkningen.
Men jag har hört att när man valkar stickat så krymper det mer på längden än på bredden. Och det är ju nog inte något som jag eftersträvar.

Ett annat sätt är att göra om.

Månne det fungerar med stickor 2mm?

Garnet Tjorven

Det här är Tjorven-garn från Tant Kofta. Det är sockgarn utan polyamid/akryl/superwash. Istället är ullen blandad med mohair från vuxna djur. Vuxen mohair är tydligen väldigt slitstarkt.
Jag tycker det är ett bra initiativ att utveckla naturliga strumpgarn/sockgarn och jag har råd att köpa en strumpmängd (numera).
Som ni ser på den väldigt mörkblå lilla garntussen i mitten så är det här från den första utgivningen.
Jag har precis kommit upp i fullt maskantal till varven runt fötterna och funderar på om jag ska ta mig för att sticka ett par maeva-strumpor till eller bara mata på. De tidigare maevastrumporna har ju varit i väldigt randigt/spräckligt garn och  när man ser på fotona vid beskrivningen så ser man ju att de är så snygga i enfärgat garn.

Garnet är i alla fall väldigt lent och har en halo och kommer att bli kanonbra. Och så hoppas jag att det är precis lika hållbart som vanligt mellanraggi eller dylikt.

En gång stickade jag ju ett par strumpor med silke i av anledningen att silke ju (väl?) är slitstarkt. Men jag anar att det inte var långa fibrer. Rätt vad det var en dag så *poff!* försvann hälarna.

Numera är de strumpskaften vantmuddar på ett par vantar som jag gett bort.

Avmaskat

Jag tänkte att det skulle vara snyggt att inte ha vita maskor på avmaskningen, men ha den översta vita randen så långt ner som möjligt.

Sista maskan, som krokar i första avmaskningsmaskan blev lite vit på den ena. Duger.

En bild att ha som referens nästa gång jag stickar till maken: 22 cm från uppläggning till där hälen börjar.

Och så lika så lika i randningen … Inte så svårt att få till med så kort rapport. Jag tror det skilde ungefär en halvmeter på uppläggningstråden.

Köpt på LYS:en i skogen.

Andra sockor

Nu börjar det finnas många restgarner av alla raggsockor. Så ett projekt med att göra nytt tunnare sockgarn har påbörjats. 24 rullar med entrådigt garn ska förändras till tre trådar som ska tvinnas till ett nytt garn.

Sockorna av det här garnet vann jag inte, vilket jag tyckte var tråkigt för de var riktigt snygga.

Lite förvånande dock att de var gjorda av två olika färgställningar på garn. Nåja. Jag får väl lägga dem varannan i tråden. Eventuellt göra intervallen lite kortare (ta av garnet och byta i förtid).

Men just nu är spinnrocken ockuperad av ryagarnet jag spann på Sockenstugan i somras så det måste jag först göra något åt.
Fast inte nu.

sockgarn ...

Den här gången var nystanen vända åt samma håll. Jättebra! Men när man drar ut tråden från mitten … och de har olika färg … och man inte vet deras inbördes läge i rapporten (eller om rapporterna går åt samma håll …)

Då börjar jag sticka och hoppas på det bästa. Det visade sig skilja sisådär 6,5 cm. På en rapport på sisådär 16 cm (Räknat i uppstickad socklängd à 48 maskor på varvet. Det är alltså ganska många meter i garnlängd.)

Raggigarnet från Järbo är jättemysigt. Det är mjukt och trevligt. 

Strumporna till sonen, stickade på 2½ som är klara men inte dokumenterade, hade en snabbare rapport på bara några varv. Men det garnet, Hjerte sock 4 trådet, var hårdare, vassare på något sätt. Kanske för att det var tätare. Garnerna är förstås inte jämförbara, de är helt olika produkter som ger helt olika strumpor. Men det var skönt att byta stickning.

Nej, Järbo behöver inte överge långa färgrapporter i garnet, men gärna starta på samma ställe i nystanen. Göra rapporter som går jämt upp med längden på garnet i ett nystan, kanske?

Tack för uppmärksamheten.

ännu mer sockor!

