Handsömnad

Jag har som sagt lite grand snöat in på Bernadette Banner. Kolla hennes youtubekanal och instagram. Det är en entusiastisk energisk kvinna, 

jag tror under 30, som bor i New York och som ägnar sig åt historisk sömnad. Inte bara åt att tillverka plagg utan hon använder dem också i vardagen.

Det senaste halvåret har hon tillverkat en outfit (från särk via korsett till mössa) värdig en kvinnlig Sherlock Holmes. Och hon älskar att handsy! (Även om många långa sömmar i den här outfiten görs med en handvevad Singer symaskin från 1895. Men det är mer av tidsbesparing förstår jag det som.)

Handen på hjärtat. Hur många av oss överväger ens att handsy en söm? 

Jag tror att fler än jag är så modernt hjärntvättade att vi automatiskt tänker ”symaskin!” när vi tänker klädsömnad.

Men samtidigt sitter jag glatt och gör maska efter maska efter maska efter maska efter maska.

Egentligen så gör vi ju samma sak. Jag som stickar och Bernadette om syr. Små handrörelser som lugnar och skapar. Skillnaden är att hon har ett färdigt tyg som hon bearbetar. Jag formar själva tyget. Handstickning är vedertaget och accepterat. Handsömnad anses konstigt.

Men med medvetenheten om Bernadette så blir jag nyfiken på alternativa lösningar när symaskinen är på lagning. Omlottkjolen behövde fållas. För hand. 

Sommarklänningen som hade förlorat sin fållning lagades. För hand. 

Det urgamla UFO:t syddes för hand. (Och blev dessutom lagat med en lapp. För hand.) 

Toppen som också ska kryssa en eller annan ruta i sybingon börjar också få sömmar för hand. Och det är inte dumt! Stygnen blir än så länge inte jämna och regelbundna för mig. Men vad sjutton. Jag har inte sytt så långt än, och dessutom varierat mellan fyra stygnsorter.

Handsömnad är också fiffigt jämfört med symaskinssömnad genom att man kan utföra den lite som stickning. Inte bara vid maskinen.

Men det finns ”risker” med handsömnad också. Jag tänker att det är lätt att man böjer tygerna bredvid varandra. Så att det ena går i ytterkurva och det andra i innerkurva. Så att de färdigihopsydda inte ligger helt platt mot varandra.

Jag tror att Bernadettes trick, som hon sett i gamla instruktioner: att nåla fast ena änden på en kudde och så sträcka tygen därifrån, kan vara ett sätt att undvika det.

När jag tänker efter så har jag gjort en sak i handsömnad för några år sedan. En liten ficka att förvara hårnålar i.

Yttertyg i smalspårig manchester, innertyg i bomullstyg. Mellanlägg av vaxduk eftersom jag tänkte att nålarna annars snabbt kan slita hål i botten. Knytband i smalt ”sidenband”. Allt utom bandet är rester från när jag klädde om barnvagnen för sisådär 30 år sen.

På äventyr!

Idag ska vi iväg på äventyr. Här står Kastanjetten från Kalix och väntar på skjuts.

Men vart ska vi?

Jo, iväg till Sockenstugan i Arnäs

Nu är vi framme och skylten välkomnar in och där inne ser vi hur Kastanjetten har tagit salen i besittning.

Naturligtvis  har Kastanjetten med sig sin kompis Louët. Knäpphärveln tog bilden.

De frihängande sländorna fick också följa med och kardorna. Längst fram står "mattes pedagogiska låda". I bakgrunden syns växtfärgat garn. Lupiner och annat har bidragit till kulörerna.

I fönstret trängdes sådant som matte gjort av hemgjort garn och som hon ville skryta med lite. (Eller ha som åskådningsmaterial om samtal så skulle behöva.)

I väntan på att det skulle strömma in människor som ville prova att spinna så spann jag själv. Det är kardad hel ryaull som jag köpt av en ung tackägare.

Sen väntade jag lite till …

Och sen kom det tre glada barn som älskade allt som snurrar och de spann och vevade knäpphärvel och trampade spinnrockar och ritade och spelade spel och vävde lite på den mattväv som står uppsatt under hela sommaren och så fikade de lite och sen snurrade de en liten stund till.