Tidigare i höst var jag på ett stickcafé i en liten garnbutik på landet. Där var det utförsäljning på sockgarner. Så jag köpte på mig till några par. Ikväll ska jag ut och resa och då passar det bra att ta med sig en strumpstickning. Det blir den röda för jag anar att det blir mörkt i bussen ...
Lite fantasilöst kanske; jag har ju precis stickat klart två par sockor i Järbos mellanraggi. Men men.

trubbel på jobbet

… kan få oanade konsekvenser.

Vi har såna där nycklar med en blå blipp på. Somliga lås blippar man, andra stoppar man in nyckelaxet i nyckelhålet och beroende på tillåtet tillträde så öppnar man dörren på sedvanligt sätt.

Häromdagen skulle jag blippa in mig. Men inget pip, inget klick i låset. Så småningom kom någon på att jag tappat både den blå knappen och kretskortet under. Jag har ingen aning om hur det gått till.

Så då fick jag lägga mina planer på hyllan och uppsöka låsföretaget istället. Sån tur att detta uppdagades en vardag mitt på dagen i den geografiska del av mitt arbete som ligger nära tätorten. (Det skulle kunna hänt några mil därifrån på helgen likaväl.)

Nåväl. På grund av omständigheter skulle det dröja att få till nyckeln så jag passade på att ta lunch, på närbelägna Coop, fast det egentligen inte var dags enligt min kropp. Så jag strosade in på Coop för att se vad som skulle passa mig bäst. Det visade sig vara det här:

Det är snart slut på vintern och Coop har som vanligt utförsäljning på raggigarner, och dessutom på mellanraggigarner.  Ta 4 betala för 3 respektive ta 3 betala för 2. Hoppsan. Den trasiga nyckeln gick på 675 spänn! Plus ett set med strumpstickor 2½. För man kan ju inte sitta och vänta med en massa garn bredvid sig utan att sticka! Det fattar väl alla.

(Jodå, jag fick i mig lite lunch också.)

Fyra nya!

Nej, de är inte tänkta att höra ihop. Men jag tog allt i samma fotosession.

Först ett omgjort ufo. För femton år sen köpte jag det här blå tyget och satte igång att sy en klänning med prinsess-skärning. Det gick inte så bra. Om det är för att den sortens vävning på tyget inte riktigt samarbetar med sömmar som vill gå lite åt alla möjliga håll gentemot trådrakriktningen, eller om det beror på "sömmerskan", eller kombinationen, det låter vi vara osagt. Men det blev ingen klänning i alla fall och det ofärdiga projektet har legat och räckt ut tungan åt mig varje gång vi mötts i hyllan.
Och nu är det så många kilo sen att det hade inte blivit vi två ändå, om klänningen hade blivit färdig.

Så nu i sommar, före sybingon, så gjorde jag något läskigt. Jag satte saxen i klänningen, rätt tvärs över livet! Antagligen borde det ha förevigats, före och efter och under tiden, men jag blev blind för bloggandets möjligheter av beslutsamheten.
Det fanns mer tyg så jag gjorde en linning och två fickor. (Som sagt, före sybingon. Det här hade kunnat bli hur många rutor som helst, fast inga som inte ändå blev kryssade.)
Jag köpte en kortare blixtlås och en knapp hos Allan. Och det blev en kjol!
Eftersom kjolen var något vidare än linningen behövde vara så gjorde jag några veck.

Sockorna är stickade av omgjort garn: tre olika raggigarn har blivit ett tretrådigt garn. Men den här gången har jag prövat en ny metod. Tidigare har garnerna A, B och C blivit en tråd vardera som tvinnats ihop. Den här gången har tre trådar gjorts där bitar från A, B och C slumpvis kommit in. Det slumpade sig dock så att det kom mycket rött garn på samma ställe och knappt någon annanstans. Nå, nu vet jag det. I fortsättningen ska jag nog hålla mig till den ursprungliga metoden.

För några år sen köpte jag två benvita blusar i viskos. Och sen har de hängt i garderoben. I förrgår kom jag på den fiffiga idén att man kan ju färga dem! Varför inte gult? Jag tycker om gult, gul är modefärg nu. (Eller är den på utgående?)
Och igår köpte jag färg och satte igång. Men när jag vägt blusarna så blev jag tveksam till om färgen skulle räcka till båda, så jag nöjde mig med den ena. Mycket enkelt. Rätt så bra. Det blev pyttesmå gröna prickar här och var, men det kan bero på missar från mig. Man ska t ex ta det torra plagget och stoppa i maskinen ihop med en påse färg. Fast man ska ha tvättat tyget någon gång före för att eventuell "spinnolja" eller liknande ska försvinna. Som om jag skulle tvätta och sen torka innan jag färgar? Glöm det! Blöt blus och färgpåse åkte maskin tillsammans. Först några funderingsvarv för att maskinen ska känna av vad den har att göra med den här gången. Jodå, det blev alldeles fullt med ockrapulver över hela tyget. Tänkte inte på det. Nå. Nu blev det så och i stort sett är det bra. Den andra benvita blusen med knäppning kanske man kan ha som jacka över nästa sommar, ifall det blir för gult/svalt med bara den här.

 Men anledningen till att det blev fotografering precis nu är att Siri är klar! Jag har stickat den i Solkustens tvåtrådiga, precis enligt beskrivningen. Det är ett mjukt garn, men kanske något stickigt som stickat. Varmt blir det i alla fall. Jag ser fram emot att få ha den på mig.

(Fotografen lyder ordern "Tryck på knappen!", men tar inga egna initiativ till att rätta till kläder som sitter snett och så.) Den var kul att sticka, även om man nog bör undvika att ha mönsterdelen som konversationsstickning ...

Knapparna från Allan förstås. Alla knappar isydda, alla trådar fästade. Alldeles klar att använda. Yes!

Så vad ska jag göra nu då? Ja eftersom jag ska ut och resa en del nästa vecka har jag börjat på en raggsockstickning. De jag har i stallet ser lite väl tunna ut på undersidan.

Ingen ordning

Det är ingen ordning på den där bloggaren Cessi. Hon tar inte kort på allt hon stickar och hon skriver inget om det heller. Kort sagt: hon bloggar aldrig.Ja, precis så är det. Däremot jobbar hon och jobbar och jobbar. Och så håller hon på att sälja hus så hon städar och kastar och skänker och rotar och rotar och rotar. Så det där med bloggandet ligger lite väl långt ner i prioriteringsordningen så det blir inte gjort.
Trots det så händer det en del på stickorna.

Tidigare i höst, när gula koftan gick i stå och hon rotade fram sin hög med "lite trasiga stickade tröjor och koftor" så fann hon souvernirkoftan hennes man kom hem med från Färöarna ... 1992? Den uppvikta mudden på ärmarna hade slitits ut i vecket och så hade den därmed lagts åt sidan. "Månne man kan laga den?"
 Tanken har varit uppe många gånger, men har inte blivit till handling på grund av fel garn att ersätta muddarna med. (Fel färg, fel tjocklek, fel ...)

Det där är ingen färdig-bild, utan visar bara hur jag stuckit in rundstickan i ett varv innan jag klippte bort den gamla mudden. Tanken fanns att göra en tutorial om att ersätta mudd, men det blev inte mer än så här. Det finns en mudd nu, i något ljusare färg. Men det uppdagades också att garnet som löper på insidan, mellan maskorna av den färgen, är rätt slitet. Så jag spann lite ljus ull för att laga med. Den sitter kvar på härveln. Men jag var smart nog att spara den trasiga mudden för att kunna laga med det garnet också. Tror jag. (Ingen har riktigt koll på vilka bra-att-ha-grejor som finns kvar. Väldigt många har försvunnit iväg här senaste månaderna.)
Så, en halvlagad köpekofta finns det.

När jag stickade senaste babymössan, så började jag med att sticka i mellanraggigarn. Men för att få lite roligare vad gäller färgrapporterna så stickade jag den med två ändar av samma garn, fast med olika färg just där och då. Modellen är samma som tidigare.