Sen kom det inte så många fler. Men en av servitriserna provade att spinna lite.

Sen åkte vi hem när Sockenstugan stängde. Så nu har vi semester.

Om man vill kan man fara och fika på Sockenstugan måndag till lördag kl 11 -16 fram till 3 augusti. Då kan man också vara med och väva på trasmattan, eller spela spel, eller sticka lite på några av de kollektiva stickningarna som finns i en korg. Spinnrockarna återkommer inte i sommar, men det finns andra aktiviteter inbokade, koncentrerade till kl 13-15. Fikat kostar, men det andra är gratis. Betalning sker med kontanter eller swish.

Sen berättelse

Nej, jag var inte riktigt lugn och avslappnad vid jul.
Hur kan jag ha missat att berätta om sticklitteraturen jag fick i julklapp av min syster?

Min syster bor på Gotland, därav den lokala förankringen. 

Jag blev väldigt glad, då jag hört talas om Hermanna Stengårds arbete med att inventera gotländsk sticksöm på 1920-talet.
Så bra att bokförlaget Rediviva gett ut en faksimilupplaga. 

Mönstret med fåglarna på framsidan minns jag från en stickbeskrivning i tidningen Vi för sisådär 30 år sen. Och si! Originalbeskrivningen finns med på sidan 39 i Hermannas bok. Jag stickade den i ganska kraftigt garn till min då lilla dotter (eller före hon kom?) och den användes nog bara en gång eller nåt.

Plisséstickning har jag aldrig hört talas om. Men att sticka triangelmönster med omväxlande räta och aviga trianglar tycker jag mig ha sett i andra sammanhang, typ såna fiskartröjor som bara har mönstring upptill och då enfärgat. Jag har aldrig tänkt att det skulle ha någon sorts veckande effekt. Men det har det tydligen. En bok som inspirerats av en stickad kjol i Hermannas samlingar på Gotlands läns Hemslöjdsförening på Langska huset i Visby. 

Plisséstickningsboken är skriven av Ulla Persson och Kicki Trodin, samma Kicki som har Ateljé Huskroken. Därav den lilla pamfletten om deras garn som kom med på köpet.

Tack syrran!

Ny länk!

Via Kurbits' inlägg om smörknivsupproret  hamnade jag på en intressant blogg: when I woke up this morning. Den kanske inte är så omfattande ännu vad gäller antalet inlägg, men det utlovas att det kommer att hända ett projekt i år som jag vill följa.

Bloggaren ska skapa tolv plagg under året och ersätta ett köpeplagg i garderoben med detta. "Klä dig i tid" kallas projektet. Kanske det finns fler som gör detta, som en -a-long eller nåt.

Så därför hamnar nu länken i min länklista.

tv!

"Kreativitet är att uppfinna, begå misstag och ha väldigt skojigt."
Så inleder Camilla Thulin det sista avsnittet av serien Kvalitet.

Det är en bra serie som uppmanar till återhållsamhet i konsumtion, i alla fall vad gäller slit och släng.
Den är tillgänglig till sista 31 mars 2015.

Ibland kanske fotot kunde förklara bättre. "Bra kvalitet" som replik kan illustreras av ett svart ylleplagg som ligger på en bänk där man inte har en chans att se vad som är kvalitet eller hur plagget ser ut. Men att serien alls finns är glädjande.

Svettlappar omnämns, man kan köpa dem i butik, men jag är ju intresserad av hur de används, hur man får dem att sitta på plats och varför man måste köpa dem; kan man göra av något man har hemma?

Ett annat program där kreativitet belönas är danska Den store strikkedyst. Det är himla svårt att förstå deltagarna när de glömmer att de pratar inför en kamera. Programledaren har jag klurat ut.
På lördag är det dags för finalprogrammet och det står mellan en god hantverkare, en god kreatör och en med tävlingsinstinkt som jag tycker är både hantverksduktig och tänker utanför lådan.

tv-tips

"Jag såg nåt om ett program om en sticktävling", sa arbetskamraten, men kunde inte närmare precisera det än att han då hade kommit att tänka på mig.