Men hur det nu var så blev det inte den här till den lilla flickan.
Så då blev den över. Och så fanns det mer garn kvar. Och så var det lite kul det här att sticka med två ändar (byta garn varje varv, inte varje maska. Således inte tvåändsstickning.)
Så då blev det några till.

Men de är mer i nyföddhetsstorlek. Nu ligger de i en låda och väntar på nyfödingar, och den första har hamnat där med.

Den gula koftan har stickats med ett utdrygande garn: ett garn som är aprikosfärgat av avokado. Två eller tre varv med "rätt" garn och så ett varv med det aprikosa. Så har jag hållit på sedan ärmhålet. Det syns inte att det är ett enfärgat varv här och var, men helhetsintrycket är att det blir lite mer pastelligt än i delen ovanför. Så tog jag mig ner till där jag kan tänka mig att en mudd kan finnas. Och i så fall en grå gotlandsmudd. Sedan tog jag mig an ärmarna och stickade likadant så långt "rätta" garnet räckte. Så nu är den koftan i läge: väntar på mer rätt garn. Och rätt garn kan det bli när jag borstat lockar så att jag kan börja spinna. Just nu är läget: borstar ull som inte är lökfärgad. Men det finns ganska mycket kvar att göra där. Och jag tänker att det är bättre att jag borstar klart allt så att jag kan mixa när jag spinner, istället för att råka göra långa haranger med lika färg som hamnar på var sin ärm ... Been there done that. Eller i alla fall att garnet inte riktigt varit så homogent som jag utgått från.

Dessutom har jag stickat raggsockor. Nu är tredje paret på kort tid på stickorna. Det ena paret for just iväg som nygiven julklapp. Hepp, så blev inte de dokumenterade. Men det var en lite kul julinspirerad färgning.

(Bild från jarbo.se)
Som vanligt stämde inte mönsterrapporterna. Och rätt vad det var så var det en knut, ja rent av två i samma nystan.
Så fastän jag omsorgsfullt letade och fann samma ställe i rapporten för starten så blev det olika vid hälen. Fast den andra knuten gjorde i alla fall så att rapporterna nästan hamnade på samma ställe på foten sedan. Det var några varv "snett" bara. Men det retar mig ... (Jag tycker att Järbos bild är för ljus för att stämma med verkligheten. Det mörkrosa är mer rött.)

Nu när jag hämtade bilden från Järbo så inser jag att den sidan kunde de ha utskriven på Coop. Så slipper man köpa grisen i säcken om resultatet. Den färgningen jag stickar på nu vet jag inte om jag valt om jag vetat resultatet.

Är jag ifatt mitt rapporterande nu?
Då får jag väl sätta mig och klura på årsredovisningen ...

Nu!

Nu kan jag modella för akutstickningen. Den har varit klar ett tag, men det har inte jag.

Det är ett par sockor i miniraggi med Fleegles heel stickade från tån.

Under tiden har jag roat mig med ett nystan Merilla som jag fick nu i sommar (tillsammans med ett par raka stickor av 2½mm modell). 60% merino och 40% akryl. Ett nystan är 50 g och 400 m. Himla mjukt och himla tunt.

Det är alltså vähäldigt frestande att få för sig att sticka spetssjal av det. Men kära kära Ravelry hjälpte mig. En användare sade att hon, liksom en annan, var sur på att garnet inte tog till sig blockning. Alltså att när man spänner ut en våt sjal och låter den torka så ska den behålla den formen. Men det gör inte det här garnet. En utblockad sjal i Merilla skrumpnar lätt ihop och ser inte alls snygg ut, utan nystickad.

"Men då!" tänkte jag. "Då stickar jag ett par strumpor!" Med 40% akryl borde det kunna bli bra tålighet även om de är tunna. Provlapp stickades och jag konstaterade att det blev inte alls ett så fast tyg som jag tänkt, ens med så tunna stickor. Det gick liksom lätt att dra det snett och vint och jag tänkte att de strumporna kommer att halka runt och korva sig så att jag blir galen.
Så på't igen med sjaltänk.

Citronsjalen var en fluga när den kom för flera år sen. Jag tänker att det är inte så mycket hålmönster i den som kan desavoueras av att blockning kollapsar. Men så är jag ju lite snål ... Så de där tjocka partierna, där man ska sticka med dubbelt så många maskor som i de omgivande, där har jag bara ökat med 50% istället för med 100%. (Delvis för att "receptet" säger att man ska använda ett nystan som är 430m och jag vill att garnet definitivt ska räcka.)

Jag lade upp på tunna stickor, för det blev en himla massa "öglor" som jag inte förstod vilken som var vilken när jag hade större grovlek. Men efter ett tag bytte jag upp mig till 3mm. Jättefint tyg. Men när sjalen växte och behövde utrymme även på kabeln stötte jag på problem. Garnet fastnade ideligen i ett litet hack i övergången mellan kabel och sticka och rätt vad det var gick det av! Så jag bytte till 3½ för att övergången var så slät på den. Antagligen skulle jag kunna byta till 4mm:s, precis som man "ska", men jag tycker det blir lagomt glest redan.
Eftersom jag har tunnare stickor än "man ska" så blir sjalen mindre också. Men jag fortsätter "samma likadant" bortanför receptet. Och ungefär där, när jag gick utanför, så hade jag bara använt 25g. Så det blir nog nåt enormt. Kanske. På vart tionde varv ökar man 24 maskor. Nu är jag uppe i ca 250 maskor per (glest) varv. Jag anar att det går åt rätt mycket garn till avmaskningsvarvet och att jag inte blir förtjust om garnet tar slut innan det varvet ...

strumpredovisning!

Först två bilder på makens gröna sockor. I vanliga fall stickar jag ju i Raggigarn, men de här  är gjorda i Svarta fårets raggsocksgarn, limited edition. Det verkar vara en gnutta tunnare/smidigare för när jag först gjorde en häl i raggigarn så blev den lite kraftigare. Hela berättelsen om dessa strumpors tillblivelse kan man läsa om här.

"Ta på hälen också för där har du gjort så fint" sa maken. Om det precis blev en detaljbild på hälen vet jag inte, men bilden är väl klickbar.

Mina strumpor är av tretrådigt garn som jag gjort av raggigarnrester. Det är inte helt konsekvent taggat om de inläggen, men jag gjorde det förra sommaren i alla fall. Det är s+z-spunnet och s-tvinnat.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.

Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.

Påskdag

Solen värmde och havet var öppet och hunden badade och maken fiskade. Jag stickade frenetiskt för att sockorna skulle bli klara. Det blev de -- klockan två på natten. Just då var jag lite irriterad över att det hade kommit datapatiens emellan under dagen. Varje minut mindre patiens hade kunnat lägga mig en minut tidigare. Å andra sidan kanske jag behövde de pauserna då ... Och jag konstaterade nöjt att nattstickningen skedde utan några som helst misstag.

Nu är de klara i alla fall och sitter på rätt fötter.
På den högra strumpan i bild ser man att rapporten är längre än strumporna. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra sak för strumpgarn.

mellanraggi

Asså ... Jag gillar Järbos raggigarner. Mitt Coop Forum har mycket garn (vilket jag häpet upptäckt inte gäller alla CF). I slutet av vintern brukar det vara rea på raggigarn och jag köper på mig. Ska man "hoppsan" iväg på en resa och inte har någon lämplig stickning så kan man sno med sig två nystan och en rundsticka och så är man rustad. Enkel akutlåda där alltså. Man kan väl inte få för många raggsockar? Och får man det så kan man vara generös.

Jag gillar också idén mellanraggi. Sockstickningstrenden är stor i stickvärlden har jag förstått och varför inte gynna ett mer lokalt företag än tyska och amerikanska? Mellanraggisockar kan man ha istället för köpesockar och när vintern är så mild som den som snart är slut så behöver man inte ha mer än såna, istället för tunna köpe plus raggsockar.

MEN, jag gillar inte att rapporterna inte är lika i nystanen.

Med så här långa rapporter så tar det ju hur lång tid som helst att hitta samma del i det andra nystanet. (Här ser det ut som att jag har frångått mitt vanliga två-på-en-rundsticka-stickande. Och det är för tillfället sant. När jag kom till hälen var kabeln för kort för att det skulle vara bekvämt att sticka två på samma gång. Been there done that och man kan ju lära sig av sina misstag.)