Google var ungefär knäpptyst när jag frågade hen.
Vilken tur att ravelry finns! Inom en timme fanns ett svar och nu vet jag!

Strikkedysten är från en dansk tv-kanal. Åtta personer får två uppgifter. Efter bedömning får hälften åka hem. Så var första avsnittet och jag förstod att avsnitt två är en repris med åtta nya personer. De kvarvarande åtta ska väl sen ha en mer traditionell åka-ur-tävling-på-tv-resa, kan jag tro.

Jag har två personer som jag tror kommer att gå långt från första avsnittet. En dam med ljus kofta och blått halsband och den unga tjejen som tänkte helt annorlunda än de andra i andra uppgiften.

Hur jag hade klarat mig?
Nä, det vet jag inget om.
Jag sitter här i godan ro med min nya stickning som ska bli en kofta och tittar på.

Jag fann koftan kittiwake (via ravelry förstås!) då den stämde med masktätheten med det garn jag tog från stashen. Garnet har jag köpt för evigheters evigheter sen av Ulla M Holm och är färgat av henne. Det är ett roligt garn i det att det är så många färger inblandade, men själva grundstommen är blågrönt.

I våras fyllde dottern år och då fick hon en kurs i tröjstickning med antingen det här garnet eller ett annat överblivet tröjgarn. Hon valde det andra och stickar nu sen häromdagen en raglantröja uppifrån. Jag hade nog inte valt att sticka den riktigt så löst, hon har stickor 4 för det är en av de rekommenderade storlekarna, men jag hade nog valt 3 eller möjligen 3½. Men det är hennes tröja och hon säger sig vara nöjd med "tyget". (I och för sig för att hon inte gjort/känt de andra varianterna, men plåga "små barn" med provlappar när man vill bli klar är ju dumt.)

Det här med att karda … det är så konstigt …

Alltså, det är inte så konstigt att tufsig ull blir som luftigt sockervadd, men hur går det till?

Vi börjar med att titta på kardorna. Man har två. De benämns undre och övre. Den undre hålls med skaftet uppåt och den övre med skaftet nedåt under tiden man kardar. Hur man än sen viftar med kardorna så behåller de sina respektive namn genom hela kardningen.

Vi sätter på lite ull för att se hur den förflyttar sig på kardorna. I vanliga fall sätter man ju ull längs hela kanten mellan C och D på underkardan, men vi gör så här för syns skull idag. Man sätter ullen med rotänden (där som den är avklippt från fåret) upp mot linjen A-B och låter topparna hänga ut över kanten.

Nu ”borstar” man med den övre kardan på den undre: lägg kardorna på varandra och dra isär dem i skaftriktningarna. (Fast den undre ligger stadigt mot benet.) Då fastnar en del av ullen på den övre istället.

Sen vänder man den undre och byter riktning på den övre.  Kolla youtube för en mer visuell beskrivning … Då föser man över ullen från den övre till den undre. Ull som har sitt ursprung på A-C-kanten hamnar då längs B-D-kanten och vice versa. Fortfarande har ullen riktningen rotänden upp mot A-B-linjen. Man gör så här för att i praktiken så blir ullen närmast botten i kardan inte så mycket ”borstad” som den närmare ”ytan”.

Avfösningen gör att ytullen från övre kardan hamnar som översta lager på underkardan. Men, när man sen börjar karda igen så hamnar den närmast botten på överkardan. Man kan göra jämförelsen med att grädda pannkakor: ullen i överkardan har blivit vänd.

En liknande pannkaksvändning görs också för underkardans ull.

När sen all ull är genomkardad och fluffig, det kan gå åt flera vändningar, föser man över all ull till underkardan och börjar rulla ihop den, som en rulltårta fast utan sylt, från C-D-kanten upp mot A-B.

 

Et voilà! En kardrulle!

existentiella funderingar

... eller nåt. Jag blev häromdagen tipsad om det här blogginlägget som jag vill dela med mig kunskap om.

I ett närliggande härad hamnar det här blogginlägget.

Pregen som jag nämner i min kommentar hos Emma Frost är den här:

(Skryt skryt)

Nå. Vad nördar ni med? Berätta i kommentarsbåset.