Och när det gula kom på skaftet till höger började jag tro att jag återigen fått två nystan som var nystade åt olika håll. Så där satt jag och stickade och var arg lite grand i förväg för säkerhets skull. (Om det nu var så som jag misstänkte alltså.)
Ska man repa upp och göra om och vilken av sockorna då?

Sen när jag kom ner på sulan så började jag fundera på om det här mönsterstickade egentligen är speciellt snyggt i det här garnet. För det såg så snyggt ut med det här garnet i slätstickning.

Nåja, jag sammanstrålade med den tilltänkta sockbäraren (i varje fall tänkte jag på henne när jag såg garnet, men det kan ha varit mig själv jag tänkte på när jag började på den här stickningen) och hon gillade strukturmönstret så då fortsatte jag.

Men så kom jag hit!

Nej! Så kan man ju bara inte göra! Man kan inte bara knyta ihop två tåtar som har precis hur mycket rapport som helst mellan sig!

Så jag lindade upp kvarvarande nystan runt en möbel och letade efter ett ungefärligt samma ställe i nästa rapport och återupptog stickandet där.

Under min frustration om färgrapporterna i den här stickningen har det kliat i fingrarna på mig om att tänka spinnare. Spinnvänner som spinner från färgade topsband brukar ibland riva isär topsband för att slippa såna färger de inte vill ha eller få dem i en annan ordning. Med erfarenheten av mina omgjorda garner (4-trådiga raggigarner splittras och tvinnas om till 3-trådiga) så känns det inte helt främmande. Om det inte vore för att nu pratar vi 6-trådigt garn ...

"Vad är det för sockbeskrivning då?!" hör jag nu hojtas från längre bak i publiken. Jo, det är Rick ur den där boken jag köpte förra året. Det visade sig att Rick, som är det mönster som jag spanade in och är anledningen till att jag köpte boken, stickas med garn som är lika långt per vikt som mellanraggi. Tocken tur.

mycket irriterande

De där strumporna jag lade upp för i förra inlägget är inte helt överens med stickerska och fötter.

Jag bestämde mig för en tumhäl (afterthought heel som det heter på utrikiska). Alltså: först sticka foten och sen hälen.
Fast ... man behöver ju en häl för att veta hur foten ska arta sig, när man ska minska för tårna och sånt. (Man kan t ex upptäcka att foten ska vara stickad med tio maskor färre på varvet.)
Så därför stickar man en häl.

Men eftersom båda ändarna på nystanet sitter fast i strumpstickningen (då jag gör två sockor samtidigt, magic loop) så tog jag fram ett annat garn och gjorde en häl med. Man måste ju inte sticka två hälar just då, man kan ju nöja sig med att mäta på en fot.

Den hälen blev lite för lång, det var som att det stack ut en liten tunga där jag sytt ihop maskorna på slutet, på "toppen" av hälen.
Så när jag hade stickat klart sockorna så skulle jag korrigera det. Fast då satt ju inga strumpor fast i nystanet, och det hade nog varit snyggare med samma garn i hälen ...

Så jag började sticka hälar i strumpgarnet.
Men ve och fasa, det såg ju inte klokt ut! Jo, färgmässigt, men så strumporna satt!
Just nu minns jag inte vilken åtgärd som först syntes klokast att göra, men det går i alla fall inte att minska på vartannat varv med det här garnet som jag gjorde i raggigarnet (första hälen). Och dessutom var foten för kort!

Nåja. Tålamod säger de att jag är utrustad med så repa upp repa upp och stickeli stickeli stick.
Igår kväll skulle jag då sy ihop hälarna. Och upptäcker att det är 13 maskor på ena hälhalvan och 16 på den andra ... på den ena hälen.

GAH!

Äsch,

jag hade ju tänkt att göra den där uppläggningen som de börjar tala om vid 4:50.

Men istället gjorde jag den här.
Det blev vähäldigt stretchigt så för att inte raggsockarna ska ramla av makens fötter så småningom så gick jag efter ett tag över till att sticka 2x2-resår.

I vanliga fall brukar jag sticka sockor med nr 4. Men den stickan hade sprungit och gömt sig. Därför testade jag med 4½. (På banderollen rekommenderas nr 5.) Men si det blev alldeles för sladdrigt. Så de här stickar jag med 3½. Det blir bra. Det är inte det vanliga Järbos raggigarn utan Svarta Fårets raggsocksgarn. Jag anar att det är en gnutta tunnare. 

Jag börjar ana att 1x1-resår är mer töjbar än 2x2. Senaste sockorna som jag stickade till mig själv (ännu oredovisade) har 1x1-resår och de känns nästan fånigt töjbara. Men nåja. Nu vet jag det. Och om någon behöver detta tips så finns det nu på internet. Tralala.

För övrigt är jag nu på tredje nystanet av hampasnöret och kassen är 2½ dm djup. Man blir väldigt len om händerna av att sticka med hampa, men man blir väldigt dammig på magen ...

För övrigt kan meddelas

• att det där med ärmhål tar vi och struntar i ett tag. Jag anar att jag skulle behöva sätta mig ner och studera ärmkonstruktion på riktigt och sluta chansa. Eller behöva ... jag skulle vilja göra det för att jag är nyfiken. Undrar om man kan tubba nåt studieförbund till att hålla en kurs som passar mina krokiga arbetstider. Dessutom har vi i natt haft frost och det lär inte bli sommar än på ett tag.
• att jag inte kunde låta bli att köpa två nystan mellanraggi på Coop häromdagen för det var så grann karamellvitaminfärg på dem. Kanske skulle ett nystan kunna räcka till ett par strumpor men varför chansa?
• att jag inte alls behöver mer strumpgarn och att jag nu håller på med ett par tå-upp-sockar av mitt andra omgjorda tretrådiga garn. (Jag började med 10 maskor sådär virade runt sticka och vajer. Det här är till mig själv och mina anteckningar.) 40 maskor på ett varv syntes vara lagom, men sen började foten få större omkrets och jag fick för mig att göra ökningarna mitt på ovansidan foten. Sådär som jag anar att jag minns att Maevastrumporna ökades. Men om det blir bra vet jag inte. Allt sker i slätstickning och garnet är så sobert spräckligt (än så länge) så jag är så nöjd med att jag bara tog två kulörta trådar och därtill en vit. 
• Den fina strumpboken som jag beställde onödigt långt bort ifrån och onödigt dyrt har anlänt, men det är så in i baljan många maskor på deras varv, typ 60 maskor och 2mm tunna stickor. Sånt garn tror jag inte att jag har. Eller så menar de att man ska använda sånt garn jag använder fast på väldigt tunna stickor. Nu använder jag 3mm:s till strumporna i punkten ovan. När jag stickade strumpor i entrådigt raggigarn (en kardel ur raggigarn alltså) för en del år sen (prebloggtid) tror jag att jag hade så tunna stickor. Så frågan är hur jag ska räkna om för att få allt att harmoniera med mina fötter. (Och så är alla strumporna i boken stickade uppifrån så det blir jätteknasigt att försöka tillämpa den på de här strumporna.)
• ytterligare en liten härva natthimmelsblått garn finns.Nu är det bara 30 gram fluff kvar.
• min älskade svagger den tredje har fått förslitningsskador på ärmkanten. Varför kan inte bara kläder hålla? Nu börjar jag känna att jag är onödigt enjängd som "bara" stickar svaggern och har börjat jag titta efter andra koftmönster. Men i väntan på att komma till skott så borde jag antagligen göra nåt åt ärmkanten ... En sån här gång hade det varit skönt med uppifrånstickade ärmar: bara att repa upp och byta ut garn.

olika talanger

Jag tycker jag är ganska bra på att läsa stickbeskrivningar. Om någon på något forum skriver och undrar hur man ska tolka nåt så brukar jag kunna klura ut hur det är tänkt. (Nu talar vi vanliga beskrivningar, inte såna där sockor som stickas på diagonalen och annat som helt krupit ur lådan.)

Jag har ganska god koll på  vilken stickstorlek som passar till vilken garntjocklek, även om jag ännu inte tagit till mig det där (för Sverige) nya sättet att mäta garntjocklek: fingering och sånt, eller si många meter per hekto.

Men idag var vi iväg och skulle köpa virke. Det ska bli ett annat trädgårdsskjul än det som tidens tand har gnagt ner (för att inte tala om luciastormen).

Man ska ha olika tjocka långa träbitar. (Jag vet att det är skillnad på plank och bräder men vet inte vilken så jag låter bli de orden.) Somliga ska användas till ett moment, andra till annat.
Om man sätter en bit från ena hållet fram till hörnet, så ska man inte räkna samma mått på den som kommer till hörnet från andra hållet. Den biten ska ju täcka "gaveln" på den andra.

Jag blir alldeles yr. Jag har ingen aning om vad alla bitar ska användas till. 24 såna, 27 sånadär, och 27 såna andra.
Då kan man göra två saker. Man kan sätta sig in i. Ta reda på. Skriva egna anteckningar. Förstå.
Eller så kan man säga: "Förstår du?" Och blir svaret i någon mån jakande från den som är satt att vara ansvarig så släpper man det.

Hepp. Man måste inte kunna allting.

Själv har jag precis börjat vända snodden på singlar. Den tredje singeln på det nya tretrådiga sockgarnet ska vara s-spunnet. Men när de singlarna satt i köpegarnet så var de z-spunna. Så jag ska genom mitt trampande sätta så mycket snodd att det löser upp den gamla snodden och utan att formen löser upp sig så ska den ta snodd åt andra hållet.

S- och Z-snodd?
Ta en bit garn. Se hur fibrerna går på diagonalen mot själva garnet. Följer diagonalen samma riktning som mitten på S eller Z?

Så de stackars fibrerna ska "luta om", från Z till I till S utan att garnet går av i I-tillståndet. Det går rätt bra. Det gäller bara att inte ha händerna för långt isär. Om ullhåren är 10 cm så måste man hålla händerna närmare varann än så för att de inte ska glida isär.

Väldans obloggande

Av obloggbara anledningar har det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Irlet har kört hårt med mig. Men lite stickning har jag hunnit snika in här och var.
Jag insåg att min låda med raggi-rester höll på att svämma över och att sannolikheten att alla rester kommer att gå ett sådant öde till mötes som det här garnet gjorde är ganska liten. Så då kom jag på att jag kunde "välgörenhetssticka" småplagg. Det finns alltså inga specifika barn som ska få de här vantarna (som är så där riktigt grodgröna, vilket är svårt att fånga på bild) eller de här sockorna.

De rödspräckliga sockorna (som alltså stickas en och en) är av modellen "finska tågsockor" men stickade i alldeles för tjockt garn jämfört med beskrivningen. Här använder jag 4mm-stickor istället för 2½-or. Så det mesta vad gäller antal maskor och antal varv är modifierat. Jag träffade en baby mitt i processen och skaftet verkade räcka långt upp på benen, men vara lagom i vidd. Nåja. Antingen så blir de användbara, eller så blir de inte det.

När jag kom så här långt på hälen så for jag ut och reste i en mörk bil. Då behövdes en mer automatisk stickning och så började jag på de med blåspräckligt skaft. Där blir det istället en "tumhäl". Storleken är höftad med hjälp av en småbarnsmammas ögonmått.

 

Så nu har jag snart två halva sockpar som ska kompletteras.

 

Jag har fått löfte om 1 kg maskinkardad gotlandsull snart. Jag anar att det betyder att jag borde öva mig på gotlandsullspinning så det inte blir snöre av alltihop. Jag fick en bild av en 1r1a-stickad fluffig halsduk i huvudet och riktigt sånt garn brukar det inte komma ur mina rockar. Men vänster tumme surar idag. Antagligen betyder det varken datorknattrande eller stickande. Kanske inte heller spinnande. Håhåjaja, vad gör man då?

 

Det kompletterande garnet till födelsedagsgarnsmössan är färdigt. Det borde räcka, tycker jag.

Den blå mössan har gått och gömt sig nånstans och vill inte vara med på bild. Den ofästade tråden är fortfarande ofäst.